Format: (Album) CD, Digital Skivbolag:Infacted Recordings Releasedatum: 19 mars 2016 Genre:EBM, futurepop Bandmedlemmar: Jimmy Machon, Torben Schmidt Land: Tyskland Recensent:Jens Atterstrand
(English version below)
“EBM-mode” allra bäst för Lights of Euphoria 2016
Tolv långa år har passerat sedan Lights of Euphoria senast var albumaktuella med “Gegen den Strom” (2004). Efter att ha lyssnat på “Traumatized” ett tag så kan man snabbt konstatera att det mesta är sig likt sedan den tyska duon med Torben Smith (som även ligger bakom skivbolaget Infacted Recordings) och den numera Danmark-stationerade Jimmy Machon senast attackerade scenens mörka dansgolv med klubbhits som “Fading Moments” och “True Life” i början av 2000-talet.
Men även om en hel del är sig likt så är det i andra änden en del som har förändrats och utvecklats, i de allra flesta fall till det bättre. Redan halvvägs in i det lugna och melankoliska synthpopnumret “Hello Hello” som inleder det nya albumet “Traumatized” så kan man snabbt notera att Lights of Euphoria har mognat i flera aspekter både när det kommer till maskin- och produktionsteknik men även när det gäller sång- och låtskrivarkunskaper.
Igenkänningsfaktorn är dock, med några undantag, hög vilket tyder på att man trots allt vill visa den äldre trogna fanskaran sin fulla respekt. Precis som tidigare blandar Lights of Euphoria futurepopen med influenser från modern elektronisk dansmusik med EBM och en del lugnare melodiska inslag av elektronisk pop. Futurepopen har dock lagts ordentligt åt sidan på det nya albumet som domineras av svängig EBM och rå electro som de sexiga Douglas McCarthy-homagerna “Waiting” och “Blood on the Floor” samt min personliga favorit – den religionskritiska “Book of Lies”. Bandets signifikativa futurepop, som stilmässigt slår sig ner i samma ände av genresoffan som exempelvis Apoptygma Berzerk, Assemblage 23 och Icon of Coil, går dock inte helt förlorad här: En trio av dessa uppenbarar sig på albumets andra halva med den inledande “Under My Spell”, den Apop-doftande “Emptyness” och en nyinspelning av bandets klassiker “True Life”. Men trots att samtliga är hyfsat väl framförda så är det definitivt i modernt “EBM-mode” som Lights of Euphoria anno 2016 är lyser som allra starkast.
“Traumatized” lider ordentligt av spretighet men trots ett par ordentliga bottennapp och en halvdan cover av Depeche Modes “Stripped” (med assistans av Soman) och den rätt trista (singeln) “Schwarze Sonne” så innehåller albumet en dryg handfull riktigt trivsamma spår som garanterat lär kunna få stora svartklädda folkmassor att skaka rumpa även 2016. Vad gäller spretigheten så skall vi inte glömma bort att bandet alltid har blandat hejvilt och ofta har levererat synthpop, EBM och dark electro sida vid sida på samma album.
Tracklist
01. Hallo Hallo (05:31)
02. Waiting (04:44)
03. Book Of Lies (03:37)
04. Blood On The Floor (03:32)
05. Schwarze Sonne (04:04)
06. The Saint (04:08)
07. Questions (03:50)
08. Erase & Rewind (05:03)
09. Under My Spell (04:35)
10. Emptyness (03:46)
11. True Life (Resurrection) (06:06)
12. Schwarze Sonne (Ani Untz Remix) (03:11)
13. Stripped (Feat. Soman) (03:57)
(English version below)
“EBM-mode” best setting for Lights of Euphoria in 2016
Twelve long years have passed since the last time Lights of Euphoria came around with “Gegen den Strom” (2004). And after having listended to “Traumatized” for a while it’s easy to realize that much is the same since this German duo with Torben Smith (who also is behind the label Infacted Recordings) and the nowadays Denmark-based Jimmy Machon attacked the scene’s dark dancefloors with clubhits like “Fading Moments” and “True Life” in the beginning of the century.
But even though alot is alike alot has also changed and developed on the other hand, for most parts to the better. Allready half way into the mellow and melancholic synthpop gem “Hello Hello” that opens the new album “Traumatized” it’s notable that Lights of Euphoria have matured in several aspects both when it comes to handling their machines but also when it comes to production-techniques aswell as vocal- and songwriting abilities.
