Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Maya Postepski"

Austra – “Future Politics”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital, vinyl
Skivbolag: Domino (Playground Music)
Releasedatum: 20 januari 2017
Genre: Electropop
Bandmedlemmar: Katie Stelmanis, Maya Postepski, Dorian Wolf
Land: Kanada
Recensent: Niklas Hurtig

 

(English version below)

Ytterligare ett starkt album från Austra

Efter sin succé med debutalbumet “Feel it Break” för sex år sedan och den strålande och poppiga uppföljaren “Olympia” från 2013 så verkar Austra – med Lettisk-Kanadensiska Katie Stelmanis som huvudkvinna – och med singeln “Utopia” till trots, ha mer realistiska förväntningar på världens framtid i nya fullängdaren “Future Politics”.

Austra gör på ett sätt samma resa som The Knife och blir (mer) politiska på sin tredje fullängdare. Det är dock inte med ambition att skaka om våra invanda förväntningar utan är snarare en klagosång över allt som är fel i dagens samhälle.

Fokus är i vanlig ordning Katies fantastiska röst och samma lågmälda elektropop som i tidigare alster. Ibland flyter sången på som ett instrument i mängden men ibland trycker hon i från tårna med en röst så skarp att man kan skära i smör med den. Detta är tydligast på tredje spåret “Utopia” som är inlindad i elektropoppen känd från främst “Olympia”. Fjärde spåret “I’m a Monster” är dock en betydligt mörkare historia som påminner om de personliga texterna från föregångare och med ljudbilden från första albumet. Och är det lite vemodiga Henric de la Cour-synthar i bakgrunden på “Angel In your Eye”?

Albumet startar starkt men avslutar något svagare då andra halvan går i ett lugnare och inte lika utstickande tempo. Ungefär som skillnaden mellan Ladytrons lugnare “Gravity The Seducer” och deras tidigare elektropunkiga album. Detta till trots finns det många höjdpunkter även om de ofta omges av relativa dalar, vilket alltså gör att albumet känns ganska ojämnt. Men de starka melodierna och Katies overkliga sångröst gör åter igen att Austra levererar ett riktigt bra album.

Tracklist

01. We Were Alive (04:35)
02. Future Politics (04:09)
03. Utopia (04:03)
04. I’m A Monster (04:38)
05. I Love You More Than You Love Yourself (04:58)
06. Angel In Your Eye (03:14)
07. Freepower (05:09)
08. Gaia (03:08)
09. Beyond A Mortal (05:45)
10. Deep Thought (01:09)
11. 43 (04:28)

(English version below)

Yet another gem from Austra

After their debut with “Feel It Break” six years ago, along with the magnificent and poppy sequel “Olympia” from 2013 the Latvian Canadian Katie Stelmanis with crew is back with the new studio album “Future Politics”. But aside their single “Utopia” they are here to tell a more realistic story about the future of the world.

In some way Austra makes the same trip as The Knife and become (more) political on their third studio album. It is however not with the ambition to shake the habitual but it is instead a lamentation over everything that is wrong in todays society.

As usual Katies fantastic voice is in focus along with the same mellow electro-pop as in the previous releases. Sometimes the vocals flows like an instrument among others but sometimes she uses her full potential with a voice so sharp that you could cut butter with it. This is most prominent in the track “Utopia” that is wrapped in the electro-pop known mostly from “Olympia”. A much more darker story is told on the forth track “I’m a Monster” that remind of the more personal lyrics of the predecessor and the sound from the first album. And do we hear some melancholy synths signed Henric de la Cour in the background of “Angel in your Eye”?

The album starts off strong but finishes somewhat weaker since the other half of the album proceeds in a more mellow and laid back tempo. Something like the difference between Ladytrons “Gravity the Seducer” compared to the older electro-punky albums. Despite this there are alot of gems although the album is perceived as pretty uneven. But the strong melodies and Katies unreal voice yet again result in a very good album by Austra.

