Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Mercy"

In Strict Confidence – “Hate2Love”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital, vinyl
Skivbolag: Minuswelt Musikfabrik/Metropolis Records
Releasedatum: 5 oktober 2018
Genre: Darkwave, industrial, synthpop
Bandmedlemmar: D.Ostermann, J.Schelte, S.Vesper, H.Sparks, N.de Lianin
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand och Niklas Hurtig

 

(English version below)

En handfull stilar knyts samman

Tillsammans med akter som Project PitchforkDiorama och Diary of Dreams, så tillhör In Strict Confidence inte bara skaran av de allra äldsta, men även de allra största akterna på den Tyska darkwave-himlen, med 90-talets albumklassiker som Cryogenix (1996) och Face the Fear (1998) liksom modernare succéer som Holy (2004) och Exile Paradise (2006) i bagaget.

På den nya fullängdaren Hate2Love som följer upp The Hardest Heart (2016) har In Strict Confidence nu helt uppenbart hittat tillbaka till maskinparken i allt större utsträckning och gjort ett rakare, tydligare, övervägande elektroniskt och väldigt träffsäkert album. Det nya dussinet låtar som presenteras innehåller något mindre av ljudexperimenten man levererat en hel del av under modern tid och de diskret adderade gitarrerna och andra akustiska inslagen tillför fortfarande en hel del utan att ta över ljudbilden. Albumet är väldigt luftigt och stilrent producerat vilket plockar fram styrkorna i de fina melodierna.

På Hate2Love gör sig In Strict Confidence bra när de håller sig i mellantempo, som i den mörka balladen “Rein of Love” men sett till helheten så är det väldigt mycket som bandet visar sig behärska genom det här dussinet nya låtarna. Den inledande “Flashover” är en riktigt bra låt, kanske albumets bästa medan “Mercy” i sin tur har den där irriterande lekfulla poppiga strukturen och efter cirka en minut vet man exakt hur de kommande tre spåren ska låta. Dessa låtar passar säkert bandets yngre publik som tillkommit på den här sidan av decenniet men inte lika mycket de som förälskade sig i In Strict Confidences musik kring millennieskiftet.

Funkig electro med en lätt touch av EBM-influenser dyker upp i kantigt tilltufsade spår som “Wartime Lies” medan ordentligt electro-industrial-drypande spår, som de samplingsfyllda “Three Evils of Society” och den Noise Unit-osande “Devils Trident”, snabbt förflyttar våra tankar till kanadensiska industrial-akter som Numb och Front Line Assembly. Det sistnämnda är ett starkt instrumentalspår som anknyter till hur alltsammans startade med tidiga In Strict Confidence och Dennis andra band Controlled Fusion under det tidiga nittiotalet.

De kvinnliga rösterna som varit en stor del av bandets sound på senare tid lyser med sin frånvaro på det här albumet med undantag för “Rain Dance” som har en hel del Dead Can Dance-vibbar över sig med plonkande gitarrer tillsammans med svepande ljusa röster på ett okänt språk.

En handfull olika stilar knyts förvånande nog hyfsat framgångsrikt samman på Hate2Love och bildar en godkänd helhet tillsammans med Dennis Ostermanns karakteristiska röst. Låttexterna förmedlar tänkvärda samhällskritiska budskap som kretsar kring världens alla orättvisor och förmedlar i sin tur också en hel del mörka mer personliga budskap. Dennis röst fungerar allra bäst när den anstränger sig för att med små medel ackompanjera melodiska industriljud i ett perfekt äktenskap men fungerar sämre när de förmedlar semi-intellektuella texter i de känslomässiga balladerna.

Hate2Love är ett ordentligt lyft från de senaste årens spektakel men trots detta så kan vi inte riktigt skaka av oss känslan av att det kanske redan är försent, att skadan så att säga redan är skedd.

Tracklist

Bildresultat för in strict confidence isc dennis

01.Flashover (03:52)
02.Mercy (04:26)
03.Used & Abused (03:46)
04.Stay (04:12)
05.No One Remembers (04:42)
06.Every Start Has Its End (03:56)
07.Three Evils Of Society (04:03)
08.Rain Dance (04:51)
09.Reign Of Love (05:41)
10.Wartime Lies (04:05)
11.Devil’s Trident (05:27) (Bonus Track)
12.Chor Der Toten (03:52) (Bonus Track)

(English version below)

Merging together a handful of styles

Among acts like Project Pitchfork, Diorama and Diary of Dreams, In Strict Confidence is not only the essence of the oldest, but also the greatest acts of the German darkwave scene, with 90’s album classics like Cryogenix (1996) and Face the Fear (1998) as well as more recent successes like Holy (2004) and Exile Paradise (2006) under their belt.

