Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Mr. Jones Machine"

“Utopia” andra soloalbumet från Johan Baeckström (Daily Planet)

Tags: , , , , , , , , , ,


Johan Baeckström, som tillsammans med Mr. Jones Machine– och La Vogue-sångaren Jarmo Ollila sedan tidigare är känd från Daily Planet, följer nu upp den hyllade solodebuten Like Before (2015) med det nya albumet Utopia.

Albumet innehåller elva nya spår av Johan Baeckströms retrodoftande synthpop och titelspåret (lyssna nedan), som släpptes digitalt tidigare under våren, finns även med på den femte delen av Swedish Electro Scenes populära gratissamling Swedish Electro som ni finner här!

(Foto: Helene Shippey)

 

CD-utgåvan, som kan förbokas här redan nu, är begränsad till 500 handnumrerade exemplar och bakom den snygga albumdesignen står Peter Nyborg känd från Dead Eyes Open och Automatic.

Daily Planet debuterade med det numera klassiska albumet The Tide redan 1996 för att sedan göra comeback med Two (2014) och uppföljaren Play Rewind Repeat som var ett av genrens absolut starkaste albumsläpp förra året.

Johan Baeckström är för övrigt ett givet kort när Progress Productions bjuder in till den tredje upplagan av till skivbolagets omåttligt populära årskalas som äger rum på Sticky Fingers i Göteborg den 17 november!

Utopia släpps den 15 juni via Progress Productions.

Tracklist

01. Utopia
02. Homeless
03. The World Through Your Eyes
04. Better Stories
05. I Can Read Your Mind
06. Cassini
07. Ask Them Why
08. Blood Red Moon
09. Into the 80’s
10. Silence
11. Blinded

Liverapport: Progress 12, Göteborg

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Progress Productions bjöd in till Sticky Fingers i Göteborg den 19 november med Haul, Nattskiftet, Hearts of Black Science, Johan Baeckström, Mr Jones Machine, Wulfband, Henric de la Cour, Titans, Cosmic Overdose och Pouppée Fabrikk på de två scenerna.

Jens Atterstrand (text & foto) var på plats med sin kamera i publikhavet för att rapportera från kvällen.

 

 

(English version below the photo galleries)

Ett för tredje året i rad utsålt Sticky Fingers väntade besökarna till vad som nu bör räknas som en av de viktigaste årliga händelserna på vår inhemska svartklädda elektroniska alternativscen: Progress Productions årliga fest

Precis som tidigare så radades det upp ett stort av de egna akterna med fokus på de för det här året aktuella och nytillkomna. Jönköpingsakten Haul inledde med dramatisk och nattsvarta mörk experimentell postpunk på den stora scenen inför en förvånande stor publik trots den tidiga starten. Hauls musik fungerade för mig mycket bättre live än på skiva med en vacker om än väldigt mörk tillhörande scendesign.

Lite mer kraft och omfång var det på Hearts of Black Science som släppte det starka albumet “Signal” förra vintern. Bandet stod för en av de proffsigare och mest träffsäkra live-insatserna under kvällen med trivsamma gitarrpålägg på deras shoegaziga synthpop och en snygg mörk scenshow.

Mr Jones Machine genomförde sedan albumet “Återvändsgränd” från början till slut. Jarmo Ollila levererade i vanlig ordning en väldigt träffsäker sånginsats från den stora scenen, uppbackad av sin, från Asien speciellt för kvällen hemflugen, bror Jouni. Låtarna står sig mycket bra även 2016 och bra synthpop på svenska är vi ju verkligen inte bortskämda med.

Henric de la Cour levererade en, om än relativt kort, precis lika känslosam konsert som vanligt med sin fantastiska scennärvaro och känsla. Nya singeln spelades och den får mig verkligen att sukta efter det nya albumet som är på gång.

