Posted on 12 March 2012
Tags: AmGod, Andreas Malik, Andreas Tomalla, Bigod 20, Brain Leisure, Controlled Fusion, COP International, Density of Fear, Each Slow Turn, Electro Aggression Records, Empires in Peril, End Of Time, Fïx8:Sëd8, LPF12, Mechanisms Of Faith, Mescaline Crisis, Morphine Desire, Object, Old School Conspiracy, Old School Electrology Volume One, Robotiko Rejekto, Soul Seeking, State of Reality, Static Motion, Talla 2XLC, The Ethane Asylum, Vendetta Music
Format: (Album) 2CD, Digital
Skivbolag: Electro Aggression Records
Releasedatum: 12 januari 2012, 2 mars 2012
Genre: Electro-industrial, dark electro
Bandmedlemmar: Andreas Malik
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig






Högteknologisk industrial i en fantastisk electrosymfoni
Andreas Malik är med sitt soloprojekt Object tillbaka med ett nytt dubbelalbum fyra år efter föregångaren “The Ethane Asylum”. Albumet släpptes på det relativt nystartade amerikanska skivbolaget Electro Aggression Records, som började som en underavdelning till amerikanska Vendetta Music, men som numera ligger under COP Internationals tak. EAR fokuserar enligt grundaren Nader Moumneh på att släppa album och kompilationer med autentisk komplex mörk electro. Detta album är blott den andra releasen från EAR efter den hyllade kompilationen “Old School Electrology Volume One” från förra året.
På “Mechanisms of Faith” bjuds vi på en resa genom en dyster framtidsvärld på klassiskt industrial-manér där det inte finns plats för varken glädje eller hoppfulla drömmar. Texterna avverkar teman som droger, depressioner, vansinne och social fobi i ett högteknologiskt samhälle. Detta återspeglas i de framtidsosande låttitlarna som andas dystopisk cyberpunk: Ett stort plus!
Albumet rivstartar med den fantastiska “Mescaline Crisis”, där Object samarbetar med Fïx8:Sëd8. Inledningsspåret är aggressivt och snabbt och den mest dansvänliga på hela albumet. Man känner genast igen soundet som är snarlikt det som tysken har producerat de senaste tio åren, men utan att det känns upprepande. Man tror att albumet kommer fortsätta i samma snabba och semi-dansanta stil men tempot är tvärtemot genomgående lågt. Detta är något som utmärker “Mechanisms of Faith” från inte minst det förra albumet.
Till skillnad mot de mer dansvänliga eller gitarrbaserade släktgrupperna använder inte Object 4/4-basgång i någon låt förutom i femte spåret “State of Reality” och gitarrer eller akustiska instrument hörs inga spår av. Över huvud taget är albumet ett genomelektroniskt sådant och inte ens sången lämnas omanipulerad vid något tillfälle. Den är starkt distortad och låter snarlik på samtliga spår där Andreas Malik sjunger. Det är på det första och nionde spåret “Soul Seeking” som gästgrupper bidrar med sången, i det senare fallet projektet LPF12.
Som alla goda producenter inom denna subgenre använder sig Andreas av många samplingar inbakade i spåren. Dessa kan ibland kännas malplacerade och otydliga – och tar i vissa fall över – men är inget som stör ljudbilden. Jämförelsevis kan man säga att samplingarna i både Front Line Assembly-, Rome- och Dead When I Found Her:s verk passar in perfekt i det som de vill förmedla med sin musik.
Förutom den mediokra “Density of Fear” (remixen på bonusdiscen “Old School Conspiracy” är bättre!) håller alla spår en genomgående hög kvalité där vissa partier är fullkomligt lysande. Men dessa utnyttjas inte till fullo i den relativt standardiserade mallen låtarna följer på detta album. Det fjortonde spåret “Empires in Peril (Album version)” är ett drivande industriverk i lugnt tempo med smattrande elektroniska trummor och basgång och är en av Objects bästa genom karriären.
Första delen av albumet avslutas med “Each Slow Turn”. Spåret börjar lugnt men ökar snabbt i intensitet och precis vid klimaxet väntar man sig en dansant och euforisk klubbhit men tempot återgår till ett malande elektroniskt groove. Detta är i mina ögon synd då denna avslutning hade satt Object på kartan som en akt som inte bara producerar stämningsfull industrial utan också fullblodad dansmusik.
