Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Manifest"

Intervju: Red Mecca

Tags: , , , , , , , , ,


Jannice Faringer fick en pratstund med Sundsvallsduon Red Mecca som efter framgångarna med den Manifestbelönade Electricity (2016) nu åter är albumaktuella med I See Darkness in You.

 

 

 

 

– Från det sena sjuttiotalet och tidiga åttiotalets punk och new wave till det elektroniska Red Mecca, kan du berätta mer om den musikaliska resan?

(Jan) Jag såg min första punkspelning med MassmediaSundsvalls Musikforum 1979 och blev helt golvad av den ursinniga energin och även uppenbarelsen av sångaren Anders Brodins svarta ”trenchcoatvevande” med armarna till larmet. Jag ville göra samma sak. Tyvärr så var det jävligt tråkigt och tradigt att lära sig spela gitarr. Så det övergav jag snabbt men i kölvattnet av punken så skummade och svallade ny maskinmusik (The Human League, Throbbing Gristle, Cabaret Voltaire osv.) fram sida vid sida av postpunken som även den använde synthesizers och trummaskiner. Jag köpte min första synth 1980 och var med i bildandet av ett av Sundsvalls första synth/postpunkband, Fordringsfulla Gäster. Vi gjorde en studioinspelning (som jag typ inte hört sedan dess) och ett antal livespelningar lokalt.

Därefter gick min resa via Brända Barn som jag började hamra synthar och slagverk med hösten 1982 och plötsligt var vi “rockens framtid” som blev en alltför tung kostym att bära, så 1984 la vi ned. Efter diverse tillfälliga mindre lyckade inhopp i olika band leddes jag snart in på att skruva synthar på egen hand och efter åratal av fokus på annat, som t. ex religionshistoriska- och sanskritstudier så startade jag upp Red Mecca 1997 som först byggde på big beat likt Chemical Brothers och Prodigy och därefter något slags house/techno/pop-hybrid som snurrade iväg till skivkontrakt med Telegram Records. Men eftersom jag då var aktiv alkoholist och narkoman så blev det bara skit av allt till slut. Efter ett par behandlingar och en lång nykter tid och nyktert liv så rebootade jag Red Mecca tillsammans med Frida Madeleine senhösten 2012. Hon var pusselbiten som passade perfekt för återgången till de musikaliska rötterna och som filtrerade genom allt sotsvart destruktivt kaos men även genom konstruktiv ljus kreativitet som helt plötsligt fanns att tillgå. Vi kompletterade varandra helt perfekt i processen som liksom utan att vara uttalad var självklar. Vi visste vad vi ville göra och även om ramarna var som satta av postpunken, så började vi måla utanför dem. Som sig bör. Det blev en läkande process och resan, som alltid är själva syftet, liksom startade med Never Mind The Bollocks (Sex Pistols) och The Feeding of the 5 000 (Crass), Unknown Pleasures (Joy Division), In the Flat Field (Bauhaus), Computer World (Kraftwerk) och Reproduction (The Human League), började ta bra fart igen. Jag hade dessutom plötsligt möjlighet att bygga upp en maskinpark med det jag behövde och mer därtill och förmågan att krama kärlek och hat ur syntharna hade växt efter vägen.

– Hur ser din musikaliska bakgrund ut och hur kom du i kontakt med Jan?

(Frida) Min musikaliska resa började kanske på mormor och morfars gamla piano. Jag tog ut låtar jag tyckte om och gjorde nya melodier som jag sedan skrev texter till. Jag minns att jag hade ett block fullt med texter och korta berättelser, oftast var dom på engelska. När jag var elva år blev jag och min bästa kompis Camilla besatta av Slipknot efter att ha sett en av deras medlemmar, Shawn, på ett uppslag i en OKEJ-tidning. Det var mycket metal och goth blandat med 90-tals doftande pop när jag var yngre. Jag har nog alltid fallit för starka melodier och refränger. Får jag det på hjärnan, så är det förmodligen bra.

