Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Kristoffer Grip"

Intervju: Peter Fristedt (Agent Side Grinder)

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Vi är många som har längtat efter ny musik från den svenska postpunk/industri-akten Agent Side Grinder. Snart är väntan över då bandet nu är aktuella med nytt material. Dessutom har de en rad livespelningar inbokade under det kommande året, bland annat på Slaktkyrkan den 26 maj i Klubb Döds regi.

Jannice Faringer fick ett litet snack med Peter Fristedt om både det som varit och det som komma skall.

 

Om vi backar bandet till då allt började. Ni har ju varit med ett tag nu, vill du ge en kort recap?

– Jag och Johan Lange lärde känna varandra när jag drev ett litet skivbolag och skulle spela in en skiva med en grupp Johan var medlem i och vi pratade en hel del om synthar och sound. Vid den tidpunkten hade jag ett annat band och ville att Johan skulle komma med i det bandet men de andra medlemmarna ville inte det. Så småningom ringde jag Johan och berättade att jag vill starta ett nytt band och att jag hade hittat på namnet ”Agent Side Grinder”. Vi träffades regelbundet och experimenterade med trummaskiner, sequencers och synthar. Under 2006 spelade vi i Amsterdam och fick ett erbjudande efter spelningen om att släppa en vinyl sjua på skivbolaget Enfant Terrible. 2008 kom våran debutskiva och det blev lite av en hit både bland synthare, gother, punkare och hipsters etcetera. En skiva som var bred men ändå smal. Det har blivit lite av vårt sätt att jobba, att göra musik som är smal och svår men att hitta ett sound som gör den tillgänglig.

Namnet är ju intressant, vad betyder det egentligen? Var det bara du och Johan som spelade in debutplattan och var det först på Irish Recording Tape som de övriga medlemmarna kom in i bilden?

– Namnet var en gammal anteckning jag hade och har ingen egentlig betydelse annat än att det lät bra. När vi spelade in sjuan och första albumet hade Kristoffer Grip (sång) kommit med. Sedan var Johan i USA under drygt ett år och då kom Alexander Blomqvist (vår första basist) och Henrik Sunbring med som vikarier. När Johan kom tillbaka blev dom kvar och vi spelade in Irish Recording Tape.

På tal om medlemmar (och en fråga många undrar över) – Kristoffer hoppade (plötsligt) av, kan du berätta om vad som egentligen hände?

– Jag hade ingen aning att han gick i tankar på att lämna bandet, det kom som en chock. Till oss andra sa han att han ville fokusera på det han är utbildad till det vill säga konstnär. Henrik och Thobbe lämnade bandet då de inte såg någon framtid utan Kristoffer.

Vi är ju så nyfikna på den nya sångaren Emanuel Åström, som blev er nya sångare på ett lite annorlunda sätt, hur gick det till?

– Vi började i princip direkt efter Kristoffers avhopp att leta efter en ny frontperson. Dock var det väldigt svårt och det kändes nästan hopplöst. En kväll satt jag och Johan på Bierhaus innan vi skulle gå och se Lebanon Hannover på Nalen. När vi gick upp mot Nalen så sprang vi på Emanuel (vi kände Emanuel då han hade arrangerat en ASG spelning i Uppsala). Emanuel frågade hur det gick om vi hade hittat någon sångare och så vidare. Då frågade Johan honom om han kan sjunga och Emanuel svarade då, ”ja, klart att jag kan sjunga”, ”jag kommer till er replokal i veckan”. Det var som i en film, vi tänkte inte alls på honom eftersom att vi inte visste att han var en duktig sångare. Han är en fantastiskt person och frontman.

Med tanke på den nya konstellationen hur har det påverkat er och soundet på det kommande albumet? Kommer det gemene ASG-fanet att känna igen sig?

 

– Absolut! Låtarna och soundet finns där och jag skulle snarare säga att det låter mer ASG än tidigare. Sedan upplever vi att vi kan jobba snabbare och effektivare nu när vi bara är 3 personer. Det blev ett rätt så stort projekt när vi var sex personer som skulle säga sitt i princip om allt, från ett trummslag till huruvida vi skulle ta en spelning eller ej.