On the new longplayer Hate2Love the follow-up to The Hardest Heart (2016), In Strict Confidence has found their way back to the machinesto deliver a more direct, clearer and predominantly more electronic and catchier album. This new dozen of songs that are presented contains somewhat less of the sound experiments that they’ve done a lot of in modern times while the discreetly added guitars and other acoustic elements still add a lot without taking over the sound image. The album quite very airy, atmospheric and stylishly produced, which picks up the strengths of the nice melodies.

On Hate2Love, In Strict Confidence are at their best in mid-tempo like on dark ballads such as “Rein of Love”, but as a whole the band masters alot listening through these new songs. The opoener “Flashover” is a really good song, perhaps the best of the bunch while “Mercy” on the other hand has that annoying playful pop-up structure and after about a minute you then get the idea of how the next three songs are about to sound. These are the kind of tracks that will surely fit the band’s younger audience, fans that the band have added on this side of the turn of the century but not as much by those of us who fell in love with In Strict Confidence’s music around the turn of the millennium.

Funky electro with a slight touch of EBM influences appears on angularly trapped tracks like “Wartime Lies” while properly electro-industrial-slammers, like the sample injected “Three Evils of Society” and the Noise Unit-styled “Devils Trident”, quickly makes us think of Canadian industrial acts such as Numb and Front Line Assembly. The latter is a strong instrumental track that relates to how it all started with early In Strict Confidence and the band Controlled Fusion during the early nineties.

The female voices that have been a major part of the band’s sound lately shine with their absence on this album, except for “Rain Dance”, which injects a lot of a Dead Can Dance-vibe into it with planking guitars along with sweeping bright voices singing in an unidentified language.

A handful of different styles are surprisingly well connected successfully on Hate2Love and form an approved whole together with Dennis Ostermann’s characteristic voice. The song lyrics convey thoughtful socially critical messages that revolve around the world’s inequality and, in turn, also convey a lot of dark, more personal messages. Dennis’ voice works best when it strives to accompany melodic industrial sounds in a perfect marriage, but works worse when communicating semi-intellectual texts on the more emotional styled ballads.

Hate2Love is a nice boost from recent years’ spectacles, but despite this we can not really shake off the feeling that it may already be too late and that the damage may already have been done.

Zoon Politicon – “Black in White”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, Digital
Skivbolag: Conzoom Records
Releasedatum: 3 juni 2016
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Helmut Winter, Achim Dreßler
Land: Tyskland
Recensent: Stefan Last

HemsidaFacebookMyspaceLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloud

(English version below)

Enkelhet, på gott och ont

Zoon Politicon är ännu ett band som efter ett långt uppehåll nu återvänder med nytt material. Bandet släppte två album i slutet av 90-talet, men efter 18 år är det nu alltså dags för den tredje fullängdaren ”Black In White”. Tyvärr har undertecknad i det här fallet inte hört de tidigare albumen, så den här plattan kommer enbart att bedömas utifrån sina egna meriter.

Det Zoon Politicon bjuder på – i stort sett från första till sista sekunden – är enkel, rak och opolerad synth-/electropop, på gott och ont. Ibland känns det tyvärr en aning oinspirerat och inte särskilt spännande. Öppningslåten ”Run Forever” är ett exempel på detta. ”Dreamer” och singelspåret ”Special Kind Of Love” lider också i någon mån av detta, även om de är snäppet bättre. Titeln på just ”Run Forever” beskriver också på sätt och vis känslan av att den med sina dryga sex minuter är omotiverat lång.

Men det finns lyckligtvis även en del guldkorn att hitta för den som ger plattan en chans. Mörka ”Mercy” med sina suggestiva basgångar och den luftiga refrängen som ger kontrast åt låten i övrigt är ett av albumets starkare spår. ”New Phase” och ”Candle Of Truth” hör också till de låtar som hjälper till att höja slutbetyget.

Här och där i några av låtarna kan man ana släktskap med band som De/Vision, Camouflage och till och med The Twins. När singeln ”Moments” dök upp förra året dök upp med sin klassiska synthpop var den tillräckligt bra för att jag skulle se fram mot detta albumsläpp, och även om Helmut Winter och Achim Dressler kanske inte riktigt når hela vägen fram så står de för en produktion som när den klaffar känns uppfriskande och direkt och dessutom tillräckligt med bra låtar för att motivera ett inköp.

6/10 BRA!

