Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Megahype Records
Releasedatum: 27 april 2018
Genre: Synthpop, electrorock
Bandmedlemmar: Hilton Theissen, Mathias Thürk, Rickard Gunnarsson
Land: Tyskland/Sverige
Recsensent: Jens Atterstrand

(English version below)

En gedigen samling välkomponerade poplåtar

Seadrake, som består av sångaren Hilton Theissen (från Akanoid och Dark Millennium), Mathias Thürk (från Minerve) och svensken Rickard Gunnarsson (med ett förflutet i bland annat Enemy Alliance, Statemachine och Lowe) har nu släppt sitt efterlängtade debutalbum efter att ha radat upp ett antal starka singelsläpp under de senaste åren.

Isola är producerat av den tyske synthpopspecialisten Olaf Wollschläger som genom åren har satt sin prägel på ett otal kända albumsläpp i genren. Med rutinerad hand och en gedigen maskinpark har han lyckats ypperligt bra med att ljudsätta och plocka fram det allra bästa ur den här samlingen av välkomponerade poplåtar.

De framtunga gitarriffen i spår som “Get in On” och “Daydream” riskerar nog att snabbt skrämma bort de allra mest inbitna synthpopspuristerna men nu hör det ju också till saken att Isola helt uppenbart inte är skapat med motivet att varken försöka vara extraordinärt, nyskapande eller för den delen med någon speciell målgrupp i siktet. Ett ljuvt skimmer av analoga basgångar och atmosfäriska synthmelodier döljer sig bortom gitarrpåläggen och albumet radar upp ett stort antal snygga produktionstekniska detaljer och mellanspel.

Jag är inte det minsta förvånad över att Seadrake har nått framgångar även på de bredare alternativtopplistorna runtom i Europa, men när det sedan kommer till frågeställningen kring om Isola kommer att bli speciellt långlivat, så rymmer det svaret nog egentligen min enda tveksamhet. Känslan är att alla hemligheterna avslöjas rätt så omgående och att det väl snabbt riskerar att mätta en hungrig lyssnare. Men samtidigt har albumet definitivt potentialen att tilltala en väldigt bred publik, folk som helt enkelt bara uppskattar starka poplåtar.

Att sångaren Hilton Theissen har en bred bakgrund både från rock och mer elektroniskt baserad musik hörs tydligt när han tonsäkert över ett brett register behärskar det mesta från falsett och nedåt. Med hjälp av olika anslag och tonläge visar han upp goda kvaliteter i allt från den symfoniska electrorockballaden “Room 316” till refrängstarka upptempohits som “What You Do to Me”, “Something Durable” och “Conformity Loves Company”. Frank M. Spinath (från Seabound, Edge of Dawn och Ghost & Writer etc) gör sedan i sin tur ett väldigt signifikativt gästspel på min personliga favoritlåt, den mörkt mystiska electropoppärlan “Lower Than This (Someday)”, som trots att den skiljer sig markant från resten av albumet fungerar förvånande bra i sammanhanget.

Hurvida Seadrake har hämtat albumtiteln från den italienska benämningen på orten i västra Slovenien, byn i den franska provinsen Alpes-Maritimes, svenska Kents album “Isola” eller ön Isola Bella vid norra Italiens kust är lite oklart även om det lutar åt det senare (eller någon annan ö?) med tanke på omslagsdesignen vars foto är signerat tysken Chris Ruiz som tidigare är känd från And One och Pakt. En sak är dock glasklar och det är att Isola är en gedigen samling välkomponerade poplåtar signerad tre väldigt begåvade herrar med olika musikalisk bakgrund som alla har tillfört sin personliga touch till slutresultatet.

Tracklist

01. What You Do To Me (03:36)
02. Get It On (04:25)
03. On The Run (03:46)
04. Something Durable (05:18)
05. Room 316 (04:27)
06. Lower Than This (Someday) (06:37)
07. Die Of Temptation (03:32)
08. Conformity Loves Company (03:39)
09. Daydream (05:07)
10. Soulsharer (05:22)

(English version below)

A solid collection of well composed pop songs

Seadrake, with the vocalist Hilton Theissen (from Akanoid and Dark Millennium), Mathias Thürk (from Minerve) and the swede Rickard Gunnarsson (previously in acts like Enemy Alliance, Statemachine and Lowe) have released their highly anticipated debut album, following a number of strong single releases during the past years.