Titans stod sedan för kvällens stora bedrift då den amerikanske sångaren Dan Von Hoyel för första gången stod på scen tillsammans med sina bandkamrater utan att ha repat en enda gång tillsammans. Sitt allra första liveframträdande gjorde även Daily Planet-bekantingen Johan Baeckström, som solodebuterade med “Like Before” förra sommaren. En väldigt tonsäker Johan, som från den lilla källarscenen, utöver utvalda spår från debutalbumet, även bjöd på en riktigt trevlig cover på Rational Youths klassiker “Saturdays in Silesia”.

Wulfband röjde som bara Wulfband kan på den mindre källarscenen där den, för mig personligen, största överraskningen Nattskiftet också sedan kom att leverera en intensiv och härligt energisk spelning. Jag skall erkänna att jag inte riktigt har fastnat för bandets tokroliga bodypop på skiva, men live fungerar konceptet alldeles ypperligt med tillhörande blåställ, oljefläckar och sot i pannan.

Cosmic Overdose, som nyligen har släppt en unik samlarbox med klassiskt material, agerade sedan överraskningsakt till åtminstone den äldre publikens stora jubel. Gentlemännen Dan Söderqvist och Karl Gasleben visar upp stor rutin och jag imponeras över hur pass bra deras nu över trettio år gamla låtmaterial fortfarande håller.

Pouppée Fabrikk, som för kvällen gjorde ett udda uppträdande i full originaluppsättning med en hemflugen Jouni Ollila på keyboard levererade sedan en riktig käftsmäll med nya fantastiskt snygga arrangemang av bandets klassiker.

Progress Productions årliga festival levererar en mysig familjär alla-känner-alla stämning och kärleken som Torny Gottberg och hans artister levererar i det här formatet är svårslaget. Boka in 18 november 2017 för då smäller det igen! Som livefotograf är man dock lätt sliten i benen efter en sådan här kväll då akterna avlöser varandra i tät följd på de olika våningarnas livescener, vilket leder till en hel del springande i trappor alternativt avkortade spelningar för att kunna förbereda sig inför det som komma skall.

Ett stort tack till Progress Productions och alla andra inblandade. Vi ses igen nästa år!

Haul

Nattskiftet

Hearts of Black Science

Johan Baeckström

Mr Jones Machine

Wulfband

Henric de la Cour

Titans

Cosmic Overdose

Pouppée Fabrikk (foto: Anja Böttcher)

For the third year in a row a sold out Sticky Fingers invited the visitors to what now should now be counted as one of the most important annual events in Sweden’s black-clad electronic alternative scene: Progress Productions annual celebration.

Just as usual, the line up consisted of the label’s own acts with the main focus on the new ones. Jönkoping act Haul opened the night with their dramatic, dark and experimental post-punk on the big stage in front of a surprisingly large crowd despite the early start. Haul’s music worked much better for me live than on record with a beautiful albeit very dark stage design and lightning effects.

A little more bite was delivered by Hearts of Black Science who released the strong album “Signal” last winter. The band presented one of the more professional and spot-on live shows of the evening with pleasant guitars add ons top of their shoegaze style synthpop together with a stylish dark stage show.

Mr Jones Machine performed the “Återvändsgränd” album from beginning to end. Jarmo Ollila as usual delivered a very good vocal performance from the big stage, backed by his, from Asia, especially for evening brought home, brother Jouni. The songs are still high quality even in 2016 and good synth pop sung in Swedish are something we’re definetely not spoiled with these days.

Henric de la Cour gave a, albeit relatively short, just as emotional concert as usual with his amazingly emotional and charismatic stage performance. He played the new single and it really makes me hankering for the new album that is on it’s way.

Titans then did the biggest achievements of the night when the band’s American singer Dan Von Hoyel stood on a stage with his band mates for the first time ever, without even rehearsing a single time together. Another live debut then came from the Daily Planet acquaintance Johan Baeckström, who released his solo debut “Like Before” last summer. A vocally secure Johan, who from the small basement stage, in addition to selected tracks from his debut album, also did a really nice cover of the Rational Youth classic “Saturdays in Silesia”.

Wulfband ranted on in the way that only Wulfband can on the small basement stage where, for me personally, the biggest surprise of the evening Nattskiftet then also delivered a intense and wonderfully energetic gig. I must admit that the band’s hilarous bodypop are not really my cup of tee on record, but live the concept worked excellent with associated overalls, oil stains and soot on the band members faces.

