Subscribe via: RSS

Tag Archive | "mirrors"

Dead When I Found Her – “Rag Doll Blues”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD (Lim.Ed Digipak)**, Digital
Skivbolag: Artoffact Records
Releasedatum: 9 oktober 2012
Produktion: Michael Arthur Holloway
Genre: Industrial, electro-industrial
Bandmedlemmar: Michael Arthur Holloway
Land: USA
Recensent: Niklas Hurtig

 

 

DWIFH levererar årets bästa industrial-album, igen.

2009: En tämligen okänd musiker från Portland, Oregon vid namn Michael Arthur Holloway påbörjar processen med att skapa någonting gammalt. Under ändlösa timmar hade han slipat och filat för att uppnå perfektion och året därpå så var tiden äntligen kommen för honom att få visa sina kreationer för världen. Han skapade ett namn, ett koncept och ett sound som han kallade Dead When I Found Her.

Under nyss nämda namn börjar han publicera hela spår och smakprov av sin musik på nätet. Enligt ryktena var det nygammal musik influerad av (som så många andra) legendariska Skinny Puppy. Det diskuterades flitigt på musikforum och det allmänna surret på nätet visade sig vara en början på någonting stort. Det var inte bara en grå klon av den älskade inspirationskällan, utan någonting nytt hade faktiskt skapats ur resterna och arvet av det gamla. Verket i fråga var debutalbumet “Harm’s Way”, som under 2010 tog synthscenen med storm. Det hyllades nästan unisont och så även här på Elektroskull. Vår recensent Joakim Holfve gav albumet nio av tio i betyg och flera av oss skribenter passade i sin tur på att hylla albumet lite extra i våra årskrönikor när det begav sig.

2012: I början av oktober släpper Dead When I Found Her sin andra fullängdare “Rag Doll Blues” och levererar årets bästa industrial-platta, igen.

“Rag Doll Blues” inleds med den “Curtains”-influerade “No More Nightmares”, som med sin suggestiva ton direkt påminner om föregångaren. Med några nya instrument; som trumpeter och gamla ljud som bas, så känner man direkt igen sig. Skräcktemat är ständigt närvarande.

Albumet, som i sig är den logiska fortsättningen av debuten “Harm’s Way” utvecklar det kända soundet genom att addera mer melodiska inslag, något som kan liknas vid den resa som den svenska duon i Necro Facility gjorde på deras tredje fullängdare “Wintermute” härom året. Nu är dock inte detta album lika kontroversiellt nyskapande, på gott och ont. Stort fokus är fortfarande på pianon och Michaels viskande röst. Tempot är oftast lågt och spåren stämningsfulla, fyllda av insprängda samplingar och med ovan nämnda melodiska inslag. Gitarrerna har nästan helt slopats denna gång och generellt sett är det en något mer tillbakadragen framtoning på spåren.

Sjundespåret “Mirrors” är en pumpande baslåda med sporadiska textrader, vars intro starkt påminner om ett av Velvet Acid Christs verk, vilket får ni gissa själva.

Det första hårresande partiet kommer på nionde spåret “Doll Parts”, som är en helt fantastisk elektroballad! Stillsam, lågmäld och med utdragna melodiska synthslingor låter det fruktansvärt bra och man slås av den oerhört välproducerade och krispiga ljudbilden.

Influenserna lyser igenom starkare på vissa håll. Det elfte spåret  “Scissors” påminner starkt om Skinny Puppy-medlemmen Cevin Keys soloprestationer.

Den avslutande och helt instrumentala “Stainless” är ytterliggare ett bevis på den musikaliska fingertoppskänsla som Michael Arthur Holloway besitter. Den påminner i stort om “Doll Parts”, men är ändå någonting helt annat. Den har ett renare elektroniskt sound, där de industriella tongångarna får ta ett steg tillbaka. Dead When I Found Her är i stort en fusion av de båda stilarna.

Bortsett från ett irriterande mellanspel och en något monoton sång är detta album som helhet ett fantastiskt sådant som förtjänar all uppmärksamhet. Den begränsade versionen av albumet inkluderar även bonusdiscen “Stitches & Cover Ups” **, som innehåller ett antal remixer från albumet, några exklusiva originalspår samt ett urval av de covers som Michael släppt genom åren. De sex första spåren är remixer på “Rain Machine”, “Lesser Light” och “Better Days” där ingen av de alternativa versionerna direkt sticker ut i jämförelse med originalen.