Isola is produced by the synthpop-specialist Olaf Wollschläger who down the years have put his trademark sound on a great number of albums in this genre. With a great amount of experience and a well equipped machine park he’s managed very well to set the right tone and to pick out the very best from this collection of well composed pop songs.

The highlighted guitar riffs in songs like “Get it On” and “Daydream” may perhaps quickly scare away the synth pop purists but the case with Isola is quite obvious, it wasn’t made to come out extra ordinare and or original or to aim at a certain audience anyway. A nice skimmer of analogue bass lines and atmospheric synths are hidden behind the added on guitars and the album displays a great number och production technical skills and interludes.

The fact that Seadrake already have been successfull on the less scene-specific alternative music charts around Europe doesn’t come as a surprise to me at all, but when it comes to the question regarding whether Isola will be a long-lasting album, the answer raises my only real doubt. I get somewhat the feeling that all the mysteries of the album are given away quite quickly and that it might satisfy the hungry listener a bit too fast. On the other hand it has the ability to be well recieved by a wide audience, people who simply enjoy good pop songs.

The fact that singer Hilton Theissen has experience from both rock- and electronically based music comes clear when he tonally secure and dynamically manages everything from high pitch tones and downwards. In different styled vocal approaches and tonal balance he puts his qualities on display in everything from the symphonic rock ballad “Room 316” to chorus strong up tempo hits like  “What You Do to Me”, “Something Durable” and “Confirmity Loves Company”. Frank M. Spinath (from Seabound, Edge of Dawn and Ghost & Writer etc.) then makes a very significant contrubution on my personal favourite, the mysteric electro pop pearl “Lover Than This (Someday)” that, even though it is quite different from the rest of the songs, works suprisingly well in its enviroment.

Whether Seadrake has picked up the album title from the italian name of the city in the west of the Slovenia, the village of the french province Alpes-Maritimes, swedisg indie pop act Kent’s known album “Isola” or the island on the coast line of the north of Italy is unclear, even though the cover photo of the album (by Chris Ruiz from And One and Pakt) suggests the latter (or perhaps some other island?). What is completely certain though, is that Isola is a colid collection of well composed pop songs by three experienced gentlemen who all have added their own personal touch to the end result.

Jens Atterstrand fick en pratstund med den forne Enemy Alliance, Statemachine och Lowe-medlemmen Rickard Gunnarsson från den nu albumaktuella trion Seadrake, som i övrigt består av Mathias Thürk (från Minerve) och sångaren Hilton Theissen (från Akanoid och Millennium), inför släppet av deras första album Isola.

(Foto: Chris Ruiz Photography)

(English version below)

Hej Rickard! Från de (för oss) kanske mest kända banden Enemy Alliance, Statemachine och Lowe till det nya projektet Seadrake. Kan du berätta lite mer kring hur allt startade?

– Hallå, Jens! Egentligen började min ”musikkarriär” ju långt tidigare än så, men det är väl med Statemachine, eller snarare tonårsbandet Enemy Alliance, som jag kom in på synthmusik. Seadrake startades av Mathias Thürk (från tyska synthpopbandet Minerve) och var från början ett slags projekt med olika sångare. När Mathias och sångaren Hilton Theissen (från electrogruppen Akanoid och metalbandet Millennium) började skriva låtar och jag sen joinade upp i studion i Köln, så upptäckte vi att allt klickade och Seadrake blev till. Vi alla är skivbolagskollegor sen gammalt och har remixat varandra och turnerat ihop i våra tidigare band.

Ja, ni är ju tre personer som har ganska olika bakgrund. Har det gjort arbetet med det här albumet extra intressant?

