Format: (Album) Digital, CD
Skivbolag: Subterrane Records
Releasedatum: 22 september, 28 december 2018
Genre: Electropop, synthpop
Bandmedlemmar: John Von Ahlen med gäster
Land: Australien
Recensent: Stefan Last

(English version below)

Dags för årets coverfest!

Parralox ger oss den femte volymen av sin årliga coverkavalkad, och i vanlig ordning bjuds det både välkända dunderhits och mer obskyra alster.

Albumet både öppnas och avslutas med ”Daisy” (eller ”Daisy Bell (Bicycle Built For Two)” som den heter i original) som skrevs av Harry Dacre i slutet av 1800-talet och som långt senare framfördes av HAL 9000 när ”han” avaktiverades i Stanley Kubriks science fiction-epos ”2001: A Space Odyssey”.

”Don’t Change”, en av INXS tidigare singlar (1982), blir till en riktig synthpopdänga när John von Ahlen givit låten hans karakteristiska Parralox-touch.

Efter det lyckade samarbetet på låten ”Together In Electric Dreams” (på soundtracket till filmen ”Electric Dreams”) bestämde sig Giorgio Moroder och Philip Oakey för att spela in ett helt album tillsammans. Här gör Parralox sin version av en av dess singlar, ”Be My Lover Now”, med trummor och basgång som parafraserar The Human Leagues ”Don’t You Want Me”, och det fungerar märkvärdigt väl.

Precis som förra året finns svenska Secret Service representerade i låtlistan, den här gången med klassiska ”Flash In The Night” som passar utmärkt i Parralox-kostym.

Och vi kan ju inte ha en ”Holiday…”-platta utan The Human League. Genom åren har Parralox gjort covers av samtliga låtar från ”Reproduction”-plattan och nu tar man sig an ”Travelogue”. Valet föll i år på låten ”The Black Hit Of Space” där originalets oputsade skevhet bekymmerslöst går hand i hand med Parraloxs mer exakta popkänsla.

Bland de kanske något mindre kända låtarna hittar vi ”Sharp As A Knife” (icke att förväxlas med Parraloxs debutsingel ”Sharper Than A Knife”) som i original släpptes 1986 av electro/hip-hop-kombon Brandon Cooke och Roxanne Shanté. När John gjort sitt har låten fått en uppfriskande effektiv Moroder-esque dansgolvsvibb.

Det kan inte vara många som lyckats missa Blondies ”Heart Of Glass”. Här har låten fått ett Pet Shop Boys-doftande midtempo-arrangemang och de vokala insatserna framförs förtjänstfullt av Louise Love.

Det är inte många artister som lyckas med konststycket att hålla lyssnarens intresse vid liv när låtar tänjs ut till en bra bit över nio minuter. När Parralox tar sig an The Cures klassiska ”Lullaby” från 1989 och ger den en vocoderkryddad, elektronisk bearbetning funkar det dock precis hela vägen. Det skulle säkert gå alldeles utmärkt att klippa ner låten till en fyra-minuters singelversion, och i allt väsentligt skulle man kunna se versionen vi hör här på ”Holiday ’18” som ett typexempel på en klassisk ”extended version” där låtens olika beståndsdelar ges utrymme att glänsa både tillsammans och individuellt.

Innan albumet avslutas med ovan nämnda ”Daisy” så tar vi ett litet steg in i 90-talet med en cover av The Beloveds ”Time After Time”. Denna version håller sig relativt trogen originalet men har en mer distinkt ljudbild jämfört med originalets softare produktion.

”Holiday…”-seriens femte upplaga lever gott och väl upp till alla förväntningar, och jag är nog inte ensam om att hoppas att detta är en jultradition som nu är såpass etablerad att den är här för att stanna. Den digitala upplagan finns ute nu och den begränsade CD-upplagan släpps den 28 december och kan förbokas här redan nu!