The recognition factor is, with a few exceptions, high which indicates that the band want to show full respect to their older and faithful fans. Just like before Lights of Euphoria mixes futurepop with influences from modern electronic dance music with EBM and some calmer insertions of electronic pop. The futurepop-elements have take a step back on this new album which is dominated by swinging EBM and raw electro and sexy Douglas McCarthy-homages like “Waiting”, “Blood on the Floor” and my personal favourite the religion-critical “Book of Lies”. The band’s significant futurepop that sits next to for example Apoptygma Berzerk, Assemblage 23 and Icon of Coil, however is not completely lost on here: A trio of those appears on the album’s second half with the initial “Under My Spell”, Apop-redolent “Emptyness” and a new recording of the band’s classic “True Life”. But even though all of them are quite well executed it’s definetely in “EBM-mode” that Lights of Euphoria anno 2016 shines the brighest.
“Traumatized” suffers alot from its sprawling but despite a few proper low points and a mediocre cover of Depeche Mode’s“Stripped” (with some assistance from Soman) and the quite dreary (single) “Schwarze Sonne” this album contains a large hand full of quite pleasant tracks that surely will have the big black-dressed crowds to shake their asses also in 2016. And when it comes to the sprawling appearance we shouldn’t forget that the band always have put synthpop, EBM and dark electro side by side on the same album.
RecensionComments Off on Lights of Euphoria – “Traumatized”
Artister: 13th Monkey, Agonoize, Alien Vampires, Ambassador21, Andrew-King, Blood Axis, D-Tox, Dimensional Explosion, Essence of Mind, FabrikC, Faderhead, FGFC820, Gyron-V, Heimataerde, Heil:Sector, Izsloscope, Kant Kino, Kiew, Kopfer Kat, Leaether Strip, Lights of Euphoria, Modulate, Mono-Amine, Nachtmahr, Painbastard, Phosgore, Protostar, S.A.M, Soman, Statik Sky, Substaat, Suicide Inside, Tactical Sekt, The Peoples Republic of Europe, Unter Null, Wieloryb, Winterkaelte, X-RX, Xotox, XP8 Datum: 19-23 juni 2013 Scen: Betong/Chateau Neuf, Oslo Rapport & Foto (mobilkamera):Joakim Holfve
När KOMA Festival presenterades var det både en och annan som rynkade pannan. En norsk industrial-festival i Oslo – på självaste midsommar – med en lineup som skulle göra WGT, Summer Darkness och Amphi gröna av avund..
Trots SGA-vibbarna (minns ni, synthfestivalen som skulle plocka upp trådarna efter Arvika men hann inte med mer än ett par förfester innan allt gick åt skogen) och en del avdroppade band längs vägen – Unter Null, Lights of Euphoria, Tactical Sekt bland annat – slog KOMA upp portarna på Betong/Chateau Neuf i Oslo. Det kanske inte är helt rättvist att kalla det en festival per se, mer tre dagar av klubbkonsert. Meet and greets, merch och festivalpris i baren (okej, vi behövde i alla fall inte betala hundra spänn ölen) satte KOMA i festivalhörnan men i princip allt hände i källaren av Chateau Neuf – på gott och ont.
Egentligen hade KOMA bara ett problem och det är antalet besökare. Det här var första gången festivalen anordnades och Oslo kanske inte är det mest logiska stället för galna tyskar att åka till men av de drygt 900 attending på Facebook sågs typ dryga hälften – något som drog ner stämningen. Arrangörer, band och de besökare som kom såg dock till att vända det till något positivt såg gått det gick – sällan har väl en festival varit så intim mellan besökare och band. Torsdagens halvt deprimerande dansgolv, sett till antalet deltagare, blev desto bättre under fredagen och lördagen när fler gäster strömmade till. Banden som inledde festivalen – redan vid 18.00 – hade kanske inte den mest tacksamma uppgiften och med tanke på att lokalen stängde drygt 02.30 hade en förskjutning av spelschemat, och främst öppettiderna, tagits emot väl av alla.
Torsdagens största namn var utan tvivel Nachtmahr som stände kvällen, men kvällens självklara vinnare var i stället Iszoloscope. Trots att bara en bandmedlem var på plats skapade han magi med sin Akai-låda som lät hårt, smutsigt och live. Tyvärr kan man inte riktigt säga samma sak om alla andra där till exempel Alien Vampires bjöd på en show men en sällsynt dålig uppvisning i playback – en tävling där FabrikC nog får kvällens silvermedalj. All heder åt KOMA som under kvällens slutföreställningar bokat in internationellt erkända DJ:s för att underhålla på det andra golvet. Så medan Nachtmahr gjorde sin sedvanliga föreställning kunde vi som kanske känner att det inte känns så nytt och fräscht längre ha vårt roliga på annat håll.
