Låtskrivaren och sångaren Julian Brandt, som utöver eget material även är bekant från bland annat Bobby och Julian & Marina, slår nu sina påsar ihop med den Göteborgsbaserade sångerskan Emily J. Tennant.

– Jag och Emily träffades på några efterfester efter spelningar med Lustans Lakejer. Jag har alltid undrat vem är den där balla tjejen, så vi drack några drinkar, bildade ett band, kom på ett bandnamn och skrev ner 10 titlar på en servett, berättar Julian.

Den första singeln ”Watcher” är skriven och producerad av Julian. Inspelningarna är gjorda tillsammans med Martin Hentzel (The Paper Faces) och mixen är signerad den tidigare Bobby-bekantingen Lars Säfsund.

– Det är en fräck låt med gullig refräng, texten handlar om när man är väldigt kåt på någon som är svår att nå, berättar duon.

“Watcher” finns ute nu (lyssna nedan)

Lustans Lakejer fick ihop en framgångsrik Sverigeturné med 35-årsjubileumet av new romantic-plattan Uppdrag i Genève.

Efter det sextonde framträdandet i Uppsala i helgen släppte de nyheten att Japan-keyboardisten Richard Barbieri kommer följa med på nästa 35-års jubileumsturné, med albumet “En plats i solen” som Barbieri producerade 1982.

Alexander Johansson mötte Barbieri, trummisen Christer Hellman och sångaren Johan Kinde på hotell Grand Central by Scandic i Stockholm inför de första repetitionerna.

Internationell förstärkning till Lustans Lakejer

Barbieri berättade att han i början av 80-talet uttryckt intresse för att producera andras musik för sitt skivbolag och när han blev kontaktad av Lustans Lakejer, på Christer Hellmans initiativ, var det bara att åka över till anrika Polarstudion. Parallellt med Lustans-inspelning pågick Phil Collins produktion av ABBA-Anni-Frid Lyngstad album “Something’s going on”, ”so there were nice sessions going on” menade Barbieri som hade ljusa minnen av sitt första producentuppdrag med långa ljusa sommarkvällar i Stockholm och att Italien vann fotbolls-VM. Genom åren har han behållit kontakten med Sverige och nyligen producerat Lisen Rylander Löve, sångerska i svenska Midaircondo, i Halmstad.

Han tyckte Lustans Lakejer påminde honom om Japan. Alla var unga men samtidigt seriösa. De hade väl definierade roller men kunde också ta gemensamt ansvar för helheten. Han beskrev det psykologiska ansvaret som producent, att få alla att prestera på deras högsta personliga nivå, och jämförde det med en fotbollscoach. Johan Kinde framhöll de fina synthljuden Barbieri tillförde med sin Prophet 5. Mest nöjd är Barbieri alltjämt med introt till “En främlings ögon” och “En kyss för varje tår”.

Barbieri släppte sin tredje soloskiva “Planets + Persona” nyligen och har redan turnerat en del med den i Storbritanien och såg fram emot att turnera med Lustans Lakejer i Sverige.

Lustans Lakejer firar 35-års jubileum för albumet “Uppdrag i Genève” och genomför just nu en stor turné där bandet gästar ett antal städer i Sverige.

Jens Atterstrand (foto) var på plats på ett utsålt Nalen i Stockholm den 17 november för att föreviga händelserna.

Låtskrivaren och sångaren Julian Brandt, som utöver eget material även är bekant från bland annat Bobby och Julian & Marina är nu tillbaka med det tredje smakprovet från den kommande EP:n där han samarbetar med några av landets mest inflytelserika artister inom elektronisk popmusik.

Efter de inledande två samarbetena med Tom Wolgers på “News Travel Fast in Stockholm” med Adolphson-Falk-bekante Greg FitzPatrick på “Stupid Heart” så har turen nu kommit till kompositören och regissören Ralph Lundsten och den tredje singeln “Andromeda” som liksom tidigare låtar också den ackompanjeras låten av tillhörande video (se nedan).