Cosmic Overdose, who has recently released a unique collectors box with their classic songs then acted as the secret suprise act of the evening and it was highly appriciated by the older parts of the audience. Gentlemen Dan Söderqvist and Karl Gasleben put great experience on display and I am impressed by how well their now over thirty years old songs still hold up very well.

Pouppée Fabrikk, who especially for the event made an odd appearance in the original full setup with Jouni Ollila on keyboards then delivered a real punch in the face with new fantastic sounding arrangements of the band’s classics.

Progress Productions annual festival is executed in a cozy family-all know-all mood and the love that Torny Gottberg and his label’s bands give is hard to beat. Book in November 18, 2017 because then it’s time again! As a live photographer you get slightly worn in the legs after a night like this when the different acts follow one and another in quick succession on the different floors two live stages, leading to a lot of running up and down the stairs and a need to skip a few songs at the end of the gigs to be able to prepare for what is to come on the other stage.

Massive thanks to Progress Productions and everyone else involved in this event. See you again next year!

Johan Baeckström – “Like Before”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 5 juni 2015
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Johan Baeckström
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

FacebookTwitterLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudkollapslogga

(English version below)

Retrosynthpop bättre utan Jarmo

Johan Baeckström är den andra halvan av synthpopduon Daily Planet, som i övrigt består av Mr. Jones Machine-bekaningen Jarmo Ollilla vid mikrofonen. Duon återvände som bekant efter 18 långa års tystnad med “Two” förra året.

Nu har Johan själv tagit kontroll över både kontrollrattar och mikrofon och ger oss den ljuvt retrodoftande solodebuten “Like Before”, där han med full avsikt vrider klockan tillbaka till 1982 och landar sin tidsmaskin någonstans längs gränsen mellan Depeche Modes “Speak & Spell”, The Assembly, Yazoo och det tidigaste av Erasure-land.

Trots att jag egentligen inte är något gigantiskt fan av den här ofta rätt fjantiga och mesiga synthpopen utan egentligen föredrar de mörkare tonerna från tiden när de vitpudrade rougetoppade kinderna och ljusa kläderna byttes ut mot svarta kajalsotade ögon, helsvart och långrock, så finner jag många både låt- och produktionstekniskt starka kvaliteter på det här albumet.

Första halvan är otroligt stark. Den inledande “Starlights”, vars framtoning känns som uppspeedad dito av Depeche Modes “Any Second Now” från tidigare nämnda ljudreferens, inleder i mellantempo och brister ut i en kraftfull och medryckande refräng. Hitsen avlöser sedan varandra i mittpartiet med de tre medryckande upptemplåtarna “Great Unknown”, min absoluta favorit “Come With Me” och “Forever and A Day”. Tillsammans med de påföljande “Running Away From Myself” och midtempoballaden “Talking in My Sleep” så avtar den sedan något i styrka. Det blir stundtals lite för smörigt men lägstanivån är genomgående väldigt hög och alla spåren på albumet skulle kunna vara singelsläpp.

“Like Before” ger mig en skön känsla av hur Johan har släppt sitt musikhjärta fritt och låtit det härja obehindrat bland de analoga monosyntharna och simpla trummaskinerna i studion. Covern på Rational Youth-klassikern “Saturdays in Silesia” förresten, är väldigt trevligt framförd om än väldigt trogen originalet.

Jag kommer på mig själv att vid flera tillfällen faktiskt lyssna mer på arrangemangen än melodierna och låtarna i sig men det skulle inte förvåna mig mycket om det är just det Johan velat åstadkomma. Johan Baeckstroms retrosynthpop fungerar definitivt bättre utan Jarmo Ollilla, som borde ägna sig mer åt att skriva nya Mr. Jones Machine-låtar istället, gärna på svenska.