Genom hela gymnasiet var jag otroligt förvirrad egentligen, kände mig rotlös musikaliskt. Visste inte alls vad jag ville eller tyckte om. Jag satt ofta och plinkade på en gammal Casio keyboard eller en ostämd gitarr och raderade allt jag spelade in. 2011 startade jag och min dåvarande pojkvän en duo, jag hade precis tagit studenten och flyttat tillbaka till Sundsvall från Stockholm. Vi spelade någon slags ambient pop som jag aldrig blev riktigt nöjd med. Ett år senare träffades jag och Jan utanför den lokala rockklubben Pipeline. Vi satt ett gäng i några fåtöljer, rökte och drack ohälsosamma mängder kaffe. Det var nog första gången jag fick höra om Red Mecca.

– Letade du efter en sångröst redan då Jan? Eller hur kom det sig att ni började arbeta tillsammans?

(Jan) Alltså, jag såg Frida Madeleine (i hennes projekt) på Pipeline och blev liksom golvad av hennes röst och väsen och blev ganska omedelbart övertygad om att hon var rätt för Red Mecca. Jag hade så smått börjat spana och lyssna efter en röst och frågade om hon ville gästspela på ett gig. Det funkade så jävla bra så en kort tid därefter var hon fast medlem så att säga.

– Vi upplever att det tredje albumet Electricity (2016), som bland annat tilldelades priset för årets synth vid Manifestgalan, gav er ännu mer uppmärksamhet än tidigare även på hemmaplan. Upplever ni att den svenska publiken har varit lite mer svårflirtad?

(Jan) Generellt sett så kan jag tycka att det kan vara lite stirrigt och ängsligt i Sverige. Är det här ”rätt”?,  stiger min coolhetsfaktor om jag gillar det och det bandet? osv. Min uppfattning är att det ute i Centraleuropa finns en mer okomplicerad nyfikenhet och att man faktiskt i högre grad går och ser band som man knappt hört talas om för att man gissar att det kan bli en jävla höjdarupplevelse. Electricity gav oss såklart mer uppmärksamhet men det är framförallt svårt att få spelningar i Sverige jämfört med t. ex Tyskland. Men så är det väl för alla som rör sig i liknande musikaliska landskap och inom liknande musik i Sverige. Scenen är mindre och vi har ju inte haft nån draghjälp från nåt håll i det här utan har jobbat oss upp till där vi är idag för helt egen maskin. Vi har gjort i stort sett allt själva. Vi har ju inget bokningsbolag eller promobolag eller nån Fredrik Strage som pekat på våra album i ”gomorronsoffan”. Och den svenska publiken är ju något mer svårflirtad.

– Det ligger mycket i det du beskriver och det är något som även vi upplever, det är egentligen själva grunden till det vi gör med Elektroskull. Om vi återknyter till föregående fråga och en följdfråga till den: Hur ser er skaparprocess ut? Har den förändrats något genom åren?

(Jan) Jag har lärt mig att det inte är någon idé att ha någon plan när jag sätter mig ner för att skapa musik, utan bara följa med vart flowet tar mig. Många gånger har jag satt mig ner och tänkt göra till t.ex något hårt maskinellt punksväng för ett dansgolv och förvånat lyssnat på en lååångsam vacker organisk historia à la Cocteau Twins som slutresultat. Det är bara att öppna upp kranarna och se vad som tänkas kan komma ut. Jag behöver i högsta grad också ladda ett slags andligt batteri genom att t. ex ta vespaturer till havet, skogen och nedlagda industrier osv. för att sedan kunna ha tålamodet som krävs för att bygga musik. Jag bor på en idealisk plats för dessa saker. Har visserligen flyttat in mitt i smeten i staden nu, vilket nog kommer att påverka skapandet i positiv riktning ändå. Allt det andra finns dessutom i närheten då jag bor i en relativt liten stad. Processen har förändrats radikalt rent tekniskt men betydligt mindre känslomässigt. Jag fyller 54 år i år och vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor. Det är en bra grej i skaparprocessen.

Jag och Frida har ju suttit på varsitt håll och bollat filer och idéer mellan oss. Det har varit ett utmärkt sätt och kanske det enda sättet, då vi båda är extrema ensamvargar i en kreativ process. Och vi har alltid mött upp till slut.

– Och med det nya albumet I See the Darkness in You, har ni arbetat efter något speciellt tema?

