Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Lovers"

Radioaktivists – “Radioakt One”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, digital
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 30 november 2018
Genre: Electro, synthop, futurepop
Bandmedlemmar: Sascha Lange, Daniel Myer, Frank M. Spinath, Krichan Jan-Erik Wesenberg
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

Vågad stilmix från erfaren kvartett

När det kommer till den moderna skolan av alternativ elektroniska popmusik så är Sascha LangeDaniel Myer (HaujobbArchitects), Frank M. Spinath (SeaboundEdge of Dawn) och Krichan Jan-Erik Wesenberg (Rotersand) som tillsammans utgör den nybildade superkvartetten Radioaktivists tre vid det här laget ytterst erfarna gentlemen. Arbetet med det här projektet påbörjades redan under 2012 men då medlemmarna samtliga är aktiva inom en rad olika musikprojekt så har det tagit några år att sammanställa debutalbumet.

Radioakt One rullar omgående in lyssnaren i en bomullsmjuk matta fullproppad av snygga produktionstekniska finesser där inte mycket har lämnats åt slumpen. Seabound-sångaren Frank M. Spinath med assistans av Sascha Lange för tonsäkert och varsamt albumet framåt när de via inslag av både rockig shoegaze, dissonant industriell techno och modern dansmusik bygger upp ett brett koppel av stämningsfulla och atmosfäriska elektroniska poplåtar.

Tillbakalutad melankolisk och dovt analogbubblande minimalistisk electro som den inledande “Radioaktive”, dansgolvsrökaren “Raiders”“Lovers” och “Pieces of Me” utgör huvudtemat på Radioakt One. Avstickare görs dock i mörkare nummer som den kantigt råa “Sinner” och den av diskreta distade gitarriff kantade “Sense of Destruction”. På mellantempoballaden “Skin and Bones” möts vi sedan av en sedvanligt viskande och väsande Frank M. Spinath som levererar albumets starkaste refräng i den medryckande “Reach Out”.

Radioakt One är ett album av sorten som sakta växer snarare än att gå på knockout. Produktionskvaliteten är skyhög och detaljerna många att upptäcka samtidigt som Radioaktivists visar prov på sin breda musikaliska erfarenhet och tryggheten när det kommer till att våga blanda en lång rad olika musikaliska influenser.

Tracklist

01. Radioaktive (04:00)
02. Raiders (05:07)
03. Skin And Bones (04:01)
04. Sinner (04:38)
05. Reach Out (04:08)
06. Lovers (04:28)
07. I Want You (04:05)
08. Sense Of Destruction (04:46)
09. Pieces Of Me (05:50)
10. Leere (03:50)

Bonus disc**

01.Chicago (04:10)
02.Pointless (Demo) (03:37)
03.Raiders (Empirion Remix) (08:24)
04.Pieces Of Me (J Wolf’s Dream Cycle Remix) (08:04)
05.Raiders (Daniel Myer’s Lost Faith Remix) (04:59)
06.Skin And Bones (Redux) (04:38)
07.Sense Of Destruction (Extended) (06:23)
08.Radioactive (Full Length) (06:15)
09.Pieces Of Me (Early Demo) (06:56)
10.Sense Of Destruction (Early Demo) (04:44)

(English version below)

Daring clash of genres from experienced quartet

When it comes to the modern school of alternative electronic pop, Sascha Lange, Daniel Myer (Haujobb, Architect), Frank M. Spinath (Seabound, Edge of Dawn) and Krichan Jan-Erik Wesenberg (Rotersand) who make up the newly formed super-quartet Radioaktivists are by now three experienced gentlemen. The work on this project began already back in 2012, but since all the members are quite active in a number of other music projects it has taken a few years to complete this debut album.

Radioakt One immediately rolls up its listener in a cotton-soft carpet packed with stylish production-technical features where not much has been left to chance. Seabound front man Frank M. Spinath with the assistance of Sascha Lange gently brings the album forward along along with elements of shoegaze, dissonant industrial techno and modern dance music as it builds up a broad leash of atmospheric electronic pop songs.