Originalspåren låter Dead When I Found Her, men utan det typiska tema som präglat de två studioalbumen. Cover-versionerna av Skinny Puppys, Nine Inch Nails samt Phil Collins spår är i grunden omgjorda och har nästan inga originalljud kvar. Att försöka sig på att trumfa Skinny Puppy-sångaren Kevin Ogilvie (Nivek Ogre) i sångintensitet är som gjort att misslyckas. Inte för att covern på “Kill To Cure” är en dålig sådan, men man kan fråga sig vad poängen är. Den starkaste covern är tolkningen av Nine Inch Nails “Down In It”, som är en lugn och träffsäker sådan. Den mest oväntade covern är annars den på Phil Collins “In The Air Tonight”. Jag personligen är inget stort fan av den gamla poprock-ikonen, men denna låter ganska bra, utan att för den sakens skull spränga några musikaliska avgränser.

Tracklist “Rag Doll Blues”

01. No More Nightmares (06:05)
02. Better Days (05:10)
03. New Age Of Reason (04:37)
04. Rain Machine (05:16)
05. Doll Pieces (02:57)
06. Dry Bed (06:56)
07. Mirrors (07:57)
08. Panic Matter (05:13)
09. Doll Parts (06:00)
10. Lesser Light (05:46)
11. Scissors (06:59)
12. Stainless (08:45)

Tracklist “Stitches & Cover Ups” **

01. Rain Machine (Acretongue Remix) (05:29)
02. Lesser Light (Anklebiter Remix) (05:12)
03. Better Days (Chrysalide Remix) (04:23)
04. Rain Machine (Clearsignals Remix) (06:46)
05. Lesser Light (Aaimon Remix) (06:58)
06. Better Days (Kalte Farben Remix) (04:42)
07. Worlds Apart (07:24)
08. Underbelly (07:36)
09. Kill To Cure (Written by Skinny Puppy) (05:00)
10. Down In It (Written by Trent Reznor/Nine Inch Nails) (07:44)
11. In The Air Tonight (Written by Phil Collins) (06:17)
12. Anchors (06:44)

 

Erik Uppenberg sammanfattar 2011

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Bästa synthpop/futurepop/electropop

Det elektroniska året bjöd på en rad starka popalbum, från “Credo” av Sheffield-veteranerna i The Human League till nutida svenska duor som The Sound of Arrows samt Rebecca & Fiona. Här tänker jag dock hylla ett möte mellan en annan legendar och några yngre förmågor. Eftersom den inte recenserats, tar jag tillfället i akt att puffa för John Foxx and The Maths album “Interplay” – en sprakande skiva som det slår analoga gnistor om.

Futurepop vet jag inget om (läs: vill inte veta något om), så den genren väljer jag bort.

Bästa EBM/body/oldschool

Stockholmsduon The Pain Machinery hade ett produktivt år och släppte två skivor med kompromisslöst bodysväng, inspirerat av bland annat acid house och new beat. Så här kunde EBM låta under det sena 1980-talet, innan dagens stelbenta retroregler var satta. Remixskivan “Auto Surveillance” var mer i min smak än den egentliga fullängdaren ”Surveillance Culture”.

Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech

Pass.

Årets bästa singelsläpp

…är inte lätt att utse. Vissa av de singelspår jag lyssnat mest på kom ut redan 2010, som “Hello” av Martin Solveig feat. Dragonette, “Undesired Isolation” med Kaos! och Austras häxhousedänga “Beat and the Pulse”. Smakproven från Maison Vagues och Henric de la Cours bägge debutalbum, “Synthpop’s Alive” respektive “Dogs”, släpptes aldrig formellt som singlar. Jag väljer också helst något fräschare än The Human League (“Never Let Me Go”), Lustans Lakejer eller för den delen Ladytron (“Ace of Hz” eller “White Elephant”) och Yelle (“Que veux-tu”), trots att de alla släppte bra singlar. Tar jag något med Rebecca & Fiona blir jag väl lynchad av våra läsare. Säkert har jag glömt några låtar också. “Skeleton” av The Good Natured, kanske? Nej, i en jämn kamp så drar jag till med “Sets & Lights” av Xeno & Oaklander.

