Det första smakprovet från Nachtmahrs kommande album “Feindbild”. Låten finns för fri nedladdning här (MP3) eller här (WAV). Enjoy!

Artister: 13th Monkey, Agonoize, Alien Vampires, Ambassador21, Andrew-King, Blood Axis, D-Tox, Dimensional Explosion, Essence of Mind, FabrikC, Faderhead, FGFC820, Gyron-V, Heimataerde, Heil:Sector, Izsloscope, Kant Kino, Kiew, Kopfer Kat, Leaether Strip, Lights of Euphoria, Modulate, Mono-Amine, Nachtmahr, Painbastard, Phosgore, Protostar, S.A.M, Soman, Statik Sky, Substaat, Suicide Inside, Tactical Sekt, The Peoples Republic of Europe, Unter Null, Wieloryb, Winterkaelte, X-RX, Xotox, XP8
Datum: 19-23 juni 2013
Scen: Betong/Chateau Neuf, Oslo
Rapport & Foto (mobilkamera): Joakim Holfve

När KOMA Festival presenterades var det både en och annan som rynkade pannan. En norsk industrial-festival i Oslo – på självaste midsommar – med en lineup som skulle göra WGT, Summer Darkness och Amphi gröna av avund..

Trots SGA-vibbarna (minns ni, synthfestivalen som skulle plocka upp trådarna efter Arvika men hann inte med mer än ett par förfester innan allt gick åt skogen) och en del avdroppade band längs vägen – Unter Null, Lights of Euphoria, Tactical Sekt bland annat – slog KOMA upp portarna på Betong/Chateau Neuf i Oslo. Det kanske inte är helt rättvist att kalla det en festival per se, mer tre dagar av klubbkonsert. Meet and greets, merch och festivalpris i baren (okej, vi behövde i alla fall inte betala hundra spänn ölen) satte KOMA i festivalhörnan men i princip allt hände i källaren av Chateau Neuf – på gott och ont.

Egentligen hade KOMA bara ett problem och det är antalet besökare. Det här var första gången festivalen anordnades och Oslo kanske inte är det mest logiska stället för galna tyskar att åka till men av de drygt 900 attending på Facebook sågs typ dryga hälften – något som drog ner stämningen. Arrangörer, band och de besökare som kom såg dock till att vända det till något positivt såg gått det gick – sällan har väl en festival varit så intim mellan besökare och band. Torsdagens halvt deprimerande dansgolv, sett till antalet deltagare, blev desto bättre under fredagen och lördagen när fler gäster strömmade till. Banden som inledde festivalen – redan vid 18.00 – hade kanske inte den mest tacksamma uppgiften och med tanke på att lokalen stängde drygt 02.30 hade en förskjutning av spelschemat, och främst öppettiderna, tagits emot väl av alla.

Torsdagens största namn var utan tvivel Nachtmahr som stände kvällen, men kvällens självklara vinnare var i stället Iszoloscope. Trots att bara en bandmedlem var på plats skapade han magi med sin Akai-låda som lät hårt, smutsigt och live. Tyvärr kan man inte riktigt säga samma sak om alla andra där till exempel Alien Vampires bjöd på en show men en sällsynt dålig uppvisning i playback – en tävling där FabrikC nog får kvällens silvermedalj. All heder åt KOMA som under kvällens slutföreställningar bokat in internationellt erkända DJ:s för att underhålla på det andra golvet. Så medan Nachtmahr gjorde sin sedvanliga föreställning kunde vi som kanske känner att det inte känns så nytt och fräscht längre ha vårt roliga på annat håll.

Svenska D-Tox och Ambassador21-projektet Suicide Inside var bland de första att ställa ut skorna under fredagen men det var först med X-RX som kvällen och publiktillströmningen tog riktig fart och fortsatte med främst S.A.M, KIEw, och Agonoize.

