Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Landscape Body Machine"

OHMelectronic – “OHMelectronic”

Tags: , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Artoffact Records
Releasedatum: 22 februari 2019
Genre: electro-industrial, industrial metal, industrial
Bandmedlemmar: Craig Joseph Huxtable, Chris Peterson
Land: Kanada
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Från Kanada med kärlek.

Kanadensarna Chris Peterson och Craig Joseph Huxtable behöver inte någon närmare presentation. Den förstnämnda har en lång rad genreikoniska album i bagaget och har gjort ett bestående ljudmässigt avtryck exempelvis i många av Front Line Assembly-duon Bill Leeb och Rhys Fulbers olika projekt. Chris stoltserar i skrivande stund med 220 (!) krediteringar på sin Discogsprofil och även om sångaren och låtskrivaren Craig Joseph Huxtables 26, i sammanhanget kan verka blygsamma, så är det notbart att även Craig har ett gediget CV. Ett CV som utöver arbete med just Front Line Assembly även inkluderar musikprojekt som Noise UnitLandscape Body Machine och Stiff Valentine.

Duons självtitulerade och av många rosade debutalbum från 2013 föll kanske oförtjänt under mångas radar. Uppföljaren, den självtitulerade OHMelectronic (vars titel kommer sig av Ohms nyliga namnbyte), uppfyller de flesta av mina högt ställda förväntningar.

Albumet kommer förpackat i en omtumlande men samtidigt träffsäker och välljudande produktion av kompositioner som med hjälp av handplockade pusselbitar ur det klassiska Vancouversoundet och en stark personlig tvist gör att OHMelectronics musik vilar stadigt på egna ben.

Tematiskt och lyriskt har duon injicerat mycket punk i sin musik. OHMelectronic hymlar inte med att de, minst sagt, är förbannade på mänsklighetens allmäntillstånd och alla de grymma omständigheter som råder runtom i världen. En värld där multinationella företag och makthungriga politiker med järnhand styr oss människor med hjälp av destruktiva, avhumaniserande “money talks”-paroller.

OHMelectronic går på knockout redan i första ronden. Låten “Uppercut” är högoktanig och träffsäker och den får mig att med ett brett leende på läpparna att tänka på de allra bästa från ur det tidiga 90-talets stora genreöverskridande musikvåg. En musikvåg där banden med stora framgångar mixade EBM och metal. De efterföljande “Everything is Gone” och “Disarmed” fortsätter delvis på samma spår och understryker faktumet att den här duon definitivt inte är här för att vända andra kinden till och låta sig förminskas till någon sorts anonym gråklädd massa av tystnad. Här är det fullmatad industrirock i upptempo med rejält agiterade undertoner som gäller. Technotrash med punkattityd av det finaste Nordamerikanska märket.

OHMelectronic fullkomligt svämmar över av nyss nämnda känslostämningar men bandet visar även upp andra sidor. Som på den bluesdoftande och överraskande “With” till exempel, som ljudmässigt påminner både om Nine Inch Nails men även den bluesrock-funkiga EBM som Nitzer Ebb producerade på sina senare album. Avsticket är dock kortvarigt och “Undone” sätter åter ner foten i mer välbekanta jaktmarker via både ett medryckande driv och en slagkraftig refräng.

Apropå bandmedlemmarnas kopplingar till Front Line Assembly så är den mörka och technoinspirerade “Decline” (som introduceras  via det ambienta instrumentalspåret “Godspeed”) det allra mest uppenbara exemplet på att det är en akt från den stora “Vancouverfamiljen” vi har att göra med. Även om skillnaderna är rätt stora om man detaljstuderar tillvägagångssättet. OHMelectronic har ett mycket mer direkt anslag och låtarna är konstruerade med kortare intron och outron. Dessutom har de genomgående en snabbare väg fram till själva crescendot.

OHMelectronics andra fullängdare innehåller det mesta av det jag älskar när det kommer till den här musikgenren. Från Kanada med kärlek.