Årets största besvikelse

Årets bägge stora festivaler med synthinriktning, Arvikafestivalen och Stockholm Goes Alternative, ställde bägge in. Särskilt i SGA-fallet var en amatörmässig festivalledning och inkompetenta ekonomiska glädjekalkyler bidragande orsaker. Även Hultsfredsfestivalens konkurs året fore spelar in. Festivalsverige har fått dåligt rykte – kommer långväga artister våga låta sig bokas i framtiden? Samtidigt har pålitliga arrangörer som Tinitus tröttnat på den ekonomiska osäkerhet och den enorma arbetsbörda som en festival innebär. Bodyfest kämpar på, men under den överblickbara framtiden tycks det som om svenska synthare får åka till Tyskland för att besöka en större festival inom den egna nischen. Hårdrockare, ibland avundas jag er!

Bästa konsertupplevelse

Ett av årets märkligaste och bästa musikminne står en av landets minsta festivaler för. Halvhemliga Kalabalik på Tyrolen lockade något hundratal besökare till den småländska obygden. I en bedagad men magisk och helt oemotståndlig folkparksmiljö (dansbanan på Tyrolen heter “Joddelero”!) kunde vi se Ekobrottsmyndigheten härja, 64Revolt blippa, Position Parallèle ploppa och Jemek Jemowit stylta omkring i bjärt träningsoverall och pumps, medan han tvångsmatade en uppstoppad räv med Jägermeister. Missa inte 2012 års upplaga, då bland andra Henric de la Cour, Agent Side Grinder, Tobias Bernstrup och Petra Flurr kommer att uppträda.

Bästa klubbupplevelse

Club Ultrafoxx hittade ett tillfälligt hem på queera Högkvarteret på Södermalm i Stockholm. Det blev en minnesvärd kväll inte minst för att André Thelénius från Marina Siertis och jag själv – med bar överkropp – försökte hetsa massorna till synthallsång. Hur mycket jag än skulle vilja hävda att detta var kvällens höjdpunkt, så nödgas jag erkänna att Trans-X utgjorde huvudakt. Tyvärr har Högkvarteret nu lämnat sin stämningsfulla lokal med dess Twin Peaks-röda sammetsdraperier, och Ultrafoxx är åter en husvill klubb.

Bästa nykomling

Mirrors, Maison Vague och Marilyn and the Rogue är några av de debutanter som gjorde bra ifrån sig under året. Men vem ska man välja? Och vad är en nykomling? Rent formellt debuterade Henric de la Cour under året, trots sin gedigna karriär i Yvonne och Strip Music. Även filmauteur-räven David Lynch släppte sitt första egna album. När mp3-filer cirkulerar, och gränsen mellan demo och officiella släpp suddas ut, blir det också allt svårare att peka ut ett startdatum för artister. Svenska duon The Sound of Arrows EP-debuterade redan 2008, men först i år kom albumet, “Voyage” med de storslagna singlarna/videorna “Into the Clouds”, “M.A.G.I.C” och “Nova”. Jag bestämmer att de är nykomlingar. De är värda det!

Bästa skivbolag

En hedervärd kulturgärning utförs av tyska Anna Logue Records. Etiketten kämpar oförtrutet vidare för att sprida bortglömd minimalsynth och analog synthpop från det tidiga 1980-talet. Man letar även upp musik som aldrig gavs ut officiellt när det begav sig, och ger ut den som snyggt och tidstypiskt formgivna cd-skivor och vinylutgåvor. Då gäller det att passa på, för skivorna säljer ofta slut. Även aktiva artister i samma anda kan hitta ett hem på Anna Logue Records – exempelvis är Marsheaux och Twins Natalia just nu aktuella med en split-singel. Några andra skivbolag i samma anda är Minimal Wave Records och Wierd Records, som bland annat ger ut ovan nämnda Xeno & Oaklander.

Nytt material från brittiska Mirrors

Tags: , , , ,


Efter flera EP’s och singelsläpp under 2009 och 2010, som sedan följdes upp av debutalbumet “Lights and Offerings” tidigt i våras, så är nu brittiska Mirrors tillbaka med de två första smakproven från den senaste tidens arbete i studion.

Bandet har också blivit en man kortare efter Ally Youngs avhopp nyligen och det officiella uttalandet lyder:

“Dear all,

Sorry for our brief hiatus but a lot has changed in the Mirrors camp over the last few months. Firstly we say farewell to Ally Young. Ally has been an integral part of Mirrors since it’s foundations and has brought his ideas and enthusiasm to every part of our world.

