Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Mr. Kitty"

Artificiell intelligens på nytt Mr. Kitty-album

Tags: , , , , , ,


Mr. Kitty, som senast släppte “Fragments” (2015) är återvänder senare under våren med nytt material.

Bakom Mr. Kitty finner vi den Texasbaserade Forrest Avery Carney och på det kommande albumet “AI” bjuder på femton nya spår av sin självdestruktiva minimal-synthpop inklusive två gästspel signerade den New York-baserade dreampop-akten Pastel Ghost och vocaloid-superstjärnan Megurine Luka.

Utöver den begränsade CD-utgåvan av “AI”, som levereras med det exklusiva bonusspåret** “Inside Your Skull”, så släpps albumet även digitalt och i en begränsad kassettutgåva.

Lyssna på det första smakprovet “Crisis Point” nedan.

 

“AI” släpps den 5 mars via Negative Gain.

 

Tracklist

01. I…
02. Undo
03. Habits (feat. PASTEL GHOST)
04. Forget
05. give/take
06. No Heart
07. Malformed
08. Crisis Point
09. Earthstones
10. Lamentation
11. Dream Diver (feat. 巡音ルカ)
12. Birds Of Prey
13. Healing Waters
14. Greater Than Us
15. I Hope You Fall Apart
16. Inside Your Skull (Bonus Track)**

Fragment av Mr. Kitty på femte fullängdaren

Tags: , , , , ,


Mr. Kitty (aka Forest Avery Carney), som förra året var aktuell med “Time” och en nyutgåva av den kritikerrosade föregångaren “Life” (som ursprungligen släpptes 2013), är nu tillbaka med nytt material.

“Fragments” ger oss tio nya spår från den Austin-baserade “självdestruktive” synthpopparen och albumet blir hans femte i ordningen sedan han debuterade med “Death” 2011. Den första singeln “In Your Blood” finns ute nu. (Lyssna på denna samt ytterligare ett smakprov nedan).

Mr. Kitty är inbokad som support till IAMX på den 17 datum långa kommande USA-turnén som inleds på Constellation Room i Costa Mesa i Kalifornien den 6 oktober.

“Fragments” släpps den 25 augusti via Negative Gain Productions.

Tracklist

mr_kitty_fragments

01. Hell
02. Mother
03. Entwine
04. Shanghai
05. I Lost You
06. Discolored
07. In Your Blood
08. Flowers For Boys
09. Cycle of Violence
10. Spirit of the Forest

 

Alexander Johansson sammanfattar 2014

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Kvinnorna regerade

 

Det ligger en hel del i P3 Gulds värdering av det svenska musikåret 2014 – det var på många sätt kvinnornas år. Jag kan inte minnas något år då så många förstklassiga synthlåtar skrivits eller framförts av kvinnor eller vad sägs om:

 

 

Iamamiwhoami – “Vista”

Den bästa Cocteau Twins-låten Cocteau Twins aldrig skrivit. Årets vackraste låt kommer från Sverige.

Youth Code – “For I am Cursed”

En pungspark av rättmätig vrede. Sara Taylor är 2000-talets Blondie. Med rabies. Industri har inte varit lika vacker sedan Skinny Puppy gjorde “Tormentor”.

Nero – “Satisfy”

124 bpm tillfredsställer i alla fall mig. En dubstep kvickare än Cuadrados överstegsfinter.

Lights – “Running with the boys”

5 av 5 Friday I’m in Love-fredagar. Sätter sig på muskelminnet.

Lust For Youth – “Lungomare”

Någon slags ambient-homage till hädangångne Steve Strange – en Fade to Grey från 2014 för evigheten, elegant loungemusik med en kall italiensk kvinnoröst från en svensk artist bosatt i Danmark. Multikulturellt vinner som bekant alltid.

Emmon – “Alive”

Sexiga och suggestiva basgångar från Stockholm.

Keluar – “Ennoea”

Konstmusik med popkvaliteter gör varje lyssning till en njutning.

We are Legends – “Begging for Amnesia”

När messerschmitts berättar för mig hur många regndagar vi har i Stockholm lyssnar jag på Caroline Ailins röst och glömmer hårda meteorologiska fakta och allt annat som hör mina dystra vardagar till.

Zola Jesus – “Dangerous Days (Maps remix)”

Om inget är farligare än så här kan kaninhjärtat ta det lugnt. Det är inte ofta vi benhårt fundamentalistiska ateister får utbrista i ett: (Zola) Jesus – jag älskar dig – och verkligen mena det.

Tove Lo – “Habits (Stay High)”

Nä, Emma Nylén (Emmon) är inte ensam om att göra sexig popmusik med Stockholm som bas. Årets låt 2014 enligt Grammis.

Emmon

LA var musikens Mecka 2014

 

Det var, hör och häpna, i Kalifornien den jämnaste och bästa synthen gjordes 2014. Den kom från The New Division, Aesthetic Perfection, Mr Kitty, State of the Union och Youth Code.

Bästa album 2014 var The New Divisions “Together We Shine” – en nära helgjuten skiva – stark, ljus och vacker – som vädret i LA.

Alexanders lista över 2014 finns på Spotify här.

