Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Melody Club"

Kite – “IV”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, 12″ vinyl, Digital, Spotify
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 21 september 2011

Genre: Electropop

9/10

Hjärtskärande, magiskt och fullständigt unikt

Med gedigen banderfarenhet i ryggen har Christian Berg (Strip MusicYvonneThe April Tears) och Nicklas Stenemo (Melody ClubThe MoVenus Outback) karvat ut en helt egen nisch i det svenska poplandskapet. Kites särpräglade sound satt som en smäck redan i “Ways to Dance”, huvudnumret på deras första skiva från 2008. Deras electropop är värdig och pampig, och duon vågar ta både sig själva och publiken på allvar. De har dessutom väldigt starka melodier.

Att Kite ännu inte slagit på bred front är synd och skam. Vad har Kent och Familjen som Kite inte har? Svar: inget. Jag har en teori om att covern på Tom Paxtons “I Give You the Morning” hade kunnat bli deras stora genombrott om de även sjungit in den med Fred Åkerströms svenska text (“Jag ger dig min morgon”).

Kite har sedan starten valt att arbeta med femspårs EP-längd i stället för med fullständiga album. Jag tycker att detta är ett effektivt format, och jag skulle önska att flera artister följde Kites exempel. Som musikkonsument väljer jag hellre fem spår om året än ett mastodontsläpp vart tredje år. Jag tror också att det korta formatet uppmuntrar publiken att lyssna mer koncentrerat och ge varje låt en ärlig chans. (fortsättning nedan)

Foto: Jenny Farida Thåström

Nu är vi alltså framme vid den fjärde EP:n, och liksom tidigare ges den sympatiskt nog ut även på vinyl. En enda, möjlig plump i protokollet är bristen på utveckling. “IV” är i stort sett mer av samma sak vi hört på de tre tidigare skivorna. Eller är jag småaktig nu? Gillar du Kite kommer du nog att uppskatta “Stand Back” och “Step Forward” just för att du känner igen den typiska Kite-formeln. “Victorious” står i och för sig ut lite. Här testar gruppen för första gången det oktavbassound som var så vanligt inom elektropopen under hela 00-talet och som till slut anammades till och med av en trögtänkt futurepopgrupp som VNV Nation.

Avslutningvis: det som gör Kites redan personliga sound helt unikt, är Nicklas Stenemos röst. Är den hjärtskärande, eller är det snarare genom märg och ben som den skär? Jag inser att sången inte är i allas smak, men själv tycker jag att den lyfter Kites redan storslagna kompositioner till svåröverträffade höjder av skönhet och smärta. Goda exempel är de stycken som inleder respektive avslutar den nya skivan: “I Just Wanna Feel” och “Closing My Heart”. Magiskt!

// Erik Uppenberg, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

  1. I Just Wanna Feel
  2. Step Forward
  3. Victorious
  4. Stand Back
  5. Closing My Heart

Efterlängtad fjärde EP från Kite

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Nicklas Stenemo och Christian Berg, mer kända som indie/electropopduon Kite, släpper under september sin efterlängtade fjärde EP “IV”.

Återigen så visar bandet att man vill gå mot strömmen. Musik skall aldrig vara tråkig eller enkelspårig. Varje gång Kite släpper ifrån sig något är det som att öppna en box fylld med fantastiska överraskningar. På “IV” bjuder man på raka, rena electro-indiehits som “Step Forward” och “Stand Back”, lugna och vackra “Closing My Heart”, 80-tals discodoftande “Victorious” och den experimentella och brillianta “I Just Wanna Feel”. Skivan är återigen inspelad i Panama Studios i Stockholm. Jon Axelsson har stått för mixning och Andreas Tilliander för mastringen.

Sångaren Nicklas Stenemo (även känd från Melody Club och The Mo) och Christian Berg (som i sin tur är känd från band som Strip Music och Yvonne) träffades 2008 i Malmö och bildade Kite. Nicklas känsla för hits och Christians kärlek till det monotona visade sig tillsammans bli en alldeles utsökt blandning.

De släppte snabbt sin första EP “Kite”, som bland annat innehöll hiten “Ways To Dance”, en låt som Fredrik Strage senare utnämnde till en av 2000-talets bästa svenska låtar. Bandet gjorde sig snabbt ett namn, inte minst igenom sina fantastiska livespelningar, som inte lämnar någon oberörd. Bandet släppte sedan “II” som innehöll Tom Paxton-covern “I Give You The Morning”, som kanske är mest känd här hemma via Fred Åkerströms svenska tolkning “Jag Ger Dig Min Morgon”, som spelades över 10 veckor på P3.