Tracklist

01. Daisy (Part 1) (00:40)
02. Don’t Change (04:29)
03. Be My Lover Now (04:03)
04. Flash In The Night (05:00)
05. The Black Hit Of Space (04:18)
06. Sharp As A Knife (05:44)
07. Heart Of Glass (05:45)
08. Lullaby (09:27)
09. Time After Time (05:03)
10. Daisy (Part 2) (04:22)

(English version below)

Time for the annual cover fest!

Parralox give us the fifth volume of their annual covers extravaganza, and as usual both huge megahits and more obscure numbers are on offer.

The album opens as well as closes with ”Daisy” (or ”Daisy Bell (Bicycle Built For Two)” as it was originally titled) which was written by Harry Dacre towards the end of the 19:th century and was much later sung by HAL 9000 as ”he” was deactivated in Stanley Kubrik‘s sci-fi epic ”2001: A Space Odyssey”.

”Don’t Change”, a single from the early years of INXS (1982), becomes a proper synthpop smash as John Von Ahlen bestows his characteristic Parralox-touch upon the song.

After the successful collaboration on the ”Together In Electric Dreams” single (from the ”Electric Dreams” movie soundtrack) Giorgio Moroder and Philip Oakey decided to record a full album together. Parralox do their version of one of its singles, ”Be My Lover Now”, with the drums and bassline paraphrasing The Human League‘s ”Don’t You Want Me” and it works remarkably well.

Just like last year Swedish band Secret Service are represented in the track list, this time with their classic ”Flash In The Night” which proves to be perfectly suited for a Parralox makeover.

And we can’t have a ”Holiday…” album without The Human League. Over the years Parralox have covered all songs from the ”Reproduction” album and now they take on ”Travelogue”. The choice for this year fell upon the track ”The Black Hit Of Space” where the unpolished wonkiness of the original go effortlessly hand in hand with the precise pop sensibility of Parralox.

Among the somewhat lesser known tracks we find ”Sharp As A Knife” (not to be confused with Parralox‘s debut single ”Sharper Than A Knife”) which was originally released in 1986 by the electro/hip-hop combo Brandon Cooke and Roxanne Shanté. When John‘s had his way with the song it’s been given a refreshingly effective Moroder-esque dancefloor vibe.

Few could have missed Blondie‘s ”Heart Of Glass”. The song has ben given a Pet Shop Boys-flavoured mid tempo arrangement with vocals delightfully provided by Louise Love.

Not many artists can pull off keeping the listener’s interest alive when songs are stretched out well beyond nine minutes. When Parralox have a go at The Cure‘s classic ”Lullaby” from 1989 and give it an electronic, vocoder-embellished workover it really does work all the way though. I’m certain the song could be cut down to a four-minute single edit, and the version we have at hand on ”Holiday ’18” could be seen as a classic extended version where the various elements of the song gets to shine, both in unity and individually.

Before the album closes with the above mentioned ”Daisy” we take a small step into the 90s with a cover of The Beloved‘s ”Time After Time”. This version remains relatively faithful to the original but features a more distinct sonic palette compared to the softer production of the original.

The fifth volume of the ”Holiday…” series certainly lives up to all expectations, and I’m sure I’m not the only one hoping this Christmas tradition is now established enough to stay. The digital edition of the album is out now while the limited CD edition is released on December 28 and can be pre-ordered right here!

Format: (Album) Digital
Skivbolag: Subterrane Records
Releasedatum: 15 december 2017
Genre: Electropop, synthpop
Bandmedlemmar: John Von Ahlen med gäster
Land: Australien
Recensent: Stefan Last

(English version below)

En jultradition som värmer ett synthpophjärta!

För fjärde året i rad bjuder Parralox på en coverkavalkad och får nog härmed anses ha etablerat en ny jultradition. Det som började som en hyllning till The Human League och deras ”Holiday ’80”-EP bjuder som vanligt på både välkända hits och bortglömda guldkorn.