Om de tidigare dagarna hade känts för snäll gick söndagen i noise-tecken. 13th Monkey, Xotox och Winterkaelte rev väggarna på lilla golvet medan Soman, Modulate och Leaether Strip körde sitt race på det stora.

All in all – trots den lite mediokra publiktillströmningen var KOMA extremt lyckat för de som var där. Alla inblandade lämnade Oslo med trötta ben och bankkonton i upprorstillstånd. Det är synd att en scen som är duktiga på att klaga på att det “aldrig händer något” inte dyker upp när det väl är något. Visst – Oslo på midsommar kanske inte är superlämpligt för oss grannar i öst – men KOMA förtjänade en större publik. Om bara diverse band kunde en gång för alla släppa grejen med att ha de urlöjliga dansarna på scen så hade jag varit helnöjd.

Klubben The Zone inledde sin verksamhet på Lust vid järntorget i Göteborg under våren 2011. En bra uppslutning på de inledande arrangemangen ledde till att klubben flyttade till det mer fördelaktiga Jazzhuset invid Vasaplatsen i Vasastan.

Efter ytterligare ett antal välbesökta arrangemang under det senaste året så har nu klubben blivit en viktig del av Göteborgs alternativa elektroniska musikscen.

Vår huvudskribent Jens Atterstrand tog ett snack med tjejerna som arrangerar The Zone: Miriam “Mirre” Sennehed och Malin Lind..

– Sedan ett tag tillbaka så driver ni synth/electro-klubben The Zone i Göteborg. Kan ni berätta lite mer om bakgrunden kring klubben?

Mirre: Jag tyckte det kändes som att alla klubbar var så uppdelade i musikgenrerna. Jag gillar ju väldigt blandad elektronisk musik och inspirerades av att Arvikafestivalen kunde visa upp allt från Alice in Videoland, The Knife, Infected Mushroom till VNV Nation & Combichrist. Jag ville testa att blanda alternativa elektroniska genrer med varandra såsom på festivalen.

Malin: Att experimentera med att blanda olika, närliggande musikstilar kändes som en spännande sak att göra. Jag tror att det är viktigt att nå en bredare, ung publik om man vill att synthen ska fortsätta ha en plats i musiklivet.

– Du Mirre, inledde med ett par enskilda arrangemang utan liveband på Lust (vid Järntorget), sedan växte klubben fort och flyttades till Jazzhuset där Malin togs med som medarrangör. Och nu har The Zone vuxit till en återkommande klubb med liveband på scen, vill ni berätta mer om utvecklingen?

Mirre: Det blev mer populärt än jag trott att blanda elektronisk musik & speciellt i den yngre generationen var detta mest uppskattat.

Malin: Fördelen med Jazzhuset är att de två dansgolven gör att man lättare kan köra blandningen som The Zone har blivit känt för. I början blandade vi hejvilt med DJ’s från olika genrer och musiken var av det tyngre slaget. I nuläget har vi experimenterat med att ha ett golv ägnat åt lättare synth och electro och tyngre grejer på det andra. Men vi slutar inte förändras och kommer att ändra om saker och ting igen i framtiden, så håll ögonen (och öronen) öppna!

– Kan ni berätta mer om The Zones inriktning, vad kan besökarna förvänta sig?

Mirre: Man kan förvänta sig en annorlunda synth-klubb som inte endast snöar in på synth & dess subgenrer utan även kliver ut till andra liknande genrer som passar bra ihop. Personligen kan jag tröttna på om man jämt kör samma musik, med lite blandning så blir det kryddat och mer intressant men självklart ska man blanda med omsorg om sin publik. All elektronisk musik passar självklart inte ihop.

Malin: Besökarna kan räkna med nya överraskningar för det mesta. Vi går såklart alltid ut med information i förväg om vad bandet/temat/musikinriktningen för kvällen är, så får gästerna sjäva bestämma vad de är intresserade av. En sak är säker, The Zone kommer inte att bli förutsägbart!