– Vi har alla vuxit upp med ungefär samma musik, trots att vi kommer från helt olika ställen. Mathias är från Östberlin (DDR), Hilton är född i Kapstaden (Sydafrika) och jag från innersta Stockholm. Däremot så har vi rätt avskild musiksmak vilket kan ge det hela en extra krydda, men också bidra till väldigt högljudda och minst sagt intensiva diskussioner i studion. Vid de tillfällena brukar jag låtsas att jag inte förstår tyska (skrattar).

Tyske synthpopsmaestron Olaf Wollschläger, vars oändligt långa meritlista innefattar stora namn som And One, Mesh, Melotron men även akter som In Strict Confidence och Paradise Lost har stått för stora delar av produktionen av Isola. Hur var det att jobba med honom?

– Ah, du menar “O-Love”.. En av de roligaste tyskarna jag träffat faktiskt. Tidigare har jag bara jobbat med producenter som varit i samma band konstigt nog (som Mårten Kellerman, Leo Josefsson, Mehdi Bagherzadeh och Tobias Ersson), så för min del var det nytt att jobba med någon som enbart jobbade på soundet. När man proddar och spelar i samma band så får man lätt en jargong som alla förstår, säger jag “Benny- eller Lowe-piano” så fattar alla vad det handlar om. Så var det inte riktigt här och dessutom är ju termerna såklart annorlunda på tyska. Olaf är helt klart en av de bästa synthpopsproducenterna och jag hoppas vi kan jobba ihop igen!

Frank M. Spinath (från Seabound, Edge of Dawn, Ghost & Writer, Radioaktivists) gästspelar också på ett spår. Hur kom det samarbetet till?

– När Mathias startade bandet så var tanken att det skulle vara ett ”featuring”-projekt, lite som Kleerup, så då tog han in olika sångare och artister på de låtar han hade skrivit. “Lower Than This (Someday)” med Frank var en av de låtarna. Min tanke var först att vi skulle släppa den som en enskild singel efter albumet, men det är en låt som verkligen växer när man lyssnar på den, så nu känns den självklar på albumet Isola. Förhoppningsvis får vi med oss Frank på kommande spelningar!

Ja, på tal om livespelningar. Hur ser era närmsta planer ut?

– Isola släpps nu på fredag den 27 april och vi firar det med releaseparty och fotoutställning på ett galleri i Stockholm tillsammans med Chris Ruiz (från And One, Pakt) som är vår hovfotograf. Efter det så blir det rep i studion i Düsseldorf och därefter Castle Party Festival 15 juli i Polen. 15 september gigar vi på Debaser Strand i Stockholm och i november/december åker vi på Tysklandsturné.

Albumet toppar redan (i skrivande stund) den tyska webbshopen Poponauts försäljningslista. Är ni förvånade över den positiva responsen?

– Isola är en platta som jag själv tycker om att lyssna på, så självklart blir jag glad över att det finns likasinnade själar ute i världen. Jag hoppas såklart att det kommer bli en succé, men jag blir fortfarande överraskad när singlar som “Lower Than This (Someday)” och “Something Durable” går upp tyska alternativlistan. Häromdagen fick jag reda på att vi gått upp på de norska listorna också, det är om något helt surrealistiskt! Jag trodde norrmännen bara gillade Robin och A-Ha (skrattar).

Slutligen, eftersom Elektroskull.com trots allt är (i huvudsak) en publikation med svenskt och skandinaviskt huvudfokus – har du något bra budskap eller hälsning till de svenska läsarna och kanske de som känner till dig sedan tidigare?

– Stay true to synthpop! Och förövrigt anser jag att Karthago bör förstöras!

Elektroskull.com och undertecknad vill ge ett stort tack till Rickard Gunnarsson som tog sig tiden att ge den här intervjun. Läs mer om albumsläppet och kolla in musikvideorna till bandets första handfull singelsläpp här!

Förboka Isola och beställ bandets tidigare singlar här!

(English version below)

Hi Rickard! From the (to us) perhaps most known bands Enemy Alliance, Statemachine and Lowe to the new project Seadrake. Can you tell us a bit more about how it all began?