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

johan_baeckström

01. Starlights (04:40)
02. Great unknown (05:09)
03. Come with me (03:12)
04. Winter times (04:20)
05. Forever and a day (04:35)
06. Running away from myself (03:57)
07. Talking in your sleep (05:12)
08. Saturdays in Silesia (04:39)
09. One last time (04:34)
10. Tonight (05:00)
11. Like before (04:42)

 

(English version below)

Retro synthpop better without Jarmo

Together with Mr. Jones Machine-singer Jarmo OllillaJohan Baeckström forms the synth pop duo Daily Planet who after 18 long years of silence with “Two” last year.

Now Johan has put himself in charge of both control knobs and microphone to give us the sweet retro scented solo debut “Like Before” where he, fully intentional, turns the clock back to 1982 to land his time machine somewhere along the border between Depeche Mode’s “Speak & Spell”, The Assembly, Yazoo, and the earlier works of Erasure-country.

Although I’m not an enormous fan of this often quite silly and wimpy synthpop, and actually prefer the darker tones of the time when they white pudered blush topped cheeks and bright clothes were replaced with black eyeliner-smoky eyes, black clothing and long coats, I find many both song- and productionwise technically strong qualities on this album.

The first half is incredibly strong. The initial “Starlights”, whose appearance feels as an speeded version of Depeche Mode’s “Any Second Now” from the aforementioned reference, starts in a calm midtempo and then bursts out into a powerful and captivating chorus. Hitsongs then succeed each other in the middle part with the three rousing upptemposongs “Great Unknown”, my absolute favourite “Come With Me” and “Forever and A Day”. Put together with the subsequent “Running Away From Myself” and the midtempo-ballad “Talking in My Sleep” it then decreases slightly in strength. It surely becomes too cheesy somtimes, but the lowest level is consistently very high and all the tracks on the album could be single releases.

“Like Before” gives me a good feeling of how Johan has released his music heart freely and has let it ravage unhindered through the analog mono synths and simple drum machines in the studio. The cover of the Rational Youth-classic “Saturdays in Silesia”, by the way, is very nicely rendered albeit very faithful to the original.

I will find myself on several occasions actually listening more arrangements than the melodies and the songs themselves, but it would not surprise me very much if it’s just what Johan wanted to accomplish.

Johan Baeckstroms retro synth works better without Jarmo Ollilla, who ought to spend his time writing new Mr. Jones Machine songs instead, preferably in Swedish.

PREORDER THIS ALBUM RIGHT HERE!

Intervju: Torny Gottberg (Progress Productions)

Tags: , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand

Göteborgsbaserade Progress Productions, som sedan starten 2004 huserar band och artister som Henric de la Cour, Spark!, Necro Facility, Mr. Jones Machine, Xenturion Prime (tidigare Code 64) och många fler och som på senare år har lanserat och återlanserat bland andra Daily Planet och Wulfband fyller tio år.

Elektroskulls redaktör Jens Atterstrand fick en pratstund med upphovsmannen Torny Gottberg.

 

Hej Torny! Så, Progress Productions firar tio år i år. Hur känns det?

Hej Jens! Jag har nog inte riktigt förstått att det gått 10 år redan. Herregud, känns som tiden har gått så otroligt fort. Men det känns helt fantastiskt! Det har vart tio helt otroliga år!

Det är så mycket minnen, intryck och annat som är svåra att smälta faktiskt. Jag har under dessa år fått vara med om så otroligt mycket roligt och att vi har lyckats från att vara en liten svensk label till att bli en stark spelare även internationellt har varit en resa jag aldrig någonsin kommer kunna sätta ord på!

Vem trodde detta 20 Oktober 2004 när vi släppte PROCD001 som var 8kHz Mono “Monochromator”?! Jag kan säga att det fanns folk som sa att vi inte skulle klara oss i det tuffa skivbolagsklimatet mer än max 6 månader! Well. I got news for you: Mer än 80 produkter senare – We are still here!

Artister har debuterat via er och ni har släppt ett stort antal skivor genom åren. Vilket eller vilka är du mest stolt över att ha fått vara med om?

Det där är en omöjlig fråga för mig att svara på. Jag får ju ofta frågan om vilken skiva jag gillar mest på Progress. Det går inte att svara på. Jag gillar ju alla på sitt sätt annars hade vi aldrig satt namnet Progress Productions på skivan!