– Ni har båda tidigare varit (och är fortfarande som jag förstår) inblandade i flera andra klubbar i Göteborg. Vilka erfarenheter och kunskaper har ni tagit med er in i The Zones verksamhet?

Mirre: Jag arrangerar även Nostalgia, Freakshow och nu snart den nya gothklubben Black Cats. The Zone var den fjärde klubben jag startade och den första som växte sig så pass stor som den gjorde. Erfarenheterna är många, som arrangör får man lära sig att både ha skinn på näsan och att kunna vara ödmjuk. Lyssna på sin publik, men även stå för det man vill göra och göra det till 100%. Det är inte alltid lätt och det är jobbigare än man tror att arrangera klubbar om man verkligen vill göra något nytt och sticka ut.

Malin: Mirre uppfinner ständigt nya klubbar och jag har varit med på några stycken nu. Freakshow och Synthcave var de första, sen var jag medarrangör på FPP (Fetish People Party) ett tag också (som inte är en av Mirres klubbar). Det har varit oerhört lärorika år! Man får förståelse för hur svårt det är att leverera nöjen till folk, det kan vara som att balansera på en knivsudd att hålla publiken nöjd. Det man alltid får räkna med är att vad man än gör så kommer man att få både skäll och beröm. Ett ständigt växande och färgsprakande nätverk är väl den roligaste resursen man får. Hålla igen när det behövs och satsa när det behövs, men framförallt att försöka ha roligt under tiden.

– Vad tycker ni om den alternativa (elektroniska) klubbscenen i Göteborg och vilka är de viktigaste luckorna som The Zone fyller?

Mirre: Jag har länge tyckt det behövs mer ”hårdare” & ”varierande” klubbar, men nu har det börjat dyka upp allt mer och det är kul att se. Men just blandningen som The Zone gör är rätt unik, så förhoppningsvis fyller vi upp ett tomrum för alla som gillar att lyssna på olika alternativa elektroniska genrer ihop med synth, som inte spelas på ”mainstream” klubbarna.

Malin: Den har en imponerande bredd och en stor publik med tanke på stadens storlek. Det är hård konkurrens vilket har lett till att det att scenen är i ständig rörelse, klubbar kommer och går hela tiden. Det är klart att det är tufft, som arrangör kan du aldrig luta dig tillbaka och trycka på “play”, men jag hoppas att publiken uppskattar det vi gör. När man tittar på besökarna så tycks The Zone tilltala den yngre alternativa publiken, men det är ändå ganska blandade åldrar. Vi har som sagt ett brett utbud, men där vi är nästan ensamma är väl inom industrial, aggrotech, harsh EBM och dylika genrer.

Lördagen den 1 december arrangeras nästa The Zone på Jazzhuset i Göteborg!

Temat är “body” och på scenen står svenskfavoriterna Kropp och EkobrottsMyndigheten.

Dessutom håller man under kvällen releaseparty för Nachtmahrs nya album “Veni Vidi Vici” – som släpps den 7 december via Trisol Music Group.

Mer information finns i facebookeventet, på The Zones facebooksida eller på Freestyleevents.

Efter senaste albumet “Semper Fidelis” (från 2010) och EP’n “Can You Feel the Beat?” (som släpptes förra året), så är det ännu en gång dags för Thomas Rainer och hans lättklätta uniformerade damer att marchera in på ett nytt Nachtmahr-album tidigt i vinter.

Österrikaren Thomas Rainer, som under andra halvan av nittiotalet debuterade med L’ame Imortelle tillsammans med (den numera avhoppade) Hannes Medwenitsch och sångerskan Sonja Kraushofer, startade sitt soloprojekt Nachtmahr under mitten av 2000-talet.

Efter hiten “Boom Boom Boom”, som också var en del av soundtracket till den fjärde SAW-filmen, gjorde Nachtmahr officiell debut med EP’n “Kunst ist Krieg” under 2007, varpå det första albumet “Feuer Frei!” släpptes året därpå. “Alle Lust Will Ewigkeit” släpptes 2009 och “Semper Fidelis” kom för två år sedan (2010).