– Hey there, Jens! Well, my musical career started long before that, but I guess Statemachine or rather my teenage band project Enemy Alliance are the ones that got me into electronic music. Seadrake was founded by Mathias Thürk (from the German synth pop band Minerve) and the idea from the start was to involve different vocalists. When Mathias and the singer Hilton Theissen (from electro act Akanoid and metal band Millennium) started writing songs and I then joined them in the studio in Cologne it all just came together and Seadrake was born. We’re all label colleagues since before and we have remixed each other’s music and have toured together in our previous bands. 

Yeah, you’re three individuals from quite different backgrounds. Have that made the work on this album even more interesting?

– We’ve all grown up with the same styles of music even though we come from totally different backgrounds. Mathis is from East Berlin (old DDR), Hilton is born in Capetown (South Africa) and myself from the inner city of Stockholm, Sweden. But indeed we do have a rather different personal taste in music that spices things up but also brings along some rather loud and to say the least intense discussions in the studio. At those moments I usually pretend that I don’t understand German (laughs).

German synthpop maestro Olaf Wollschläger, who’s almost infinite list of work contains big acts like And One, Mesh and Melotron but also the likes of In Strict Confidence and Paradise Lost has done most of the production work on Isola. What was the experience working with hime like?

– Oh, you mean “O-Love”.. One of the funniest germans I’ve met, actually. I’ve previously only worked with produceras that have been part of the same band (like Mårten Kellerman, Leo Josefsson, Mehdi Bagherzadeh and Tobias Ersson) so for me it was a new experience working with someone who only worked on the actual sound. When you produce and work with music together as a band you usually find a common way of describing things in a way that everyone understands. If I say “Benny- or Lowe-piano” everyone understands what that means. That was not really the case (working with Olaf) and the terms are obviously quite different in German. Olaf is one of the best synth pop producers out there and I hope we can work with him again!

Frank M. Spinath (from Seabound, Edge of Dawm, Ghost & Writer and Radioaktivists) makes a gues appearance on one of the tracks. How did that cooperation come about?

– When Mathis started the band the idea was for it to be a project featuring different vocalist, a little bit like Kleerup, so he brought in different singers and artists on the songs he had written. “Lower Than This (Someday)” with Frank was one of the songs. My first tought was to release it as a separate single after the album but it’s a song that really grows and now it feels as a natural part on the album Isola. Hopefully we can bring Frank along to our upcoming gigs!

Speaking of concerts. What do your upcoming plans look like?

– Isola will be released this Friday April the 27:th and the release party is combined with a photo exhibit in a gallery in Stockholm along with our inhouse photographer Chris Ruiz (from And One, Pakt). After that we will rehearse in the studio in Düsseldorf and then we play Castle Party in Poland on the 15:th of July. On the 15:th of September we play Debaser Strand in Stockholm and during November and December we go on a German tour.

The album allready (right now) got the spot on the German webshop Poponauts sales list. Are you surprised about the positive reponse?

– Isola is an album that I enjoy listening to myself and ofcourse I’m glad that there are common souls around the world. Ofcourse I hope for a success, but I still get surprised when singles like “Lower That This (Someday)” and “Something Durable” goes into the German Alternative charts. The other day I found out that we’ve entered the Norwegian charts aswell wich is kind of surrealistic! I thought Norwegians only liked Robin and A-Ha (laughs).

Finally, since Elektroskull.com after all is a webzine with a (mainly) swedish and scandinavian focus – do you have anything special to say to the swedish readers, perhaps to those who have followed your work from before?

– Stay true to synthpop! And forthermore I think that Karthago must be destroyed!

Elektroskull.com and yours truly sends a big thank you to Rickard Gunnarsson for taking the time to give us this interview. Read more about the album release and watch the videos for Seadrakes earlier singles here!

Pre-order Isola and buy Seadrakes earlier singles here!

Artister: Dupont, Necro Facility, Front 242
Datum: fredag 10 februari 2012
Scen: Dieselverkstaden, Stockholm

Foto & rapport: Jens Atterstand

OBS! Missa inte fotoalbumet nedan!

