Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Marko Runne"

Liverapport: Smör Synthpop & Kärlek #2 2013, Stockholm

Tags: , , , , , , , , ,


Artister: Art Fact, Robert Enforsen, Poetica Grotesque, Garbo Sthlm, Machinista, Page, Lustans Lakejer
Scen: Nalen, Stockholm
Arrangör: Electronic Sound Sweden
Rapport & Foto: Jens Atterstrand

Jens Atterstrand greppade kameran, knöt flugan och begav sig iväg till anrika Nalen i Stockholm för att beskåda den andra upplagan av festivalen Smör Synthpop & Kärlek..

Det övervintrade åttiotalsbandet Art Fact inledde kvällen på den lilla scenen. Bandet spelar synthpop i den mörkare skolan, där ljudbilden ofta fylls med tunga nedskitade rytmiska inslag i stil med Depeche Mode under deras mer industriella period i mitten av åttiotalet. Ljudmässigt är det stundtals rätt intressant – men tyvärr är materialet låtmässigt lite för svagt för att kunna sätta sig ordentligt. Bandet ser dock ut att trivas riktigt bra på scenen med stor energi och kanske kan detta leda till att man ger oss nytt material inom kort?

Robert Enforsen fick sedan äran att inviga den stora scenen och den forne Elegant Machinery– och Hype-sångaren, som med kort varsel fått hoppa in istället för The Mobile Homes som tyvärr tvingades ställa in sin medverkan, fick det (minst sagt) inte speciellt lätt!

Men trots ett antal tekniska problem, som oturligt nog återkom flera gånger under spelningen, så kvarstår ett faktum: Robert Enforsen besitter (fortfarande) synthsveriges absolut bästa sångröst! Lägg därtill en fantastisk låtskatt, som han numera innehar på egen hand, och det är väldigt svårt att bli besviken! Robbe improviserade sig runt de tekniska problemen med bravur, bjöd på sig själv, gästade publikhavet med mikrofonen i högsta hugg och stod för ren och sann spelglädje som verkligen smittade av sig!

En av de mest intressanta nykomlingarna i genrenMachinista, klev sedan upp på den lilla scenen och den Malmö och Kalmarbaserade duon, med Cat Rapes Dog– och Basswood Dollies-bekantingen John Lindqvister vid mikrofonen tillsammans med den forne Vision Talk-frontmannen och sångaren Richard Flow, är enligt mig en av de senare årens absolut intressantaste nykomlingar.

Bandet spelar en rapp, dansant, härligt analogklingande tilltufsad synthpop som toppas med Johns gälla Robert Smith-doftande och väldigt tonsäkra stämma. Precis som tidigare så bjuder man, trots några mindre problem med medhörningen på scenen, en härligt energisk och välljudande spelning!

Stockholmstrion Garbo Sthlm var sedan nästa på tur på den stora scenen. Bandet spelar elektroniska (nåväl) pop som rent musikaliskt svävar någonstans i gränslandet mellan svensktopps-disco och refrängstark schlager vilket tyvärr inte riktigt hittar hem, i alla fall inte hos undertecknad, detta trots ett för det mesta godkänt framförande. Några av refrängerna ger mig ofta väldigt otäcka Thomas Ledin-vibbar och trots att bandet bevisligen besitter en hel del musikaliskt kunnande så tror jag tyvärr att de riskerar att hamna i ingenmansland om de inte väljer en tydligare riktning med sin musik. Den inbitne synthpoparen köper knappast det här, bara så att ni vet.

Näst på tur – Page. Duon, som består av Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko, påstår att de inte har gästat huvudstaden på tjugo år (nu är det ju inte riktigt så länge sedan då de ju spelade på Sugar Bar så sent som 2010, Red.anm). Kvällen till ära hade man således kryddat upp ett antal av spåren med ett antal alternativa solon och infall. Detta uppskattades mycket, speciellt hos undertecknad som sett Page ett antal gånger live bara under de senaste åren. För om sanningn skall fram så kan jag ibland tycka att det blir lite för tjatigt i längden med deras minimala, underfundiga och tok-roliga electropop. Men det senaste albumet pekar i en väldigt intressant riktning och de nya låtarna förmedlar mer utav eftertänksamhet och känsla samtidigt som texterna förmedlar ett djupare allvar som i en setlist bygger en väldigt bra mix tillsammans med de gamla dängorna.

Lustans Lakejer fick sedan äran att avsluta kvällen och Johan Kinde med band är verkligen fullblodsproffs vilket märks direkt och trots att bandet inte står på scen så ofta numera så besitter man en otrolig rutin och säkerhet i allt man gör. Även om kvällens spelning kanske inte var det bästa Lustans Lakejer jag sett den senaste tiden, så levererar man både nyare och äldre material tonsäkert och med stor glädje och pondus, som om man aldrig har gjort annat!