Progress är och kommer alltid vara en etikett som värderar kvalitet före kvantitet. Men det är klart att det har vart otroligt häftigt att jobba fram band mot större framgångar. Samtidigt skall man aldrig glömma att det är artisterna som gör musiken. Man skulle kunna säga att jag är snickaren och artisterna är verktygen.

Och vilka verktyg jag har haft möjligheten att få hantera dessa tio år. Jag tycker på riktigt att Progress Productions har världens absolut bästa artister. I och för sig så hoppas jag att alla bolag känner så om sina artister. För vad är ett bolag utan sina band? Ett tomt skal med en logo. Alla skivbolag måste lära sig att tänka så, de gör inte artisterna en tjänst att släppa något, det är faktiskt artisterna som ger mig möjligheten att få jobba med deras kreativitet och verk. Jag är otroligt ödmjuk inför det, att vi får förtroendet.

Progress Productions adderar ett stort antal arbetstimmar på din ordinarie arbetsvecka. Var hittar du orken och inspirationen att bara ösa på?

Ja, det är klart att det funnits stunder som jag funderat “Vad fan håller jag på med!??” även om de stunderna är otroligt korta. Man kommer snart underfull med varför. Jag älskar verkligen musiken, jag älskar människorna i och runt skivbolaget. Man kan ju säga att det är en livsstil för det har kommit att bli det under åren som gått. Man är liksom en del i maskineriet. Men det är klart att det många gånger känts kämpigt, jag skulle ljuga om jag inte säger det.

I början när vi var en liten spelare så kämpade man för allt. Att få press, få radio att synas, höras. Det kanske är lite lättare idag för oss, men man får aldrig som skivbolag ta saker för givet. Jag tycker mig ha sett det för många gånger nu. Indiebolag som hype:as upp som fan och får massa mediautrymme helt utan jobb. Men den där hype:en håller sällan länge och det brukar kunna bli ett brutalt uppvaknande den dagen man inser att man är “yesterdays news” och man måste jobba.

Det är bättre att jobba långsiktigt och sätta upp delmål som man försöker nå tillsammans med banden. Och det är faktiskt i bandens musik jag hittar inspirationen att köra på. De har liksom lagt ner sin själ i något och har vi tagit på oss att förvalta detta så är det till att kavla upp armarna och bjuda till. Jag fick fråga av en kille som ville starta skivbolag om det var värt att starta ett skivbolag. Jag svarade ungefär “Om du är sjuk i huvudet så är det faktiskt det bästa man kan göra”. Var kanske att dra det jävligt hårt, men det ligger något i det. Jag är en rastlös själ och jag trivs med mycket som händer. Men det är definitivt inte gjort för alla. Det lovar jag.

front242debaser_960

Vilket är det spontant trevligaste Progress-minnet?

Oj, tack för den! Inte den lättaste frågan, det är så många. Men skall jag sätta ett så får det ju nästan vara känslan när jag höll i PROCD001 första gången. Det var ju liksom då det var på riktigt, det var nu det skulle hända. Jag känner i och för sig precis likadant varje gång en ny skiva kommer från tryck fortfarande. Det är något nästan religiöst att hålla i en produkt man vart med om att göra. Att se det från bilder och filer på datorn till att verkligen känna den i handen!

..och nu 10 års jubileum. Det blir en riktig brakfest i Göteborg den 22 november och en stor del av ert garde kommer också stå på scen under kvällen. Men utöver detta blir det också ett antal speciella jubileumssläpp och nya utgåvor, kan du berätta mer?

Detta är verkligen vår fest! Det är bandens och bolagets. En slags hyllning till oss själva, en kväll vi förtjänar. Ett bevis på att vi byggt något under ett decennium. Det är en kväll vi delar med oss av vår vänskap, vår musik, våran vision till folket!

Jag är verkligen så lycklig för att vi gör denna kväll och att jag kommer få möjligheten att dela den med inte bara väldigt många Progress band utan folk som är på plats. Det är väl även ett sätt att säga tack till alla som stöttat oss, drivit oss framåt och köpt våra skivor!

