Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Mark Walk"

ohGr – “trickS”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) Digital, vinyl, boxes etc.
Skivbolag: Osignerat (Pledge music)
Releasedatum: 18 juni 2018
Genre: Electro-industrial, electropop, experimental
Bandmedlemmar: Nivek Ogre (aka Kevin Ogilvie), Mark Walk
Land: Kanada
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

Skruvad industripop med Skinny Puppyska undertoner

Skinny Puppy-frontmannen ohGr (alias Nivek Ogre aka Kevin Ogilvie – som är hans riktiga namn) tillsammans med den forne Pigface– och Skinny Puppy-producenten Mark Walk presenterar (efter en framgångsrik crowdfunding-kampanj via pledgemusic) nu det nya albumet trickS under monikern ohGr, det femte i ordningen sedan duon släppte det första albumet Welt (2000).

trickS är lika annorlunda skruvat ljudmässigt som den är intressant när det kommer låttexterna, men trots att ljudbilden är ganska abstrakt och kantig och (av uppenbara anledningar) har en viss Skinny Puppysk underton, så överraskas jag av den lekfulla attityden när det kommer till melodier och arrangemang. trickS har en ständig popnärvaro i en traditionell vers/refrängstruktur som vi inte jätteofta har varit bortskämda med när det kommer till huvudprojektet Skinny Puppys kryptiska och originella spoken word-låtskrivarstil. Kevins röst varierar från att vara direkt och avskalad till att vara till synes processad av hela maskinparken och budskapen i låtarna kretsar kring intressanta och tänkvärda budskap uppenbart inspirerade av det nutida samhällsklimatet i världen i allmänhet och USA i synnerhet.

Från originell industripop och rockigare nummer som andraspåret “Subject” breder låtmaterialet sedan ut sig till oljudsfyllda och lite mörkare nummer som “Mind Made God”. ohGr gräver dock verkligen både på djupet och bredden på trickS med influenser hämtade från såväl funk som hiphop. Som exempelvis när det kommer till det medryckande retropoppiga titelspåret och den efterföljande “Due They Know”, som tillsammans med ytterligare ett par av spåren på albumet för mina tankar till kantig industriell synthpop från tidiga Mute Records-akter som The NormalRobert Marlow och Fad Gadget.

Alla som, precis som undertecknad, verkligen längtar efter nytt material från Skinny Puppy bör definitivt inte missa trickS. Albumet är ett fint fall framåt och hör tveklöst till ohGrs starkare tillskott till en solodiskografi som jag har uppfattat som lite ojämn genom åren.

Tracklist

01. FreAky (04:10)
02. SubjecT (04:31)
03. TrickS (03:56)
04. dUe they kNow (05:04)
05. BlowBy (04:55)
06. ToXick (04:31)
07. ResoLuTe (04:22)
08. Mind made goD (05:17)
09. MudDle (04:59)
10. LYe (03:58)

(English version below)

Twisted industrial pop with Skinny Puppyish undertones

Skinny Puppy frontman ohGr (alias Nivek Ogre aka Kevin Ogilvie – his real name) and the former Pigface– and Skinny Puppy producer Mark Walk after a successful crowdfunding campaign on pledgemusic now presents the new album under the ohGr moniker. trickS is the fifth since ohGr released the first album Welt (2000).

trickS is just as oddly interesting soundwise as when it comes to the lyrics, but even though the sound is quite edgy and abstract and (for obvious reasons) has some Skinny Puppyish undertones, I’m positively surprised about its playful attitude when it comes to melodies and arrangements . trickS has a constant pop presence in a traditional verse/chorus structure that we have not been spoiled with when it comes to the main project Skinny Puppy’s often quite cryptic and original spoken word songwriting style. Kevin’s voice varies from being direct and stripped down to seemingly processed by the entire machine park and the messages in the songs revolve around interesting and thoughful topics evidently inspired by the present-day social climate, the world in general and the current United States political situation.