Sedan starten har ni släppt via en handfull olika etiketter men precis som med senaste släppet Alkimia (2015) släpper ni även nu via Progress Productions, hur kommer det sig?

– Vi har alltid haft bra relationer med tidigare labels och med många bolag har det varit bestämt från början att det ska släppas bara en vinyl, ep etcetera. När vi började jobba med Torny Gottberg var det för att vi ville ligga på ett bolag och jobba långsiktigt. Vi har ett väldigt bra samarbete och bollar mycket idéer.

Avslutningsvis, nytt album och turné på gång under 2018 och ni spelar tillsammans med Hemgraven och Isolated Youth på Slaktkyrkan den 26 maj. Hur resten av planerna ut? Hur kommer förändringarna i bandet påverka live-setupen?

– Vi har en hel del spelningar bokade i höst så det kommer att bli ett kul år. Live har vi gjort lite omflyttningar angående vem som gör vad på scenen. Vi repar för fullt nu och tror att många kommer att gilla det vi gör nu. Det blir både nytt och gammalt.

 

 

 

 

Liverapport: Subkultfestivalen 2016, Trollhättan

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Helgen den 12-13 augusti så arrangerades den första upplagan av den nya storsatsande festivalen Subkult.
patrik_larkniklas_hurtig

Niklas Hurtig och Patrik Lark ger här varsin sammanfattning ur lite olika perspektiv.

 

Text: Niklas Hurtig och Patrik Lark
Foto: Patrik Lark, Jens Atterstrand och Krichan Wihlborg

 

Niklas Hurtig (festivalbesökaren)

I mitten av augusti anordnades den första av förhoppningsvis många inkarnationer av Subkultfestivalen i Folkets Park i Trollhättan. Med fokus på alternativ musik och stilar såsom synth, goth, alternativ pop och liknande var tanken att föra arvet från Arvikafestivalen vidare. Med organisationer som Rätten till sin identitet, SUBRiksförbundet för subkulturer, Subvox m.fl. bakom festivalen så är intrycket att dessa verkligen brinner för allt det som festivalen står för och ämnar åstadkomma.

Trots att det var första upplagan av Subkultfestivalen fanns det en liten camping på andra sidan Göta Älv, ungefär 15 minuters promenad från Folkets Park. Där huserades ca 100 besökare från alla möjliga ställen i Sverige (och även världen) som höll festivalfanan högt med partytält, trasiga campingstolar, drickbart i mängder, härlig inställning och slumpmässig musik av alla sorts typer. Allt det som en festivalcamping ska innehålla med andra ord. Det var städat (rent generellt sagt, inte så mycket på marken kanske) och folk var väldigt trevliga och hjälpsamma trots promillehalten.

Om man ska fokusera på själva festivalområdet för en stund så kan det sammanfattas i folktomma spelningar som varvades med smockfulla, men det hade vädret en stor del i. Extra mycket då det aldrig är speciellt gynnsamt att spela runt lunch och speciellt inte om det öser ner. Huvudscenen Aura var fullstor och låg mitt i området, medan den mer klubbinspirerade scenen Stella låg i en närliggande fastighet. Över huvud taget var det nära till allt men ändå inte ”för litet”. Den lilla DJ-scenen Helgon höll besökarna varma med pumpande musik mellan akterna. Trots det regniga vädret på dagarna var kvällsakterna välbesökta. Vakterna och arrangörerna var trevliga och det hela var bra organiserat trots lite förvirring om möjligheterna till matservering strax efter öppning på fredagen. Bra priser och inte för mycket kö någonstans indikerar att det var bra dimensionerat efter besökarantalet.

Rent generellt är det ett mycket högt betyg för denna premiär nästan helt fri från barnsjukdomar, vilket tyder på professionella eldsjälar bakom det hela. En bra organisation toppat med en riktigt bra line-up bidrog till detta. Förhoppningsvis avskräckte inte vädret varken artister eller besökare så pass att det inte ska bli en uppföljare nästa år, vilket verkligen behövs för att föra Arvika-andan vidare till nya generationer!

Bästa liveakter: Tiamat och Wulfband.