Vi kommer släppa en fantastisk CD-samling på 10 års festen som innehåller 28 låtar. Men de andra 10 års specialutgåvorna som Spark! “60 Ton Stål”-vinylen och Necro Facility “The Black Paintings”-vinylen kommer ju finnas redan innan festen.

Vilken av våra recensioner på Elektroskull är du mest stolt över?

Det vill jag inte svara på! En recension är ju väldigt subjektiv. Det är ju bara en persons åsikt. Och man kan ju ifrågasätta det där med recensioner och om de betyder något. Kanske på ett sätt, men samtidigt nej. En person kan inte tycka åt resten. Men visst är det kul med bra recensioner. Vore ju att ljuga om jag sa annorlunda, men att välja ut en specifik känns galet. Jag tackar då snarare de som recenserat skivorna på Elektroskull. Tack för att ni lyssnar och tar er tid!

progress_10_år

Mr Jones Machine-medlem presenterar The Department

Tags: , , , , , ,


Magnus Lindström, som för de allra flesta är mest känd som den ena tredjedelen av synthpoptrion Mr Jones Machine tillsammans med bröderna Jarmo och Jouni Ollila, men som även har släppt eget material under monikern Ecstatic Mood tidigare är nu redo att presentera sitt nya projekt The Department tillsammans med den Londonbaserade Rob Green.

Det första smakprovet “As if Transformed” finns ute nu med tillhörande musikvideo och vi lär få anledningen att återkomma till det här nya spännande projektet inom kort. (se videon nedan)

Liverapport: Electronic Summer 2013, Göteborg (Dag 3)

Tags: , , , , , , ,


Artister: Spark!, Mr Jones Machine, S.P.O.C.K., Apoptygma Berzerk
Datum: lördag 31 augusti 2013
Scen: Brewhouse, Göteborg
Arrangör: Electronic Summer (Depeche Mode Party GBG)
Rapport & Foto: Anders Nord & Jens Atterstrand

Efter en tredje dag med underbar gratisbuffé var det dags för festivalen att dra igång sin tredje och sista dag.

Anders Nord och Jens Atterstrand greppade sina kameror och begav sig till Brewhouse för en sista rapport från festivalen..

Falkenbergsduon Spark! var först upp på scen och trots den tidiga speltiden (redan klockan 18.00) var det välfyllt framför scenen när introt började.

Scenglädjen är ett av bandets absoluta kännetecken och man blir verkligen glad av att stå i publiken!

Först ut var den senaste singeln “Man överbord” – en underbar blandning av body och Göteborgshumor. Setlisten som följde innehöll sedan bland annat “Popkomplex”, “Dom kommer tillbaka”, “Skål!”, “Tankens mirakel” och även publikfavoriten “Glassbilen” ackompanjerad av en riktig glassbils-sirén (!). Har ni inte sett Spark! live så ta chansen om den kommer, ni kommer inte bli besvikna!

Nästa band ut var det andra bandet från Progressive ProductionsMr Jones Machine. Line upen bestod av sångaren Jarmo Ollila som för kvällen backades upp av de två keyboardisterna Sören Jensen (som gästspelade istället för Jouni Ollila) tillsammans med den ordinarie medlemmen Magnus Lindström.

Jarmos underbara röst tar oss igenom en resa av gamla och nya pärlor. “Jaguar”, “Mannen i svart” och den fantastiska “En psalm till döden” var några av låtarna som framfördes under den drygt 45 minuter långa spelningen.

Efter en paus var det dags att fira av en av den svenska synthscenens 25-åringar: S.P.O.C.K.! där de enda originalmedlemmen som återstår är sångaren och frontmannen Alexander Hoffman.

Jag har inte sett S.P.O.C.K. sedan de medverkade på den sista Arvikafestivalen 2010. Alexander Hoffman var lika karismatisk på scen denna gång som han alltid varit och bandet levererade låtar från hela karriären. Introt följdes av en ny låt som handlade om Borgerna innan det var dags för “Mr Spocks Brain” med Alexanders sedvanliga robotliknande gång. Sen var historielektionen igång; “E-lectric” med tillhörande breakdance, “Astro Girl” med den vackra diktuppläsningen, “Trouble With Tribbles” och “E.T. Phone Home” var bara några av guldkornen som framfördes denna kväll!