Andra delen av albumet, som går under namnet “Old School Conspiracy”, är en remixsamling av nya och gamla låtar. Artister som Controlled Fusion (Dennis Ostermann från In Strict Confidence), Brain Leisure (som också mastrat albumet), amGod och Robotiko Rejekto har arbetat om några utvalda pärlor. Robotiko Rejekto som för 20 år sedan släppte musik i gränslandet mellan industrial och techno har inte varit aktiva sedan dess och gör nu comeback med en remix på detta album och en kompilation av deras tidigare verk. Bland medlemmarna ingår veteranen Andreas Tomalla som är känd från det i trancescenen välkända aliaset Talla 2XLC, men också från den gamla EBM-akten Bigod 20.
Man hade kunnat förvänta sig en större variation på de remixade spåren. Remixerna på “Mescaline Crisis” och “Morphine Desire” utgör nästan halva “Old School Conspiracy”. “Morphine Desire” är bland de bästa spåren på “Mechanisms of Faith” och remixerna är som bäst experimentiella versioner av originalet. Men remixalbumet avslutar starkt med de två tidigare osläppta originalspåren “Static Motion” och “End of Time”.
Jag kan efter otaliga genomlyssningar av “Mechanisms of Faith” konstatera att Object återigen levererat ett riktig starkt album. Och visst får man vibbar från den gamla skolans elektroniska sound och det fungerar lysande även år 2012. Det i sig är ett tecken på att denna typ av musik är odödlig!

Tracklist – “Mechanisms Of Faith”

- Mescaline Crisis (feat. Fix8:Sëd8) 4:42
- Neural Explosions 6:26
- The Mechanisms Of Faith 5:12
- Dream Collector 4:01
- State Of Reality 6:32
- Blind Obedience 5:54
- Under Zero Halo 5:14
- Distant Memories 3:59
- Soul Seeking (feat. LPF12) 4:59
- Morphine Desire 5:46
- For Eternity 4:53
- Density Of Fear 5:03
- Urban Claustrophobia 3:22
- Empires In Peril (Album Version) 6:22
- Each Slow Turn 4:29
Tracklist – “Old School Conspiracy”
- Blood Patch (Remix – Robotiko Rejekto ) 4:22
- Blood Patch Part 2 (Remix – Controlled Fusion) 7:38
- Density Of Fear (Remix – Brain Leisure) 7:33
- Mescaline Crisis (Burnout) (Remix – Sleepwalk) 4:36
- Mescaline Crisis (Acoasm) (Remix – Second Disease) 4:52
- Blood Patch (Alternative Instrumental Version 2011) 4:35
- Morphine Desire (Analgetic TB-Mix) (Remix – amGod) 5:50
- Mescaline Crisis (Remix – RED+TEST) 5:44
- Morphine Desire (Reform) (Remix – One Eye Wanders) 5:27
- Existence On Trial (Abscess(ed)) (Remix – Abscess) 5:30
- Morphine Desire (Remix – Jihad) 7:33
- Existence On Trial (Remix – Pyrroline) 5:07
- Static Motion (Unreleased Demo) 4:58
- End Of Line (Unreleased Demo) 6:16
Posted on 04 January 2012
Tags: Amphi festival, Andreas Malik, Arcana, Austra, Bill Leeb, Dead When I Fond Her, Diary Of Dreams, Ego:X, Feel It Break, Fever Ray, Front Line Assembly, Gravity The Seducer, Harm's Way, Kirlian Camera, Ladytron, Mechanisms Of Faith, Michael Holloways, Niklas Hurtig, Object, Pain, Peter Bjärgö, Peter Tägtgren, Popaganda, Raspail, Rhys Fulber, Rome, Silent Shout, The Knife, You Only Live Twice
Största överraskning
Förra årets stora överraskning var för mig utan tvekan kanadensiska gruppen Austra, som med sin The Knife-inspirerade electro och fantastiskt vackra sång tog musikvärlden med storm. Debutalbumet “Feel It Break” tillhör favoriterna för 2011. Jag hade även förmånen att se dom live på Popagandas efterfest på Debaser Medis i Stockholm en varm augustikväll.
Bästa album
På Ladytrons “Gravity The Seducer” tog bandet steget mot en till en mer ambient ljudbild än tidigare. Albumet i sig var ett riktigt starkt sådant, men bytet lämnar ändå en saknad av forna electropoppiga storheter.
Största besvikelse

Diary of Dreams album “Ego:X” lyckades inte alls uppfylla mina förhoppningar. Förra albumet “(if)” från 2009 var en perfekt fortsättning på föregående “Nekrolog 47” som jag anser är Adrian Hates bästa produktion med bandet. Men “Ego:X” innehöll endast några få av deras magnifika epos vilket inte räckte för att övertyga mig.