Foto: Jens Atterstrand

Patrik Lark (skribent och fotograf)

Lava Bangs inledde festivalen som första liveband redan kl. 12:30 på fredagen. Det var tyvärr få som hade lyckats ta sig till Trollhättans folkpark så tidigt, dessutom duggregnade det. Men det var betydligt bättre tryck uppe på stora Aura-scenen. Lava Bangs var ett riot grrl-band med bra energi som inte skämdes för sig, ösigt och melodiöst på en gång. Förde tankarna lite till tidiga Sahara Hotnights.

Asperger Synthdrome gick upp på den mindre inomhusscenen Stella, vilket var ett bra drag då scenljuset blev mycket snyggare därinne än ute på stora scenen så tidigt på dagen. Asperger Synthdrome spelar ingenting på scenen, det är de två goth-ikonerna Adora BatBrat och Victoria Lovelace som kör singback till nostalgisk synthpop. Att sången sladdar mer än lovligt vägs upp av tjejernas patenterade och unika visuella stil, i form at kläder och smink, som gjort dem kända internationellt. Musiken får man ta för vad den är.

Then Comes Silence blir bara bättre för var gång man ser dem. I begynnelsen gick det lite långsamt och de betonade det psykedeliska, men numera har de blivit ett indierockband med kraftfulla upptempolåtar vars riff och melodier håller högsta klass. De spelade säkert fyra till fem riktiga vassa låtar i den mörkare skalan, doftandes postpunk och gothrock. Det envisa duggregnet skrämde nog bort en del, men i publiken stod flera namnkunniga musiker och såg nöjda ut. Det är ett sådant band som andra musiker gärna upplever.

Me The Tiger från Falun var överraskande bra, klart tuffare live än på skiva. I botten låg någon form av synthpop men Tobias Anderssons gitarrpålägg drev upp ljudbilden till något rivigare och mäktigare, i trakterna av vad Machinista gör. Gabriella Åströms röst satte utan vidare alla starka melodier och man förstår att det här bandet även var inbokat på M’era Luna och Infest.

Agent Side Grinder visade varför de är ett av Sveriges absolut bästa band inom den mörkare scenen. Med sin unika blandning av Joy Division, Kraftwerk och Throbbing Gristle spred de en skön melankolisk stämning från den rökfyllda scenen. Kristoffer Grips djupa stämma och karismatiska scenpersonlighet fick oss alla att glömma det lätta duggregnet. Det skitiga och lite råa retrosoundet från tape-effekter och gamla analoga synthar vävdes elegant ihop till originella låtar som “Into the Wild” och “This Is Us”. Tempot var inte lika högt som hos Then Comes Silence, istället låg styrkan i bandets karaktär och närvaro på scen. Det är alltid lika kul att se Agent Side Grinder live.

The Operating Tracks spelade en kompromisslös belgisk EBM i samma skola som The Klinik. Tyvärr tvingades EBM-tjejen Rein ställa in sitt uppträdande vilket även kom att påverka The Operating Tracks, Rein brukar dyka upp som gästartist under låten “Testify”. När hon inte kunde medverka plockades hela låten bort, vilket var synd då jag anser det vara deras allra bästa låt. Bortplockade var även de estetiska backdropfilmerna. Kvar blev bara två ganska stillastående keybordister som manglade Stella-scenens väggar och tak med riktigt hårdför body-synth mellan blixtrande lampor. Gott nog, men det var inte deras bästa framträdande.

Covenant får med sina många år på nacken räknas som Sveriges allra största synthband, inte minst i ett internationellt perspektiv, där de ofta headlinar på stora festivaler. Denna kväll bestod trion av Andreas Catjar och Daniel Myer bakom Eskil Simonsson och de hyllades i Trollhättan med ett mycket uppskattat uppehåll i regnvädret. Kanske berodde det på Daniel Myers medverkan att många låtar tycktes sakna stråkar, pads och körer. I Haujob jobbar han mest med basgångar och rytmer och så tenderade det att låta denna kväll. Det gav Eskils sång lite dåligt understöd och det sedvanliga flytet i örhängen som “Call the Ships to Port” och “Bullit” ville inte riktigt uppstå. Däremot fungerade konceptet utmärkt när Daniel Myer klev fram och sjöng ledstämman på “Lightbringer” i en ny mer rytmisk version, som kanske var spelningens mest positiva överraskning. En ny låt från kommande albumet spelades också. Den lät väldigt lovande i verserna med sitt kraftfulla och lite råa sound, men det där lilla extra i refrängen verkade saknas. Vi får väl se hur den tar sig när den kommer ut. Kul var det i alla fall att se de tre så inspirerade på scenen. Eskil gjorde flertalet glädjeskutt mellan sina stilistiska poser, Daniel Myer gav järnet som vanligt och Andreas Catjar skruvade frenetiskt på sina synthar och sitt fastspända stränginstrument. Även om det inte var den bästa spelning Covenant har gjort så var det fullt tillräckligt för att sprida en härlig stämning från den snyggt upplysta Aura-scenen och avsluta första festivaldagen på bästa sätt.