Efter att ha gästat Malmö dagen innan, så landade så de belgiska EBM-pionjärerna Front 242 i Stockholm, för att tillsammans med Dupont och Necro Facility ställa sig på Dieselverkstadens scen på fredagskvällen. Förväntningarna var i vanlig ordning skyhöga.

Dupont var först ut och gjorde en godkänd insats med sin trallvänliga bodypop och trots att man inte spelat speciellt mycket i Sverige under den senaste tiden så fick man ett varmt mottagande av hemmafansen, när man levererade ett urval av sina mer kända låtar. Duon arbetar enligt rykten lite smått på nytt material och det kan mycket väl vara den injektion som behövs för att man skall få tillbaka lite av gnistan igen, för lite av det gamla Dupont saknades och spelningen var ganska ljummen.

Necro Facility, med senaste succéalbumet “Wintermute” i bakfickan bjöd sedan på kvällens absoluta överraskning rent prestationsmässigt. Jag har sett bandet en handfull gånger nu och jag tror bestämt att den här spelningen toppade dem alla. Duon gav verkligen allt och levererade en proffsig och energisk show. Den absolut godkända insatsen på ElectriXmas i vintras blir en rätt medelmåttig spelning i jämförelse. Den större scenen gjorde naturligtvis sitt för att underlätta. Sångaren Henrik röjde loss, klättrade på podier och dök även vid ett tillfälle ner i fotodiket. Killarna verkar ha fått tillbaka spelglädjen, som verkar ha saknats lite den sista tiden och man lyckades få ordentlig fart på publiken.

Efter en stunds pausunderhållning i form av suveräna DJ-duon Ratz (Johnny Nattsjö och Niclas Isgren) och iordningställande av scenen så var det då äntligen dags för huvudakten. Via ett svepande intro akompanjerat av en något upphottad ljus och videoshow så äntrade Patrick Codenys ensam scenen, tätt föld av livetrummisen och frontmännen Richard 23 och Jean-Luc De Meyer.

Front 242 verkar, efter att man under några år på 2000-talet gick ordentligt vilse i technoträsket med sina klassiker, ha hittat tillbaka till den perfekta mixen av originalarrangemang och nya grepp. Jag saknade förvisso det samplade talet på “Welcome To Paradise” och en del av låtarna skulle om möjligt kunna levereras än mer i sina original, men i övrigt låter det mesta väldigt bra.

Bandet var snäppet vassare vid senaste sverigebsöket (Bodyfest 2010), men är verkligen mästare på det man gör. Allt utförs med en oerhörd perfektion och professionalism. Låtmaterialet är verkligen tidlöst och att ett band fortfarande visar en sådan spelglädje efter att ha existerat i drygt tre decennier är beundrandsvärt.

Ett stort tack till alla inblandade för en fantastisk februarikväll på Dieselverkstaden:

Swedish Showcase (Claes Nordling), Megahype (Leo Josefsson och Rickard Gunnarsson), Ratz (Johnny Nattsjö och Niclas Isgren), Bodynerv Music (Katti Cernak), Dupont (Daniel Jonasson och Rickard Svensson), Necro Facility (Oscar Holter och Henrik Bäckström) och slutligen tack Front 242!

Dupont

Necro Facility

Necro Facility

Necro Facility

Necro Facility

Front 242

Front 242

Front 242

Front 242

Svenska trion Lowe, som består av sångaren Leo Josefsson uppbackad av Rickard Gunnarsson och Tobias Ersson, ger sig i höst ut på ytterligare en USA-turné.

Bandet har tidigare turnerat båda i USA, Ryssland och Östeuropa.

Lowe är just nu högaktuella med bandets tredje kritikerrosade fullängdare “Evolver”.

Missa inte vår recension här!

Lowe har åtta datum inbokade i landet i väst under oktober, trion inleder i på Darkroom i Chicago den 13 oktober för att senare avsluta på Elm Bar i New Haven den 22 samma månad.

