Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Let’s Go Dark"

God Module – “The Unsound”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Metropolis Records, Infacted Recordings
Releasedatum: 12 juli 2019
Genre: Dark Electro
Bandmedlemmar: Jasyn Bangert, (Andrew Pearson), (Courtney Bangert), (Clint Carney)
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookTwitterLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnationBandcamp

(English version below)

Medryckande melodiöst från nominerade Nordamerikanska genremästaren

Produktiva akten God Module fortsätter att kombinera medryckande och melodisk darkwave och harsh electro på det nya albumet The Unsound, som blir aktens åttonde i ordningen. God Module fick sitt stora genombrott med Let’s Go Dark, som med tillhörande titelspår under 2007 satte de alternativa dansgolven i brand. För mig personligen så har akten, som debuterade med Artificial redan 1999, för längesedan cementerat sig som en av de absolut starkaste på den Nordamerikanska mörka electro-scenen.

God Modules musik är placerad i det gränslandet mellan aggressiv, distad harsh ebm och melodisk darkwave, men hämtar även en hel del ljudmässiga influenser från både mörk techno och trance. Men trots dess kantigt tilltufsade och dissonanta framtoning så utgår God Module genomgående från en relativt melodiös och refrängstark mörk pop-mall. “Cross My Heart” som inleder det nya albumet är ett alldeles lysande exempel på detta. Med en medryckande refräng framförd i Jasyn Bangerts growlande, mörka och dissonant personliga stil.

Nåväl.. Nu är det ju inte direkt så att den rutinerade Amerikanen har gått över till att komponera schlager-pop, om någon i sin vildaste fantasi skulle kunna inbilla sig det. Mittenspåren “Display” och titelspåret “Unsound” är hotfullt och frenetiskt fulladdade av aggressiv mörk electro, som visar upp God Modules styrka jämfört med många av plagiaten i genren.

The Unsound kommer jämnt lastat med mörka pärlor och låtarna är fulla av alla de i sammanhanget viktiga beståndsdelarna, med passande teman som kretsar kring nattsvart ångest, ockultism och diffusa berättelser inspirerade från både mardrömmar och verklighet. God Modules konceptram på The Unsound kan förvisso verka lite trång och snäv, och hade på sina ställen mått bra av att ha fått vidgas något, kanske framförallt med ett par temposänkningar längs vägen. Men trots detta så är det ett fint produktionstekniskt hantverk rakt igenom, utan några utfyllnadsspår eller halvmesyrer.

Mina två personliga favoriter får vänta på sig till albumets andra halva. “Hindsight” och “Phenomenon” har inte bara albumets två snyggaste intron. På den förstnämnda ramar en snygg filmsampling in det repetetiva synthriffet till en snygg tjock helhet, medan vocoderpåläggen i den medryckande refrängen i den sistnämnda snabbt sätter sig som en smäck.

The Unsound har God Module både hämtat inspiration från sina egna musikaliska rötter och blickat försiktigt framåt. Albumet kommer inte göra några fans besvikna.

Tracklist

Relaterad bild

01. Cross My Heart (05:07)
02. Grey Forces (04:55)
03. Unconscious (05:00)
04. Display (04:32)
05. Unsound (04:35)
06. Behind The Curtain (04:30)
07. Hindsight (04:54)
08. Deja Vu (04:33)
09. Phenomenon (04:43)
10. One Last Wish (04:20)

(English version below)

Catchy and melodious from the North-American genre champion nominee

Productive act God Module continues to combine catchy and melodic darkwave and harsh electro on the new album The Unsound, the eighth longplayer in order. God Module got the big breakthrough with Let’s Go Dark, which, with its title track back in 2007 really set the alternative dance floors on fire. My personal opinion is that God Module, who debuted with Artificial allready in 1999, has long since cemented itself as one of the top bands on the North-American dark electro scene.

God Module‘s music is located on the borders inbetween aggressive, distorted harsh ebm and melodic darkwave, but also fetches a lot of sounds and influences from both dark techno and trance. But despite its angularly sophisticated and harsh dissonant appearance, God Module‘s song structures emanate from a relatively melodious and refractory dark pop template. “Cross My Heart”, which launches the new album, is a brilliant example of this. With a catchy chorus performed in Jasyn Bangert‘s growling, dark and dissonant personal style.