Wulfband gjorde en bejublad spelning på den lite mindre inomhusscenen Stella. Det var exakt rätt band på rätt plats i rätt sammanhang. Deras kompromisslösa energi-body piskade upp en lätt kaotisk moshpit framför scenen. Man må säga vad man vill om plojband med masker och skoltyska, men det var riktigt tajt och medryckande och mycket svårt att värja sig emot live. Denna kväll nöjde sig inte de maskerade med att bara vara två på scen. Det ramlade in flera maskerade gästartister. Hela The Operating Tracks var också uppe på scen. Chockerande nog visade sig Carolina vara en mästare i att headbanga, med sitt jättelånga hår som en vinande piska, till “Attentat”. Får en synthare verkligen göra så, frågar man sig? För de body-synthare som hade hoppats på svett-dans till något hårt så var detta den självklara höjdpunkten på festivalen. Troligen en av Wulfbands bästa spelningar hittills.

Clan of Xymox fick äran att gå ut som sista band på Subkultfestivalen. Tyvärr hade delar av bandet fastnat i Finland så de blev bara tre man på den stora Aura-scenen. Det var lite synd för Ronny är ju inte känd för att leva rövare på scenen och de andra två var fast bakom vardera synthstativ. På Castle Party i Polen nyligen var de fem, med både basist och extra leadgitarrist. Intrycket blev en smula meditativt i jämförelsen med Wulfbands spelning alldeles innan. Men så har Clan of Xymox en utmärkt repertoar av gamla fina gothklassiker som de fyrade av till Aura-scenens mäktiga ljusbad. Lite synd att Clan of Xymox fokuserade på ganska lågmälda låtar, själv hade jag gärna hört mer av de lite äldre och tuffare upptempolåtarna. Hur som helst var det en pampig avslutning på Subkultfestivalens första år.

Elektroskull ber att få tacka eldsjälarna bakom arrangemanget för en fantastisk vistelse och redaktionen ser redan fram emot nästa års upplaga.

Foto: Patrik Lark

Foto: Krichan Wihlborg

Agent Side Grinder-gästspel på EP från Luminance

Tags: , , , , ,


Luminance, som efter en handfull singelsläpp och EP:s nu är redo att till hösten presentera bandets debutalbum, släpper 3-spårs EP:n “Wait”.

Bland de tre nya smakproven från den belgiska akten finner vi även ett gästspel av Kristoffer Grip från Agent Side Grinder på det andra spåret “Testamente”. (Provlyssna och köp hela den nya EP:n nedan).

Luminance bildades 2012 och levererar ett postpunkigt sound som hämtar influenser från såväl new- och cold wave. Debutalbumet är planerat för släpp under hösten via Die Blinden Records.

Liverapport: Agent Side Grinder (+ Raba Hiff) 20150424, Stockholm

Tags: , , , , , ,


Jens Atterstrand

Stockholmskvintetten Agent Side Grinder, med det purfärska albumet “Alkimia” i bagaget, stod på Debaser Medis scen fredagen den 24 april i Klubb Död och Tänk På Dödens regi.

Jens Atterstrand med kamera var givetvis på plats för att bevittna händelserna på nära håll.

Rapport & Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotogalleriet nedanför rapporten!

Att Agent Side Grinder skulle ta klivet från de små undergroundscenerna och klara av att locka allt större publikmassor även på hemmaplan är det egentligen aldrig någon som har tvivlat på. Frågan var egentligen bara när detta skulle ske.

