Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Kulturbolaget"

Liverapport: Gary Numan 20180302, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Åttiotalsikonen Gary Numan levererade ren energi på Kägelbanan i Stockholm den 2 mars.

Jannice Faringer (text) och Jens Atterstrand (foto) rapporterar.

 

 

 

 

Det är svårt att inte imponeras av den energi som den snart 60-åriga elektroniska pionjären Gary Numan fullkomligt sprudlade av när han tillsammans med sitt fyrmannaband intog den fullsatta konsertlokalen Kägelbanan i Stockholm under fredagen. Från öppningslåten “Ghost Nation” till den avslutande “A Prayer For The Unborn” dansade sig Gary genom en sjutton låtar lång spelning samtidigt som han gjorde en oklanderlig sånginsats. Imponerande.

Jag tror att många med mig var nyfikna på hur Gary, med sin långa- och musikaliskt skiftande karriär, skulle knyta ihop tråden mellan det gamla och det nya. Mellan de facto att han under slutet av sjuttiotalet var en av de första som fick en hit med en synthbaserad låt och den industriella rock som han från nittiotalet och framåt har övergått till. Hur skulle låtar som ”Cars”, ”Are ’Friends’ Electric” och ”Me I Disconnect From You” från The Pleasure Principle (1979) låta när de skulle framföras av ett band iklädda sandfärgade och söndertrasade outfits à la postapokalyps, istället för de strikta ”synthiga” kostymerna som många förknippar med Gary Numan. Svaret på frågan blir, helt ok. Men det stora ”menet” blir ändå att jag hade önskat att syntharna hade varit mer framträdande och inte dränkts av den övriga ljudbilden.

”Hängivenhet” var ett ord som dök upp i mitt huvud där jag stod längst fram i den alltmer syrefattiga lokalen. Allt var genomtänkt, väl koreograferat, samspelt och snyggt med en påkostad ljussättning med många färger, stroboskop och riktade spotlights. Han har verkligen inte sparat på krutet och uttrycket ”still going strong” är en bra beskrivning av artisten Gary som fortfarande visar fram en stark musikalisk ambition. En favoritsekvens under konserten var när Gary, gitarristen och basisten liksom klev ut genom en röd ”vägg” av ljus och turades om att flirta lite med publiken. Men i övrigt när det kom till just publikkontakt så var den till det närmaste obefintlig. Även om det är känt att engelsmannen inte är mycket av en ”talker” på scen så hade jag åtminstone önskat mig ett ”hello” .

Rent dramaturgiskt så var uppbyggnaden av set-listen kanske tänkt att mer och mer skapa ett klimax mot slutet där de flesta av de gamla godingarna framfördes även om ”Metal” (lite oväntat) spelades redan som låt nummer tre. Inte förrän som nummer tolv i ordningen dök hiten “My Name is Ruin” från de senaste albumet Savage (Songs from a Broken World) (2017) upp och ytterligare lyfte stämningen hos den vid det här laget väl uppvärmda publiken.

Gary är, och har länge varit en betydelsefull artist, både för scenen och för många på ett personligt plan. Det blev extra tydligt när vi efter spelningens slut stötte på ett gäng stelfrusna fans som troget väntade vid Garys turnébuss med några gamla vinyler i händerna, bland andra Gary Numan & Tubeway Army Replicas. När det sedan delade med sig av sina bästa Gary-minnen fick de något glansigt över ögonen. Känslan av att ha varit med om något lite extra stort värmde upp min köldbitna kropp där i natten, tack Gary och grattis i förskott!

Setlist

(Intro)
Ghost Nation
Halo
Metal
Everything Comes Down To This
Down In The Park
Mercy
Pray For The Pain You Serve
Here In The Black
The Fall
Bed Of Thorns
Love Hurt Bleed
My Name Is Ruin
Cars
When The World Comes Apart
Are Friends Electric

Extranummer

Me I Disconnect From You
A Prayer For The Unborn

Liverapport: The Sisters of Mercy 20170909, Stockholm (foto)

Tags: , , , , ,


The Sisters of Mercy besökte Stockholm och spelade på Fryshuset den 9 september. Jens Atterstrand var på plats i fotodiket och levererar nu ett galleri från konserten.