We are all very sad to see him leave and wish him all the luck in the world in his future endeavours. We remain the closest of friends. As for the rest of us, we couldn’t be more excited about our future in Mirrors. We’re back in the studio now and the songs are coming thick and fast!”

Ett andra album är alltså under produktion och kommer enligt rykten släppas tidigt nästa år. Lyssna på de två låtarna “Shooting Stars” och “Dust”. (nedan)


Shooting Stars by theworldofmirrors
Dust by theworldofmirrors

Mirrors till Arvikafestivalen!

Tags: , , ,


Brightonbaserade electropopkvartetten Mirrors som under våren debuterade med albumet “Lights And Offerings” blev i dagarna klara för årets Arvikafestival. Missa inte vår recension av albumet här.

Mer info om Arvikafestivalen finns i vår festivalguide.

Mirrors – “Lights And Offerings”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD / Digital Download
Skivbolag: Skint Entertainment
Releasedatum: Ute nu!

Genre: Electropop, Synthpop

6/10

Med kostym, med svårmod, utan ansiktsbehåring

Jag tillhör dem som blev besviken när Hurts inte infriade förväntningarna. Efter ett par lovande singlar och stilsäkra videor kom ett album som helt enkelt inte höll. Mirrors är ett bättre alternativ i en liknande anda. Uppskattar du Hurts, Editors och Simple Minds, tycker du nog att Mirrors är en trevlig bekantskap. Nu albumdebuterar orkestern efter en rad singlar och EP:n ”Broken by Silence”.

”Ways to and End” låter tidiga Simple Minds i höjd med ”Theme for Great Cities”. ”Write Through the Night” påminner om sena Alphaville i deras bättre symfonirockstunder. James News sång hamnar någonstans mitt emellan Robert Smith och Roland Orzabal från Tears for Fears.

Ja, ni fattar. Det är svulstigt, det är storslaget, och jag ser framför mig hur Mirrors står på stranden i sin hemstad Brighton, off-season, med duggregnet piskande i ansiktena där de svårmodigt blickar ut över den nedbrunna västra piren och de grå vågorna, och funderar på om det inte vore en fantastisk idé att avsluta sitt debutalbum med ett tio och en halv minuter långt epos.

För oss som anser att populärmusik bör framföras i kostym, med smal svart slips, med ett minimum av gitarrer, och utan ansiktsbehåring.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

  1. Fear Of Drowning  6:23
  2. Look At Me  3:44
  3. Into The Heart  3:57
  4. Write Through The Night  4:57
  5. Ways To An End  4:51
  6. Hide And Seek  3:53
  7. Somewhere Strange  5:44
  8. Something On Your Mind  3:02
  9. Searching The Wilderness  3:30
  10. Secrets  10:31

Mirrors – “Into The Heart”

Tags: ,


Officiella musikvideon till Mirrors senaste singel “Into The Heart”. Enjoy!

Mirrors – “Into The Heart”

Tags: , , ,


Mirrors kommande singelsläpp “Inte The Heart”. Enjoy!

Mirrors aptitretar med ytterligare en singel

Tags: , , , , , , , , , , ,


Samtidigt som det senaste singelsläppet från brittiska Mirrors“Hide And Seek” fortsätter att erhålla fina recensioner världen över så fortsätter bandet att erövra nya electropop-hjärtan, som förband till inga mindre än OMD på deras pågående europaturné.

Innan det är dags för fullängdaren, som är planerad till februari 2011 så passar man på att släppa ytterligare en singel – “Into The Heart”. Producenten Richard X, som blev ett stort fan efter att ha bevittnat ett showcase för kommande albumet på Ronnie Scott‘s under oktober, kommer ges äran att producera radiomixen av spåret.

Det superheta videoproduktions teamet US Design Studio, som nyligen producerat suveräna musikvideos åt bland annat Dels, har bekräftats som producent av den kommande videon. Omslaget till “Into The Heart” designas, liksom de två tidigare singlarna, av Jules Vegas.

Mirrors – “Into The Heart”-singeln dyker alltså upp under januari 2011 följt av bandets fullängdare under februari. Släpps via Skint & Loaded Records / Skint Entertainment. Redan nu bjuder skivbolaget på en förhandslyssning av låten, som du hittar i vår videokategori. Enjoy!