Tracklist

Bildresultat för ohmelectronic

01. Uppercut (04:44)
02. Everything is gone (03:30)
03. With (04:24)
04. Undone (05:14)
05. Disarmed (03:41)
06. Godspeed (02:41)
07. Decline (04:12)
08. Endless War (04:06)
09. Redshift (01:33)

(English version below)

From Canada with love.

Canadians Chris Peterson and Craig Joseph Huxtable don’t need a deeper introduction. The former has a long series of genre iconic albums in the baggage and has injected a lasting sound impression in for example many of Front Line Assembly duo Bill Leeb and Rhys Fulber’s various projects. At the time of writing, Chris holds 220 (!) credits on his Discogs profile and although the singer and songwriter Craig Joseph Huxtable‘s 26, in the context may seem modest, it is noticeable that Craig also holds a solid resumee, that in addition to his work with Front Line Assembly also includes music projects such as Noise Unit, Landscape Body Machine and Stiff Valentine.

The duo’s self-titled and praised debut albums from 2013 may have fallen undeservedly under many radars. The sequel, the self-titled OHMelectronic (whose title comes from Ohm‘s recent name change), meets most of my high expectations.

The album comes packed in a tumultuous but also accurate and well-sounding production of compositions which, with the help of hand-picked pieces of the classic Vancouversound and a strong personal twist, make OHMelectronics music rest firmly on its own feet.

Thematically and lyrically, the duo has injected a lot of punk into their music. OHMelectronic are, to say the least, in no pretence regarding the fact that they’re indeed quite pissed about the general state of humanity and all the cruel circumstances that prevail around the world. A world where multinational corporations and power-hungry politicians with no remorse are set to control us with the assistance of destructive, dehumanizing “money talks” parolls.

OHMelectronic aims for the knock out already during the first round. The song “Uppercut” is highly octanic and accurate and it makes me, with a big smile on my lips, think of the very best from the great genre-transgressing music trend of the early 90’s. A music trend where various bands with great success mixed EBM and metal. The subsequent “Everything is Gone” and “Disarmed” continues partly down the same street and underlines the fact that this duo is definitely not here to turn the other cheek and let themselves be reduced into some sort of anonymous gray-clad mass of silence. Here the full-fledged industrial upbeat presents itself with agitated undertones. Technotrash with attitude of the finest North American kind.

OHMelectronic completely overflows with the aforementioned emotional moods, but the band also has a few other sides to put on display. Like the bluesy and surprising “With”, for example, which reminds both of Nine Inch Nails and the blues rock funky style of EBM that Nitzer Ebb produced on they’re later albums. The detour, however, is indeed short-lived and “Undone” puts it all back on track in more familiar hunting grounds with a catchy drive along with a powerful chorus.

Regarding the band members’ connections to the likes of Front Line Assembly, the dark and techno-inspired “Decline” (which is introduced via the ambient instrumental track “Godspeed”) is the most obvious example of them being an act coming from the great “Vancouver family”. Even if the differences do become quite obvious if you study their approach in detail. OHMelectronic has a much more direct drive and the songs are designed with shorter intros and outros. In addition, they also take a consistently faster route to the actual crescendo’s.

OHMelectronic‘s seond longplayer include most of what I love when it comes to this music genre. From Canada with love.

 

Ohm – “Car Crash”

Tags: , , , , , , , ,


Första smakprovet från Ohm  – det nya musikprojektet från Chris Peterson (Producenten från Front Line Assembly, Delerium och Decree m.m.) och Craig Joseph Huxtable (som varit inblandad i bland annat Landscape Body Machine och Noise Unit). Enjoy!

Front Line Assembly – “I.E.D.”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD/Digital download
Skivbolag:
Dependent/Metropolis Records
Releaseedatum:
Ute nu!

7/10

Välskriven, personlig och snygg – Men tyvärr långt ifrån en ny klassiker.