TR/ST – “Joyland”

Tags: , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital, Vinyl
Skivbolag: Arts & Crafts International
Releasedatum: 4 mars 2014
Genre: Electro, Electropop
Bandmedlemmar: Robert Alfons, Maya Postepski, (Anne Gauthier), (Esther Munits)
Land: Kanada
Recensent: Alexander Johansson

FacebookMyspaceLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudYoutubekollapslogga

(English version below)

Konstnärlig electro från Kanada

En av förra årets bästa nykomlingar på electrohimlen var kanadensiska Tr/St (Trust). Tr/St är en duo från Toronto bestående av Robert Alfons och Maya Postepski. Maya Postepski är också medlem i Austra och Tr/sts debutalbum “Joyland” är full av den fina pop som gjorde Austras “Feel It Break”-album (2011) till en stor framgång men som dessvärre gick förlorad på uppföljaren “Olympia” (2013). På många sätt en likartad resa som svenska The Knife från “Deep Cuts” (2003) till “Shaking the Habitual” (2013).

Albumet “Joyland” är full av upptåg beträffande ljud, melodier, röster och rytmer. Det är orginellt och smart. Mycket är helt lysande. “Capital” är en av 2014 års verkliga hittar och här sjunger Alfons verkligen ut och Postepskis överstämma ovanpå som housesynthslinga är Australjuvlig. Och hennes insats i “Sligthly Floating” är mer uttrycksfull än allt Enya någonsin framfört. I sina bästa stunder är de mycket bättre än The Knife. Men, det håller inte ett helt album. Robert Alfons röst blir emellanåt manierat enerverande som i “Four Gut” och “Rescue, Mister” – de två svagaste spåren på skivan. Han gneksjunger som en tomte från det där riket i nordvast JRR Tolkien glömde uppfinna ett hemland åt. Postepskis gör samma misstag i “Lost Souls/Eelings” och “Rescue, Mister”. När melodierna blir för kufiga så går popkänsla och enhetlig verkshöjd förlorad, ungefär som när Vince Clarke slängde in “Happy People” näst sist på “You and Me Both” (1983) eller The Knife “Na Na Na”Silent Shout (2006).

Det som skulle kunnat vara lysande artisteri framstår istället som bristande konstnärlig vision eller oförmåga att färdigställa en poplåt. Ojämnheterna till trots – “Joyland” är ett av de bästa albumen från 2014.

Bäst låtar: “Capital”, “Geryon” och “Slightly Floating”

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

TRUST

01. Slightly Floating (03:34)
02. Geryon (04:23)
03. Capitol (04:53)
04. Joyland (03:18)
05. Are We Arc? (04:29)
06. Icabod (04:28)
07. Four Gut (05:11)
08. Rescue, Mister (04:31)
09. Lost Souls/Eelings (04:33)
10. Peer Pressure (05:20)
11. Barely (05:25)

 

(English version below)

Arty Canadian electro

The best electro newcomer of 2014 has to be Tr/St (Trust). The Canadian electro-duo from Toronto consists of Robert Alfons and Maya Postepski. I know of Maya Postepski from Austra but had not heard of Robert Alfons before. Their debut album “Joyland” contains much of the same original and sophisticated pop that made Austra’s “Feel It Break” (2011) such a success, but unfortunatelly never turned up on Austra’s sequel “Olympia” (2013). Swedish electro-duo The Knife has made the same anti-pop artistic journey. Apparently, if you compare “Deep Cuts” (2003) to “Shaking the Habitual” (2013).

“Joyland” is full of artistic antics; sounds, melodies, voices and rhythms. Most of it is very clever and original. Some parts are even brilliant, e.g. “Capital”, one of best hits from 2014 with strong voice from both Alfons and Postepski. Her light voice makes the chorus a great house tune and her performance in “Sligthly Floating” beats any expression Enya has ever made. In many ways Tr/St is probably a better duo than The Knife. But unfortunatelly, “Joyland” suffer from inconsistency. Robert Alfons mannered voice in “Four Gut” and “Rescue, Mister” makes you wonder why this gnome JRR Tolkien clearly forgot to invent a heroic kingdom for sings on the album at all. And Postepski makes the same mistake on “Lost Souls/Eelings” and “Rescue, Mister” too. When the songs gets to odd a lot of pop sentiment and consistency gets lost, we all remember Vince Clarke’s attempt on “Happy People” from Yazoo‘s “You and Me Both” (1983) and The Knife with “Na Na Na” on “Silent Shout” (2006).