Framgångarna har sedan dess avlöst varandra och 2011 har bandet även hunnit med att besöka Kina för flertalet spelningar. De var även utvalda som årets “Slammer”-act på den tyvärr nerlagda festivalen i Arvika.

“IV” släpps digitalt, på CD samt vinyl den 21 september via Progress Productions.

Tracklist

  1. I Just Wanna Feel
  2. Step Forward
  3. Victorious
  4. Stand Back
  5. Closing My Heart

Intervju: Emmon

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Vår huvudskribent Jens Atterstrand fick en pratstund med Emma Nylén (aka Emmon) i samband med släppet av nya albumet  “Nomme”. Det blev ett intressant samtal kring det uppdaterade soundet, samarbetet med pojkvännen Jimmy Monell och sommarens planer.

OBS! Missa inte vår recension av “Nomme” här!

ElektroSkull: Hej Emma! Tack för att du tar dig tid att ge den här intervjun. För som jag förstår så är det givetvis mycket på gång just nu. Kan du ge oss en kort dagsuppdatering ifrån Emmon-lägret?

Emma: Hej Jens! Jag och killarna i mitt liveband repar en del inför den kommande turnéveckan med releasespelningar runtom i landet. Det är lite svårare att få ihop än tidigare då Tony (Tony Ahola känd från Joy Serene, precis som Niklas som även han spelar keyboard med Emmon) som spelar drumpads numera bor i Berlin. Det har varit en hektisk vår med att färdigställa plattan, spela in videos och ordna med allt praktiskt som ska till kring en skivrelease. Samtidigt var jag tvungen att genomföra en flytt av boende. Så nu känns det nästan som semester! Ser verkligen fram emot att åka ut och spela framöver.

ElektroSkull: Du släppte ditt förra album “Closet Wanderings” under våren 2009, för att vara mer exakt för drygt två år sedan. Hur har arbetet med musiken – och livet i övrigt sett ut sedan dess?

Emma: Efter releasen av “Closet wanderings” var jag ute och spelade en hel del.Det går i perioder av musikskapande och spelande att man har lyxen att få bryta av, dvs när man spelat in en platta och ugglat i studion ett par månader vill man bara ut och spela och efter att ha varit ute och spelat ett par månader så vill man bara krypa in i studion igen och så rullar det på. Egentligen var jag inte så sugen på att göra något nytt efter turnén med “Closet Wanderings”. Jag ville mest softa och göra andra grejor. Men sen kommer det där jäkla suget igen som inte går att stoppa och man bara måste börja producera igen. Då började jag om på nytt kan man säga, övergick från PC till Mac, Cubase till Logic och från att vara helt ensam producent till att börja samarbeta litegrann.

ElektroSkull: Nya albumet har snurrat hos mig personligen någon vecka nu och en klar bild har framträtt. För mig har den raka, in-your-face electropopen har tagit ytterligare ett steg tillbaka och 2000-talets moderna Hi-NRG-tyngda dansmusik givits ytterligare utrymme. Introna är längre, instrumentalspåren fler och det låter överlag mörkare och skitigare. Hur ser du själv på den beskrivningen?

Emma: Jag vet inte om jag känner igen mig så jättemycket i det faktiskt. Men jag har nog lite svårt att själv kunna ge en objektiv syn på det hela då jag fortfarande är mitt uppe i det. Jag kan väl kanske tycka att låtar som “Distance”,  “Basexpressen” och “Slottet” verkligen är “in your face -låtar” eftersom de har en ganska stark attityd i sig.

ElektroSkull: Jag menar inte att in-your-face-popen är borta, bara att den fått ta ett steg tillbaka..

Emma: Inget att be om ursäkt för du är objektiv och har säkert en hel del rätt om det. Jag har utgått ganska så drastiskt från dansmusiken, som en gång triggade igång mig till att börja skapa musik som Emmon. Jag är en sucker för introvert, stökig och suggestiv techno till exempel.  Jag skapar musik efter bilder som jag får upp i huvudet och vill klä  in musiken i rätt stämning. Tycker kanske att jag jobbar mer som en filmregissör än som musiker emellanåt. Jag vill inte gärna skriva folk på näsa utan vill att folk ska få göra sina egna tolkningar av mina låtar utifrån stämningar och bilder som de själva tolkar in. På så sätt upptäcker jag även mycket mer om mina egna kreaktioner. Läste till exempel om att någon skrev om “Distance” att det handlar om en slitsam separation, men för mig handlar den om något helt annat. Men det är det som är det fina med musiken, att den kan betyda så många olika saker.