From the original industrial pop and to driven rock styled songs like the second track “Subject”, the song material then spawns into darker songs like “Mind Made God”. ohGr really digs both deep and wide on trickS with influences from everything from funk to hiphop. Like for example when it comes to the catchy title track and “Due They Know” that, along with a couple of other tracks on the album, makes me think of minimal industrial synth pop from early adopted Mute Records-acts such as The Normal, Robert Marlow and Fad Gadget.

Everyone who, like myself, really are longing for new stuff from Skinny Puppy should definitely not miss out on trickS. The album is a good fall forward and is without doubt one of ohGr’s stronger additions to a solo discography that I feel has been a little bit uneven down the years.

Black Line – “Treason, Sedition and Subversive Activities”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 25 maj 2017
Genre: EBM, electro, experimental
Bandmedlemmar: Douglas J. McCarthy, Cyrusrex, Ken Marshall, Zack Meyers, Brad Apodaca, Anthony Baldino, Baseck Michael Dietel, Bon Harris, Jon Bates, Paul Barker, Christian Eigner, Mark Walk
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand


Hemsida
FacebooktidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloud

(English version below)

Face down, nose down

Att Nitzer Ebb– och Fixmer/McCarthy-sångaren Douglas J. McCarthys röstresurser sträcker sig långt bortom agiterat EBM-stönande och skrikande är ett faktum jag varit väl medveten om ända sedan bandet släppte sitt andra enligt mitt tycke, bästa album, “Belief” (1988). Men jag måste verkligen erkänna att jag blev, först tämligen överraskad och sedan fullkomligt golvad, när Douglas, efter en lång rad musikaliska utflykter och experiment med varierande slutresultat, nu delvis har återförenats med Nitzer Ebb-bundsförvanten Bon Harris och tillsammans med ett koppel av nästan dussinet andra kollaboratörer presenterar “Treason, Sedition and Subversive Activities” under den nya monikern Black Line.

Vid sin sida under produktionen har Douglas, utöver Bon Harris, haft inga mindre än Ken Marshall (från Scaremeister och The Humble Brothers), Jon Bates (som bland annat producerade Susanne Sundførs succéalbum “Ten Love Songs”), Cyrus “Cyrusrex” Makarechian och Depeche Modes livetrummis Christian Eigner för att nämna några. De tretton spåren pendlar från melodiös och skruvad electro och EBM till underfundiga electroblues-experiment och mörkare ljudlandskap. Med tanke på det stora antalet inblandade så håller det hela ihop förvånandsvärt bra.

Det inledande mellantempospåret “Sedition” sätter tonen direkt och presenterar Douglas svängiga anslag i rösten på ett alldeles förträffligt sätt. Faktum är att denna, tillsammans den påföljande “Losing You” med sina tunga rytmer och grovhuggna analoga basgång samt tredjespåret “Keep Digging” mycket väl hade kunnat platsa på ett sent Nitzer Ebb-album. Ljudbilden i dessa får mig att tänka på album som “Showtime” (1990) och “Ebbhead” (1991) från nyss nämnda band.

“No Crime” är en av årets bästa låtar och min solklara favorit på albumet. En ordentligt dansant mörk pärla som bottnar i en ljuvt bubblande analog basgång och en snygg och originell trumprogrammering för att sedan toppas med en nervbitande refräng, ständigt omgiven av ett myller av snygga ljud och oljud. “Shut it Down” är en annan underbart skruvad och fartfylld skapelse som garanterat kommer skapa vilda orgier på de mörka dansgolven. Låten har ett rivigt och ytterst smakfullt inplacerat samplat gitarriff tillsammans med en något argare och råare Douglas vid mikrofonen. Tillsammans med de långsammare och mer experimentella spåren som den mystiska “Big City” och electroblues-inslagen i spår som “Can’t Breathe” och “Layers” platsar de perfekt och ger fin tempomässig variation.

“Face down, nose down!”. Jag är fullkomligt golvad! Årets hittills bästa album är här.