Elektroskull vill rikta ett stort tack till Electronic Sound Sweden med Marko Runne i spetsen för ett, bortsett från några tekniska problem här och där och en liten försening , väl genomfört arrangemang! Vi ser redan nu fram emot den tredje etappen av Smör Synthpop & Kärlek till våren – som bland annat gästas av kanadensiska Rational Youth och Psyche.

Fotnot: Poetica Grotesques spelning såg vi inte tyvärr! Men den som vill får gärna kommentera deras nedan.

[zooeffect A0PAEWro3ncB]

 

 

Intervju: Electronic Sound Sweden

Tags: , , , , , , , , , , ,


Lördagen den 14 december så arrangerar Electronic Sound Sweden den andra upplagan av Smör Synthpop & Kärlek på anrika Nalen i Stockholm.

Jens Atterstrand fick en pratstund med ena halvan Marko Runne som hade lite mer att berätta..

 

 

 

– Electronic Sound Sweden har varit igång ett tag nu, kan du berätta lite mer om er bakgrund och vad ni har gjort hittills?

Tja Jens!

Ja, året har gått snabbt.  Backgroundcheck på mig och min fru: Marko, en gammal Skåne-Synthare från 80-talets era har spelat i diverse små band, jobbade extra på Stadh Hamburg och där växte intresset för att göra livespelningar. Gjorde min första spelning 1987 på min 20 årsdag. Jag lade synthen på hyllan i slutet av 90 talet, ansåg att det inte fanns några bra band etc. längre.  Gled in på annan musik som Punk och Metal. Har haft klubbar och gjort festivaler i alla dessa år. Hittade tillbaka för knappa två år sen när vi var på en bra konsert igen och träffade vår kompanjon Jonas K, som jag har ett band ihop med. Sen senare så växte lusten om att köra band igen så vi startade Electronic Sound Sweden.

Mirre är lite yngre och missade 80-talets glansdagar men har alltid haft intresse för musiken och ville gärna se scenen växa igen, och säkraste sättet att få se sina önskeband är genom att arrangera spelningarna själv.

Vi började med Psyche-turnén i mars där vi var i Malmö, Stockholm och slutligen Göteborg. En underbar men på samma gång väldigt tuff turné. Massor av tid i bussen, lång väg att köra och mycket jobb på ställena – men skoj hade vi. Under mars månad hann vi även med att starta ”Club Electro Sound” i Göteborg, där vi körde lite mindre band som kanske inte alltid får spela så mycket live.

Nästa stora artist blev två spelningar med Leaether Strip, från Danmark, i Göteborg och Stockholm. Vilket drog bra med folk, 90 min Leaether Strip live säger väl allt.

Nånstans så fanns det en ide om att ha en festival igen. Göteborg var ju uteslutet då vi har en bra festival i Electronic Summer. Malmö hade sin i Nostalgifesten. Då var det Stockholm kvar. Synthpopen har väl inte haft något fotfäste i Stockholm på många år. Där finns ju Bodyfest, men det är ju ”lite” hårdare musik. Så första upplagan av Smör, Synthpop & Kärlek var en koll på om Stockholm var redo för en mer popigare synthfestival eller inte. Så vi fick ex antal band att ställa upp. Vi körde på Harlem som är en av Nalens mindre salar. Vi fick slutsålt, vilket vi inte räknade med.

Efter festivalen fick vi så bra respons att vi genast satte oss ner för att dra planer för en ny upplaga. Vi beslöt på samma gång att vi ville göra det på Nalens stora scen. På sätt blev vi ju också tvungna att ta större band till festivalen, och med Lustans Lakejer och Page och The Mobile Homes så har vi väl lyckats att ta de största banden inom Synthpopen.

Tanken från början att bara ha svenska band på festivalen, men det vet ju alla hur det gick. Vi kom i kontakt med Rational Youth från Canada. Så där var det första utländska banden bokat. Sen har det ena efter det andra bandet kommit fram. Så SS&K #3 blir en verklig tillbakablick på 80 talet.

– Ni är ju själva ganska flitiga konsert- och festivalbesökare som jag har förstått det. Vilka egna erfarenheter tar ni med er in i arrangörsverksamheten?

Man får se hur andra jobbar inom samma bransch. Nya infallsvinklar om hur de lägger upp sin festival, man försöker se vad de gör som uppskattas och vad man själv kan göra bättre. Hur kan vi få gästerna och banden att trivas på våran festival.

– Smör Synthpop & Kärlek #2.. Hur fick ni idén till festivalen från början och hur har tankarna gått sedan ni genomförde den första upplagan?

Det var planeringen av en helt vanlig klubbkväll som blev starten till första minifestivalen. Vi fick möjlighet att köra flera band som vi gillade och valde då att göra en minifestival av det. Efter den första upplagan så gjorde vi en poll om att göra en till. Och vilket gensvar, wohoooo! Där föddes del 2. Vi frågade vilka band som folket ville se, och då har vi kollat med en del av de banden och fick klartecken…. så då bokade vi in de som vi har nu.