Klicka här för att lyssna på låten på Spotify!. Mer info på www.julianbrandt.com

Låtskrivaren och sångaren Julian Brandt, som utöver eget material även är bekant från bland annat Bobby och Julian & Marina är nu tillbaka med ytterligare ett smakprov från den kommande EP:n där han samarbetar med några av landets mest inflytelserika artister inom elektronisk popmusik.

På den första singeln “News Travel Fast in Stockholm” samarbetade han med Tom Wolgers (från bland annat Lustans Lekejer) och på den nya singeln “Stupid Heart” (se videon nedan) samarbetar han i sin tur med ingen mindre än Greg FitzPatrick som inom synthkretsar är mest känd för sitt arbete med Adolphson-Falk.

Klicka här för att lyssna på singeln på Spotify!

Johan Kinde genomför just nu ett crowdfundingprojekt för att finansiera sin tredje soloskiva. Men tiden håller på att rinna ut.

av Erik Uppenberg

Johan Kinde har släppt sju studioalbum med Lustans Lakejer samt två som soloartist. Nu planerar han ett nytt akustiskt soloalbum, där han blandar klassiska Lustans-låtar med gamla och nyskrivna solonummer.

”Det jag vill göra är ett album med dramatiska sånger och lika dramatiska arrangemang; ett album fyllt av skönhet, vemod och passion”, skriver Johan Kinde på projektets crowdfunding-sida.

Tanken är att så långt som möjligt spela in skivan med musiker ”live i studio”, med en stråksektion för en extra pampig känsla på vissa av låtarna.

Johan Kinde har tidigare genomfört ett antal spelningar i liknande anda, bland annat med bandet Los Cuervos. Dessa versioner, inspirerade av argentisk tango, fransk chanson och portugisisk fado, har passat Kindes klassiska syntpop- och new wave-låtar förbluffande väl.

För att projektet ska ros i hamn krävs att Kinde får ihop minst 150 000 kronor senast den 19 november. Annars återbetalas alla pengar till dem som investerat.

Tio dagar före deadline ser detta mål ut att vara tufft men inte omöjligt att nivå. Med omkring 80 000 kronor i potten är Kinde drygt halvvägs.

Vill du läsa mer om projektet eller kanske stödja det, gå in på https://www.fundedbyme.com/en/campaign/4623/solo-album-johan-kinde/?type=r

Electronic Sound Sweden bjuder ännu en gång in till synthpopfest med en doft av åttiotal på anrika Nalen i Stockholm.

Johan Kinde (från Lustans Lakejer) och Marina Schiptjenko (från Page, BWO och Julian & Marina) belägrar DJ-båset och på scenen under kvällen står inga mindre än:

Rational Youth (Kanada), Psyche (Tyskland/Kanada), I Satellite (USA), Robert Marlow (England) och Sista mannen på jorden (Sverige). De sistnämnda släpper även den nya singeln “Alla stadens ljus” den 30 april och singeln kommer finnas till försäljnig på plats.

Mer information om Smör synthpop & Kärlek #3 samt Electronic Sound Swedens övriga evenemang finner ni på www.synthpopfestival.nu och biljetter finns att köpa här. Se även facebookeventet här!

Vår systerverksamhet Vicious Circle erbjuder 70:- rabatt på biljetten till alla med Svarta kortet (rabattkoden finner ni i det senaste nyhetsbrevet). Alla med kortet får även 50:- rabatt på biljetten till Die Krupps-konserterna den 6 och 7 augusti i Göteborg och Stockholm (även denna rabattkod finns i det senaste nyhetsbrevet).

Svarta kortet har sedan tidigare givit rabatter till bland annat VNV Nation (50:-) och Smör synthpop & kärlek #2 (75:-). För att ta del av kommande rabatter och förmåner – beställ kortet via www.viciouscircle.se till en engångskostnad a’ 100:-.