Svenska D-Tox och Ambassador21-projektet Suicide Inside var bland de första att ställa ut skorna under fredagen men det var först med X-RX som kvällen och publiktillströmningen tog riktig fart och fortsatte med främst S.A.M, KIEw, och Agonoize.
Om de tidigare dagarna hade känts för snäll gick söndagen i noise-tecken. 13th Monkey, Xotox och Winterkaelte rev väggarna på lilla golvet medan Soman, Modulate och Leaether Strip körde sitt race på det stora.
All in all – trots den lite mediokra publiktillströmningen var KOMA extremt lyckat för de som var där. Alla inblandade lämnade Oslo med trötta ben och bankkonton i upprorstillstånd. Det är synd att en scen som är duktiga på att klaga på att det “aldrig händer något” inte dyker upp när det väl är något. Visst – Oslo på midsommar kanske inte är superlämpligt för oss grannar i öst – men KOMA förtjänade en större publik. Om bara diverse band kunde en gång för alla släppa grejen med att ha de urlöjliga dansarna på scen så hade jag varit helnöjd.
Infacted Recordings populära klassikerserie har nu nått fram till del 26 och nästa klassiska band att erhålla en remastrad samling är det tysk-danska EBM/electroprojektet Lights Of Euphoria.
Lights Of Euphoria bildades i mitten av nittiotalet av Torben Schmidt, Jimmy Machon och (den sedan 2006 avhoppade) tredjemedlemmen Kevin Markdan. Bandet släppte fyra album via det legendariska skivbolaget Zoth Ommog under nittiotalet och återvände under 2000-talet med ytterligare två albumsläpp via Accession Records.
Utöver detta har man släppt en handfull singlar och EP’s med klubbhits som “Deal In Sex”, och “Subjection” som har gjort de största avtrycken i scenens historia.
På den nya samlingen “Subjection” presenteras alla de klassiska hitsen från bandet inklusive kollaborationen “You Better Run” med Johan van Roy från Suicide Commando. Utöver detta även en helt ny remix på “Subjection” signerad Claus Larsen (Leaether Strip). Bland de övriga remixerna finner vi namn som Dioxyde, Painbastard och Feindflug. Samlingen släpps precis som de tidigare begränsad till 1000 exemplar.
Tyska darkwaveakten Diary Of Dreams med Adrian Hates i spetsen är nu redo att presentera detaljerna kring det nya albumet “Ego:X” som blir Diary Of Dreams‘ tionde i ordningen.
Singeln “Echo In Me” släpptes i mitten av november förra året (lyssna nedan!) och är enligt frontmannen själv en bra indikation för soundet på det kommande albumet som följer upp 2009 års “(If)”. Albumet innehåller också ett intressant gästspel av Amelia Brightman (Sarah Brightmans yngre syster) på “Push Me!”. Amelia är tidigare känd från tyska Gregorian, en gregoriansk ensemble som är kända för sina tolkningar av moderna pop/rock-låtar.
“Ego:X” släpps i tre olika utgåvor. Utöver den ordnarie enkel-CD’n så släpps även en begränsad 2CD-utgåva ** innehållande det exklusiva bonusspåret “The Return” samt tre remixer. Albumet släpps också i en specialbox i 7″-format som innehåller 2CD-utgåvan ** samt extra lull-lull.
Adrian Hates bildade Diary Of Dreams i slutet av åttiotalet efter att han – som klassiskt utbildad gitarrist och pianist och även bassist – bland annat varit en del av bandet Garden Of Delight. Efter framgångar med debutalbumet “Cholymelan” (1994) som släpptes via Dion Fortune så valde han under mitten av nittiotalet att starta det egna skivbolaget Accession Records, ett skivbolag som sedan dess gjort skivsläpp med storheter som bland annat Diorama, Painbastard, SITD, Lights Of Euphoria och Haujobb. Adrian Hates var också inblandad i Torben WendtsDiorama under bandets första år. Adrian Hates sköter allt låtskrivande och sin produktion på egen hand med viss elektronisk assistans av Daniel Myer (känd från bland annat Haujobb, Destroid, Architect och Covenant) och Torben Wendt. Diary Of Dreams blir ett band först på scenen då Adrian backas upp av bland annat Gaun:A, Flex, DNS, Dejan, Torben Wendt och Daniel Myer.
