Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Lust"

Want/Ed – “Harmony Under Contruction”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Crab Key RecordsScentAir
Releasedatum: 22 november 2013
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Evgeny Rodionov, Dmitry Roshtchin, Sergey Surkov, Yuriy Aryasov
Land: Ryssland
Recensent: Alexander Johansson

FacebookSpotifyDiscogsSoundcloudBandcamp

Väl kamouflerad Depeche-epigon

Det är välgörande att i floran av Depeche Mode-influerade band finna ett som försöker låta mer som ett annat Depeche Mode-influerat band snarare än urkällan. För detta är det ytterst originella fallet med ryska Want/Ed som påminner mer om Camouflage än Depeche Mode.

Sångaren Evgeny Rodionov bemödar sig verkligen att låta som Marcus Meyn“Meanwhile” där han pressar rösten åt det lite gällare hållet (istället för att göra det lätt för sig och låta som (alla) andra synthsångare där de väljer att gå ned till ett lägre och mindre brett register). Och Evgeny Rodionov gör det hur bra som helst! Meyn har inte sjungit så här bra sen Bitter Sweet -93 om ni förstår vad jag menar. Rodionov är helt klart en bättre vokalist.

Låtmaterialet på Want/Eds andra album “Harmony Under Construction” är jämnare än på en Best of-platta av Camouflage. Tempot är högre, basen hårdare, ljuden fetare. Det har, tack och lov, gått trettio år sen 80-talet. Albumet inleds med en ettrig “Lust” som är en snabbare och synthigare “Heaven (I Want You)”, för att återigen jämföra med Camouflages “Meanwhile”. “Sweet Time” har jag hört på någon Camouflage-platta men jag kommer inte på vilken. Nej, jag har fel, det är lite hårdare och lite bättre. Och så håller det på. “Harmony Under Construction” är albumet som Camouflage har försökt att göra sedan -88. 

De instrumentella låtarna “Full of Grace”, “Sensitive” och “Music Industrielle” är lite tyngre och hårdare och låter mer som Mesh än Camouflage. Den senare halvan av albumet är mer experimentellt vilket bidrar till ett spretigt slutintryck. Nästa gång hoppas jag Want/Ed vågar låta som Depeche Mode i de sångbaserade låtarna. Attans vad ännu mycket bättre det skulle kunna bli om de vågar kopiera det heliga Graal-originalet i genren.

Bästa låtarna: “Full of Grace” och “Music Industrielle”

7/10 MYCKET BRA!

 Tracklist

Want_Ed

01. Lust (04:48)
02. Sweet Time (03:56)
03. Show Me (04:23)
04. Special (Album Version) (04:11)
05. Dreams Are Not the End (05:37)
06. The More We Want (First Version) (05:10)
07. Full of Grace (06:50)
08. Is Good (Album Version) (04:49)
09. Anything to Give (04:12)
10. Under Skies (05:26)
11. Sensitive (v.2) (05:29)
12. Show Me (How not to Feel) (feat. Olga) (05:26)
13. Musique Industrielle (10:45)

 

Intervju: The Zone

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Klubben The Zone inledde sin verksamhet på Lust vid järntorget i Göteborg under våren 2011. En bra uppslutning på de inledande arrangemangen ledde till att klubben flyttade till det mer fördelaktiga Jazzhuset invid Vasaplatsen i Vasastan.

Efter ytterligare ett antal välbesökta arrangemang under det senaste året så har nu klubben blivit en viktig del av Göteborgs alternativa elektroniska musikscen.

Vår huvudskribent Jens Atterstrand tog ett snack med tjejerna som arrangerar The Zone: Miriam “Mirre” Sennehed och Malin Lind..

– Sedan ett tag tillbaka så driver ni synth/electro-klubben The Zone i Göteborg. Kan ni berätta lite mer om bakgrunden kring klubben?

Mirre: Jag tyckte det kändes som att alla klubbar var så uppdelade i musikgenrerna. Jag gillar ju väldigt blandad elektronisk musik och inspirerades av att Arvikafestivalen kunde visa upp allt från Alice in Videoland, The Knife, Infected Mushroom till VNV Nation & Combichrist. Jag ville testa att blanda alternativa elektroniska genrer med varandra såsom på festivalen.

Malin: Att experimentera med att blanda olika, närliggande musikstilar kändes som en spännande sak att göra. Jag tror att det är viktigt att nå en bredare, ung publik om man vill att synthen ska fortsätta ha en plats i musiklivet.

– Du Mirre, inledde med ett par enskilda arrangemang utan liveband på Lust (vid Järntorget), sedan växte klubben fort och flyttades till Jazzhuset där Malin togs med som medarrangör. Och nu har The Zone vuxit till en återkommande klubb med liveband på scen, vill ni berätta mer om utvecklingen?