What could have been the perfect pop album of the year turns out to be an inability to complete an œuvre. Despite these irregularities, “Joyland” is one of the best albums of 2014.

Best songs: “Capital”, “Geryon” and “Slightly Floating”

 

Austra – “Olympia”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2xLP, Digital
Skivbolag: Domino Records (Playground Music)
Releasedatum: 14 juni 2013
Genre: Electro, Pop
Bandmedlemmar: Katie Stelmanis, Maya Postepski, Dorian Wolf, Ryan Wonsiak, Sari & Romy Lightman
Land: Kanada
Recensent: Niklas Hurtig

Personligt och elektroniskt på Austras andra album

Det var två år sedan Austra tog den alternativa musikvärlden med storm i och med albumet “Feel It Break”. Med frontkvinnan Katie Stelmanis fantastiska sång och vackra pianospel framfördes avskalade och  intressanta spår i en mycket stark debut. Uppföljaren “Olympia” är en direkt fortsättning på det sound som präglade debutalbumet.

“Feel It Break” karaktäriserades av starkt pianodrivna låtar med små elektroniska inslag och med Katies vackra röst ackompanjerat av bakgrundssång. Denna gång är pianot en del i hela spektrat av instrument och man får en något mer elektronisk känsla än på förra albumet. Femte spåret “Home” är den första singeln som släpptes inför “Olympia” och det är en högst klassisk och mycket bra Austra-produktion. Med en text om besvikelse och saknad av en älskare är det en personlig och stark text som Katie framför med sedvanlig perfektion.

Det är mer av “groove” på “Olympia” än på “Feel It Break”. Albumet har mer inslag av elbas och jazziga trummor och dynamiken mellan spåren är mer omfattande än på föregångaren. Det jag dock slås av är att jag tidvis finner mig själv uttråkad – bara för att sekunden senare fastna i en vacker refräng! Detta kan ses som både en svaghet och styrka på samma gång.

“Reconcile” och “You changed My Life” är två lysande exemplar av Austras sound anno 2013 medan “Annie (Oh muse, you)” är ett ganska platt sådant. På den avslutande “Hurt Me Now” lyser influenserna från The Knife tydligare än någonsin och sammanfattar detta album på ett perfekt sätt.

Trots vissa tråkiga delar är “Olympia” ett mycket bra album som rekommenderas starkt!

Tracklist

01. What We Done? (05:02)
02. Forgive Me (03:20)
03. Painful Like (04:00)
04. Sleep (04:33)
05. Home (04:16)
06. Fire (04:43)
07. I Don’t Care (I’m a Man) (01:11)
08. We Become (04:23)
09. Reconcile (03:32)
10. Annie (Oh muse, you) (03:48)
11. You Changed My Life (03:12)
12. Hurt Me Now (03:57)

Olympisk uppföljare från Austra

Tags: , , , , , , , , , ,


Kanadensiska Austra, som frontas av låtskrivaren och sångerskan Katie Stelmanis återvänder i sommar med nya albumet “Olympia”.

Och trots att bara drygt två år har passerat sedan albumdebuten med “Feel It Break” (från 2010) så presenterar “Olympia” en smärre evolution i det Toronto-baserade bandets ljud, struktur och stil.

Efter tre år av nonstop-turnerande med akter som The xx och Grimes har Austra utvecklats till ett komplext kollaborativt projekt som förutom Katie Stelmanis består av Maya Postepski, Dorian Wold, Ryan Wonsiak och Sara och Romy Lightman.