Tracklist

Zoon Politicon tillbaka med ny singel - och video

01. Run Forever (06:07)
02. Mercy (04:24)
03. Moments (Album Version) (04:23)
04. Good Morning (00:56)
05. Dreamer (04:58)
06. Special Kind Of Love (05:49)
07. New Phase (04:19)
08. Candle Of Truth (05:57)
09. Good Evening (02:09)
10. Time Killer (Album Version) (05:37)
11. Such A Bore (05:55)
12. Sense Of Life (06:24)
13. Galaxy (03:55)

 

Bonus disc **

01. Sense Of Life (Orange Sector Remix) (05:14)
02. Run (Vainerz Remix) (04:45)
03. New Phase (Anxiety Remix by Sinestar) (04:22)
04. Sense Of Life (To The End Mix by Zoon Politicon) (06:24)
05. Run (Parralox Remix) (06:17)
06. New Phase (People Theatre’s Plug Mix) (04:15)
07. Special Kind Of Love (Tough2Mix by Zoon Politicon) (05:37)
08. Timekiller (Zeitlos Mix by Zoon Politicon) (06:04)
09. Run (Madmoizel Remix) (03:57)

 

(English version below)

Simplicity, for better or worse

Zoon Politicon is another band that returns with new material after a long hiatus. The band released two albums towards the end of the 90s, but after 18 years it is now time for their third full length release ”Black In White”. Unfortunately yours truly have not heard their previous albums, so this release will only be judged upon its own merits.

What Zoon Politicon offers – pretty much from the very first second to the last – is simple, unpolished, no-fuss synth-/electropop, for better or worse. Unfortunately it sometimes feels a tad uninspired and not very exciting. The opening song ”Run Forever” is one example of this. ”Dreamer” and the single track ”Special Kind Of Love” also suffer somewhat from this, even though they are slightly better. The title of ”Run Forever” is also in a way descriptive of the feeling that its duration of six minutes plus is unmotivated.

But luckily there are also a few gems there to find for those who give the album a chance. The dark ”Mercy” with its ominous bass lines and the soaring chorus to contrast the rest of the song is one of the strongest tracks on the album. ”New Phase” and ”Candle Of Truth” are also tracks that help to raise the final rating.

Here and there in some of the songs you can sense a kinship to bands like De/Vision, Camouflage and even The Twins. When the single ”Moments” arrived last year with its classic synthpop it was good enough to make me look forward to this album, and even though Helmut Winter and Achim Dressler may not quite have reached all the way with this release, they still stand for a production that when it works feels refreshing and direct as well as having enough good songs to warrant a purchase.

Liverapport: IAMX 20160217, Göteborg

Tags: , , , , , , , , ,


Kajsa Lindh (text) och Jens Atterstrand (foto) rapporterar från IAMX konsert på Sticky Fingers i Göteborg onsdagen den 17 februari

 

Jens Atterstrandkajsa_lindh

 

 

 

 

Efter ett par månaders turnéuppehåll fortsätter brittiska IAMX Metanoia-turnén och först ut är Göteborg. På facebook har publiken ombetts förbereda sig på att ”ge sig fullständigt hän åt den kringresande, existentiella sexfestcirkusen”. Jag är i extas redan från första början.

Exakt på utsatt tid äntrar bandet scenen och sätter direkt igång med att egga upp publiken inför att cirkusdirektören själv ska inta arenan. Gömd i sin huva, med en flaska rödvin (som han berättade att han inte kan leva utan när vi intervjuade honom i december) glider Chris Corner in och det råder inga som helst tvivel om vem som är stjärnan i den här föreställningen. Tempot är högt och Chris verkar njuta av responsen från publiken. I ”No Maker Made Me” går han igång och dansar så att mickstativet flyger ut i publikhavet.

I övrigt glädjer jag mig mycket åt två livepremiärer (”Insomnia” och ”North Star”) samt mixen av sex nya låtar från senaste plattan men också de gamla godingarna som ”Mercy”, ”Spit it out” och ”Your Joy is My Low”. Så trots att ljudet inte var det bästa och att sången ibland faktiskt lät aningen ringrostig bjuds vi på en makalös show där avsaknaden av mellansnack är fullkomligt logisk. Allt som behöver sägas sägs med musiken.

8/10 STRÅLANDE!

OBS! Missa inte fotoalbumet nedan!

Setlist

I Come With Knives
The Alternative
Happiness
Mercy
No Maker Made Me
Volatile Times
Tear Garden
Oh Cruel Darkness Embrace Me
Spit it Out
Insomnia (Livepremiär)
North Star (Livepremiär)
Aphrodisiac
Your Joy is My Low

 

Extranummer

Kiss + Swallow
I Am Terrified

 

Läs Jens Atterstrands recension av “Metanoia”
Läs Kajsa Lindhs intervju med Chris Corner
Se videon till senaste singeln “North Star”

Conzoom Records signar nytt dubbelt om

Tags: , , , , , , ,


Tyska Conzoom Records, som sedan tidigare har stora namn som Parralox och Zynic i sitt stall, och som även har släppt skivor med en lång rad svenska akter som DaybehaviorCinemascapeVanguard och Dual Density, gör sig nu redo att addera ytterligare.

Dansken Kenneth Larsens synthpopprojekt Dead Man Recovering och Hannoverbaserade duon Zoon Politicon är de två nya namnen som förväntas släppa album på etiketten inom kort.

De både medverkade med varsitt spår på Conzoom Records populära samlingsserie “Electropop” tidigare i år. (Lyssna på ett smakprov vardera nedan).