Men med bandets förra Manifestbelönade album “Hardware” och den senaste mer lättlyssnade “Alkimia” i ryggen så är det nu helt och fullt logiskt att man står på scenen inför ett relativt fullpackat publikhav på Debaser Medis i Stockholm den här fredagkvällen.

När setlisten sedan, av förklarkliga skäl, domineras av låtar från det sistnämnda albumet – så är succén lika fullt logisk. Det lite svårlyssnade oljudsfyllda och experimentella Agent Side Grinder finns givetvis där fortfarande i stor utsträckning. Men det mer greppvänliga materialet lyfter bandets prestation, framförallt live.

När Kristoffer Grips starka karisma och en livemässigt mycket goda sånginsats sedan toppas med ett gästspel av Kite-duon Nicklas Stenemo och Christian Berg (samt Nicole Sabouné) så är framgångssagan färdigskriven.

Stockholmskvintetten bevisar den här kvällen att man behärskar allt större arenor. Erfarenhet skapar trygghet och ger utmärkta möjligheter att utvecklas även som liveband.

Agent Side Grinder tar flera gigantiska steg framåt i min bok efter vad man presterar den här kvällen och precis som när det gäller den senaste fullängdaren “Alkimia” så är det få den här genren som lyckas med bedriften att presentera elektronisk musik så full av känslor och liv.

När det gäller förbandet Raba Hiff så fortsätter de att överraska i positiv bemärkelse och faktum är att bandet nog låter bättre live än på skiva. Energin i deras musik är bedövande bra, så även den här gången.

Agent Side Grinder – “Giants Fall”

Tags: , , , ,


 

Agent Side Grinder presenterar videont ill “Giants Fall”. Låten är hämtad från bandets nya album “Alkimia”

Agent Side Grinder – “Alkimia”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital, LP
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 25 mars 2015
Genre: Industrial, postpunk
Bandmedlemmar: K.Grip, J.Lange, H.Sunbring, P.Fristedt, T.Eidevald
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudReverbnation

(English version below)

I uppdaterad och stilren kostym

Efter framgångarna med den Manifest-vinnande “Hardware” (2012) och remixalbumet “SFTWR” (2013) så återvänder nu Stockholmskvintetten Agent Side Grinder, som består av sångaren och frontmannen Kristoffer Grip tillsammans med Johan LangeHenrik SunbringPeter Fristedt och Thobias Eidevald, med det nya albumet “Alkimia” efter att ha funnit ett nytt hem hos Progress Productions.

Redan några få takter in i den inledande “Into the Wild” så drar Kristoffer Grips mörka och vemodiga stämma oss in i Agent Side Grinders uppdaterade ljudlandskap. Ett ljudlandskap som snarare andas ett slitet (men ack så vackert) industriområde i Manchester i slutet av 70-talet än en blomstrande regnskog.

“Alkimia” presenterar Agent Side Grinder i en uppdaterad och för mig väldigt stilren kostym. Melodierna är generösare och rakare än tidigare, även om den industriella bottnen fortfarande finns där, ständigt ackompanjerade av de Joy Division-doftande gitarrslingorna.

Efter den melankoliska “For the Young” så bjuds vi på albumets industrimangel som självaste Dirk Ivens måste ha imponerats av: “Hexagon” är en härligt smattrande slagdänga som gjord för de mörka dansgolven.

Att “hitlåten” “This is Us”, som agerade aptitretare inför albumet, infinner sig först som näst sista spår understryker dessutom att den här fullängdaren är väl genomarbetad och att bandet har stort självförtroende i sitt låtskrivande.

“Alkimia” är måhända mer lättlyssnad än bandets tidigare material på gott och ont och i vissa spår påminns jag framförallt av Henric de la Cours senast album av någon anledning. Men Agent Side Grinder tappar för den sakens skull inte bort sina rötter på vägen. Få i den här genren lyckas med bedriften att presentera elektronisk musik så full av känslor och liv.

9/10 MÄSTERVERK!