Säsongen till ära inleds årets upplaga med ”O Tannenbaum”, ett stycke med flera hundra år på nacken och som med tiden blivit ansedd som en klassisk julsång. För de vokala insatserna står den londonbaserade tyskan Katja von Kassel som ger låten ett lags moderniserad Marlene Dietrich-touch.

Under senare delen av 70-talet släppte Fleetwood Mac singeln ”Dreams” och här blir den snyggt Parraloxifierad med skönsjungande Louise Love bakom micken.

The Human League har av naturliga skäl alltid varit en självklar del av ”Holiday…”-serien, så även denna gång. I år får de dock nöja sig med att representeras av en låt – instrumentala ”The Dignity Of Labour (Part 3)” från 1979, en del av uppföljaren till deras debutsingel ”Being Boiled”.

Albumets fjärde låt tar oss in i 80-talet med ”I’m Not Scared” som läpptes av Eighth Wonder 1988 och både skrevs och producerades av Pet Shop Boys. Parralox version är trogen originalet och Louise Love fångar föredömligt Patsy Kensits sånginsats.

Den första av två Depeche Mode-låtar som tolkas på albumet är ”Shine” som i original fanns med på albumet ”Exciter” från 2001. Kul med ett inte alltför uppenbart låtval, här klädd i en lätt housekryddad danskostym av John von Ahlen som också själv står för sånginsatsen.

Charmiga ”Who Knows What Love Is?” var en av singlarna som släpptes från Strawberry Switchbaldes självbetitlade album 1985. Jag har själv ingen tidigare relation till bandet, men Parralox framförande, återigen med Louise Love på sång, gör mig faktiskt nyfiken på att kolla upp dem.

Den andra Depeche Mode-låten Parralox tar sig an är ”Fools”, b-sida på ”Love In Itself”-singeln från 1983 och en av en handfull av deras låtar som skrevs av Alan Wilder. Här har tempot dragits ner jämfört med originalet men i övrigt är det en relativt trogen tolkning.

I ett halsbrytande genrebyte ger sig Parralox sedan på Elvis Presleys ”Love Letters”. Alla har vi väl artister som i vår barndom inpräntades i våra minnen då vi hörde dem spelas av våra föräldrar vilket så klart kan påverka hur vi känner för dem. För mig hörde dock inte Elvis till dessa. Den här låten gör tyvärr inget för mig, inte ens i den här tolkningen. Inte så att jag skippar den, men den passerar utan att göra något större intryck.

Tre minuter senare rättar dock allt till sig igen när turen kommit till en svensk komposition. Det är Secret Services ”The Dancer” (också känd under den mer otympliga titeln ”When The Dancer You Have Loved Walks Out The Door”) som visar sig funka alldeles utmärkt i händerna på Parralox. John von Ahlens röst funkar perfekt som inhoppare för Ola Håkansson på denna dansgolvsstänkare.

Låtlistan hade kunnat vara slut här, men i sista minuten bestämde sig John för att lägga till ytterligare två låtar. Den första är The Cure-klassikern ”A Forest” som här iklätts en synnerligen välsittande synthskrud. Den andra är instrumentala ”Stop/Start” som i original var b-sida på det kortlivade Vince Clarke-projektet The Assemblys fantastiska och enda singel ”Never Never” från 1983. Vince har legat bakom ett flertal grymma instrumentaler genom åren och den här har alltid varit en personlig favorit. Med en ny basgång och en ljudbild som är omisskännligt Parralox så har den här versionen ändå kvar essensen av originalet med sina lager av sammanvävda melodislingor. Guldstjärna!

”Holiday…”-serien har som sagt blivit en välkommen jultradition, och ”Holiday ’17” bara bekräftar detta ytterligare. Jag ser redan fram emot julen 2018!