Mirre: Det blev mer populärt än jag trott att blanda elektronisk musik & speciellt i den yngre generationen var detta mest uppskattat.

Malin: Fördelen med Jazzhuset är att de två dansgolven gör att man lättare kan köra blandningen som The Zone har blivit känt för. I början blandade vi hejvilt med DJ’s från olika genrer och musiken var av det tyngre slaget. I nuläget har vi experimenterat med att ha ett golv ägnat åt lättare synth och electro och tyngre grejer på det andra. Men vi slutar inte förändras och kommer att ändra om saker och ting igen i framtiden, så håll ögonen (och öronen) öppna!

– Kan ni berätta mer om The Zones inriktning, vad kan besökarna förvänta sig?

Mirre: Man kan förvänta sig en annorlunda synth-klubb som inte endast snöar in på synth & dess subgenrer utan även kliver ut till andra liknande genrer som passar bra ihop. Personligen kan jag tröttna på om man jämt kör samma musik, med lite blandning så blir det kryddat och mer intressant men självklart ska man blanda med omsorg om sin publik. All elektronisk musik passar självklart inte ihop.

Malin: Besökarna kan räkna med nya överraskningar för det mesta. Vi går såklart alltid ut med information i förväg om vad bandet/temat/musikinriktningen för kvällen är, så får gästerna sjäva bestämma vad de är intresserade av. En sak är säker, The Zone kommer inte att bli förutsägbart!

– Ni har båda tidigare varit (och är fortfarande som jag förstår) inblandade i flera andra klubbar i Göteborg. Vilka erfarenheter och kunskaper har ni tagit med er in i The Zones verksamhet?

Mirre: Jag arrangerar även Nostalgia, Freakshow och nu snart den nya gothklubben Black Cats. The Zone var den fjärde klubben jag startade och den första som växte sig så pass stor som den gjorde. Erfarenheterna är många, som arrangör får man lära sig att både ha skinn på näsan och att kunna vara ödmjuk. Lyssna på sin publik, men även stå för det man vill göra och göra det till 100%. Det är inte alltid lätt och det är jobbigare än man tror att arrangera klubbar om man verkligen vill göra något nytt och sticka ut.

Malin: Mirre uppfinner ständigt nya klubbar och jag har varit med på några stycken nu. Freakshow och Synthcave var de första, sen var jag medarrangör på FPP (Fetish People Party) ett tag också (som inte är en av Mirres klubbar). Det har varit oerhört lärorika år! Man får förståelse för hur svårt det är att leverera nöjen till folk, det kan vara som att balansera på en knivsudd att hålla publiken nöjd. Det man alltid får räkna med är att vad man än gör så kommer man att få både skäll och beröm. Ett ständigt växande och färgsprakande nätverk är väl den roligaste resursen man får. Hålla igen när det behövs och satsa när det behövs, men framförallt att försöka ha roligt under tiden.

– Vad tycker ni om den alternativa (elektroniska) klubbscenen i Göteborg och vilka är de viktigaste luckorna som The Zone fyller?

Mirre: Jag har länge tyckt det behövs mer ”hårdare” & ”varierande” klubbar, men nu har det börjat dyka upp allt mer och det är kul att se. Men just blandningen som The Zone gör är rätt unik, så förhoppningsvis fyller vi upp ett tomrum för alla som gillar att lyssna på olika alternativa elektroniska genrer ihop med synth, som inte spelas på ”mainstream” klubbarna.

Malin: Den har en imponerande bredd och en stor publik med tanke på stadens storlek. Det är hård konkurrens vilket har lett till att det att scenen är i ständig rörelse, klubbar kommer och går hela tiden. Det är klart att det är tufft, som arrangör kan du aldrig luta dig tillbaka och trycka på “play”, men jag hoppas att publiken uppskattar det vi gör. När man tittar på besökarna så tycks The Zone tilltala den yngre alternativa publiken, men det är ändå ganska blandade åldrar. Vi har som sagt ett brett utbud, men där vi är nästan ensamma är väl inom industrial, aggrotech, harsh EBM och dylika genrer.

Lördagen den 1 december arrangeras nästa The Zone på Jazzhuset i Göteborg!

Temat är “body” och på scenen står svenskfavoriterna Kropp och EkobrottsMyndigheten.

Dessutom håller man under kvällen releaseparty för Nachtmahrs nya album “Veni Vidi Vici” – som släpps den 7 december via Trisol Music Group.

Mer information finns i facebookeventet, på The Zones facebooksida eller på Freestyleevents.