ElektroSkull: Sjätte låten på albumet “Slottet” är ju skriven tillsammans med din pojkvän Jimmy Monell (musikproducent som tidigare jobbat med bla The Sounds, Roxette, Paris och April Tears) och som jag förstår har han även hjälp till med produktion och mix på “Nomme”. På vilket sätt har han bidragit i övrigt till nya albumet?

Emma: Det har varit skitkul att jobba med Jimmy.Vi började testa lite saker tillsammans för ca ett år sedan och insåg att det funkade hur bra som helst.Vi har samma referenser och inspiration när det gäller musik vilket gör det otroligt smidigt.

ElektroSkull: De två gamla demona “Body Jar” och “Love Track” återfinns i färdiga versioner på nya albumet. Hur kommer det sig att det var dags för dessa just nu?

Emma: Jag tyckte det var dags att de fick komma till sin rätt! Jag har alltid gillat de låtarna väldigt mycket, samt fått en hel del förfråganingar om att göra ny inspelningar på gamla demos och kände att det vore schysst att låta dem komma till sin fulla rätt. Det finns i och för sig en hel del demo-låtar som kanske kräver detta. Vi får se vad som kanske blir av dem framöver.

ElektroSkull: För tekniknördarna – Kan du berätta lite om utrustningen ni arbetar med?

Emma: Logic. Mac, Juno-106, Micro Korg, Yamaha CS-5, tusen pluggar, filter och trummaskiner. Jag lägger inte så mycket vikt på vad för något det är man använder så länge det låter bra. Vill jag ha med en leksakssynt så har jag med det. På så sätt är jag verkligen ingen tekniknörd. Den biten får stå för Jimpan, tekniknörd alltså!

ElektroSkull: Hur ser närmaste tiden ut?

Emma: Vi ska ut och spela. Håller på att repa in en grym liveshow och satsar lite extra på Arvikafestivalsgiget. Sen kommer det att släppas ytterligare en musikvideo av de nya videoregissörerna Frida Sjöqvist och Lena Trapp som har jobbat på en video till nästa singel. Sen ska jag och Jimpan jobba vidare på en grej vi håller på med. Vi ska sätta ihop ett DJ-live-set där vi mixar våra egna låtar med loopar och andras låtar i en fet mashup och så lite livesång på detta.

ElektroSkull: Arvikafestivalen, ja. Jag vet att du fått frågan tidigare, men kan du berätta mer om din, som jag förstått, väldigt speciella relation till festivalen?

Emma: Vem gillar inte Arvikafestivalen? Hårdrockare då kanske, nej fan de skulle nog också trivas bra där. Den är gemytlig, lagomt stor, bra scener, bra artister, bra musik och bra folk. Så enkelt är det bara. Sedan är det nästan alltid årets firmafest med Wonderland- familjen (skivbolaget Wonderland Records). Vi hyr ett hus tillsammans och har det jäkligt nice ihop! För är det något som Mr Hess (Sebastian Hess, Wonderland Records) är en klippa på så är det att slita som ett djur för musik han verkligen brinner för samt sammanföra ett gäng riktigt bra och trevliga människor. Flera av de andra artisterna har jag blivit mycket nära vän med pga av detta.

ElektroSkull: Vilka band ser du själv mest fram emot att se på festivalen?

Emma: Austra, Digitalism, First Aid Kit, Kite, Lissi Dancefloor disaster, Nikki And The Dove och Aphex Twin.

ElektroSkull: Du nämde lite om liveshowen. Kan fansen förvänta sig några nyheter? Grabbarna från Joy Serene (Nicklas Kärreskog och Tony Ahola) har medverkat som backup tidigare. Kommer de vara med på scen i fortsättningen eller finns det några andra planer?

Emma: De kommer fortsätta vara med, utöver detta kommer Jimmy Monell spela keyboard. Målet är att ha med Tony Ahola på så många spelningar som möjligt, men det är som sagt lite roddigt pga att han numera är bosatt i Berlin och försörjer sig själv som videoregissör. Jag har faktiskt ett fantastiskt team av folk runtomkring mig, de är både musiker, videofilmsregissörer, fotografer och producenter och i tillägg till det jobbar vi oerhört bra ihop. Jag kommer alltid med en massa galna idéer och de hjälper mig göra verklighet av dem.