Tracklist

01. O Tannenbaum (feat. Katja von Kassel) (02:40)
02. Dreams (04:24)
03. The Dignity Of Labour (Part 3) (03:33)
04. I’m Not Scared (07:29)
05. Shine (04:53)
06. Who Knows What Love Is? (03:48)
07. Fools (05:14)
08. Love Letters (03:02)
09. The Dancer (04:24)
10. A Forest (05:32)
11. Stop/Start (04:13)

(English version below)

A Christmas tradition that warms a synth pop heart! 

For the fourth year running Parralox invites us to a cover fest and have thus created what must be considered a new Christmas tradition. What started as a tribute to The Human League and their ”Holiday ’80” EP, now offers both well-known hits and forgotten gems.

In spirit of the season the album opens with ”O Tannenbaum”, a piece with several hundred years behind it and which with time has become regarded as a Christmas classic. London-based German Katja von Kassel provides the vocals, giving it a bit of a modernised Marlene Dietrich vibe.

In the later part of the 70s Fleetwood Mac released their single ”Dreams”. Here we get to hear it beautifully Parraloxified with a fine vocal delivery by Louise Love.

For obvious reasons The Human League have always been a natural part of the ”Holiday…” series, and this time is no exception. This year, however, they have to settle with one song – the instrumental ”The Dignity Of Labour (Part 3)” from 1979, a part of the follow-up to their debut single ”Being Boiled”.

Track number four brings us swiftly into the 80s with ”I’m Not Scared”, released in 1988 by Eighth Wonder and both written and produced by Pet Shop Boys. The Parralox version remains faithful to the original and Louise Love perfectly captures Patsy Kensit‘s vocal delivery.
The first of two Depeche Mode tracks covered on the album is ”Shine” which in its original form appeared on the ”Exciter” album from 2001. Extra points for choosing a not too obvious tune, here transformed into a slightly house-tinted dancefloor stomper by John von Ahlen who also provides the vocals.

The charming ”Who Knows What Love Is?” was one of the singles released from Strawberry Switchblade‘s self-titled album in 1985. I personally don’t have any relation to the band, but the Parralox version, again with Louise Love on vocals, makes me curious to investigate them further.

The second Depeche Mode-song Parralox takes on is ”Fools”, the b-side from the ”Love In Itself” single from 1983 and one of a handful of songs written by Alan Wilder. The tempo has been taken down a few notches compared to the original but it is otherwise a relatively faithful interpretation.

In a daredevil genre-change Parralox then gets to work on Elvis Presley‘s ”Love Letters”. We all have artists that were imprinted on our minds during childhood when we heard them being played by our parents which of course can affect how we feel about them. For me though, Elvis wasn’t one of them. I’m afraid this song doesn’t do anything for me, not even in this guise. Not that I’ll skip it, but it passes by without making much of an impression.

Three minutes later things are back on track when it’s time for a Swedish composition. It’s the Secret Service track ”The Dancer” (also known under its more cumbersome title ”When The Dancer You Have Loved Walks Out The Door”) which is the perfect subject for a Parralox rework. John von Ahlen‘s voice works great as a substitute for Ola Håkansson‘s on this dance floor filler.

The track listing could have ended here, but at the very last minute John decided to add another two tracks. The first one is The Cure‘s classic ”A Forest” which has been dressed in a superbly well-fitting synth suit. The second addition is his take on ”Stop/Start”, an instrumental that originally appeared as the b-side on the short-lived Vince Clarke project The Assembly‘s amazing but only single ”Never Never” from 1983. Vince has been responsible for several great instrumentals over the years, and this one has always been a personal favourite. With a new bassline and a sound that is unmistakably Parralox, this version still retains the essence of the original with its layers of intricately woven melodies. Two thumbs up!

The ”Holiday…”-series has, like I said above, become a welcome Christmas tradition, and ”Holiday ’17” confirms this even further. I’m already looking forward to Christmas 2018!