(Jan) I See Darkness in You är betydligt mörkare än något som vi har gjort tidigare, faktiskt delvis framsvettad genom nya brottningsmatcher med gamla demoner. Från oss båda. Sedan lever vi i en jävligt orolig tid återigen. Fan, det var länge sedan jag nojjade över kärnvapenkrig. Det fanns ju liksom överhängande fram till slutet på 80-talet. Klimatet kommer troligtvis haverera. Vattnet tar slut på södra halvklotet. Osv.. Jag behöver väl knappast rabbla kaos. Ni vet. Men vi gör ju inget enligt någon plan utan det vi gör får ta oss dit det är meningen att vi ska med våra plattor. Vi reser mer eller mindre med bara. Men det är ett progressivt mörker. Det handlar definitivt inte om hopplöshet. Vi berättar snarare bara vart vi är för stunden. Vi är ju i grunden två väldigt positiva personer.

– Även ert visuella språk har en framträdande roll, med fantastiska (i vårt tycke) videoprojektioner, är det viktigt för er att även den dimensionen får utrymme och hur tänker ni kring kopplingen mellan musik och bild?

(Jan) Musik framkallar mer eller mindre alltid bilder för alla människor tror jag. För vissa är kopplingen kanske betydligt mer framträdande. Eller viktigare. Men bilderna eller filmerna är likt drömmar, känslobaserade. Individuella. Såklart. Jag har så länge jag kan minnas varit fascinerad av kompositionen mellan bild och musik på film och när en film lyckas bli sådär helgjuten i berättandet så att tårarna bara kommer, inte för att det nödvändigtvis är sorgligt, utan för att det är så jävla bra gjort, då har ju filmskaparna lyckats förmedla något stort. Tycker jag. Till I See Darkness in You så har vi anlitat en videokonstnär, Christian Godin, som gjort projektioner till varje låt på albumet. Det blir en jävla mindfuck på en ny nivå, då de är brusande och forsande psykedeliska och mindre ihopklippt film som tidigare. Allt kommer förstärkas ytterligare. Musik och bild.

– Det låter lockande! Till sist, Hur ser planerna ut för restan av året för Red Mecca?

Här tar intervjun en ny vändning då vi får veta att Frida Madeleine kommer att avsluta sin tid med Red Mecca efter det absolut sista framträdandet på, för dem båda betydelsefulla scenen på Pipeline i Sundsvall då de kommer att framföra guldkorn ur deras fina repertoar. Men detta blir även den enda chansen att få höra dem framföra det nya albumet I See Darkness in You live.

Vi tar emot beskedet med en känsla av sorg. Men ändå med en trygghet och vi instämmer i, att detta inte är slutet utan början på något nytt. Något annat är liksom omöjligt när det kommer till de musikaliska konstnärer som Jan och Frida Madeleine är och alltid kommer att vara. På sin plats och från djupet av våra musikhjärtan, ett stort tack för musiken!

I See Darkness in You släpps på fredag den 18 maj och kan förbokas/beställas på både CD och vinyl här redan nu!

Moonlight Cove – “No More Tragedy”

Tags: , , , , , ,


 

Moonlight Cove, som senast var albumaktuella med den Manifest-nominerade “Hearts of the World” (2012), presenterar videon till den nya singeln “No More Tragedy” som finns ute nu!

Agent Side Grinder – “Alkimia”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital, LP
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 25 mars 2015
Genre: Industrial, postpunk
Bandmedlemmar: K.Grip, J.Lange, H.Sunbring, P.Fristedt, T.Eidevald
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudReverbnation

(English version below)

I uppdaterad och stilren kostym

Efter framgångarna med den Manifest-vinnande “Hardware” (2012) och remixalbumet “SFTWR” (2013) så återvänder nu Stockholmskvintetten Agent Side Grinder, som består av sångaren och frontmannen Kristoffer Grip tillsammans med Johan LangeHenrik SunbringPeter Fristedt och Thobias Eidevald, med det nya albumet “Alkimia” efter att ha funnit ett nytt hem hos Progress Productions.

Redan några få takter in i den inledande “Into the Wild” så drar Kristoffer Grips mörka och vemodiga stämma oss in i Agent Side Grinders uppdaterade ljudlandskap. Ett ljudlandskap som snarare andas ett slitet (men ack så vackert) industriområde i Manchester i slutet av 70-talet än en blomstrande regnskog.