På det kommande albumet “Veni Vidi Vici”, vars titel är hämtad från Julius Ceasars påstådda utrop efter segern mot Pharnaces II av Pontus vid slaget vid Zela 47 f.Kr, så fortsätter Thomas Rainer sitt imperialistiska korståg via 17 nya spår inklusive två gästspel signerade Skyla Vertex och Xe-None.

Utöver den ordinarie utgåvan i digipak, så presenteras “Veni Vidi Vici” även i en massiv “ELITE edition” (begränsad till 2000 exemplar) som levereras i 28×28 centimeters bokformat inklusive t-shirt. Den påkostade och inbundna boken är på 72 sidor och innehåller, förutom samtliga låttexter från albumet, även erotisk konst i sann Nachtmahr-anda i högsta kvalitet tryckt på 150 grams papper. Utöver detta inkluderas även bonusdiscen “Archivum Imperialis” som innehåller sex exklusiva spår.

“Veni Vidi Vici” släpps den 7 december via Trisol Music Group.

Tracklist

1. The March of the Imperial Guard
2. Tradition
3. Ich Bin
4. Dem Tod
5. Kriegserklärung
6. Mütterchen Russland
7. Vorwärts Klangsoldaten!
8. Dunkeldisko
9. Submission
10. Die Letzten Dämme
11. Hoffnung
12. Stumme Zeugen
13. Niemand
14. Radikal (Feat. Skyla Vertex)
15. Alptraum
16. Matywka Poccnr (Feat. Xe-None)
17. Tradition (Apocalyptic)

Tracklist “Archivum Imperialis”

T.B.A.

Artister: The Wars, A Life Divided, Spetsnaz, Mind.In.A.Box, Corvus Corax, Camouflage, Eisbrecher, The Sisters of Mercy, Eisenfunk, Tyske Ludder, X-RX, Seabound, Assemblage 23, SITD, Haujobb, Nachtmahr, Apoptygma Berzerk, D.A.F., Lord of The Lost, Solar Fake, Aesthetic Perfection, Stahlzeit, The Crüxshadows, Mono Inc., Blutengel, Blutengel, And One, Schöngeist, Whispers in The Shadow, The Other, Coppelius, 18 Summers, Conjure One, Combichrist, Project Pitchfork
Datum: 21-22 juli 2012
Scen: Tanzbrunnen, Köln
Rapport: Joakim Holfve
Foto: Anders Nord

OBS! Missa inte fotoalbumet nedan!

När Arvika har dött och ingen annan svensk festival (undantaget Emmaboda kanske?) orkar med att boka några vettiga band är det dags att styra kängorna söderut. Elektroskull – Synthportalen-duon Joakim Holfve och Anders Nord rapporterar från Amphi Festival i tyska Köln.

Med drygt 16 000 biljetter sålda och en inte alldeles tokig lineup ses Amphi Festival i Köln, Tyskland som en av de bättre festivalerna i genren – förmodligen med all rätt! Efter att ha varit en “freshman” förra året hade jag den här gången en smula bättre koll på vad som man inte ska missa – och vad som är lite mer. Framför allt har jag fått en bild av en festival som är lika tajt och uppstyrd som vilka tyskfloskler som helst. Amphi är, på många sätt och vis, Tyskland objektifierat.

Amphi Festival 2012 (den åttonde i ordningen sedan starten 2005) var lika organiserat som den alltid verkar vara och arrangemanget är oklanderligt. Bortsett från att festivalen kunde ha haft lite fler toaletter och en smula bättre utbud när det kommer till maten är det svårt att hitta något att gnälla över. Jag tycker fortfarande att festivalen börjar för tidigt och slutar precis likadant – för tidigt. Att det sista bandet går av innan midnatt känns lite fånigt och de tidigaste banden missas av många.