Format: (Album) CD, Digital**
Skivbolag: Conzoom Records
Releasedatum: 23 december 2016, 27 januari 2017**
Genre: Electropop
Bandmedlemmar: John Von Ahlen med gäster
Land: Australien
Recensent: Stefan Last

(English version below)

Parralox poppar till det!

När det nu är dags för Parralox sjunde album (lite beroende på hur man räknar) så visar John von Ahlen upp ytterligare en ny sida i sin breda arsenal av produktionsstilar. På ”Subculture” bjuds vi på mer dansant radiopop snarare än ren synthpop, åtminstone inledningsvis, ofta med en klart brittisk touch. Det kan knappast demonstreras tydligare än på inledningsspåret ”Paradise” där ingen mindre än Marcella Detroit, känd från Shakespear’s Sister i början av 90-talet, medverkar. Även på låtar som ”Electric Nights” och ”Gimme Back My Lovin” är jag inte säker på om jag skulle känt igen dem som Parralox-alster om jag inte visste vad jag lyssnade på.

Popinfluenserna spänner i princip över hela albumet, men är som allra tydligast under första halvan. Här och där hittar vi så klart Parralox karaktäristiska ingredienser även inledningsvis, men det blir betydligt mer påtagligt på plattans andra hälft. Denna del av albumet inleds med ”Pressure Point”, en låt sprängfylld med välbekanta Parralox-detaljer, och sedan följer ”Overdrive” där självaste Ian Burden, tidigare medlem i The Human League, bidrar med ”Hysteria”-doftande elbas.

Liksom han gjort de senaste åren tar John hjälp av diverse kvinnliga sångare där det behövs. Louise Love är den som drar största lasset och medverkar på sex av låtarna. Förutom tidigare nämnda Marcella så bidrar också Johanna Gervin och Lillia på var sitt spår. John tar oftast själv hand om sången när det passar bättre med en manlig röst. Undantaget här är Stock Aitken Waterman-inspirerade låten ”Last Man Standing” där han plockat in Peter Wilson på sång.

Personligen är inte den brittiska radiopopgrejen riktigt min kopp te alla gånger (med några få undantag), men jag kan tänka mig att det kan hjälpa Parralox att nå ut till en bredare publik, och kanske också ge John von Ahlen lite välförtjänta produktionsjobb internationellt. Och om man ser albumet som helhet så finns här åtminstone en handfull guldkorn som även kan tilltala eventuella synthpop-puritaner. Det är måhända inte deras starkaste album hittills, men det har ändå några ess i rockärmen som håller dem kvar i spelet.

Tracklist

01. Paradise (feat. Marcella Detroit) (03:39)
02. Electric Nights (feat. Johanna Gervin) (04:01)
03. Key To The Door Of Heaven (feat. Louise Love) (03:46)
04. Gimme Back My Lovin (feat. Lillia) (04:02)
05. Change Of Heart (03:45)
06. A Question Of Love (feat. Louise Love) (04:16)
07. Jupiter (feat. Louise Love) (05:03)
08. Pressure Point (feat. Louise Love) (04:01)
09. Overdrive (feat. Ian Burden) (04:26)
10. Last Year At Marienbad (feat. Louise Love) (04:18)
11. Last Man Standing (feat. Peter Wilson) (04:26)
12. Voyager II (feat. Louise Love) (06:18)
13. Rocket Science II (07:32)
14. 86G (feat. A7-H) (03:47)

(English version below)

Parralox goes pop!

The 7^th Parralox album (depending slightly on how you count) is here and John von Ahlen is showing us another side in his wide arsenal of production styles. On ”Subculture” we’re offered more danceable radio pop rather than pure synthpop, at least initially, often with a distinctly British touch. It could hardly be more clearly demonstrated than on the album opener ”Paradise” which features none other than Marcella Detroit, known from Shakespear’s Sister in the early 90s. Songs like ”Electric Nights” and ”Gimme Back My Lovin” are further examples of tracks I probably wouldn’t have recognised as being Parralox if I hadn’t known what I was listening to.