“Alkimia” presenterar Agent Side Grinder i en uppdaterad och för mig väldigt stilren kostym. Melodierna är generösare och rakare än tidigare, även om den industriella bottnen fortfarande finns där, ständigt ackompanjerade av de Joy Division-doftande gitarrslingorna.

Efter den melankoliska “For the Young” så bjuds vi på albumets industrimangel som självaste Dirk Ivens måste ha imponerats av: “Hexagon” är en härligt smattrande slagdänga som gjord för de mörka dansgolven.

Att “hitlåten” “This is Us”, som agerade aptitretare inför albumet, infinner sig först som näst sista spår understryker dessutom att den här fullängdaren är väl genomarbetad och att bandet har stort självförtroende i sitt låtskrivande.

“Alkimia” är måhända mer lättlyssnad än bandets tidigare material på gott och ont och i vissa spår påminns jag framförallt av Henric de la Cours senast album av någon anledning. Men Agent Side Grinder tappar för den sakens skull inte bort sina rötter på vägen. Få i den här genren lyckas med bedriften att presentera elektronisk musik så full av känslor och liv.

9/10 MÄSTERVERK!

Agent Side Grinder gör sig redo för "Alkimia"

Tracklist

01. Into the Wild (04:40)
02. New Dance (03:25)
03. Giants Fall (04:29)
04. Void (The Winning Hand) (06:01)
05. For the Young (05:06)
06. Hexagon (03:50)
07. This is Us (03:54)
08. Last Rites (06:54)

 

(English version below)

In an updated and stylish suit

Following the success of the Manifest-winning “Hardware” (2012) and the remix album “SFTWR” (2013) the Stockholm-based quintet Agent Side Grinder, with singer and frontman Kristoffer Grip along with Johan Lange, Henrik Sunbring, Peter Fristedt and Thobias Eidevald, now return with their new album “Alkimia” after finding a new home with Progress Productions.

Already a few beats into the initial “Into the Wild” Kristoffer Grip’s dark and melancholic voice pulls us into the updated soundscape of Agent Side Grinder. A soundscape that reminds more of a worn (but oh so beautiful) industrial estate in Manchester in the late 70’s than a thriving rainforest.

“Alkimia” presents Agent Side Grinder in an updated and for me very stylish suit. The melodies are generous and straighter than before, even though the industrial foundation is still there, constantly accompanied by the Joy Division-inspired guitar loops.

After the melancholic “For the Young” we’re treated with an industrial cracker that even would have impressed Dirk Ivens: “Hexagon” is wonderfully rattling and perfectly made for the dark dance floors.

The “hitsong” “This Is Us”, that acted as the appetizer before the album, then presents itself just first as the penultimate track wich also emphasizes the facts that this full length album is well worked through and that the band has a great confidence in their songwriting.

“Alkimia” is perhaps more easy-listened than the band’s previous material for better or worse and and on some of the tracks it reminds me of Henric de la Cour’s latest album for some reason. But Agent Side Grinder remains faithful to their roots on the way and few in this genre manages to present electronic music so rich of emotions and life.

Agent Side Grinder gör sig redo för “Alkimia”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Efter att ha funnit ett nytt hem på Progress Productions så är nu Agent Side Grinder redo att presentera bandets nya album “Alkimia”.

Den Stockholmsbaserade kvintetten var senast var aktuella med “SFTWR” som släpptes 2013 och dess föregångaren “Hardware” (2012) belönades med Manifest-priset i synthkategorin när det begav sig.

Agent Side Grinder består av Kristoffer GripJohan LangeHenrik SunbringPeter Fristedt och Thobias Eidevald och bandet gjorde sin officiella- och självtitulerade albumdebut 2008.

 

“Alkimia” innehåller åtta spår och levereras (utöver digitalt och på CD) även i en begränsad vinylutgåva.

Den första singeln “This is Us” (vars b-sida “Beloved Fool” även innehåller ett gästspel av Kite) släpptes i november (se videon nedan). Den 24 april spelar bandet åter live på hemmaplan när de gästar Debaser Medis i Stockholm.

“Alkimia” släpps den 25 mars via Progress Productions.