Artister: Art Fact, Robert Enforsen, Poetica Grotesque, Garbo Sthlm, Machinista, Page, Lustans Lakejer
Scen: Nalen, Stockholm
Arrangör: Electronic Sound Sweden
Rapport & Foto: Jens Atterstrand

Jens Atterstrand greppade kameran, knöt flugan och begav sig iväg till anrika Nalen i Stockholm för att beskåda den andra upplagan av festivalen Smör Synthpop & Kärlek..

Det övervintrade åttiotalsbandet Art Fact inledde kvällen på den lilla scenen. Bandet spelar synthpop i den mörkare skolan, där ljudbilden ofta fylls med tunga nedskitade rytmiska inslag i stil med Depeche Mode under deras mer industriella period i mitten av åttiotalet. Ljudmässigt är det stundtals rätt intressant – men tyvärr är materialet låtmässigt lite för svagt för att kunna sätta sig ordentligt. Bandet ser dock ut att trivas riktigt bra på scenen med stor energi och kanske kan detta leda till att man ger oss nytt material inom kort?

Robert Enforsen fick sedan äran att inviga den stora scenen och den forne Elegant Machinery– och Hype-sångaren, som med kort varsel fått hoppa in istället för The Mobile Homes som tyvärr tvingades ställa in sin medverkan, fick det (minst sagt) inte speciellt lätt!

Men trots ett antal tekniska problem, som oturligt nog återkom flera gånger under spelningen, så kvarstår ett faktum: Robert Enforsen besitter (fortfarande) synthsveriges absolut bästa sångröst! Lägg därtill en fantastisk låtskatt, som han numera innehar på egen hand, och det är väldigt svårt att bli besviken! Robbe improviserade sig runt de tekniska problemen med bravur, bjöd på sig själv, gästade publikhavet med mikrofonen i högsta hugg och stod för ren och sann spelglädje som verkligen smittade av sig!

En av de mest intressanta nykomlingarna i genren, Machinista, klev sedan upp på den lilla scenen och den Malmö och Kalmarbaserade duon, med Cat Rapes Dog– och Basswood Dollies-bekantingen John Lindqvister vid mikrofonen tillsammans med den forne Vision Talk-frontmannen och sångaren Richard Flow, är enligt mig en av de senare årens absolut intressantaste nykomlingar.

Bandet spelar en rapp, dansant, härligt analogklingande tilltufsad synthpop som toppas med Johns gälla Robert Smith-doftande och väldigt tonsäkra stämma. Precis som tidigare så bjuder man, trots några mindre problem med medhörningen på scenen, en härligt energisk och välljudande spelning!

Stockholmstrion Garbo Sthlm var sedan nästa på tur på den stora scenen. Bandet spelar elektroniska (nåväl) pop som rent musikaliskt svävar någonstans i gränslandet mellan svensktopps-disco och refrängstark schlager vilket tyvärr inte riktigt hittar hem, i alla fall inte hos undertecknad, detta trots ett för det mesta godkänt framförande. Några av refrängerna ger mig ofta väldigt otäcka Thomas Ledin-vibbar och trots att bandet bevisligen besitter en hel del musikaliskt kunnande så tror jag tyvärr att de riskerar att hamna i ingenmansland om de inte väljer en tydligare riktning med sin musik. Den inbitne synthpoparen köper knappast det här, bara så att ni vet.

Näst på tur – Page. Duon, som består av Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko, påstår att de inte har gästat huvudstaden på tjugo år (nu är det ju inte riktigt så länge sedan då de ju spelade på Sugar Bar så sent som 2010, Red.anm). Kvällen till ära hade man således kryddat upp ett antal av spåren med ett antal alternativa solon och infall. Detta uppskattades mycket, speciellt hos undertecknad som sett Page ett antal gånger live bara under de senaste åren. För om sanningn skall fram så kan jag ibland tycka att det blir lite för tjatigt i längden med deras minimala, underfundiga och tok-roliga electropop. Men det senaste albumet pekar i en väldigt intressant riktning och de nya låtarna förmedlar mer utav eftertänksamhet och känsla samtidigt som texterna förmedlar ett djupare allvar som i en setlist bygger en väldigt bra mix tillsammans med de gamla dängorna.