The pop influences pretty much span the entire album, but it’s more predominant on its first half. The characteristic Parralox ingredients are obviously present on the here as well, but they do take a step forward on the album’s second half. This part opens with ”Pressure Point”, a track packed to the brim with traditional Parralox details, and then along comes ”Overdrive” where the one and only Ian Burden, once a member of The Human League, drops some ”Hysteria”-styled bass lines.

As has been the case during the past couple of years, John takes help from various female singers when needed. The biggest contribution comes from Louise Love who features on six of the songs. Besides the previously mentioned Marcella, Johanna Gervin and Lillia also contributes to one track each. John mostly takes care of the vocals himself when a male voice feels more appropriate. The exception this time is the Stock Aitken Waterman-inspired ”Last Man Standing” where Peter Wilson was hired for vocal duties.

Personally that British radio pop thing isn’t always my cup of tea (with a few exceptions), but I can imagine it might help Parralox reach out to a wider audience, and it might land John von Ahlen a few well-earned production jobs internationally. And looking at the album as a whole, there are a handful of gems in there that should please the synthpop puritans. This may not be their strongest album to date, but it has a few aces up its sleeve that will keep them in the game.

Format: (Album) CD, Digital **
Skivbolag: Conzoom Records
Releasedatum: 23 december 2016, 27 januari 2017 **
Genre: Electropop
Bandmedlemmar: John Von Ahlen med gäster
Land: Australien
Recensent: Stefan Last

(English version below)

En efterlängtad julklapp från Parralox!

När tredje volymen i Holiday-serien nu har landat tror jag vi törs konstatera att Parralox har skapat en ny jultradition. Dessa coveralbum, som startade som en hyllning till The Human League och deras klassiska EP ”Holiday ’80”, har hittills bjudit på en skön blandning av välkända hits och bortglömda guldkorn i versioner som sträckt sig från hyfsat trogna hyllningar till drastiska nytolkningar. Så även denna gång.

Albumet inleds med en fantastisk version av ”Flamboyant”, i original en fristående och kanske lite bortglömd singel av Pet Shop Boys från 2004. Sedan följer två spår som jag personligen inte har någon tidigare relation till, nämligen ”Bring on the Dancing Horses” (av Echo & The Bunnymen) och ”Animal Reaction” (av Route 69). Det är också en del av charmen med det breda urvalet av låtar – mycket kanske känns igen, men man kan också stöta på nya bekantskaper.

Här finns ytterligare en Pet Shop Boys-anknytning i form av en riktig high-nrg-tolkning av ”Heaven Must Have Sent You Back To Me” av deras skyddsling Cicero som de signade till sin egen etikett Spaghetti Recordings i början av 90-talet. Denna följs av en relativt trogen version av ”Face To Face – Heart To Heart” som var de tyska synthpopparna The Twins första stora hit.

Depeche Mode dubbelhyllas med ”A Question Of Time” och ”Blasphemous Rumours”. Den förstnämnda ligger ganska nära originalet i sitt upplägg, förutom den kvinnliga sången som framförs av Louise Love. ”Blasphemous Rumours” däremot ges en ordentlig överhalning och förses med ett tungt sequencerdriv och helt nya arrangemang kryddade med österländska sitarinslag. En klar favorit!

Precis som på tidigare upplagor i Holiday-serien spelar The Human League en stor roll, av naturliga skäl. Under fem spår bjuds vi på Parralox respektfulla tolkningar av ”Louise”, ”The Lebanon”, ”Zero As A Limit”, ”Almost Medieval” och ”Blind Youth”.

Två lite mer otippade men icke desto mindre välkomna låtar avslutar albumet. Sparks singel ”When I’m With You” från 1980 och Heaven 17s ”Bigger Than America” från 1996. Båda låtarna förtjänade större framgångar än de åtnjöt när det begav sig, så det är roligt att se att de uppmärksammas här.

