Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Mattias Johansson"

Biomekkanik – “Violently Beautiful”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Danse Macabre Records
Releasedatum: 16 januari 2015
Genre: Electro, electrorock
Bandmedlemmar: Christer Hermodsson, Andreas Ingefjord, Mattias Johansson
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookTwitterLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudYoutubekollapslogga

(English version below)

Stabilt hantverk visar upp god förmåga

Att Biomekkanik har tagit ett antal år på sig att färdigställa “Violently Beautiful” är inte alls konstigt. I alla fall inte när vi nu får avnjuta resultatet.

Det går snabbt att konstatera att Malmötrion med sångaren Christer Hermodsson i spetsen har utvecklats mycket sedan man albumdebuterade med “State of Mind” för drygt ett decennium sedan.

De produktionstekniska finesserna har fått ett ordentligt ansiktslyft och låtarna känns mer genomarbetade. Bandet verkar ha hittat hem ordentligt i sin uppdaterade ljudbild som genomgående har ett rockigare, mörkare och skitigare anslag än tidigare. Fusionen mellan maskiner och gitarriff passar som handen i handsken tillsammans med de smarta låttexterna och överlag väldigt snygga arrangemangen.

“Violetly Beautiful” innehåller ett brett spektrum av material där refrängstarka electro-rock anthems som “Monumental Me”, titelspåret “Violently Beautiful” och den EBM-influerade “Democracy” finner sina motparter i väl inplacerade andningsrum och temposänkningar via mörka midtempospår som “Melancholy Friend” och den avslutande balladen “Dry Dusty Ground” där Christer via en tonsäker och dynamisk insats håller en genomgående hög kvalitet i sin prestation.

Den fjantiga “Kamikaze Playboy” hade jag kunnat vara utan, även om den säkerligen skulle fungera ypperligt i mer kommersiella sammanhang och säkert är ett roligt inslag när bandet spelar live. Det vinnande konceptet upprepas på gränsen för mycket men trots detta så är “Violently Beautiful” är ett stabilt hantverk som genomgående visar upp bandets goda förmågor och den är lika medryckande och snygg som sångaren och charmören Krister Hermodsson i egen hög person.

Bästa spår: “Monumental Me”“Violetly Beautiful”“Melancholy Friend”“Democracy”

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

En våldsamt vacker uppföljare från Biomekkanik

01. Monumental Me (05:16)
02. True Believers (05:38)
03. Kamikaze Playboy (03:57)
04. Violently Beautiful (06:22)
05. Long Forgotten Future (05:11)
06. White World (04:50)
07. Melancholy Friend (03:52)
08. Leather And Steel (03:53)
09. Democracy (03:39)
10. Dry Dusty Ground (04:24)

 

(English version below)

Stable craftmanship diplays good abilities

It’s not weird at all that it’s taken a number of years for Biomekkanik to complete their latest effort “Violently Beautiful” when we now get the finished result in our hands.

It is quick to note that this trio from Malmoe (in the south of Sweden) with the leadsinger and frontman Christer Hermodsson has evolved a lot since they made their debute with “State of Mind” a little more than one decennium ago.

The production have gotten a major facelift and the songs feel more elaborated. The band seems to have found stready home in their somewhat new sound enviroment that consistently has a rockier, darker and dirtier approach than before. The merge between machines and guitar riffs fits like a glove with the clever lyrics and overall very stylish arrangements.

“Violetly Beautiful” contains a wide range of songs where the chorus strong electro-rock anthems like “Monumental Me”, the title track “Violently Beautiful” and the EBM-influenced “Democracy” finds its counterparts in the well-emplaced breathing spaces and tempo cuts in dark midtempotracks like “Melancholy Friend” and the ending ballad “Dry Dusty Ground” where Christer’s voice remains tonesecure and dynamic with a consistently high quality of performance.

I could have done without the silly “Kamikaze Playboy” although it certainly would work excellently in more commercial placements and it’s surely fun party-element when the band plays live. The winning concept is repeated on the border too much but apart from that “Violently Beautiful” is solid craftsmanship that consistently showcases the band’s excellent abilities and it is equally captivating and stylish as the singer and charmer Christer Hermodsson himself.

Best tracks: “Monumental Me”“Violetly Beautiful”“Melancholy Friend”“Democracy”

Order this album right here!

Monostrip – “The Grand Youth”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD
Skivbolag: Wonderland Records
Releasedatum: Ute nu!

7.5/10

Kommer att växa minst en klass med tiden.

Svenska Monostrips debutalbum med en – för en nostalgisk romantiker som mig – oemotståndliga titeln “The Grand Youth” visar sig inte alls vara så retro- eller nostalgiskt som jag förväntar mig eller varit rädd för. Tvärtom låter det dansant och modernt, men inte värre än att det passar utmärkt att deppa till i pojk-  eller flick-rummet eller att uppleva ögonblick av 80-talsnostalgi till med hjälp av synthstråkar och italobasgångar, som i till exempel “Miami”.