Well, now it is not at all the case that the experienced American has gone over to composing schlager-pop, if anyone in his wildest imagination would imagine that. The middle tracks “Display” and the title track “Unsound” are both threatening and frenzy aggressive dark electro, which shows the strength of God Module compared to many of the genre’s copycats.

The Unsound comes evenly loaded with dark hits and the songs are packed with all the important elements needed, with appropriate themes that revolve around depressive anxiety, occultism and diffuse tales inspired by both nightmares and reality. God Module‘s conceptual framework on the album can indeed seem a little tight and narrow, and would have gained from a good measure of having been widened somewhat, perhaps above all with a few tempo reductions along the way. But in spite of this, it is a finely produced album all the way through, without any fillers.

My two personal favorites comes on the second half. “Hindsight” and “Phenomenon” don’t only incorporate the album’s two best intros. On the first-mentioned a movie sample nicely frames the repetitive riff to a sweet and thick whole, while the vocoder-addons in the catchy chorus of the latter quickly gets stuck in my head.

On The Unsound, God Module has taken inspiration both from his own musical roots while gently leaning on forward. This album will not disappoint any fans.

God Module följer upp med “False Face”

Tags: , , , , , ,


Efter en hel del framgångar via bandets två senaste album “Let’s Go Dark” (2007) och “Séance” som släpptes 2011, så är nu amerikanska God Module, med Jason Bangert i spetsen, redo att presentera “False Face”.

Det nya albumet, som blir bandets sjätte i ordningen sedan debuten med “Artificial” från 1999, fortsätter utforska bandets favoritteman: Med andra ord handlar det givetvis om det ockulta, lojalitet, svek, sex och döden och livemedlemmen Clint Carney (som också återfinns i System Syn och Imperative Reaction) bidrar ännu en gång med sånginsatsen. Se videon till det första smakprovet “Destroy the Day” nedan.

“False Face” släpps den 11 mars via Metropolis Records.

Tracklist

god_module_false_face

01. A Good Night to Die
02. Black and Blue
03. Nothing but Mine
04. False Face
05. Hating How We Love
06. Through the Noise
07. Destroy the day
08. Faith Is Fragile
09. Sky Shut Down
10. The Mark

God Module – “Séance”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: CD, Box, Digital, Spotify
Skivbolag: Out Of Line
Releasedatum: 13 september 2011

Genre: Dark Electro

5/10

God Module i medelålderskris

Seattle-baserade trion God Module har några år på syntharnacken. Den femte fullängdaren i bandets karriär – “Séance”, bär tyvärr spår av en åldrande trio som verkar börja få slut på idéer.

Som ett av de stora bandet på dark electro-scenen är God Module knappast några nykomlingar. De har inspirerat många up and coming-artister de senaste åren. Själva har de stått för ett otal konserter och flera album – där 2003 års “Empath” är karriärens hittills bästa. Sedan senaste albumet “Let’s Go Dark”, som släpptes för fyra år sedan, har det varit relativt tyst på produktionsfronten ett tag. I somras introducerade man således det nya materialet via singelsläppet “Rituals”.

Och kanske har åren satt sina spår? Amerikanerna låter ovanligt trötta och jag får samma vibbar som när Korn efter ett fantastiskt 90-tal släppte förskräckliga “Untouchables” 2001 och gick ner sig.

“Séance” innehåller dock några godbitar, som singeln “Rituals”, “Afraid of the Light” och den fräscha “Into the Outside”, men annars faller de flesta spår tyvärr ganska platt. Det är inte dåligt, men jag tycker man ska kunna kräva mer av ett band i den här kalibern. Nu verkar det som God Module mest har ställt ut skorna och hoppats på att pengarna ska rulla in ändå. Det låter okej och produktionen håller hög klass, men för många spår saknar aggressivitet och vilja. (fortsättning nedan)

Förhoppningsvis är “Séance” bara en tillfällig medelålderskris för Clint Carneys, Jasons och Courtney Bangerts gemensamma projekt. Antagligen blir nästa års liveturné ett tecken på om God Module blir att räkna med även i framtiden eller om det är dags att börja fundera på pensionssparandet.

// Joakim Holfve, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

  1. Ouija  3:51
  2. Devil’s Night  4:44
  3. Plastic  4:14
  4. Doppelganger  4:13
  5. M.D.K.  5:12
  6. Extinct  4:09
  7. Rituals  4:15
  8. Into the Outside  4:45
  9. Video  4:27
  10. Remember  4:12
  11. Fake Fame  5:02
  12. Afraid of the Light  4:46