Turnéschema

• 13 oktober, Chicago, IL (Darkroom)
• 14 oktober, Columbus, OH (The Shrunken Head)
• 15 oktober, Pittsburgh, PA (31st Street Bar)
• 16 oktober, Philadelphia, PA (Starlight Ballroom)
• 17 oktober, New York, NY (Real Radio Show)
• 19 oktober, New York, NY (R Bar)
• 21 oktober, Portland, ME (Asylum)
• 22 oktober, New Haven, CT (Elm Bar)

Format: CD, Digital
Skivbolag: Megahype
Releasedatum: 13 september 2011

Genre: Synthpop, Pop

9/10

Ett snudd på perfekt svart pophantverk

Svenska Lowe är nu tillbaka med nya albumet “Evolver”, en platta som blir Stockholmstrions tredje fullängdare och följer upp senaste albumet “Kino International”, som man släppte för drygt tre år sedan (under sommaren 2008).

Sex av de totalt nio spåren är för den insatte rätt välbekanta vid det här laget, då man under det senaste dryga året har portionera ut större delen av albumet via en serie digitala singelsläpp. Trots detta har flera av låtarna erhållit något av ny innerbörd nu när de landat i sin rätta miljö på “Evolver”.

Lowe känns igen. Leo Josefssons karakteristiska sångstil möter den akustiskt kryddade elektroniska popen. Bandets egna beskrivning av soundet; “pop noir”, är nu om möjligt en ännu mer träffande än tidigare. “Evolver” innehåller bra variation både i stil och tempo vilket gör att det sällan blir långtråkigt att lyssna på i sin helhet. Lowe bygger sina svarta poplåtar på starka melodier där man ofta låter de dova syntharna möta inslag av akustiska trummor, gitarr och elektrisk bas. (fortsättning nedan)

“Evolver” är välproducerat och välskrivet och det finns flera låtar som värda att nämnas lite extra; Utöver de starka upptempohitsen med “Mirage”, “Breathe In Breathe Out” och “Live To Love” i spetsen så bör man även lyfta fram den fantastiska The Cure-doftande “Alone In The Dark” och den avslutande balladen med parfymtema; “EdT”. Dessa utgör två av de nio trådarna som knyter ihop ett snudd på perfekt svart pophantverk.

Lowe har tagit ytterligare kliv framåt och det är inte det minsta oförtjänt att man redan belönats med stora internationella framgångar både i östeuropa och i USA, där man nyligen signats (av WTII Records) och i höst planerar att återvända för ytterligare en turné.

// Jens Atterstrand, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

1. Alpha Bravo  5:17
2. Mirage  5:32
3. Breathe In Breathe Out  4:13
4. Adorable  4:39
5. Live to Love  3:47
6. Half the Double Speed  3:43
7. Alone in the Dark  4:08
8. Forever  5:39
9. EdT  4:04

Vi vill passa på att påminna om Lowe‘s releaseparty ikväll på Pet Sounds Bar i Stockholm där DJ Elektroskull via Solar Driftwood (aka undertecknad!) samt DJ Bodynerv (aka vår gästskribent Katti Bodynerv) även gästspelar som DJ! Mer info här.

Format: CD, Download
Skivbolag: Megahype
Releasedatum: 27 april 2011

Genre: Pop, Synthpop

6/10

Jämtlänningar bytte bodychock mot electroterapi

1999 bildade David Engdahl och Daniel Sidevärn från Östersund EBM-duon Industrijugend. Enligt den officiella biografin började de göra musik i terapeutiskt syfte. Kanske tröttnade de på bodykatarsis och primalskrik och ville pröva på lite mjukare och mer kognitivt terapi, för så småningom bytte de både musikaliskt spår och namn.

Nu skivdebuterar de som electropopduon Stum med en femspårs EP på Megahype. Där är de bolagskamrater med bland andra Lowe och Statemachine – och det är också lämpliga referenser till hur Stum låter. 90-talsdoftande syntpop möter 80-talsgitarrer, IAMX och new wave. I avslutande ”A Sigh Too Deep” låter det till och med lite Nine Inch Nails i Trent Reznors lugnaste stunder. Låter det här som intressanta inspirationskällor, så är ”Extra Play” en skiva för dig.