Mina första associationer går annars till ett synthigare Eskobar eller poppigare Yvonne, men varefter jag lyssnar hör jag inslag i musiken, en vändning, en melodislinga, som påminner om såväl Pet Shop Boys som Cut Copy och Junior Boys, även om Monostrip nog ändå ligger närmare klassisk synthpop som Mesh. Emmon är ju också med och sjunger på ett spår och det är ytterligare en referens men då låter Monostrip mer som Paris än hennes solokarriär. Vad man dock inte hör ett spår av är ursprunget i den studentikosa poporkestern I’m from Barcelona. Ja, det är faktiskt sant: Monostrips medlemmar spelar också i det våldsamt överhausade 27-mannabandet med Erasmus-student-image. Övergången till Monostrip måste vara den märkligaste metamorfos sedan Norman Cook gick från Housmartins och blev Fatboy Slim!

Om man skall summera mina  intryck så hör singlarna – “Like a Drug” och “Miami” till de bästa låtarna, i knappt konkurrens med “Too Many Hearts” och “Brooklyn Bridge”. En av svårigheterna i bedömningen är just att plattan är oerhört jämn. Det är välproducerat och inte särskilt hårt men det blir aldrig polerat eller lamt, som till exempel Hurts.

Spontant skulle jag vilja ge ett ganska högt betyg, ett bra och jämnt album utan något som verkligen sticker ut men också utan svackor. Men jag har en känsla av att det kommer att växa minst en klass med tiden, att detaljerna i exempelvis “Brooklyn Bridge” framträder tydligare i bilen i vinternatten, därav det starka betyget.

Rekommenderas!

// Thomas Pettersson, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist:

  1. Too Many Hearts
  2. Miami
  3. Like A Drug
  4. The Rift
  5. Monostripper
  6. Brooklyn Bridge
  7. Ruin It All
  8. Rosco
  9. Drowning (Featuring Emmon)
  10. Writings

Monostrip “The Grand Youth” – detaljerna klara

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


I glitttrig åttiotalskostym anländer nu Jönköpingsbaserade Monostrip äntligen med sitt debutalbum på svenska Wonderland Records.

Bandet består av Daniel Lindlöf, Martin Alfredsson, Mattias Johansson, Rikard Ljung, Christofer Olofsson och har spelat frekvent på svenska scener under sommaren – Arvikafestivalen, PopDakar, StoranPustervik och Fritz Corner. Musiken bekrivs bäst som en dansant elektronisk indiepop och skivbolagets egna Emmon (Emma Nyhlén) gästspelar också med sånginsats på “Drowning”.

Singlarna “Miami” och “Like A Drug” släpptes under sommaren och Monotrip“The Grand Youth” släpps via svenska Wonderland Records preliminärt den 6 oktober.

Tracklist:

  1. Too Many Hearts
  2. Miami
  3. Like A Drug
  4. The Rift
  5. Monostripper
  6. Brooklyn Bridge
  7. Ruin It All
  8. Rosco
  9. Drowning (Featuring Emmon)
  10. Writings

Singlarna “Miami” och “Like A Drug” kan laddas ner och provlyssnas här.
De fem remixerna på “Miami” kan avlyssnas på bandets YouTube-kanal.

Liverapport: Arvikafestivalen 2010 – Monostrip

Tags: , , , , , , , , ,


Artist: Monostrip
Datum och tid: fredag 16 juli 13.30
Scen: Arvika Festivalen 2010, Lyran

Emmon stal showen.

På fredagen var det dags för svenka Monostrip att kliva upp på Lyran. Emmon (Emma Nylen) hade skymtats på festivalområdet vilket hintade om vad som komma skulle. Tyvärr är scenen enligt min uppfattning ljudmässigt festivalens sämsta med ett stort hål mitt emot scenen. En mindre samling fans hade samlats för att avnjuta bandets funkiga synthrock.

Bandet, som består av sångaren och frontmannen Mattias Johansson uppbackad av Daniel Lindlöf, Rikard Ljung och Christofer Olofsson är verkligen duktiga musiker, men skulle behöver arbeta lite på sin scennärvaro och göra en bättre show för att komma ut på rätt sätt. Emmon gästspelade och stal mer eller mindre hela showen. Efter spelningen agerade delar av bandet också DJ’s i skivbolaget Wonderland Records hörna på festivalområdet där de rev av diverse personliga electrofavoriter.

En småtrevlig tillställning som gav mersmak.

Setlist:

  • Monostripper
  • Like a Drug
  • The Rift
  • Brooklyn Bridge
  • Cosmonaut
  • Drowning
  • Rosco
  • Miami

Rapport: Jens Atterstrand

Foto: Suzanne Lindberg