Tracklist

01. Sedition (04:42)
02. Losing You (04:30)
03. Keep Digging (03:17)
04. No Crime Prelude (00:41)
05. No Crime (04:10)
06. Snap (03:24)
07. Shut It Down (04:17)
08. Can’t Breathe (03:59)
09. Big City (02:34)
10. Layers interlude (01:23)
11. Layers (03:30)
12. First Moment (01:16)
13. The Last Moment (08:54)
14. Changed (Venetian Snares Mix) (04:47)

(English version below)

Face down, nose down

The fact that the vocal abilities of Nitzer Ebb and Fixmer/McCarthy singer Douglas J. McCarthy extends far beyond agitated EBM-moans and screams is something I’ve been quite aware of since the band released their second, and in my opinion, best album, “Belief” back in 1988. But I must really admit that I became, first quite surprised and then completely knocked, when Douglas, after a long series of musical excursions and experiments with varying end results, now has somewhat reunited with his old Nitzer Ebb associate Bon Harris and along with almost a dozen of other collaborators to present “Treason, Sedition and Subversive Activities” under the new moniker Black Line.

In addition to Bon Harris, Douglas have worked with none the less than Ken Marshall (from Scaremeister and The Humble Brothers), Jon Bates (who produced Susanne Sundfør’s highly acclaimed album “Ten Love Songs”), Cyrus “Cyrusrex” Makarechian and Depeche Mode live drummer Christian Eigner to name a few. The thirteen tracks sprawls from melodic and twisted electro and EBM to subtle electroblues experiments and darker soundscapes. Given the large number of people involved, the whole thing fits together surprisingly good.

The introductory mid tempo song “Sedition” sets the tone straight away and presents Douglas moody and swinging voice on display in a excellent manner. In fact, this, together with the subsequent “Losing You” with its heavy rhythms and coarse analogue bass and the third track “Keep Digging”, could well have fitted on later Nitzer Ebb album. The sound of these tracks makes me think of albums like “Showtime” (1990) and “Ebbhead” (1991) from the previously mentioned band.

“No Crime” is one of the best songs of the year and my clear favorite on the album. A very dancable dark electro pearl that is built upon a sweet bubbling analogue bass and a stylish and original drum programming and topped off with a gripping chorus constantly surrounded by a bunch of great sounds and noises. “Shut it Down” is another wonderfully twisted uptempo creation that will surely create wild orgies on the dark dance floors. The song has a riveting and extremely tastefully placed sampled guitar riff along with a somewhat more angry and raw Douglas at the microphone. Together with the slower and more experimental tracks, such as the mysterious “Big City” and the electroblues elements in tracks like “Can’t Breathe” and “Layers”, they perfectly align and provide nice temporal variation.

“Face down, nose down!”. I’m completely knocked out! This year’s best album so far is here.

Skinny Puppy – ”Weapon”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital, LP
Skivbolag: Metropolis Records
Releasedatum: 28 maj 2013
Genre: Industrial, Electro
Mix: Ken Marshall
Master: Ken Marshall
Bandmedlemmar: Kevin Cromptom, Kevin Ogilvie, Mark Walk, Justin Bennet
Land: Kanada
Recensent: Niklas Hurtig

Skinny Puppys nya album förvaltar synthvärldens tyngsta arv med bravur

Skinny Puppy är tillbaka med nyaste studioalbumet “Weapon” endast ett och ett halvt år efter förra släppet “hanDover”. Det albumet vart dock kraftigt försenat p.g.a. strul med gruppens förra skivbolag SPV och grundmaterialet hade varit klart en lång tid innan det. Personligen har jag lyssnat på Skinny Puppy i ca fem år och mitt kunnande om denna grupp är inte i närheten av vissa andra skribenters här på Elektroskull. Det jag dock kan bidra med i en recension som denna är att försöka förklara vad jag får ut av “Weapon”, som en liten bit i det gigantiska musikaliska pussel som fortsatt läggs varje dag i mitt huvud.

“Weapon” startar med “wornin'” som med elektro-trip-hoppiga synthar blandat med C64-inslag ger ett intryck som direkt länkar ihop med föregående album. Det man slås av redan från början är att Kevin Ogilvie, även kallad Ohgrs röst låter argarare och mörkare än på de senaste årens kreationer. Musiken i sig har dock inte genomgått samma förändring som sången.