 

 

 

 

Liverapport: Welle: Erdball (+ Nordloef) 20140404, Malmö

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Tyska Welle:Erdball gästade nyligen Sverige och (utöver Göteborg) även Malmö. Thomas Hulteberg var på plats och levererar nu följande rapport från kvällen..

 

thomas_hulteberg

 

 

 

 

2 Gameboys och 4 robotar

Klubb Neostalgia bjöd fredagen den 4 april upp till dans med de två akterna Nordloef och Welle: Erdball på anrika Kulturbolaget i Malmö. Jag begav mig dit med väldigt höga förhoppningar om en grym kväll eftersom jag gillat Welle: Erdball sedan slutet av nittiotalet men aldrig lyckats med att se dem spela live. Tro mig jag har försökt men det har alltid varit något som kommit i mellan, har de spelat på en festival jag besökt så har det alltid, och jag menar alltid, krockat med något annat arrangemang som känts viktigare. Konserten var mycket välbesökt och hade tyvärr inte rymts på Babel hundra meter därifrån vilket för min del hade varit att föredra. Bättre ljud, använda Visa-kort i baren och bättre arrangerad logistik – att behöva vänta i en timme på att få ut sin jacka och gå på efterfest är inte acceptabelt!

Nordloef

Jag tycket att Nordloef är en svår akt att recensera. En maskerad figur med dreadlocks dansar och röjer, modulerar och live-mixar musik med två Gameboys på scen. Att använda melodier som är väldigt kända är en bra metod för att dra till sig uppmärksamhet. Du känner direkt igen melodierna till Weezers “Buddy Holly” och Zombie Nations “Kernkraft 400” i Gameboy-klädsel. Framförandet är bra och det är en väldigt unik uttrycksform men en halvtimme är precis lagom mycket.

6/10 BRA!

Welle: Erdball

Ibland händer det att jag bygger upp omöjligt höga förväntningar inför en konsert, det kan handla om ett band eller artist som jag beundrat länge eller det kan vara att jag ser en akt för första gången. Oftast när detta händer blir jag besviken, konserten blir aldrig så bra som jag har föreställt mig den i förväg.

Som tur är händer inte detta denna kväll, mina förväntningar är skyhöga och Welle: Erdball levererar en konsert som jag sent kommer att glömma. Fyra robotar gör entrè på KB:s scen och inleder med en alldeles briljant cover på Kraftwerks “Die Roboter” komplett med minimalistisk robotdans, fräcka masker som öppnas och avslöjar kretskorten under huden.

Konserten är mästerligt upplagt med sex låtar från senaste skivan “Tanzmusik für Roboter” där de riktigt starka korten är “Der Flipperkönig” och titellåten. Glas med röstkort har innan spelningen placerats ut i lokalen och publiken har fått fylla i vilka låtar de tycker att bandet ska framföra efter sjoket med nytt material är färdigt. Tyvärr var all information om det här på tyska och kan ha varit lite svårt att lista ut för gemene man. Lådan med röstkort levererades till sångerskan Fraülein Venus som under resten av konserten drar ett röstkort på måfå, presenterar låten för bandet och publiken och sedan spelar de låten.

En riktig överraskning för mig är “Eine Neue Zeit” från skivan “Der Kalte Krieg”, en cover på tyska “Der Liederkrantz” som framförs nästan som originalet men med betydligt bättre sång, signerat Hannes “Honey” Malecki. Störst jubel denna kväll får de tre avslutande hitsen “Starfighter F-104G”“Monoton und Minimal” och “Es Geht Voran”. Många besökare som jag pratade med var missnöjda med setlisten och framförallt att “Deine Augen” helt uteblev. Jag kan förstå och sympatisera med dem som inte fick höra sin favoritlåt, men själv hade jag mycket hellre hört “Ich Mach Mich Schön” från senaste skivan än en uttjatad dänga som “Deine Augen”.

8/10 STRÅLANDE!

Nordloef_Babel_Malmö_2014-1Nordloef

Welle_Erdball_Babel_Malmö_2014-1

Welle: Erdball

Welle_Erdball_Babel_Malmö_2014-2

Welle: Erdball