Jag vill rikta ett enormt stort tack till arrangörerna som lyckats överträffa förra årets festival. Allt ordnades med tysk festivalprecision. Grymt jobbat! Vill även passa på att tacka banden, publiken samt alla försäljarna inne på området.

Tack för mig, hoppas vi får se på Electronic summer 2014. För det måste det väl bli med en, med tanke på vilken succé som detta års upplaga var!

// Anders Nord (som sedan avvek innan Apoptygma Berzerk gick på scenen. Tre dagar underbar synth fick honom inte på humör för “college rock”.

“College Rock” måhända är hårda ord – men Anders Nord har en liten poäng. Apoptygma Berzerk har i modern tid genomgått en förändring. Från att ha varit en av skaparna av futurepopgenren med sin refrängstarka elektroniska pop med EBM-inslag så har man idag blivit till ett fullfjädrat arenaband.

Energin på scenen är det dock inget fel på och Stephans sånginsats håller bra anno 2013. De gamla hitsen som den inledande “Non-Stop Violence”, balladen “Mourn” (som den här gången levererades av keyboardisten) tillsammans med låtar som “Kathy’s Song” med flera får, trots den “nya” ljudbilden som ständigt fylls av gitarrmangel, håret att stundtals resa sig.

Electronic Summer-gänget har lyckats igen med ett snudd på perfekt arrangemang. Elektroskull tackar för ännu en fantastisk vistelse på Brewhouse och hoppas verkligen att vi får anledning att återkomma igen nästa sommar!

Arrangörerna gör ett hästjobb och alla inblandade förtjänar guldstjärnor i min bok!

// Jens Atterstrand

[zooeffect AANAtQLMjpR8]

[zooeffect AkCAWTr0k1WU]

 

 

Magnus Lindström – “Välfärd och vård”

Tags: , ,


Magnus Lindström från Mr Jones Machine bjuder på ett gratisspår från sitt nya soloprojekt. Grattis nedladdning! Enjoy.

Necro Facility blev årets Manifestvinnare

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Necro Facility kammade hem priset i synthkategorin vid årets ManifestigalaNalen i Stockholm igår kväll! Duon, som består av Oscar Holter och Henrik Bäckström erhöll priset för det senaste albumet “Wintermute” släppt via svenska Progress Productions.

Motivering löd

“Med ett album präglat av en smakfull och modern blandning av stenhård industri och melodiös electro-pop har de under året mutat in ett eget område på den svenska syntscenen.”

Vi skickar våra gratulationer till bandet och skivbolaget Progress Productions som kammande hem samtliga av årets nomineringar i kategorin.

Vi vill också skicka ett välriktat tack till alla inblandade i Manifest för en välorganiserad och proffsigt skött gala. Ni är eldsjälar som år efter år gör detta och gör oerhörd nytta för den smala musiken i vårt avlänga land, synthgenren i synnerhet!

De övriga nominerade var Henric de la Cour, Covenant och Mr Jones Machine.

Manifest 2012 – de nominerade är..

Tags: , , , , , , , , ,


Manifest firar tio år och presenterade i dagarna nomineringarna inför årets prisutdelning. Galan äger rum den 3 februari på Nalen i Stockholm.

Priset skapades 2003 för att uppmärksamma band och artister på oberoende skivbolag. Manifest vill visa på all den musik som görs på små och oberoende bolag för att ge vårt avlånga land nya musikaliska upptäckter.

Inför det att Manifest nu firar tio år har dess aktiviteter vidgats, med syftet att uppmärksamma svensk musik i en rad olika genrer och även skivbolagen som står bakom.

Under 2011 samt 2012 arrangerar man Manifest On TourManifest Label Market och som vanligt, Manifestdagarna och huvudgalan på Nalen den 3 februari.

