Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Infacted Recordings
Releasedatum: 26 oktober 2012
Genre: Electro, Futurepop
Bandmedlemmar: Johan Hansson
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand
Misantropi via två fartfyllda kapitel
Det dröjde drygt sju år för Stockholmsbaserade Unitary att följa upp debuten “Second To None” (2004) med comebackalbumet “Safe From Harm” som släpptes förra året. Men det förra albumet har bevisligen givit frontmannen och låtskrivaren Johan Hansson blodad tand – för redan nu så återvänder han nu med det nya albumet “Misanthropy”.
Precis som albumtiteln, och de olika låttitlarna (som alla för för övrigt börjar på bokstaven “M”) antyder, så bygger den nya fullängdaren på ett huvudtema: Misantropi. Frontmannen är dock noga med att understryka att det inte handlar om människohat, vilket är något som några av våra tyska kollegor tyvärr verkar ha missuppfattat när de har försökt syna låttexterna närmare.
Ljudbilden på “Misanthropy” är komplex och arrangemangen innehåller också fler lager än tidigare vilket ger ett proffsigt intryck. Helheten är tät, snygg och allt låter väldigt genomarbetat. Johan levererar en jämn och bra sånginsats och melodier och rytmer griper bra tag. Trots det överlag mörka tonen så är det medryckande, spännande och väldigt dansant rakt igenom. Frontmannen själv väljer att kalla sin musik för Emotional Body Music, något som faktiskt väldigt träffande beskriver hur det låter.
Efter att ha byggt upp fantastisk stämning via det mörka och mardrömslika introt “Myth Parades”, så kan sedan albumet delas av i två fartfyllda kapitel: Det inledande delen består av de tre första spåren “Miscreation”, “Mark of Cain” och “Meth” och det andra med “Maelstrom”, “Misery’s Crown” och “My Profane”. Det som delar av dessa två delar är i sin tur de mörka, melankoliska och mycket vackra pianoballaderna “Mkultra” och “Memesis”, där den sista är en nattsvart skapelse, som via ett monotont pianokomp, marschtrummor och en vocoderkryddad väsande sång ger en smått domedagsliknande avslutning.
“Misanthropy” är måhända ganska slätstruken i alla fall vid första anblicken. Jag saknar en hel del av variationen från det förra albumet “Safe From Harm”, som förutom fler skillnader i tempo även innehöll något fler nyanser och andrum, vilket gjorde det mer lättlyssnat i sin helhet. De flesta låtarna bygger den här gången på four-to-the-floor med snabba pads, analoga basgångar i sextondelstakt och rätt så liknande arrangemang av de ledande synthljuden. Avsaknaden av tänkbara hits är absolut inte hundraprocentig – “My Profane”, “Maelstrom” och “Miscreation” (som är mina personliga favoriter) svänger ordentligt, men albumet i stort kräver kanske en del av sin lyssnare för att komma till sin rätt.
De inkluderade bonusremixerna förtjänar (för ovanlighetens skull!) extra beröm: Istället för att agera utfyllnad så ges vi här väldigt givande alternativa versioner i samtliga fyra bidrag. Acretongues långsamma alternativa tolkning av “Miscreation” samt tyska Chroms bodypopdoftande version av samma spår är de mest intressanta och höjer helhetsintrycket.
Unitary har med “Misanthropy” gått framåt med stormsteg på många punkter. Helheten och idérikedomen var snäppet bättre på “Safe From Harm”, men att man väljer att göra ett konceptalbum i den här formen är innovativt och vågat – och produktionen är klanderfri rakt igenom.
Tracklist