Lustans Lakejer fick sedan äran att avsluta kvällen och Johan Kinde med band är verkligen fullblodsproffs vilket märks direkt och trots att bandet inte står på scen så ofta numera så besitter man en otrolig rutin och säkerhet i allt man gör. Även om kvällens spelning kanske inte var det bästa Lustans Lakejer jag sett den senaste tiden, så levererar man både nyare och äldre material tonsäkert och med stor glädje och pondus, som om man aldrig har gjort annat!

Elektroskull vill rikta ett stort tack till Electronic Sound Sweden med Marko Runne i spetsen för ett, bortsett från några tekniska problem här och där och en liten försening , väl genomfört arrangemang! Vi ser redan nu fram emot den tredje etappen av Smör Synthpop & Kärlek till våren – som bland annat gästas av kanadensiska Rational Youth och Psyche.

Fotnot: Poetica Grotesques spelning såg vi inte tyvärr! Men den som vill får gärna kommentera deras nedan.

[zooeffect A0PAEWro3ncB]

Lördagen den 14 december så arrangerar Electronic Sound Sweden den andra upplagan av Smör Synthpop & Kärlek på anrika Nalen i Stockholm.

Jens Atterstrand fick en pratstund med ena halvan Marko Runne som hade lite mer att berätta..

– Electronic Sound Sweden har varit igång ett tag nu, kan du berätta lite mer om er bakgrund och vad ni har gjort hittills?

Tja Jens!

Ja, året har gått snabbt.  Backgroundcheck på mig och min fru: Marko, en gammal Skåne-Synthare från 80-talets era har spelat i diverse små band, jobbade extra på Stadh Hamburg och där växte intresset för att göra livespelningar. Gjorde min första spelning 1987 på min 20 årsdag. Jag lade synthen på hyllan i slutet av 90 talet, ansåg att det inte fanns några bra band etc. längre.  Gled in på annan musik som Punk och Metal. Har haft klubbar och gjort festivaler i alla dessa år. Hittade tillbaka för knappa två år sen när vi var på en bra konsert igen och träffade vår kompanjon Jonas K, som jag har ett band ihop med. Sen senare så växte lusten om att köra band igen så vi startade Electronic Sound Sweden.

Mirre är lite yngre och missade 80-talets glansdagar men har alltid haft intresse för musiken och ville gärna se scenen växa igen, och säkraste sättet att få se sina önskeband är genom att arrangera spelningarna själv.

Vi började med Psyche-turnén i mars där vi var i Malmö, Stockholm och slutligen Göteborg. En underbar men på samma gång väldigt tuff turné. Massor av tid i bussen, lång väg att köra och mycket jobb på ställena – men skoj hade vi. Under mars månad hann vi även med att starta ”Club Electro Sound” i Göteborg, där vi körde lite mindre band som kanske inte alltid får spela så mycket live.

Nästa stora artist blev två spelningar med Leaether Strip, från Danmark, i Göteborg och Stockholm. Vilket drog bra med folk, 90 min Leaether Strip live säger väl allt.

Nånstans så fanns det en ide om att ha en festival igen. Göteborg var ju uteslutet då vi har en bra festival i Electronic Summer. Malmö hade sin i Nostalgifesten. Då var det Stockholm kvar. Synthpopen har väl inte haft något fotfäste i Stockholm på många år. Där finns ju Bodyfest, men det är ju ”lite” hårdare musik. Så första upplagan av Smör, Synthpop & Kärlek var en koll på om Stockholm var redo för en mer popigare synthfestival eller inte. Så vi fick ex antal band att ställa upp. Vi körde på Harlem som är en av Nalens mindre salar. Vi fick slutsålt, vilket vi inte räknade med.