Mer information och nominerade i övriga kategorier finner du på Manifests hemsida.

Redan nu kan vi gratulera Progress Productions till priset i synthkategorin, då skivbolaget erhållit samtliga fyra nomineringar.

De nominerade är

Henric de la Cour – “Henric de la Cour” – Vår recension (10/10) här!

Necro Facility – “Wintermute” – Vår recension (10/10) här!

Mr Jones Machine – “Monokrom” – Vår recension (9/10) här!

Covenant – “Modern Ruin” – Vår recension (8/10) här!


Diverse Artister – “Born///Evolve///Progress///3”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 6 juli 2011

Genre: Electronic

9/10

Noga urvalt in i minsta detalj

Efter de två tidigare installationerna, där den första släpptes 2005 följt av den andra två år senare (2007), så är nu svenska Progress Productions redo att presentera ännu en del i skivbolagets populära samlingsserie “Born///Evolve///Progress”.

Den tredje installationen bjuder på splitternytt material från stora delar av stallet – Red Cell, Cryo, Spark!, Titans, Mommy Hurt My Head samt nysignade Henrik de la Cour (som tidigare är känd från bland annat Yvonne och Strip Music). Utöver detta ett antal antingen helt outgivna eller tidigare svåråtkomliga remixer av aktuella låtar från den senaste tidens skivsläpp.

Red Cell verkar ha lämnat gitarrmanglet bakom sig och levererar på “Lost” en rapp och fräsch synthpophit. Titans fortsätter i samma spår som singesläppet “All There Is” från i vintras med nya låten “Dried Out” som bådar gott inför det kommande debutalbumet från den Svensk-Amerikanska trion. Cryo i sin tur verkar ha tuffat till sig lite på nya “Change” och Danska Mommy Hurt My Head har tagit god tid på sig med uppföljaren till debuten, men avslutande “Flawless” håller riktigt hög kvalitet. Ifall dessa indikationer på något sätt kommer innebära stora förändringar i soundet på kommande album låter jag vara osagt men i stort så låter det väldigt nytt och fräscht på många håll.

När det kommer till remixerna så håller de flesta bra snitt. Danske Claus Larsen (Leaether Strip) levererar en intressant tung EBM-tolkning av Kite, Spark! gör en version av den kommande Code 64-singeln “Deviant” och Cryo gör en något annorunda variant av Mr Jones Machine‘s “De Månbleka Tingen”. Utöver detta inkluderas ytterligare en dansgolvsversion av Covenant-hiten “Lightbringer” och System’s egna remix av “Inheritance”, båda kommer garanterat uppskattas på dansgolven i sommar. Bäst av allt – i alla fall i dansgolvsperspektiv – är nog ändå mastermind Henrick Bäckströms underbara avskaladade dubversion av bandets egna “Do You Feel The Same”.

Slutsatsen är att helt enkelt att Progress Productions har gjort det igen. Det är genomtänkt och noga urvalt in i minsta detalj och “Born///Evolve/Progress///3” är helt enkelt en sanslöst bra samlingsskiva, som man dessutom “skänker bort” till priset av en CD-Maxi.

// Jens Atterstrand, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

  1. Henric de la Cour “Dogs” *
  2. Kite “Ways To Dance” (Leaether Strip Remix) *
  3. Red Cell “Lost” *
  4. Covenant feat. Necro Facility “Lightbringer” (Speedrun II) **
  5. Code 64 “Deviant” (SPARK! Remix) *
  6. Necro Facility “Do You Feel The Same” (Henrik Bäckström Remix) *
  7. Cryo “Change” (90ies Mix) *
  8. SPARK! “Popkomplex” *
  9. Titans “Dried Out” *
  10. Mr Jones Machine feat. Susie “De Månbleka Tingen” (Beanbag Remix by Cryo) *
  11. System “Inheritance” (SYSTEMatic Mix) ***
  12. SoundSequence “Grim Reaper” (2002) ***
  13. Mommy Hurt My Head “Flawless” (pAn alt. version Mix) *

* Tidigare outgiven

** Udda spår

*** Tidigare ej släppt på CD