Format: CD, Digital
Skivbolag: Major Records
Releasedatum: 18 februari 2011

Genre: Electropop, Synthpop

5/10

Sent ska gaysynthar’n vakna

Mark Power och Ian Henderson utgör den irländska duon Eden, som haft en del motgångar under sin karriär. De startade 1998 under namnet In Utopia. Skivbolaget WEA/Warner tvingade dem att spela in en cover på Madonnas ”Like a Prayer”. Den floppade – och bandet fick sparken (2001). Deras nästa skivetikett lades ner av ägaren Universal precis innan debutalbumet ”Desolated Shores” skulle släppas (2003). Och, kanske mest förödmjukande av allt, de har marknadsförts som ett sött pojkband.

Eden ges sedan 2005 ut av Major Records, den forne Boytronic-medlemmen Hayo Panarinfos ironiskt döpta skivbolag. Det borde passa dem bättre. Där är Eden tyska labelkamrater med IAMX, Ladytron, Emmon, Nitzer Ebb, Mesh och många andra kända synthnamn.

Har Eden varit otursförföljda, ett offer för korkade storbolag som försökt pressa ner dem i en alltför kommersiell mall? Eller beror det delvis på sviktande omdöme? Jag frestas att tro det, åtminstone om man utgår från hur deras andra album är uppbyggt.

”Electric!” inleder med kompetent framförd synthpop, inte dålig, men inte heller på ett enda sätt originell. Bland de tolv spåren är första halvdussinet en serie rätt så slätstrukna poplåtar, där jag har svårt att hitta några som är vassare än de övriga. Det skulle vara singelspåret ”Subhuman” i så fall. En låttitel som ”If I Was a Pet Shop Boy” gör det extra tydligt – att tyvärr, Eden, det är ni inte.

Skivans bägge ballader sticker ut – på ett mindre smickrande sätt. I min bok tillämpas nämligen negativ särbehandling av slöa låtar. En ballad måste vara cirka tio gånger bättre än en upptempolåt för att passera nålsögat. Vadfalls, Eden, visserligen har ni varit förband till Boyzone, men det är faktiskt ingen ursäkt. ’N Sync och Savage Garden ringde från 90-talet, de vill ha smörpaketen ”Through the Years” och ”Beautiful Thing” tillbaka!

Men, se på fan, skivan tar sig mot slutet. Det verkar nästan som om Eden medvetet byter stil en aning, från ren synthpop till ett mer gaydisco-orienterat sound. Varför först då? Det börjar med ”I Could Have Done Without This”.”Going Going Gone” och ”Spin the Disc” för mina tankar till Bronski Beat och Jimi Somerville – dock utan falsett. ”Out of Sight (Out of Mind)” skruvar upp tempot till snabb, Hi-NRG-doftande danspop som faktiskt nästan når upp till den uppenbara inspirationskällan Pet Shop Boys. Även sista spåret ”Murder on My Mind” går i samma anda. Förutom stolpskottet ”Beautiful Thing” en stark andra halvlek. Sent ska synthar’n vakna!

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

1. Independent  8:09
2. Electric!  3:44
3. Fortune Lost  5:19
4. If I Was A Pet Shop Boy  4:31
5. Throught The Years  4:23
6. Subhuman (Album Version)  3:48
7. I Could Have Done Without This  5:02
8. Going Going Gone  4:15
9. Beautiful Thing  4:46
10. Spin The Disc  4:22
11. Out Of Sight (Out Of Mind)  4:49
12. Murder On The Mind  4:03

Ett av synthscenens mest mytomspunna band är tillbaka!

Poésie Noire‘s nya album “Sense Of Purpose” har sedan länge varit planerat, men av olika anledningar har det inte släppts förrän nu. Detta är belgarnas första sedan “Marianne” (1991).

Deras intelligenta elektroniska toner har sedan början av åttiotalet haft en förvisso rätt liten, men trogen skara fans som sett utvecklingen från deras tidiga intelligenta new wave samt den lite tyngre elektroniska dansmusiken man skapat under senare delen av åttiotalet, med inspiration från allt ifrån Fad Gadget till landsmännen – pionärerna i Front 242.

Hjärnan bakom bandet, Jo Casters – i år 47 år fyllda, är mest känd för sin roll i den så kallade new beat-vågen under åttiotalet. Tillsammans med dåvarande Poésie Noire-kollegan Herman Gillis och Antler Records-producenten Roland Beelen bildade han produktionsteamet Morton, Sherman and Belluci. Trion, som till större delen producerade sitt eget material, är kända under dussinet olika pseudonymer, som bland annat Taste Of Sugar, Erotic Dissidents och Secrets Of China.

Efter newbeat-vågen, tog Jo Casters sitt Poésie Noire vidare med det, i stort sett renodlade pop-albumet “Marianne” (1991), vilket gav bandet flera hits, bland annat singeln “Just to be me again”. Pop Gun-medlemmarna Joppe Steengoedt och Frank Ermgodts gästspelade också på albumet.

Bandets elektronik-specialist Herman Gillis (även känd från Company Of State, Volt och Running Cow), har på senare år blivit känd för den så kallade “Sherman Filterbank”. En samling ljud och mjukvara som använts av stora artister som Chemical Brothers, Madonna och U2.

Efter att Poésie Noire haltat något under början av nittiotalet och Jo Casters istället fokuserat på arrangemang av olika events så återvände han senare som A&R-manager för belgiska Arcade.

Men nu är Poésie Noire återförenat, i originaltrion som består av sångerskan Marianne Valvekens tillsammans med Jo Casters och Herman Gillis. Nya albumet innehåller totalt 10 spår inklusive en nyinspelning av “Uncertain Smile”.

“Sense Of Purpose” är ute sedan 1 oktober via Body Electric/CNR Records NV.

Recension kommer inom kort – håll utkik!

Tracklist:

1. The Air
2. Hangman
3. Eureka
4. We’ll Die Dancing
5. Choosers
6. Dream One
7. The Radio Plays
8. Die Sonne
9. Forget The Unforgetable
10. Uncertain Smile 2010