Datum: 26 december 2013
Lokal: Kolingsborg, Stockholm
Arrangörer: Tech Noir och Dekadance
Rapport & Foto: Patrik Lark
”Tech Noirs sista fest på Kolingsborg” har sedan länge blivit ett begrepp, men den här gången var det med största sannolikt just det den utgav sig för att vara. Redan den sjätte januari 2014 skulle nämligen Kolingsborg vara utrymt för rivning inför den kontroversiella ombyggnationen av Slussen. En trettio år lång konsert- och klubbhistoria har fått sitt definitiva slutdatum. Lokalen där Staffan Hildebrands kultfilm ”G som i Gemenskap” spelades in 1983 med Magnus Uggla och Reeperbahn i viktiga roller, där Imperiet gjorde sin allra första spelning samma år och storheter som New Order, Sisters of Mercy och Nitzer Ebb med många flera har uppträtt genom åren, ska nu obönhörligen gå i graven. Flera decennier av klubbar med olika inriktningar har sina minnen ristade i den älskade betongbunkern – Stockholms stolthet inom undergroundvärlden, den enda bit Berlin vi har, nästan jämförbar med legendariska technoklubben Berghain. Många är vi som har stått och köat utanför i den urinstinkande Gula gången, fyllehånglat i något mörkt hörn och dansat kängdans på betongen tills hälarna fått köttsår. Men nu ska allt schaktas ihop för att lämna plats för Sten Nordins skrytbyggen i form av en ultramodern glasgalleria och åttafilig motorväg. Blott en sista festnatt i synthborgen återstod.
Ställda inför detta sorgliga faktum och med löften om en jättefest på Kolingsborgs alla våningsplan, som på fornstora dagar under 90-talet och med inte mindre än fem (!) dansgolv och fjorton DJ:s, lockades varenda synthare inom flera mils radie. Som extra krydda höll fetischklubben Dekadance sin årliga julfest i källaren från klockan 21:00–23:00. Sedan öppnades det upp emellan så att de två klubbarna blev en. Lack- och latexprydda besökare i märkliga masker och djurhuvuden blandade sig med slipsklädda synthpopare på stora dansgolvet medan industrisyntharna sökte sig ner i källaren till det så efterlängtade ”Bodygolvet”. Där spelades förutom ebm och aggrotech (DJ Conan) också ”power noise, industrial techno, darktrance och annat monotont oväsen” (Discarded).
Den officiella publiksiffran är inte känd men bör ha hamnat någonstans mellan 600–800 personer. Det var i alla fall rejält tjockt med folk och inte helt lätt att hålla reda på sina vänner. Å andra sidan dök det ständigt upp nya som man tidigare hade missat. Högst tryck var det sannolikt på ”Panoramagolvet” där Pauli Sudra och Metamatic-Lasse bjöd på synthpopsklassiker från 80-talet. Eller var det möjligen den fina baren dekorerad med julgranskulor i form av diskokulor som lockade? Jag är fortfarande osäker på om den illröda lacktomten som ofta syntes vid barborden ingick i julutsmyckningen eller inte.
På stora dansgolvet spelades en bred repertoar av Leif Wademark och Anders Karlsson i form av en nostalgitripp som försökte att sammanfatta de nästan femton år som Tech Noir huserat på Kolingsborg. Det blev en ohelig blandning av nytt och gammalt från synth, goth, ebm och aggrotech med mera. DJ-båset var uppflyttat på scenen och dansgolvet badade som sig bör i suggestivt ljus och mängder av rök. På divanerna i den mörka halvcirkelgången skymtade det vackra latexfolket medan gubbsyntharna tenderade att hänga i baren.
Uppe på ”Hyllan” blev förstås det lilla dansgolvet en hyllning till alla DJ:s som bidragit till Tech Noir-kvällarnas popularitet genom åren. Några som deltog i detta ”All Star DJ-battle” var David Giertta, DJ The Fixx, Tac, BatCat, Kettil, DJ Susen, Toby1Kenobi och Tommten.
Det femte och helt nyinstiftade dansgolvet hade man denna domedag i absurditetens tecken klämt in på toaletten i källaren! Golvet fick förstås snabbt öknamnet ”Dassgolvet”. Daniel Jonasson och Erik Hammas spelade blandat elektroniskt och blev sedan avlösta av DJ NightOwl som spelade goth för gäster med behov. Sällan har en toakö varit så njutbar att stå i.
När klockan slog tre tystnade musiken. På 80-talsgolvet blev ”Hundarna Brinner” sista låten och ingen gjorde sig någon brådska att komma först ut. Vakterna fick varligt försöka mota ut folk. Utanför entréns grova ståldörr dröjde sig folk kvar i en stor folksamling. Kanske var det det lätta regnet utanför Gula gångens skyddande tak som höll dem kvar? Men jag vill tro att de envist höll sig kvar på platsen för att suga in så många minnen som möjligt och etsa dem i hjärnbarken för att göra denna fantastiska sista Tech Noir-fest på Kolingsborg oförglömlig.
[zooeffect AMPALY7acBfn]