Andra spåret “Illisit” är ett av albumets höjdpunkter där Ohgrs distade röst basunerar ut spårets budskap “This is a criminal age”. Texten om hur vanligt folk anses vara brottslingar i en polisstat påminner om ett av gruppens mest minnesvärda lånade citat: “The police used to watch over the people, now they’re watching the people”. Tredje spåret “Salvo” har bakgrundssynthar som låter väldigt lika de i klassikern “Smothered Hope”.

“Solvent” är en remake på spåret med samma namn från minialbumet “Remission” från 1984. Spåret är uppdaterat till 2013 års sound med samma tunga trummor och Ohgrs röst som är lika mörk och lidande som för nästan 30 år sedan. Det man kan sakna är att basgången är tunnare än 80- och 90-talets tunga Industrial-trummor som lät fantastiska. Resultatet överglänser dock originalet.

Avslutande “Terminal” – icke inräknat det dolda spåret “Overdose” på samma CD-spår – börjar nästan identiskt som en av Skinny Puppys bästa låtar: “Worlock” från albumet “Rabies”. Denna är dock en el-orgel-ljudande ambient historia med twistad sång och mässande röster i bakgrunden. Ett mycket speciellt verk som på sitt egna sätt är det intressantaste på hela albumet.

Skinny Puppy har ofta väldigt komprimerade låtar. Snitt-tiden för spåren landar runt fyra minuter vilket bör anses vara ett par minuter kortare än genregenomsnittet. Det finns med andra ord ingen plats för stämningsfulla intron eller långdragna experimentella avsnitt.

Gruppen har ett av de tyngsta arven att förvalta i synthvärlden. Jag har inte fått ut något minnesvärt från deras tre studioalbum på 2000-talet innan “Weapon”. Kanske har jag bara inte lyssnat tillräckligt mycket på dem, vilket i det fallet är mitt eget fel. Men med det resonemanget så har de flesta fans inte lyssnat tillräckligt mycket på dessa album då responsen och kritiken varit halvljummen. Och i all ärlighet, hur skulle en publik anse att en livespelning med material från “Greater Wrong of the Right” fram till “Weapon” vara till skillnad mot motsvarande fyra senaste album från t.ex. Front Line Assembly eller varför inte Skinny Puppys fyra första album..?

Den stora bristen på “Weapon” är att det tyngsta spåret är en remake på ett nästan tre decennier gammalt alster. Albumet är oavsett detta ett steg i rätt riktning i min mening och är bättre än föregångaren även om det inte visar sig i betyget.

Tracklist

  1. wornin’ (4:42)
  2. illisit (3:58)
  3. saLvo (3:46)
  4. gLowbeL (3:15)
  5. solvent (4:37)
  6. paragUn (4:53)
  7. survivalisto (4:51)
  8. tsudanama (5:53)
  9. Plasticage (3:13)
  10. terminal (5:00)
  11. Overdose (2:10)

Ohgr – “Undeveloped”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: CD / Download
Skivbolag: SPV (Synthetic Symphony)
Releasedatum: 23 maj 2011

Genre: Electro, Industrial

6/10

En trevlig upplevelse i väntan på en ny Skinny Puppy

Jag hade förmånen att få intervjua Nivek Ogre (aka. Kevin Ogilvie) i samband med Skinny Puppys Stockholmsspelningar förra sommaren och det måste sägas att han är en förbaskat trevlig person. Avslappnad och med en stor portion självdistans berättade han om den här plattan, om Skinny Puppys försenade album, om sina skådespelarinsatser och om beryktade turnéminnen med Ministry.

Nu äntligen är det då dags för fjärde albumet från Ohgr, ett projekt som Nivek Ogre har tillsammans med Mark Walk, även han med i Skinny Puppy sedan 2003. “Welt” (som ursprungligen även var namnet på bandet) släpptes 2001 och har sedan följts upp med “SunnyPsyOp” (2003) och “Devils In My Details” (2008).

Musikaliskt är “Undeveloped” ganska lik “Devils In My Details”, en mörk skapelse fylld med skräckfilmssamplingar och en hel drös med skumma ljud som komplement till musiken.