Efter festivalen fick vi så bra respons att vi genast satte oss ner för att dra planer för en ny upplaga. Vi beslöt på samma gång att vi ville göra det på Nalens stora scen. På sätt blev vi ju också tvungna att ta större band till festivalen, och med Lustans Lakejer och Page och The Mobile Homes så har vi väl lyckats att ta de största banden inom Synthpopen.

Tanken från början att bara ha svenska band på festivalen, men det vet ju alla hur det gick. Vi kom i kontakt med Rational Youth från Canada. Så där var det första utländska banden bokat. Sen har det ena efter det andra bandet kommit fram. Så SS&K #3 blir en verklig tillbakablick på 80 talet.

– Ni är ju själva ganska flitiga konsert- och festivalbesökare som jag har förstått det. Vilka egna erfarenheter tar ni med er in i arrangörsverksamheten?

Man får se hur andra jobbar inom samma bransch. Nya infallsvinklar om hur de lägger upp sin festival, man försöker se vad de gör som uppskattas och vad man själv kan göra bättre. Hur kan vi få gästerna och banden att trivas på våran festival.

– Smör Synthpop & Kärlek #2.. Hur fick ni idén till festivalen från början och hur har tankarna gått sedan ni genomförde den första upplagan?

Det var planeringen av en helt vanlig klubbkväll som blev starten till första minifestivalen. Vi fick möjlighet att köra flera band som vi gillade och valde då att göra en minifestival av det. Efter den första upplagan så gjorde vi en poll om att göra en till. Och vilket gensvar, wohoooo! Där föddes del 2. Vi frågade vilka band som folket ville se, och då har vi kollat med en del av de banden och fick klartecken…. så då bokade vi in de som vi har nu.

– Vilken skulle vara er drömbokning om ni själva fick välja?

Yazoo är nog min privata önskebokning, det kort och konsist. Annars Skinny Puppy eller Front Line Assembly. För Mirres del är det nog Nitzer Ebb som lockar mest.

– Har ni några sista ord till publiken därute som väntar med spänning på kvällen den 14 december?

Var på plats i god tid, Ha ett glatt humör och synthpop dansskorna på. Detta kommer att bli grymt. Se till att pulsa genom snön och visa vägen för alla synthare runt om i landet.

God jul och gott nytt (synth)år!

Smör Synthpop & Kärlek #2 arrangeras den 14 december på Nalen i Stockholm. Mer info på facebook här: https://www.facebook.com/events/487722074640598/

Live på scen: Lustans Lakejer, Page, Garbo STHLM, Machinista, Art Fact och Poetica Grotesque

DJ:s för kvällen: Einsatz/Ersatz, U-link, Galliano och Memorabilia

Biljetter: http://www.tickster.com/sv/events/ghcfhl3m9r4akra

OBS! Vicious Circles “SVARTA KORTET” ger (bland annat) 75:- rabatt på förköpet till och med den 7 december! Beställ kortet här:  http://viciouscircle.se/5v4r74k0r737/

Precis som vi rapporterat tidigare så presenterade duon Julian & Marina det första materialet i höstas och senare under våren så är det dags för duons andra EP – “Distance”.

Julian Brandt är tidigare känd som soloartist men även från band som Kamera, Bobby och Lustans Lakejer medan Marina Schiptjenko är i sin tur bekant från Page och BWO.

De båda träffades för första gången när de var med i samma TV-program. Julian frågade Marina om hon ville medverka på hans nya låt “Moon and the Stars” (som släpptes förra sommaren) och efter att ha arbetat med projektet under nästan två år, så släppte man i höstas singeln “The Knight” som sedan följdes upp med den första EP’n “Absence” under oktober förra året.

På “Distance” avhandlas fem nya spår av Julian & Marinas originella electropop, som man själva valt att kalla för “electrocrooner”. Lyssna på det första smakprovet, den inledande “Old Fashioned” nedan!

“Distance” släpps preliminärt den 16 april via Pop On The Moon (Phonofile).

Tracklist

1. Old Fashioned
2. Count the Stars
3. Magic Hour
4. Your Sweet Love
5. And the Summer