ElektroSkull: Okej, fem snabba: Pizza eller thai?

Emma: Thai.

ElektroSkull: Skräckfilm eller drama?

Emma: Skräckfilm såklart! Allt jag gör är på något sätt inspirerat av skräckfilm.

ElektroSkull: Barhäng eller klubb?

Emma: Både och! Jag gillar att snacka och att dansa.

ElektroSkull: Jägermeister eller fernet?

Emma: Inget, blä!! om det ska vara sprit så ska det vara fin-wiskey! Fast jag dricker inte så mycket sprit nuförtiden.

ElektroSkull: Öl eller vin?

Emma: Vin! Fast öl är också gott.

ElektroSkull: Några sista ord till fansen?

Emma: Hej! Nej, jag vet inte..

ElektroSkull – Synthportalen passar på att önska Emmon med band lycka till framöver och vill även påminna om releasepartyt den 1 juni (med support av Marilyn & The Rouge) på Scandic Malmen/Lilla Hotellbaren från kl. 20.00. Mer info här.

Liverapport: Joy Serene (inklusive intervju) 20100529, Stockholm

Tags: , , , , , ,


ElektroSkulls Jens Atterstrand och sångaren i Joy Serene – Carl-Johan Lann, träffades över en öl på Synth Afterwork (Sjätte Tunnans bakficka) i Gamla Stan. Det blev en intressant pratstund om bakgrunden och en inblick i processen kring Joy Serenes debutalbum. Joy Serene är äntligen här, för alla att avnjuta. På riktigt!

Läs recensionen av skivan här!

Missa inte heller tävlingen om ett signerat exemplar av Joy Serenes debutalbum, info kommer inom kort! Håll utkik!

ElektroSkull: Äntligen dags för Joy Serene-debut “på riktigt” med självtitulerat album. Innan vi går in på skivan, berätta lite mer om er bakgrund och hur det kom sig att ni började skriva musik och spela tillsammans?

Carl-Johan: Vi träffades under en period i våra liv då vi ägnade oss åt studier av olika slag i Falun och spelade tillsammans i bandet Blunda. Vi träffades pga vårt gemensamma intresse för musik och vi råkade helt enkelt befinna oss i samma stad under en rolig period, det är inte mer komplicerat än så.  Efter några år i Dalarna flyttade vi till Stockholm och på den vägen är det. Vi har rotat oss här och gjort musik under namnet Joy Serene sedan 2006. Det har tagit lång tid att hitta rätt, men nu är vi nöjda med resultatet.

Joy Serene live i Stockholm, New Bowl (Gullmarsplan) – Klubb 80’s Discobowling 2010-05-29

Foto: Diana Malm

ElektroSkull: Skivan spelades in under lite annorlunda förhållanden, kan du berätta mer?

Carl-Johan: Vissa av låtarna har vi jobbat på i flera år och det känns skönt att nu äntligen få ut dem till massorna. Hälften av låtarna skrevs under en vecka i Hovnäs, utanför Avesta sommaren 2009, då vi isolerade oss under en veckas tid och enbart ägnade oss åt det som hörs på skivan. Vi tog i och för sig promenader och pratade med djuren i området också. Eftersom låtarna har tillverkats under en lång period, så har vi använt en mängd olika synthar. Niklas köper och säljer synthar hela tiden och jag vågar mig inte ens på en gissning över hur många olika maskiner som medverkar på skivan. Sången är inspelad med hjälp av Jon Axelsson från Melody Club. En mycket kompetent musiker, men också en fin vän och en person som ganska med en gång visste vad vi ville. Han fick liksom till det sista som vi alltid har saknat i vår produktion. Niklas och Tony har gjort ett fantastiskt jobb med allt skruvande och det faktum att Niklas har fått extra tid gör att helheten känns perfekt.

Joy Serene live i Stockholm, New Bowl (Gullmarsplan) – Klubb 80’s Discobowling 2010-05-29

Foto: Diana Malm

ElektroSkull: Det finns också betydande detaljer kring trumprogrammeringen på albumet, många spenderade timmar med millimeter putsning ända ner på hihat nivå. Hänger detta ihop med ert sätt att spela live? (med livetrummis)

Carl-Johan: Tony har programmerat i princip alla trummor och det känns naturligt eftersom det också är han som spelar dem live. Jag känner att Tony har utvecklats enormt ur ett musikaliskt perspektiv under inspelningen. Han är perfektionist och det tycker jag hörs både live och på skiva. Hans trummor har totalt förändrat vissa låtar, till exempel “Red Light”, som blev en helt ny låt efter att Tony fått säga sitt.