Bandmässigt hade arrangören Orkus täckt in det mesta. D.A.F. och And One för gammelsyntharna, Nachtmahr och Combichrist för nysyntharna, medan gotharna höll till godo med The Sisters of Mercy och så vidare. Det roliga med Amphi är att det är typ… “kreddigt”. Genomgående så försöker banden verkligen göra något av showen (som exempelvis Agonoize gjorde i fjol) och inte bara ställa ut skorna och låta det vara ännu en festivalspelning. Genomgående imponerade banden i intensitet och publikfrieri. Vore det inte bara för att ljudet är rätt eländigt på inomhusscenen hade det varit full pott.

För de som saknar “de gamla goda åren” på Arvikafestivalen eller tycker att Wave Gotik Treffen (i Leipzig) är för meckigt är det verkligen dags att få upp ögonen för Amphi. Redan nu har festivalen presenterat namn som Alien Sex Fiend, Welle:Erdball, FabrikC och Fields of Nephilim inför nästa år och med en så pass tight organisation, bra stad att hitta hotell i (även om Köln i övrigt kanske är i tråkigaste laget), världens bästa beachclub och en bra nattklubb är det bara att packa väskan och åka ner.

Det är bara så trist att festivalen endast är två dagar lång, tiden går som bekant alldeles för fort…

Årets bästa band

Aesthetic Perfection. Gjorde ingen besviken. Med en rätt taskig tid (typ halv tre på eftermiddagen) är det ingen lätt uppgift att göra en riktigt bra show. Daniel, Tim och Elliott gjorde en riktigt bra spelning och efterskakningarna sitter i än.

Årets besvikelse

Apoptygma Berzerk. Ni är inte Bon Jovi!

Årets favorit i repris

Beachcluben. En sån fenomenal idé! Det självklara hänget för alla och anledningen till att man missar fler konserter än man kanske hade velat.

Årets miss

Svor lite åt mig själv för att jag inte såg Solar Fake och Haujobb.

Årets fråga

Är det inte dags att utöka festivalen med fredag också snart?

Årets “det-här-får-jag-inte-missa-nästa-år”

Köpa nya kängor. Mina fötter har skavts ner med hälften…

Aesthetic Perfection

Seabound

Tyske Ludder

And One

Assemblage 23

Blutengel

Format: (Album), CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Infacted Recordings
Releasedatum: 20 april 2012
Genre: Harsh-EBM
Recensent: Joakim Holfve

Remixmakarna står stadigt på egna ben

Efter fyra år som flitiga remixmakare åt andra band gjorde tidigare i vår så äntligen nordtyska duon Skyla Vertex albumdebut. Med ett sound som inspirationsväxlar mellan Das Ich och Straftanz, så har man skapat en intressant debutplatta som landar i den berömda väl godkänt-filen.

“Urwerk” – ett sexton spår långt album (bonusremixerna inräknade), har varit i produktion ända sedan Skyla Vertex startade 2008. Gregor Beyerle och Alex är inga nykomlingar på scenen, framför allt inte Gregory, som har erfarenhet från medverkan i kändare projekt som Modulate och Reaper. Sin historia har de tagit med sig in i sitt “nya” projekt där ambitionen är att kombinera moderna och dansanta rytmer med ren industri och mörk electro. Det kanske låter lite klyschigt, men fair enough! Skyla Vertex lyckats med sin målsättning.

“Urwerk” försöker sig på den typiska rivstarten på samma sätt som allt fler artister har valt att deposinera sina album på. I internetålderns tid kanske det är smart, men plattan som sådan blir väldigt vinglasformad där det absolut största krutet läggs på starten, innan det smalnar av väldigt, för att sedan avsluta med tre trevliga remixinslag signerade Peter Spilles, Orange Sector och Nachtmahr. (fortsättning nedan)

Trots en bra start lyckas man inte övertyga till 100% förrän i albumets bästa spår, “Sinnkrieg”. Här visar man vad lyckade slingor och riktigt bra mixning kan göra för en låt samt som tyskan förstås är det optimala språket för sången.