“101 intro” har så snygga samplingar och ljud att jag önskar att hela albumet skulle fortsätta så här. Efter 1 min och 11 sekunder rycks jag upp ur drömvärlden och “101” tar vid. Här är det något som inte stämmer. Hör jag det jag hör? Jo visst är det “Assimilate” som ljuder ur högtalarna. Egentligen inte men nog är det grunderna av den gamla hitlåten som rullar i bakgrunden. “Who do I have to fuck? I don’t know!” skriker Ogre och detta är riktigt bra. Efterföljande “Crash” och “Pissage” är också mycket bra låtar där Ogre pratsjunger alternativt rappar fram orden. Med ganska hård framtoning skall tilläggas. Har egentligen alltid gillat Ogre mer när han varit hårt distad som i Skinny Puppy. Promobladet beskriver att Nivek Ogre i Ohgr rensat upp sina “infamous acid gargled vocal treatments” för att avslöja mer mänsklighet och humor. Vill jag ha det då? Nej egentligen inte. Tycker att en naken röst från Ogre är helt okej, bättre än de flesta röster, men som gurglande och hårt distad är han oslagbar. De lugna låtarna “Bellew” och “Screwme” samt “Hollow”, även den förhållandevis lugn, hade definitivt tjänat på en mer elak framtoning. Singeln “Tragek” är dock ett riktigt bra undantag. Här funkar Ogres nästan helt strippade sång perfekt och detta är en väldigt trevlig sång. I övrigt är “Come Down” och avslutande “Nitwitz” även låtar som höjer sig över mängden. Slutbetyget blir inte helt övertygande men i väntan på en ny Skinny Puppy platta är det absolut en trevlig upplevelse.

Tips: Gå in på www.wdihtf.com (whodoihavetofuck) där ni hittar Nivek Ogre i skumma miljöer, samplingar och andra konstiga ljudexperiment. Inte den mest informativa sidan men en fruktansvärt trevlig sådan.

Trivia: “Crash intro” innehåller samtalet till 911 där Michael Jackson’s död rapporteras.

Trivia 2: Promobladet är skrivet av Chris Alexander, chefredaktör på Fangoria Magazine.

// Thobias Wollhed, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

  1. 101 intro  1:11
  2. 101  4:36
  3. Crash intro  1:47
  4. Crash  3:32
  5. Pissage  3:45
  6. Comedown  4:48
  7. Typer  4:11
  8. Screwme  4:09
  9. Bellew  4:20
  10. Hollow  3:30
  11. Tragek  3:47
  12. Animist  3:34
  13. Nitwitz  4:25
  14. Collidoskope  4:56

Skinny Puppy’s frontman släpper nytt med soloprojekt

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Efter en lång karriär som Skinny Puppy-frontman och sångare är nu Nivek Ogre (aka Kevin Ogilvie) åter aktuell med nytt material med sitt soloprojekt Ohgr, tillsammans med bundsförvanten och tillika producenten Mark Walk. Duon har med Ohgr tillsammans skapat innovativ och ständigt utvecklad musik. Duon har tidigare släppt tre studioalbum under monikern: “Welt” (2001), “SunnyPsyOp” (2003) och “Devils In My Details” som kom för tre år sedan (2008).

Nu följer man upp med nya albumet “Undeveloped” där radarparet åter skapar industriell innovation tillsammans. Skinny Puppy-frontmannen har den sista tiden hämtat stor inspiration genom inblandning i diverse projekt, senast som skådespelare via sin roll som Pavi Largo i rockoperan “Repo! The Generic Opera” liksom Haper Alexander och Tim Sullivan‘s nya skräckkomedi “2001 Maniacs: Field Of Screams”.

Albumet är i mångt och mycket en summering av en redan starkt illustrativ musikkarriär. Det är också en destruktiv utgutning av konstnärlig skönhet från en halvgalning som vet precis vad han sysslar med.

“Undeveloped” släpps den 23 maj via SPV / Synthetic Symphony.

Tracklist

  1. 101
  2. Crash
  3. Pissage
  4. Comedown
  5. Typer
  6. ScrewMe
  7. Bellew
  8. Hollow
  9. TraGek
  10. Animist
  11. Nitwitz