Bästa festival
Den sjunde Amphifestivalen i Köln i somras var som vanligt fullsmockad med bra band. Det bästa var att jag fick se Kirlian Camera – som trots lite ljudstrul gjorde en riktigt stark insats. Det sämsta var att jag missade Rome efter att arrangörerna hade slut på programhäften första dagen, så tiden under spelningen spenderades helt sonika vid ett öltält. Tyskland i all ära men varför måste banden sluta spela runt midnatt på deras festivaler? Obegripligt.
Bästa revansch
Avslutningsvis kan jag säga att Front Line Assembly med Rhys Fulber vid keyboarden tog rejäl revansch från 2010 års mediokra framförande på Debaser Slussen i Stockholm. Man ska nog ha tur med sångaren Bill Leebs dagsform. Kanske gjorde Rhys medverkan Bill nostalgisk för med hans energi och övertygelse blev spelningen en väldigt svettig, fartfylld och trevlig sådan.
Foto: Jens Atterstrand
Halvt orelaterat
På det lite mer icke-elektroniska planet så var den svenska industrial-metalgruppen Pains nya album “You Only Live Twice” både ett bevis på frontmannen Peter Tägtgrens fingertoppskänsla för hård, elektronisk och mäktig metal men också en fingervisning om den bristfälliga svenska konkurrensen i genren. Det enda band som kan konkurrera är egentligen turnéparhästen Raubtier som med sitt norrländska mörker och tighta livespelningar förtjänar titeln som “Sveriges Rammstein”.
Albumförväntningar 2012
Om man ska blicka framåt så finns det såklart några albumsläpp jag hoppas (och vet) hinner ut i etern under 2012.
Efter sex år så börjar väntan på The Knife‘s nästa album bli olidlig. Abstinensen har dämpats i små doser sedan “Silent Shout” släpptes 2006 genom Karins akt Fever Ray, Olofs Minimal Techno-projekt Oni Ayhun och det bitvis fantastiska soundtracket till operan “Tomorrow, In a year”. Men att det är bekräftat att syskonen Dreijer nu filar på ett nytt album gör att det börjar kittlas rejält i den musikaliska electronerven.
Sedan Velvet Acid Christ släppte den gitarrbaserade fullängdaren “The Art of Breaking Apart” (2009) har fansen väntat på en release som mer speglar VAC:s gamla arga sound. Frontmannen Bryan Erickson har själv skrivit på sin blogg att hans projekt har tappat i tyngd de senaste albumena och att han känner sig argare än någonsin. I en intervju med tyska SchwarzesBayern (www.schwarzesbayern.de) säger han att:
“The new VAC is spooky. Very dance friendly. Lots of big beats. Very Electronic, Melodic and full of what made Fun with knives a great selling LP.”
Detta bådar gott då jag tycker att VAC:s aggressiva men melodiska industrial är bland det finaste man kan lyssna på.
Amerikanen Michael Holloways debutalbum “Harm’s Way” från förra året med aliaset Dead When I Found Her är den moderna old-school-industrial-genrens positivaste överraskning. Det nya albumet är i skrivande stund cirka två tredjedelar klart och kommer med största sannolikhet släppas i år. Med studsiga industrial-beats, maffiga trummor och skitiga samples skulle det förvåna mig om nästa album blir något annat än lysande.
Mitt senaste fynd inom genren industrial är den tyska akten Object som frontas av Andreas Malik. Att detta projekt inte fått mer uppmärksamhet i scenen är i mitt tycke obegripligt. Object startade för snart 15 år sedan och har tre officiella och tre egensläppta album på sin meritlista. Nya albumet “Mechanisms of Faith” släpps i januari (vi har tidigare skrivit en nyhet om detta) och är redo att göra Object känd utanför den otillräckligt befolkade fankretsen.
Eskilstunabaserade darkwave/ethereal/neo-classsical-gruppen Arcana återkommer med största sannolikhet med ett nyt album under 2012 efter fyra års uppehåll sedan “Raspail” släpptes 2008. Gruppen med multiartisten och grundaren Peter Bjärgö har flera gånger hintat om bandets upplösning men har som tur är fortsatt att utveckla sitt sound och släppa fantastiska skapelser. Arcanas unika mix av ambienta nyklassiska toner som varvas med medeltida Sagan om Ringen-influenser är det bästa som har framodlats i denna stad (Utöver en viss mansnamns-klingande alternativ rockgrupp).
Posted on 15 December 2011
Tags: AmGod, Andreas Malik, Brain Leisure, Broken Seal, Electro Aggression Records, Fix8 Sed8, Fïx8:Sëd8, Frank Roestel, LPF12, Mechanisms Of Faith, Object, Old School Conspiracy, Part-Time Paranoia, Robotiko Rejecto, Second Disease, Self Designed Eden, Sink of Iniquity, Sleepwalk, The Ethane Asylum, The Reflecting Skin, Vacant Galaxies, Vendetta Music