Överlag är “Urwerk” en stabil produktion där tyskarna inte lämnat något åt slumpen. Även om de riktiga topparna, om man bortser från “Sinnkrieg” och den trevliga “Deconstructors”, saknas är lägstanivån väldigt hög. Vis av erfarenhet kanske har Gregor och Alex valt inte experimentera loss för alltför hårt utan har hittat sin nisch. Musikaliskt är det oklanderligt från start till mål men effekterna får ta lite för stor plats emellanåt – och plattan blir en smula anonym och obalanserad i sin helhet.

Oavsett vad så har Skyla Vertex i och med “Urwerk” visat att de utan problem kan stå på sina egna ben och förhoppningsvis börjar de springa snart.

Tracklist

1. Somnia  3:36
2. Sturm und Drang  4:12
3. Befreiungsschlag  4:23
4. Sinnkrieg  4:47
5. Face It  5:36
6. Urwerk (Funke)  4:54
7. Urwerk (Feuer)  4:51
8. Urwerk (Asche)  3:47
9. Deconstructors  4:21
10. Schall und Rauch  4:02
11. City Demon  4:03
12. The Buying Dead  5:05
13. Zeitgeist  4:20
14. Schall und Rauch (Kriegsmonster Remix by Peter Spilles)  4:07
15. Strom und Drang (Orange Sector Version)  4:12
16. Befreiungsschlag (Nachtmahr Remix)  4:33

Format: (Album) CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Trisol Music Group
Releasedatum: 27 januari 2012
Genre: Downtempo, Darkwave
Recensent: Niklas Hurtig

Akustisk darkwave utan engagemang och djup

Österrikaren Thomas Rainer och vokalisten Sonja Kraushofer är genom deras projekt tillbaka med ett nytt studioalbum i den lugnare skolan. L’Âme Immortelle startade 1996 och senast man var albumaktuella var när man släppte “Namenlos” under 2008. Det var även samma år som Thomas albumdebuterade med sitt idag nästan lika kända soloprojekt Nachtmahr.

Albumet inleder med ett introduktionstema vilket direkt för tankarna till band som In The Nursery. Detta lovande spår efterföljs dock av ballader, ballader och åter ballader.

“No Goodbye” är en lugn Delerium-osande poplåt med vissa intressanta ljud och partier. Hädanefter går det bara nedåt och man har tröttnat lagom till halva albumet är avverkat. Sjunde spåret “The Heart” återupprättar hoppet något men kastar genast ner förhoppningarna i avgrunden igen på spår åtta. I “Banish” låter L’Âme Immortelle som en tröttare variant av senare års Blutengel. (fortsättning nedan)

Det är ett nästan helt akustiskt album som duon har producerat och även om det i sig naturligtvis inte är något problem så känns det som att det saknas någonting. Man får känslan av att det är ett album fyllt av alla akustiska b-sidor tagna från de hypotetiskt mer elektroniska singelsläppen.

Det som slår mig med “Momente” är att man aldrig upptäcker nya ljud eller partier i låtarna vilket brukar vara mer regel än undantag i blivande albumklassiker. Det här kan både bero på den avskalade strukturen som dess enkla ljudbild. Thomas verkar ha tröttnat på allt skruvande och rattande med det betydligt mer elektroniska och aggressiva Nachtmahr. Detta album saknar helt dessa inslag och man kan ana att han bränt allt krut på nyss nämnda projekt.

“Momente” är ett i grunden elektroniskt album nästan helt utan användandet av elektroniska instrument. Denna paradox återspeglar sig i ljudbilden som känns obearbetad och oengagerad.