Youth Code

Mr. Kitty – “Time” + “Life”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album), CD, 2CD, Kassett, Digital
Skivbolag: Juggernaut Music Group
Releasedatum: 28 mars 2014 / 8 juli 2014
Genre: Electropop, Synthpop
Bandmedlemmar: Forrest Avery Carney
Land: USA
Recensent: Alexander Johansson

FacebookTwitterLast.fmwimpSpotifyDiscogsSoundcloudBandcamp

(English version below)

Hankatten spinner charmant

Det är först i tredje Southpark-säsongen Cartmans katt får namnet Mr. Kitty. Detta efter att Cartman upptäckt att det han trodde var en hankatt var en honkatt, enligt Urban Dictonary. Forrest Avery Carney delar vissa androgyna själsfrändedrag med IAMX men menar själv att han tog namnet från en katt i bok iklädd slips och hatt som han funnit det sofistikerat. Detsamma måste sägas om kattens musik som är ytterst elegant och sofistikerad. Carney kallar själv musiken för ”self-destructive synthpop”. Och visst är det pop, särskilt på vackra “Life” som tidigare i år kom i en deluxe-utgåva och som jag varmt rekommenderar. För en gubbsynthpopare påminner musiken kanske lite mer om electro-techno – ett fåtal, ofta vemodiga, strofer repeteras i radiovänlig längd – än traditionell synthpop. Samtidigt så finns där ljuva melodier, fina texter och en större bred i ljudbilden än vad technon brukar erbjuda.

Nya albumet “Time” är rivigare än “Life”, det är fler distade röster, som i bästa låten “Laceration” och tempot är i genomsnitt högre än på “Life”-låtarna. Detta brukar indikera bättre i min värld, men tyvärr kommer inte “Time” riktigt upp till det fina popsnickeriet på “Life” som är det mer enhetliga och mjukt spinnande albumet av de båda. Trots att “Time” är rivigare är det fortfarande mycket långt till Skrillex och liknande. Mr. Kitty skapar samma dansanta electro med bas i techno kryddat med ett synthpopiskt svårmod som upplevs väldigt europeiskt trots kattens hemvist bland cowboysarna i Austin, Texas. Det är elegantare, smartare och innerligare än partyelectropoparen Rex the Dog och mer dansant än östkustlandsmannen Maxwell’s Complex minimalistiska synthpop. Mr. Kitty har inte samma röstomfång och bredd som IAMX, många låtar innehåller pratsång och påminner om fantastiska Sydafrikanska Acretongue.

Denna katt spinner charmant.

“Time”

6/10 BRA!

Bästa låtarna: “Laceration” och “Hold Me Down”

“Life”

7/10 MYCKET BRA!

Bästa låtarna: “London”, “Insects (IIOIOIOII Remix)”, “Unstable”, “Holy Death” och “Sacrifice”

Tracklist “Time”

mr.kitty

01. XIII (03:36)
02. Rats (03:29)
03. Glow (03:45)
04. Hollow (04:12)
05. Devour (04:13)
06. Neglect (03:36)
07. Serenity (04:06)
08. Pathogen (03:20)
09. After Dark (04:19)
10. Laceration (03:40)
11. Black Truth (03:50)
12. Into Nothing (04:29)
13. Hold Me Down (03:57)
14. Shadow Dancer (04:15
15. Child Of The Earth (04:14)

 

Tracklist “Life” (Deluxe Edition)

01. Insects (03:57)
02. Heaven (04:33)
03. Unstable (04:15)
04. Sacrifice (05:29)
05. Holy Death (03:36)
06. Labyrinth (04:00)
07. Scars (04:18)
08. Drown (04:24)
09. London (04:04)
10. Dearlove (04:44)
11. Choke (03:44)
12. Years (03:34)
13. Escape (04:58)
14. Amnesia (03:55)
15. Father (03:16)
16. Hurt (04:33)
17. Insects (IIOIOIOII Remix) (04:48)

 

(English version below)

Purring in the most amiable fashion

According to Urban Dictonary it is in Southpark season 3 when Cartman’s cat gets the name Mr. Kitty. Only after Cartman found out that the cat he thought was male actually was female. Forrest Avery Carney, the artist behind Mr. Kitty, share some androgyne features with one of my favourite artists IAMX but my hypotheses about the name proves to be wrong. Mr. Carney claims that the name is actually from a cat in book with a hat and a bow tie and that he had found the cat looking sophisticated. Mr. Kitty’s music contains a lot of that same sophisticated quality. But there are elements of abundance in sounds, styles and productivity that resembles the Southpark cat’s insatiable hunger.

Mr. Kitty calls his music ”self-destructive synthpop”. And yes, it is pop, especially on the beautiful album “Life”, that came in a deluxe edition earlier this year and which a dearly recommend. For synthpop-oldsters Mr. Kitty’s music perhaps sound a little more like electro with techno elements; a few, often melancholy, verses in radio-friendly length; than traditional synthpop. Mr. Kitty’s voice has a more narrow range than IAMX’s and on some songs he is almost singing-speaking in a manner close to another favourite artists of mine, South African Acretongue. At the same time there are these sweet melodies, fine lyrics and the great depth in atmosphere and subtle sound production that techno rarely is capable of providing. Mr. Kitty has qualities superior to the party-electro artist Rex the Dog. He has more in common with fellow countryman Maxwell’s Complex and his minimalistic electro-synthpop and self-destructive sadness.

The new album “Time” is more raucous than “Life”, there more distorted voices, e.g. the best song “Laceration”, and the overal tempo is slightly faster compared to the songs on “Life”. This usually indicates better in my world, but I am not sure if “Time” reaches the peaks and fine touch of “Life”. Although, both albums are purring in the most amiable fashion.

Best songs on “Time”: “Laceration” and “Hold Me Down”

Best songs on “Life”: “London”, “Insects (IIOIOIOII Remix)”, “Unstable”, “Holy Death” and “Sacrifice”