Tracklist

agent_side_grinder_alkimia

01. Into the Wild
02. New Dance
03. Giants Fall
04. Void (The Winning Hand)
05. For the Young
06. Hexagon
07. This is Us
08. Last Rites

Manifestpriset 2015: De nominerade är…

Tags: , , , , ,


SOM (Svenska Oberoende Musikproducenter) är glada att kunna presentera de nominerade till Manifestpriset 2015.

Årets gala går precis som tidigare av stapeln på anrika Nalen i Stockholm och datumet är fredagen den 6 februari.

Manifestgalan uppmärksammar och premierar den bästa oberoende musiken i Sverige. I år har juryn nominerat 84 artister i totalt 22 olika kategorier.

Galan har som vanligt en massa fina musikuppträdanden och kvällens presentatör är CLEO.

Även i år domineras synthkategorin av Progress Productions.

Nominerade till Manifestpriset 2015 i synthkategorin är

Daily Planet – “Two”
Cryo – “Retropia”
Emmon – “Aeon”
Wulfband – “Wulfband”

Mer information om Manifest samt nomineringarna i övriga kategorier finner ni på www.manifestgalan.se

 

Manifestpris till Vanligt Folk

Tags: , , , ,


Vanligt Folk tilldelades i lördags kväll årets pris för bästa musikvideo av Manifest för videon till “Idioter av församlingen”. Priset delades ut i Göteborg i samband med årets filmfestival. Videon är producerad och filmades av bandet och Lovisa Sallén. (se nedan)

Resterande priser delas ut på den ordinarie galan som traditionsenligt går av stapeln på Nalen i Stockholm på fredag den 7 februari. De nominerade i synth-kategorin (för årets bästa album) är PageCovenant, Henric de la Cour och Norma.

Manifest 2014 – och de nominerade är..

Tags: , , , ,


Manifest – Sveriges Oberoende Musikpris, som varje år delar ut musikpris med fokus på de mindre och oberoende artisterna på den årliga galan presenterar nu nomineringarna för 2014.

Priset i synthkategorin kammades förra årets hem av Agent Side Grinder för albumet “Hardware”. Året innan dess vann Necro Facility detsamma för duons hyllade album “Wintermute”.

Något förvånande är att Norma har nominerats i synthkategorin medan Lust For Youth i sin tur återfinns i popkategorin med deras album “Perfect View”.

Årets gala hålls traditionsenligt på Nalen i Stockholm den 7 februari medan priset för bästa musikvideo delas ut på Pustervik i Göteborg den 1 samma månad i samband med Göteborgs Filmfestival.

Nominerade i kategorin synth

Page – “Hemma” (Wonderland Records)
Covenant – “Leaving Babylon” (Dependent Records)
Henric de la Cour – “Mandrills” (Progress Productions)
Norma – “The Invisible Mother” (Novoton)

För övriga nomineringar se www.manifestgalan.se

 

Cryo tillbaka i blickfånget och på scen i Stockholm!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Efter det senaste Manifest-nominerade minialbumet “Beyond” så bygger nu Cryo – med Martin Rudefelt i spetsen – grunden till den kommande fullängdaren “Retropia” (som släpps sent 2013).

5-spårs EP:n “In Your Eyes”, vars titelspår beskrivs av skivbolaget vara “en riktig klubbdräpare”, landar i slutet av september. Är ni nyfikna på vad som försegår bakom kulisserna till det nya albumet så spana in Martin Rudefelts videoblogg här.

(För två mardrömslika men härliga berättelser rekommenderar vi även bandets turnébloggar från Ryssland 2010 och 2011!)

EP:n innehåller, förutom remixer av titelspåret signerade danska Leaether Strip och tyska Haujobb, även de dubbla b-sidorna “The Portal” och “Higher”.

Cryo albumdebuterade med “Cryogenic” under 2006 och har utöver remixalbumet “Mixed Emotions” och det tidigare nämnda minialbumet “Beyond” även släppt “Hidden Aggression” (2010).

Den 14 september så står bandet på scen i Stockholm för första gången sedan 2007 tillsammans med den album- och SVT-aktuelle Henric De La CourNecro Facility och Emmon.