Reclining melancholic and dark analog minimalistic electro like the initial “Radioaktive”, the dance floor cracker “Raiders”, “Lovers” and “Pieces of Me” forms the main theme of Radioakt One. However, detours are made in darker numbers like the angular and rawer “Sinner” and the discreetly distorted guitar riffe edged “Sense of Destruction”. On the mid tempo ballad “Skin and Bones” we are then greeted by a familiar whispering and hissing Frank M. Spinath who delivers the album’s strongest chorus in the catchy “Reach Out”.

Radioakt One is the kind of album that slowly grows rather than goes for a direct knockout. The production quality is sky-high and the details are many to discover, while Radioaktivists showcase their wide musical experiences and confidence when it comes to daring to incorporating a wide range of different musical influences.

Henric de la Cour – “Henric de la Cour”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: CD, Digital, Spotify (Sampler)
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 19 oktober 2011

Genre: Electronic, Pop

10/10

Elva bitar bildar storslaget pussel

Efter ett antal år som en del av Yvonne och Strip Music, så är nu den svenske sångaren Henric de la Cour redo att presentera sitt självtitulerade och av många väldigt efterlängtade debutalbum.

Frontmannen har med sitt eget material gjort en resa in i sina egna svartaste mardrömmar för att sedan återvända ut i ljuset med sina högst personliga, mörka och stundtals väldigt allvarliga budskap. Den tjocka fylliga ljudbilden som presenterades via de två tidigare banden är nu, i frontmannens egen regi, i stort sett helt elektronisk, avskalad och minimal. De dova syntharna och programmerade sekvenserna är geniala i sin enkelhet. De raka analoga basgångarna, trumprogrammeringen och de rena melodislingorna kryddas dock i flera fall upp av ett angenämt lager av akustiska inslag och brus. Något som ger en väldigt behaglig ljudbild med inslag av luftighet och värme. Melodierna placeras i det främsta rummet tillsammans med de välskrivna berättelserna.

Variationen är också väldigt bra, både när det kommer till rytmer och tempo. Det är tydligt att Henric lagt extra vikt vid att sätta samman låtlistan till en helhet och inte bara skicka ut en samling enskilda spår. För det är ett helgjutet album det handlar om som bäst avnjuts från början till slut. Även den Joy Division-doftande “Dogs” och den avsluande “Clinic”, som med sina kraftiga inslag av gitarr och elbas från början kändes en smula malplacerade, blir efter ett tag viktiga delar av pusslet.

Den fina variationen gäller även Henrics sång. I vissa delar är han ganska monoton och avskalad, för att i andra – där han körar sig själv i flera lager- bli tät och kraftfull. Den inledande “Hank Solo” är ett väldigt starkt exempel på den mer avskalade sången. Den brister (efter ett nästan fyra minuter långt intro) ut i en väldigt känslosam hymn. Albumet innehåller en handfull snabbare, mörka, nersmutsade electropophits som “Dracula”“Lovers” – och “Son Of A Bitch” som i sin tur är kraftfull, skitig, kantig och mörk elektronisk pop av bästa märke.

Henric de la Cours solodebut är utan tvivel ett av årets starkaste album. Det saknar helt och håller svagheter och kommer att bli väldigt långlivat. Efter att ha lyssnat regelbundet i ett par veckor så har det vuxit ordentligt för varje lyssning.

Nya favoritpartier och låtar har upptäckts flera gånger om och texterna har allt eftersom fallit på plats, smältit ihop med musiken och levererat en ännu starkare innerbörd.

OBS! Albumet levereras även i en begränsad och signerad 2CD-utgåva *** där bonusdiscen innehåller remixer signerade bland annat Martin Sköld och Mister Monell & Emmon.

Foto: Magnus Eklund

// Jens Atterstrand, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

  1. Hank Solo  7:08
  2. Dracula  3:40
  3. Son Of A Bitch  3:08
  4. Bedtime  2:14
  5. My Machine  3:08
  6. 80s  3:55
  7. Dogs  3:12
  8. Sally  3:27
  9. Gothic  3:26
  10. Lovers  3:55
  11. Clinic  3:59

Tracklist bonus disc ***

  1. My Machine (Martin Sköld Remix)
  2. Dracula (Alien Saws Remix)
  3. Son Of A Bitch (Mister Monell & Emmon RMX)