När frontmannen Bill Leeb för drygt ett år sedan på allvar satte igång processen med att portionera ut information kring ännu en fullängdare med sitt huvudprojekt Front Line Assembly, blev jag i vanlig ordning eld och lågor. Bill har med sina projekt i allmänhet och med Front Line Assembly i synnerhet lämnat en bestående röd tråd hos mig personligen. Jag växte upp med bandets tidiga alster och har sedan mitten av åttiotalet fått åka med på en otrolig resa som landat i ett flertal klassiska album som till exempel “Caustic Grip” (1990) och “Tactical Neural Implant” (1992).

Front Line Assembly fortsätter med att sätta upp milstolpar längs en kantad väg där stora delar av en hel genre alltför ofta går vilse. Man bryter ständigt ny mark och ser många andra band göra tappra, men inte alltid helt lyckade försök att hänga med.

Lineupen har varierat en hel del genom åren. Under vissa perioder har Bill helt ensam, med hjärnhand styrt sitt Front Line Assembly. Ibland har den ständige bundsförvanten Rhys Fulber agerat vid hans sida och i vissa fall under senare år  har denne klivit åt sidan till förmån för programmeraren Chris Peterson. På några album har man även arbetat som en trio.

Till inspelningen av det förra albumet, “Artificial Soldier” (2006), så anslöt ett helt koppel av musiker för att att delta i skapandeprocessen; Rhys Fulber, Chris Peterson, Jeremy Inkel, Adrian White och Jarod Slingerland. Nu är stallet till viss del utbytt igen och de som medverkar på nya albumet är, förutom frontmannen Bill Leeb själv; Jeremy Inkel, Chris Peterson, Craig Huxtable med programmering på “Shifting Through The Lens” (känd från Landscape Body Machine), Jared Slingerland, Justin Hagberg som bidrar med gitarr på “Release”, “Stupidity” och “Afterlife” (mer känd från Three Inches Of Blood). Utöver detta har Al Jourgensen (från Ministry) gästspelat och bidragit med en egen låt till albumet, på denna har även Samton D’Ambruoso stått för trumprogrammeringen.

Med tanke på vilka namn (läs: gitarrister) som bidragit med arbetet på det nya albumet så känns resultatet uppenbart vid första anblicken. Sex av de tio spåren bottnar i tunga gitarriff ovanpå Bill Leebs sedvanliga ljudmatta av skruvande synthar, analoga basgångar och myller. De samplade tvåminuters introna finns där, den typiska trumprogrammeringen likaså och ovanpå alltihop Bills underbara stämma.

Textmässigt är albumet oerhört starkt och innehåller de mest personliga texter som Bill någonsin skrivit. Utöver de gamla vanliga influenserna som det allmänna mediabruset, samhällsproblem och konflikter, så ges vi till exempel en sörjande, ifrågasättande Bill i låten “Afterlife”. Låten handlar om om hans pappas död och frågeställningar kring det eventuella livet efter detta. Bill växte aldrig upp med sin pappa och denne avled sedan mycket tragits blott sju veckor efter han träffat honom första gången. Utöver detta sjunger han också sin mammas hemland i “Angriff”, där han beskriver ett krigshärjat Ryssland.

Jag är kluven till “Improvised.Electronic.Device”. En del av albumet låter ganska nytt och fräscht, men en lika stor del ger tyvärr ganska starka a vibbar av upprepning från tidigare material.  Bland annat refrängen i det spår på skivan som enklast kan identifieras med vad Front Line Assembly står för – “Hostage”. Den är väldigt välbekant, även om låten i sig håller mycket hög klass, med underbara rytmer, pulserande analoga basgångar och en refräng som sätter sig direkt. Al Jourgensens bidrag låter inte helt oväntat mycket Ministry, men den passar in bra på skivan och håller absolut måttet.

Hardcorefansen rynkar lite på näsan och själv är jag mest förundrad, om än på ett positivt sätt. Front Line Assembly har med “Improvised.Electronic.Device” producerat ett stycke  industrimetall. Dock ett ganska bra sådant, väl värt ett köp både för gamla och nya fans.

Tracklist:

1. I. E. D.
2. Angriff
3. Hostage
4. Release
5. Shifting through the lens (Edit)
6. Laws of deception
7. Pressure wave
8. Afterlife
9. Stupidity (featuring Al Jourgensen)
10. Downfall