– Vilken skulle vara er drömbokning om ni själva fick välja?

Yazoo är nog min privata önskebokning, det kort och konsist. Annars Skinny Puppy eller Front Line Assembly. För Mirres del är det nog Nitzer Ebb som lockar mest.

– Har ni några sista ord till publiken därute som väntar med spänning på kvällen den 14 december?

Var på plats i god tid, Ha ett glatt humör och synthpop dansskorna på. Detta kommer att bli grymt. Se till att pulsa genom snön och visa vägen för alla synthare runt om i landet.

God jul och gott nytt (synth)år!

SSOK2_300x125

Smör Synthpop & Kärlek #2 arrangeras den 14 december på Nalen i Stockholm. Mer info på facebook här: https://www.facebook.com/events/487722074640598/

Live på scen: Lustans LakejerPageGarbo STHLMMachinistaArt Fact och Poetica Grotesque

DJ:s för kvällen: Einsatz/Ersatz, U-linkGalliano och Memorabilia

Biljetter: http://www.tickster.com/sv/events/ghcfhl3m9r4akra

OBS! Vicious Circles “SVARTA KORTET” ger (bland annat) 75:- rabatt på förköpet till och med den 7 december! Beställ kortet här:  http://viciouscircle.se/5v4r74k0r737/

Liverapport: Who Killed the Easter Bunny 2013? (Göteborg)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Cygnosic, Cynical Existence, C-Lekktor
Datum: torsdag 28 mars 2013
Scen: Henriksbergs Takterass, Göteborg
Arrangör: Club Electro Sound
Rapport & Foto: Anders Nord

OBS! Missa inte fotogalleriet nedan!

När det Japanska skivbolaget Deathwatch Asia valde att göra ett stopp i Göteborg var det bara för Anders Nord att ladda kameran och bege sig till Henriksberg..

Innan banden gick på fick möjlighet att prata med Georg Psaroudakis i Cygnosic och även C-Lekktors frontman Markko. Vi pratade mest om hur den elektroniska scenen ser ut i Grekland respektive Mexico och det vi kom fram till var att det ser ungefär likadant ut där som här i Sverige. Små lokaler och med ganska liten men entusiastisk och hängiven publik.

Först ut denna kväll var Grekiska Cygnosic som hade ett färskt skivsläpp i bagaget. Den 22:a mars släppte dom sitt tredje album, “Fire and Forget”. Min kontakt med Cygnosic innan denna kväll var några få klipp på Youtube så jag var inte riktigt säker på vad jag skulle få se, men Georg gjorde ingen aggrotechare besviken. Hårda snabba basgångar vävdes ihop med aggressiv sång. En synnerligen glad överraskning!

Efter en kort paus var det dags för Fredrik Croona att äntra scenen i skepnad av sin senaste skapelse Cynical Existence. Det märks direkt att Fredrik gillar att stå på scen, han är väldigt säker i sin roll som frontperson. Med låtar som “I’m Broken”, “Face of God” och “Deception” på repertoaren kan man inte stå still som publik. Man brukar säga att det är svårt att bli profet i sin hemstad men Fredrik är en bra bit på väg. Kanske är jag inte lika överraskad över denna spelningen som Cygnosics, men det beror på att jag sett Fredrik live med både (hans andra projekt) Menschdefekt och Project Rotten. Mycket välgenomförd spelning och jag hoppas att få se Cynical Existence snart igen!

Sist ut var kvällens huvudband C-Lekktor från Mexico. Bandet som var det främsta orsaken till att jag ville åka till den inställda SGA-festivalen. Ända sedan jag hörde låten “Stigmata” för första gången har jag följt och älskat C-Lekktor. Efter ett kort intro börjar spelningen i en rasande fart. Markkos energi på scenen kan närmast jämföras med Erk Aicrag i Hocico. Det är inte många sekunder Markko står still! Halvvägs in i spelningen spelar C-Lekktor en instrumentallåt varpå Markko lämnar scenen och ställer sig längst bak i lokalen och iakttar den dansande publiken (se bild nedan). När sedan en i publiken (Läs: jag!) skriker “Stigmata!!!” och får som svar: “Yeah, why not!?” är min lycka total! När bandet går av scenen efter drygt 70 minuter är jag mycket nöjd och väldigt trött i benen efter att ha dansat mig igenom tre spelningar. Avrundar kvällen med att prata med arrangören Marko Runne, banden och goda vänner innan det är dags att bege sig hemåt.

Trots ett kallt Göteborg åker jag hem med en varm känsla inombords. Tre riktigt bra spelningar av tre band. Stort tack till alla inblandadae!