Konserten arrangeras av Vicious Circle på anrika Kolingsborg och biljetter finns att köpa här.

“In Your Eyes” släpps den 25 september via Progress Productions.

Tracklist

Cryo - "In Your Eyes"

  1. In Your Eyes (Club Version)
  2. In Your Eyes (Haujobb Remix)
  3. The Portal
  4. In Your Eyes (Leaether Strip Remix)
  5. Higher

 

 

HENRIC DE LA COUR|CRYO|NECRO FACILITY|EMMON

 

Manifestgalan 2013: Och vinnaren är…

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Ikväll hölls årets upplaga av ManifestgalanNalen i Stockholm. Nominerade synthkategorin var: Spark! “Hela din värld” (Progress Productions)Agent Side Grinder – “Hardware” (Headstomp/Klangarkivet), Cryo – “Beyond” (Progress Productions) och Moonlight Cove – “Hearts of the World” (Kinetophone).

Vinnaren blev Stockholmsbandet Agent Side Grinder med deras senaste album “Hardware” som släpptes under det förra året. Elektroskull skickar varma hälsningar till Kristoffer Grip och hans kombatanter, som för övrigt är i full gång med att slutföra bandets nästkommande album “Sftwr” som är planerat för släpp under mars månad.

Göteborgsbaserade Progress Productions, med Torny Gottberg i spetsen som förra året stod för samtliga nomineringar i kategorin, gick lottlösa vid årets prisutdelnigar, där man även var nominerade i kategorin experimentellt med Kingdom Of Ewol feat. Freddie Wadling. Det priset kammades nämligen hem av Syntjuntan för deras självtitulerade album. Electropopduon Icona Pop vann i sun tur årets pris i popkategorin med albumet “Instinct”.

Förväntansfull uppföljare från Social Ambitions

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Efter det hyllade debutalbumet “Almost Gone” från 2010 och den fristående tvåspårssingeln “Commandments”, som släpptes i somras, så återvänder nu Social Ambitions med minialbumet “Anticipation”.

Över fem nyskrivna spår så behandlar man både sedvanlig analog synthpop och åttiotalsinfluerad dito, men passar samtidigt på att flirta med elektronisk dancepop och gospel. Den initierade lyssnaren kommer även få höra ekon från Detroit, Manchester och den nya australiensiska musikscenen. Albumet har mastrats av producenten Robin Rudén, som tidigare producerat bland annat den svenska rockduon Wheeler.

Sedan tidigare samarbetar de med formgivaren Thomas Berger (BergerBerger) som tagit fram bandets visuella identitet och även skapat omslaget till mini-albumet. Duon hämtar sina musikaliska influenser från modern elektronisk pop, klassisk syntpop, elektronsik dansmusik samt adderar känsla och driv från rock och new wave. Resultatet är elektronisk popmusik som bär det stolta arvet från skandinavisk känsla för stämningar, melodi samt dansanta elektroniska rytmer.

Stockholmsduon Social Ambitions, som består av Anders Karlsson och Mikael Arborelius bildades under 2005 och plockades snabbt upp av Johan Billings electropoporienterade skivbolag Electric Fantastic Sound.

Efter en trio av trespårs-EP’s – “Innocence” (2007), “Burning” (2007) och “The Strip” (2008) så gjorde man albumdebut med“Almost Gone” under 2010, ett abum som bland annat nominerades till priset i synthkategorin vid Manifestgalan 2011.

De båda bandmedlemmarna har olika musikaliska bakgrunder, men delar intresse och smak när det gäller ljud från analoga synthsizers. Anders har tidigare bland annat verkat som DJ, drivit klubb för elektronisk musik och indiepop samt varit medlem i bland annat band som Keyboard Cowboy och ASSID. Mikael har ett förflutet i synth/new romatic bandet Vienna och har medverkat med en rad andra band i olika sammanhang. I bandets begynnelse medverkade duon även i SVT-serien “Lite som du” i det fiktiva bandet Das Sterbhus tillsammans med konstnären/musikern/artisten Niels Jensen.

“Anticipation” släpps den 27 februari via Electric Fantastic Sound.

Tracklist

  1. Rockers in my head
  2. Angel
  3. A Man
  4. Rain
  5. Open Field