Huvudspåret ”Sex on Fire” är en cover på Kings of Leon‘s rockdänga, som här lyfter i en värdig, något långsammare elektronisk version, även om det kanske är lite lättköpt att inleda sin skivdebut med en inlånad hit.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

1. Sex On Fire  04:04
2. Start A Fight  04:09
3. Dead Inside  03:21
4. Panic  04:06
5. A Sight Too Deep  02:51

Lyssna på Spotify!

Stockholmsbaserade Lowe, ett av Sveriges största synthpopband, kommer att inleda sin USA-turné med en spelning på Times Square måndagen den 22 november.

Som första utländska band någonsin har Lowe blivit inbjudna att spela på legendariska showen “The Real Radioshow” som sänder direkt från Times Square i New York.

“The Real Radioshow” har tidigare haft gäster som LL Cool J, Twisted Sister, Grandmaster Flash, Anthrax, The Misfits med flera. I programmet, som sänds live måndagen 22 november kl 19 (lokal tid), kommer Lowe ha världspremiär för kommande singeln “Breathe In Breathe Out”.

Lowe släppte debutalbumet “Tenant” 2004 och blev samma år nominerade till “Bästa Låt”, “Bästa Album” och vann priset som “Bästa Nykomling” på S.A.M.A. (Scandinavian Alternative Music Awards). Lowe har gjort stor succé i Östeuropa där de turnerar regelbundet, spelar inför miljonpublik på tv-galor och följs av hängivna fanclubs från bl a Ryssland, Ukraina och Grekland. 2011 släpper bandet det efterlängtade tredje albumet “Evolver”.

Lowe består av Leo Josefsson, Rickard Gunnarsson och Tobias Ersson.

LOWE – NORTH AMERICAN EVOLVER TOUR 2010

Nov 24 New York City, NY, USA
Nov 26 Portland, ME, USA
Nov 27 Salem, MA, USA
Nov 28 Ottawa, ON, Canada
Nov 29 Toronto, ON, Canada
Nov 30 Secret show, TBA, Canada
Dec 01 Peterborough, ON, Canada
Dec 02 Pittsburgh, PA, USA
Dec 05 Toledo, OH, USA

Artist: The Mobile Homes
Datum och tid: tisdag 19, 21.00-01.00
Scen: Obaren, Stockholm

Foto: Jens Atterstrand

Synth på Stureplan hör inte till vanligheterna på senare år, förutom ett antal konserter på Berns, men den 19 samt 20 oktober var det dags igen. Megahype stod för arrangemanget på Obaren, en ibland bortglömd lokal som har sin charm, men också sina uppenbara nackdelar, framförallt ljudmässigt! Till mindre evenemang fungerar den dock ypperligt och scenen är högt placerad längs med ena långsidan (mitt emot baren), vilket ger bra överblick för samtliga i lokalen. Placeringen av bord framför scenen ger inte något direkt konsertupplevelse, mer en loungebar med musik till en delvis sittande publik. Men det är väl så det skall vara på Stureplan, som ju är mer känt för andra saker än tunga synthkonserter!

Svenska synthpopparna i The Mobile Homes var först ut på tisdagskvällen. Gamla hits, låtar från senaste albumet och ett par smakprov på vad som komma skall på bandets nya album levererades. Sångarens dotter deltog också den här kvällen på scenen (liksom på Dieselverkstaden nyligen.) i den nya duetten bandet spelat in.

Jag har följt bandet sedan deras tidiga alster såg dagens ljus och även sett dem live ett par gånger under nittiotalets början. Ingenting är nytt. Det låter fortfarande bra och Hans Erkendal levererar fortfarande en bra sånginsats, även live. Tyvärr är det heller ingenting nytt under solen vad gäller just liveframträdandet. The Mobiles Homes var ett sömnpiller på scen under tidigt nittiotal och är detsamma även 2010, vilket är lite synd med tanke på att bandet levererat väldig mycket välskriven synthpop genom åren.

Jag fick gåshud när jag hörde “Nothing But Something” första gången. Men på Obaren den här kvällen fick jag ingen. Hade inte förväntat mig någon, men hade ju varit kul att bli positivt överaskad någon gång.