“Olympia” är ett bekännande album, vilket blir tydligt i den uppriktiga texten i den första (pianodrivna) singeln “Home” (som finns ute nu, lyssna nedan). Den uttrycker oron av att vänta uppe en hel natt för en älskares återkomst. Men trots de ibland mörka texterna är “Olympia” sprudlande och upplyftande – vilket också var bandets mål från början. Allting spelades in live i studion med slagverk inkluderat ett galet set av marimbas och congas spelade av trummisen Maya Postepski.

Katie Stelmanis berättar mer

”Förut brukade jag fylla ut låtarna innan jag spelade upp dem för bandet men den här gången lämnade jag låtarna simpla och avskalade och lät de andra fylla ut dom. Vi är verkligen förtjusta i harmonier och storslagna, vackra melodier, men jag älskar även techno och dansmusik. Jag ville föra ihop dessa element. När det kommer till ‘Home’ så var jag arg och upprörd och låten bara skrev sig själv. Maya spelade en stor roll i produktionen av albumet. Slagverk har en stor roll genom hela albumet, det här är albumet då vi upptäckte rythm.”

“Olympia” släpps den 17 juni via Domino Records (Playground).

Tracklist

  1. What We Done?
  2. Forgive Me
  3. Painful Like
  4. Sleep
  5. Home
  6. Fire
  7. I Don’t Care (I’m a Man)
  8. We Become
  9. Reconcile
  10. Annie (Oh muse, you)
  11. You Changed My Life
  12. Hurt Me Now

Austra – “Feel It Break”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, Digital
Skivbolag: Domino Records
Releasedatum: 30 maj 2011

Genre: Witchhouse, goth, electropop, electronica

7/10

Vemodig pop möter gotiskt mörker

2011 har hittills bjudit åtminstone två starka elektrodebuter från klassiskt skolade musiker. Först ut var Maison Vague med “Synthpop’s Alive”, och för ett tag sedan släppte Austra sitt debutalbum “Feel It Break”, döpt efter en många gånger upprepad textrad i genombrottslåten “Beat and the Pulse”.

Austra är sprunget ur operasångerskan Katie Stelmanis’ tidigare soloprojekt – Austra är hennes mellannamn – men nu är det en grupp där bland andra trummisen Maya Postepski ingår. Det är hon som står för rytmprogrammeringen, och därmed en stor del av den ljudbild som håller ihop de svävande och nästan sakrala sångerna, vars sound gjort att Austra fått etiketten häxhouse (witchhouse) och klumpats ihop med Salem, Fever Ray och andra artister som gör mörk och gothig elektronica. I likhet med annan witchhouse ligger tonvikten på häxdelen av namnet snarare än dansgolv och house. (fortsättning nedan)

Själv uppfattar jag Austras musik som melankolisk, storslagen och melodramatisk, någonstans mitt emellan The Knife och Kate Bush. Katie Stelmanis’ sång är skicklig, vacker och dramatisk, med ett brett och skolat register. Lyssna exempelvis på vemodiga “The Villain” och “Spellwork”, två av de starkaste spåren, och den närapå kristallglaskrossande höjden i refrängen till “Lose It”. De märkliga och passande gymnasistpretentiösa texterna går i samma lätt pompösa och Edgar Allan Poe-doftande anda. En annan mindre uppenbar jämförelse är Depeche Mode – sena DM, snarare än 1980-talets, exempelvis bakgrundsslingan i “Hate Crime” och slutet på “The Villain”.

Vi bjuds också på några pianobaserade stycken i form av “Shoot the Water” och “The Beast”, som avslutar en debut med många starka spår.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

  1. Darken Her Horse  5.21
  2. Lose It  4.29
  3. The Future  4.02
  4. Beat and the Pulse  4.55
  5. Spellwork  5.09
  6. The Choke  4.12
  7. Hate Crime  4.01
  8. The Villain  4.06
  9. Shoot the Water  3.22
  10. The Noise  3.31
  11. The Beast  4.02