John von Ahlen fortsätter att övertyga bakom mikrofonen, och produktionsmässigt håller det precis lika hög klass som vi kommit att förvänta oss av Parralox. John har en oklanderlig fingertoppskänsla för när det passar bäst att hålla sig relativt trogen originallåten och när man kan vara djärvare och ta ut svängarna i sina tolkningar. Att Louise Love bidrar med sång på flera låtar främjar också dynamiken på albumet.

Detta är tredje året Parralox bjuder på coverfest runt julhelgen, och så länge det inte inverkar negativt på deras leverans av helt eget material så hoppas jag att detta blir en långlivad tradition. Ser redan fram emot ”Holiday ’17”!

Tracklist

01. Flamboyant (04:08)
02. Bring On The Dancing Horses (04:12)
03. Animal Reaction (08:48)
04. Heaven Must Have Sent You Back To Me (03:08)
05. Face To Face – Heart To Heart (05:27)
06. A Question Of Time (06:52)
07. Blasphemous Rumours (07:03)
08. Louise (05:34)
09. The Lebanon (06:34)
10. Zero As A Limit (04:10)
11. Almost Medieval (05:18)
12. Blind Youth (03:41)
13. When I’m With You (03:56)
14. Bigger Than America (06:26)

(English version below)

A much anticipated Christmas present from Parralox!

As the third volume of the Holiday series has landed I think we can determine that Parralox have created a new Christmas tradition. These cover albums, that started out as a tribute to The Human League and their classic ”Holiday ’80” EP, have so far offered a well-balanced mix of well-known hits and forgotten gems in versions ranging from faithful remakes to drastic re-interpretations, and this is still true on ”Holiday ’16”.

The album opens with an synthtastic version of ”Flamboyant”, in its original form a standalone and perhaps slightly forgotten Pet Shop Boys single from 2004. Then follows two tracks that I personally don’t have any previous relation to, namely ”Bring On The Dancing Horses” (by Echo & The Bunnymen) and ”Animal Reaction” (by Route 69). This is also part of the charm of the wide selection of songs – a lot might be familiar, but you may also stumble across new acquaintances.

Another link to Pet Shop Boys appears in the shape of a proper high-nrg interpretation of ”Heaven Must Have Sent You Back To Me” by their protege Cicero whom they signed to their own Spaghetti Recordings label in the early 90s. This is followed by a rather faithful version of ”Face To Face – Heart To Heart” which was the first major hit by German synthpoppers The Twins.

Depeche Mode receive a double tribute with ”A Question Of Time” and ”Blasphemous Rumours”. The first one is pretty close to the original in the way its built up and performed, with the exception of the female vocals performed by Louise Love. ”Blasphemous Rumours” on the other hand has been given a proper overhaul sporting a heavy sequencer drive and new arrangements with some eastern-flavoured sitar bits to spice things up. An immediate favourite!

Just like on previous volumes in the Holiday series, The Human League play a major part, for obvious reasons. Over a set of five tracks we are treated to Parralox‘s respectful interpretations of ”Louise”, ”The Lebanon”, ”Zero As A Limit”, ”Almost Medieval” and ”Blind Youth”.

Two slightly more unexpected but nonetheless welcome songs close the album. The Sparks‘ 1980 single ”When I’m With You” and Heaven 17‘s ”Bigger Than America” from 1996. Both songs deserved more success than they received at the time, so it’s good to see that the get some well-earned attention here.

John von Ahlen continues to impress behind the mic, and production-wise he still maintains the same high standards that we’ve all come to expect from Parralox. John possesses a flawless feel for when to stay faithful to the original song and when to be bolder and twist things about in his interpretations. Having Louise Love on board contributing vocals on several songs also adds to the dynamics of the album.

This is the third year that Parralox invites us to a cover-fest around Christmas, and so long as it doesn’t impact negatively on the delivery of their own material, I hope this will be a long-standing tradition. I’m already looking forward to ”Holiday ’17”!