Albumet känns varken gothigt mörk, euforiskt poppig eller industriellt aggressiv vilket är dess största problem. Detta varvat med en vers-refrängstruktur och avsaknad av elektroniska inslag leder till ett platt och intetsägande resultat.

Tracklist

1. L’Étang Mâlo  1:48
2. No Goodbye  4:19
3. Absolution  3:55
4. Wie Tränen Im Regen  4:40
5. Empty  4:00
6. Demon Be Gone  3:43
7. The Heart  4:59
8. Banish  4:22
9. Why Can’t I Make You Feel  3:49
10. Dort Draußen  3:45
11. Hold Me  4:43

Efter en del uppmärksamhet via remixarbete åt andra band de senaste åren så är det nu dags för tyska Skyla Vertex att göra albumdebut senare i vår, efter att ha plockats upp av Infacted Recordings.

Skyla Vertex bilades 2008 och består av den Nordrhein-Westfalenbaserade duon Gregor Beyerle och Alex. Gregory har tidigare spelat med bland annat Modulate och Reaper. Bandnamnet kommer från svenskans ‘skyla’ och latinets ‘vertex’ som är en vändpunkt i geometrisk terminologi och målsättningen att att på ett smart sätt försöka kominera moderna och dansanta rytmer med hårdare elektroniska, och ofta industriella inslag och man har under de senare åren fått uppmärksamhet via sitt remixarbete åt bland annat Edge Of Dawn, Reaper och Santa Hates You.

Det kommande albumet, som titulerats “Urwerk”, levereras utöver de tretton ordinarie spåren med tre bonusremixer signerade Peter Spilles (känd från bland annat Project Pitchfork, Santa Hates You och Imatem), österrikiska Nachtmahr och den tyska EBM-duon Orange Sector, som bidrar med en omarbetad version på “Strom und Drang”.

“Urwerk” släpps den 20 april via Infacted Recordings.

Tracklist

1. Somnia
2. Strom und Drang
3. Befreiungsschlag
4. Sinnkrieg
5. Face It
6. Urwerk (Funke)
7. Urwerk (Feuer)
8. Urwerk (Asche)
9. Deconstructors
10. Schall und Rauch
11. City Demon
12. The Buying Dead
13. ZeitgEist
14. Schall und Rauch (Kriegsmonster Remix by Peter Spilles)
15. Strom und Drang (Orange Sector Version)
16. Befreiungsschlag (Nachtmahr Remix)

Efter ett par händelserika år med huvudprojektet Nachtmahr så återvänder nu Thomas Rainer tillsammans med Persephone-sångerskan Sonja Kraushofer för ytterligare ett L’Âme Immortelle-album.

“Momente” följer upp det senaste studioalbumet “Namenlos”, som släpptes för snart tre år sedan och innehåller elva nya kompositioner med duons originella mix av dark electro, gotiskt melankoli och elektroniska rockanthems.

Bandet bildades i början av 90-talet av Thomas Rainer, sångerskan Sonja Kraushofer och (numera avhoppade) Hannes Medwenitsch, varpå man debuterade under 1996 med det egensläppta minialbumet “Lieder Die Wie Wunden Bluten”.

L’Âme Immortelle har till dags dato släppt ett dussintal album, ett antal singlar och EP’s och har även deltagit i samarbeten med bland annat Oomph! och Club Division.

Det nya albumet levereras (utöver den ordinarie CD-utgåvan) även i en handnumrerad och signerad specialutgåva i DVD-format med en tillhörande 32-sidig booklet. Denna finns även att tillgå med tillhörande t-shirt.

“Momente” släpps den 27 januari via Trisol.

Tracklist

1. L’Étang Mâlo (Intro)
2. No Goodbye
3. Absolution
4. Wie Tränen im Regen
5. Empty
6. Demon Be Gone
7. The Heart
8. Banish
9. Why Can’t I Make You Feel
10. Dort Draussen
11. Hold Me

Live från Kolingsborg, Stockholm 20111112. Enjoy!