Svenska Social Ambitions, som presenterade bandets tredje album “Hunger” förra året, är nu tillbaka med nytt material.

På andrasingeln “Oh Yeah!” (som följer upp “Judgement Day” som släpptes i våras) har man med hjälp av producenten Peter Lönngren klätt electropopduons sound i en ny, luftig och nittiotalsdoftande popkostym som ger vibbar av The Beloveds “Sweet Harmony”.

(Lyssna nedan).

“Oh Yeah!” är det andra i raden av kommande singelsläpp från Stockholmsduon som består av Anders Karlsson och Mikael Aborelius.

Bandet albumdebuterade efter några fristående singlar och EP:s med “Almost Gone” (2010) och följde sedan upp med den fristående singeln “Commandments” (2011) och minialbumet “Anticipation” (2012).

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Electric Fantastic Sound
Releasedatum: 10 juni 2013
Genre: electropop, synthpop
Master: Brian Hazard
Bandmedlemmar: Anders Karlsson, Mikael Aborelius
Land: Sverige
Recensent: Erik Uppenberg
Köp: TBA

Mindre polerat och mycket mer varierat

Svenska duon Social Ambitions debuterade med några trespårs singlar runt 2007–2008. Där bjöds en rad hittiga melodier – min favorit är låten ”Distance” – men med ett ofta anonymt sound. Ett synthpopband bland andra i den mer traditionella skolan.

Sångaren Anders Karlsson, ej att förväxla med sin namne i den hårdare bodydansorkestern The Pain Machinery, är en karismatisk scenpersonlighet och live förmådde gruppen att lyfta materialet. På skiva (eller, snarare, fil) kändes det enahanda i längden.

Debutalbumet ”Almost Gone” kom 2010 och i sommar släpptes andra fullängdaren ”Hunger” – för första gången även i en fysisk utgåva. Social Ambitions har utvecklats och står i dag står för en mindre polerad och betydligt mer varierad upplevelse, inte bara på grund av att de nu släpper låtar både på svenska och engelska.

Ljudmässigt har gruppen rört sig från sin 90-talsdoftande synthpop mot ett modernare och (mestadels i god mening) spretigare electropopsound, som vi känner det sedan tidigt 2000-tal. Skillnaden är märkbar till och med i jämförelse med EP:n ”Anticipation”, som kom så sent som förra året.

Jag hör i dag fler ekon av New Order än Depeche Mode. Inledande ”Berget” känns som tidiga New Order, till exempel ”Temptation”. ”Boulevard of Hope” och ”Hate is a Bottomless Pit” påminner om svenska band i samma anda: Gentle Touch, Embassy och Ljusår. Social Ambitions på svenska för däremot mina tankar till Mauro Scocco, som i ”Hotet”, ”Feber” och förstasingeln ”Skrämselhicka”.

Möjligen kan man tycka att albumet spretar för mycket. Vad är egentligen Social Ambitions eget sound? Jag föredrar ändå variationen på ”Hunger” och viljan att söka sig vidare jämfört med det mer sammanhållna men också mer formelbundna synthpopljudbilden på tidigare Social Ambitions-släpp.

Mina personliga favoriter är snabba låtar som poplåten ”We’re Alone” och monotont smattrande electrorökaren ”Yoni Berlin”, medan jag har svårare att ta till mig albumets lugnare låtar som den avslutande trojkan ”Bits and Pieces”, ”Skrämselhicka” och ”Hotet”.

Få kommer att gilla allt, men gillar du synthpop och electropop kommer du att hitta guldkorn utifrån din egen smak på ”Hunger”.

Tracklist

01. Berget (04:00)
02. Boulevard of Hope (03:32)
03. Feber (04:36)
04. Hate is a Bottomless Pit (04:16)
05. We’re Alone (03:43)
06. Yoni Berlin (05:18)
07. Herzshlagen (04:30)
08. Bits and Pieces (05:18)
09. Skrämselhicka (05:01)
10. Hotet (03:38)

Format: (EP) Digital, Spotify
Skivbolag: Electric Fantastic Sound
Releasedatum: 27 februari 2012
Genre: Synthpop
Recensent: Katti Cernak

Söt och naiv synthpop som inte når ända fram

(Red.anm: Efter debutalbumet “Almost Gone” (2010), som bland annat erhöll en av nomineringarna i synthkategorin vid Manifestgalan när det begav sig så återvände tidigare i våras stockholmsduon Social Ambitions, som består av Anders Karlsson och Mikael Aborelius, med femspårs-EP’n “Anticipation”.)

Det är omöjligt att ta miste på Social Ambitions största influenser; de andas svenskt 80-tal som Nasa, Page, Elegant Machinery och S.P.O.C.K. Jag stiftade bekantskap med denna duo under ett minigig i en pubkällare en novembertisdag 2010. Mitt intryck av dem var ”söt och naiv synthpop”, vilket består efter att ha lyssnat på ”Anticipation”. Men till skillnad från nyss nämnda föregångare inom genren når de inte riktigt fram. Det låter ooriginellt och melodierna faller tyvärr fort i glömska. Det låter inte dåligt, men det tillför heller ingenting.

Om Social Ambitions lyckas få till en mer egen touch på framtida material, utan att nödvändigtvis frångå 80-talsinfluenserna, kan säkert dessa ambitiösa herrar bli några man minns.

Tracklist

1. Rockers in My Head  3:41
2. A Man  5:46
3. Angel  4:21
4. Rain  4:01
5. Open Field  3:50