Joy Serene live i Stockholm, New Bowl (Gullmarsplan) – Klubb 80’s Discobowling 2010-05-29

Foto: Diana Malm

ElektroSkull: Albumet är ju precis släppt. Den digitala distributionen blev något försenad, men nu är det äntligen ute. Hur uppfattar ni att det tagits emot?

Carl-Johan: Jag har faktiskt ingen uppfattning om vad folk tycker och tänker. Men jag vet att nära vänner som jag litar på uppskattar materialet, låtarna, och det känns så klart mycket positivt. Får bara folk upp ögonen för det här så kan det säkerligen leda till succé. Eller misär? Vem vet?

Joy Serene live i Stockholm, New Bowl (Gullmarsplan) – Klubb 80’s Discobowling 2010-05-29

Foto: Diana Malm

ElektroSkull: Med tanke på att flera av låtarna redan är flera år gamla, innebär det att det finns nyskrivet material, och att vi kan förvänta oss en uppföljare inom en ganska snar framtid?

Carl-Johan: Nej. Men vi ska sätta oss ner och kika på hur vi ska gå tillväga med låtskrivandet i framtiden. Om jag känner Niklas rätt, så har han redan någonting på gång.

ElektroSkull: Vilka live spelningar är bokade för sommaren? Kommer ni spela något utomlands? Är det några speciella arrangemang klara?

Carl-Johan: Nej, inget alls tyvärr. Det är synd, vi gillar att spela live! (red. anm – Klubbarrangörer därute: Boka Joy Serene nu!) Spelningen vi hade 29 maj, i samband med releasefesten, var ett experiment som vi håller på att utveckla. Målet är att ett liveframträdande med Joy Serene ska vara något extraordinärt. Vi tänker mycket på det visuella och det är väl inte så konstigt med tanke på att både Niklas och Tony till vardags jobbar inom tv-branschen. Men snart dyker det nog upp något, så håll er uppdaterade via vår hemsida joyserene.com. Niklas och Tony spelar dessutom live med Emmon, som vara förband åt And One. (Red. anm: på Gloria i Helsingfors den 28 augusti bland annat..)

Joy Serene live i Stockholm, New Bowl (Gullmarsplan) – Klubb 80’s Discobowling 2010-05-29

Foto: Diana Malm

ElektroSkull: Vad tycker ni om ElektroSkull – Synthportalen så här långt? Något som saknas, som ni skulle vilja läsa mer om på vår sida?

Carl-Johan: Det finns ett behov av en sådan sida! Det har ju funnits andra liknande saker tidigare, men dessa har tyvärr försvunnit, eller förlorat sin betydelse. Jag hoppas att ni kan bygga upp någonting stort och bestående. Jag skulle vilja läsa mer om personer som haft betydelse för den svenska elektroniska musiken.

ElektroSkull önskar Joy Serene all lycka under den närmsta framtiden och hoppas alla klubb, konsert och festivalarrangörer har öronen på skaft och bokar Joy Serene i sommar! Jag själv vill definitivt avnjuta deras musik live fler gånger.

Läs recensionen av debutalbumet här!

Missa inte heller tävlingen om ett signerat exemplar av Joy Serenes debutalbum, info kommer inom kort! Håll utkik!

Förfest med Kite på Trädgården.

Tags: , , , , , , , ,


“Fritz’s Corner, SvMK & Stora Havet”, är en minifestival på Debaser Slussen 28-29 maj.

Som en liten förfest till festivalen ställer Fritz’s Corner, Svenska Musikklubben & Trädgården till med stort kalas redan dagen innan, Torsdagen den 27 maj.

På scen har man svenska electropop duon Kite, som består av Christian Berg, tidigare Yvonne och Strip Music, samt Nicklas Stenemo, som gjort bland annat The Mo och Melody Club.

Bandet agerade nyligen förband till Familjen på Strand, och har hunnit med att släppa två EP’s.

Utöver detta står Fritz’ & SvMK DJ’s redo bakom skivspelarna för att ser till att den bästa musiken spelas under kvällen!

TRÄDGÅRDEN, Hammarby Slussväg 2
17:00-01:00. Gratis innan 20:00, sedan 50 pix, 20 år

// Jens Atterstrand, ElektroSkull – Synthportalen