Synthsveriges nu väl inpräntade incitament Electronic Summer arrangerades som vanan sig bör på Brewhouse i Göteborg den 28-30 augusti. Redaktör Jens Atterstrand rapporterar från den första (ordinarie) kvällens händelser..
Rapport: Jens Atterstrand
Foto: Jens Atterstrand & Anders Nord
Electronic Summer har blivit en riktigt angenäm sommartradition vid det här laget och arrangörerna har gjort ett riktigt bra arbete med att år efter år locka den svenska synthpubliken att genomföra resan till Brewhouse i Göteborg för (numera) tre dagar med liveakter och olika happenings – som det i olika former ständigt återkommande Depeche Mode-temat, utställningar, quiz och mycket annat.
En blandad kompott av nykomlingar och mer etablerade namn i olika stilar har givit festivalen bredd och de olika sidoeventen är ett perfekt upplägg för de som händelsevis inte uppskattar den ena eller andra som för tillfället råkar stå på scenen. Till den första ordinarie kvällen (man har även infört en bonuskväll redan på torsdagen sedan ett tag tillbaka) hade man i år bokat in den pånyttfödda synthpopduon Daily Planet som var först ut på fredagen.
Bandet som släppte den svenska synthpopklassikern “The Tide” redan 1996 och duon med Mr.Jones Machine– och La Voux-bekantingen Jarmo Ollila vid mikrofonen spelar åttiotalsinspirerad synthpop med modern touch. Daily Planet presenterade uppföljaren “Two” i samma veva som festivalen gick av stapeln och trots att bandet måhända inte är världens roligaste band att beskåda på en scen så var deras framträdande väldigt välljudande och uppskattat även om jag personligen inte är störtförtjust i det nya albumet. Att få höra klassiker som “Radioactive Love” och “Milky Way” var värd entrébiljetten i sig självt.
Ett reformerat Client, där den nya sångerskan Nicole sedan en tid tillbaka har ersatt Sarah Blackwood vid mikrofonen följde näst och deras spelning gav ett liknande intryck som Daily Planets. Välljudande och väl framfört men tyvärr med en till synes relativt oinspirerad Katie Holmes på keyboard.
De svenska bodylegenderna Pouppée Fabrikk lyfte däremot stämninen till högre höjder. Bandet har hållt igång sedan början av nittiotalet och varje gång jag sett dem under senare år så imponeras jag av det faktum att de fortfarande ser ut att ha så oerhört roligt tillsammans efter alla dessa år när de visar upp fantastisk energi och spelglädje.
Covenant avslutar kvällen inför ett vid det här laget utsålt Brewhouse. Bandet representerar den estetiska perfektionen i de här sammanhangen med mycket nytänkande när det kommer till sina liveframträdanden. En kraftfull ljusshow och en scen fullkomligt täckt av rök med den originelle sångaren Eskil Simonson och hans unika scenspråk gör det till en fröjd att få avnjuta bandet.
Lineupen för årets upplaga är långt ifrån festivalens starkaste hittills, men den suveräna inramningen och proffsiga insatsen från arrangörerna, vars nytänkande onekligen bör inspirera andra arrangörer inom scenen gör att det alltid är en trevlig upplevelse.
Elektroskull tackar arrangörerna och alla inblandade för ännu en fantastisk festival som givetvis kommer att ha vår fulla uppmärksamhet även fortsättningsvis.
(OBS! Håll utkik efter Anders Nords rapport från den andra kvällen som kommer inom kort!)
[zooeffect AULAT9bPUV0c]
[zooeffect AAPAt8bOD2AK]