Agent Side Grinder gör sig redo för "Alkimia"

Tracklist

01. Into the Wild (04:40)
02. New Dance (03:25)
03. Giants Fall (04:29)
04. Void (The Winning Hand) (06:01)
05. For the Young (05:06)
06. Hexagon (03:50)
07. This is Us (03:54)
08. Last Rites (06:54)

 

(English version below)

In an updated and stylish suit

Following the success of the Manifest-winning “Hardware” (2012) and the remix album “SFTWR” (2013) the Stockholm-based quintet Agent Side Grinder, with singer and frontman Kristoffer Grip along with Johan Lange, Henrik Sunbring, Peter Fristedt and Thobias Eidevald, now return with their new album “Alkimia” after finding a new home with Progress Productions.

Already a few beats into the initial “Into the Wild” Kristoffer Grip’s dark and melancholic voice pulls us into the updated soundscape of Agent Side Grinder. A soundscape that reminds more of a worn (but oh so beautiful) industrial estate in Manchester in the late 70’s than a thriving rainforest.

“Alkimia” presents Agent Side Grinder in an updated and for me very stylish suit. The melodies are generous and straighter than before, even though the industrial foundation is still there, constantly accompanied by the Joy Division-inspired guitar loops.

After the melancholic “For the Young” we’re treated with an industrial cracker that even would have impressed Dirk Ivens: “Hexagon” is wonderfully rattling and perfectly made for the dark dance floors.

The “hitsong” “This Is Us”, that acted as the appetizer before the album, then presents itself just first as the penultimate track wich also emphasizes the facts that this full length album is well worked through and that the band has a great confidence in their songwriting.

“Alkimia” is perhaps more easy-listened than the band’s previous material for better or worse and and on some of the tracks it reminds me of Henric de la Cour’s latest album for some reason. But Agent Side Grinder remains faithful to their roots on the way and few in this genre manages to present electronic music so rich of emotions and life.

Agent Side Grinder gör sig redo för “Alkimia”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Efter att ha funnit ett nytt hem på Progress Productions så är nu Agent Side Grinder redo att presentera bandets nya album “Alkimia”.

Den Stockholmsbaserade kvintetten var senast var aktuella med “SFTWR” som släpptes 2013 och dess föregångaren “Hardware” (2012) belönades med Manifest-priset i synthkategorin när det begav sig.

Agent Side Grinder består av Kristoffer GripJohan LangeHenrik SunbringPeter Fristedt och Thobias Eidevald och bandet gjorde sin officiella- och självtitulerade albumdebut 2008.

 

“Alkimia” innehåller åtta spår och levereras (utöver digitalt och på CD) även i en begränsad vinylutgåva.

Den första singeln “This is Us” (vars b-sida “Beloved Fool” även innehåller ett gästspel av Kite) släpptes i november (se videon nedan). Den 24 april spelar bandet åter live på hemmaplan när de gästar Debaser Medis i Stockholm.

“Alkimia” släpps den 25 mars via Progress Productions.

Tracklist

agent_side_grinder_alkimia

01. Into the Wild
02. New Dance
03. Giants Fall
04. Void (The Winning Hand)
05. For the Young
06. Hexagon
07. This is Us
08. Last Rites

Agent Side Grinder – “Rip Me (Organic Remix)”

Tags: , , , , , ,


Belgiska Organic levererar en omarbetad version av Agent Side Grinders “Rip Me” hämtad från bandets senaste album “Hardware”.

Manifestgalan 2013: Och vinnaren är…

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Ikväll hölls årets upplaga av ManifestgalanNalen i Stockholm. Nominerade synthkategorin var: Spark! “Hela din värld” (Progress Productions)Agent Side Grinder – “Hardware” (Headstomp/Klangarkivet), Cryo – “Beyond” (Progress Productions) och Moonlight Cove – “Hearts of the World” (Kinetophone).

Vinnaren blev Stockholmsbandet Agent Side Grinder med deras senaste album “Hardware” som släpptes under det förra året. Elektroskull skickar varma hälsningar till Kristoffer Grip och hans kombatanter, som för övrigt är i full gång med att slutföra bandets nästkommande album “Sftwr” som är planerat för släpp under mars månad.

Göteborgsbaserade Progress Productions, med Torny Gottberg i spetsen som förra året stod för samtliga nomineringar i kategorin, gick lottlösa vid årets prisutdelnigar, där man även var nominerade i kategorin experimentellt med Kingdom Of Ewol feat. Freddie Wadling. Det priset kammades nämligen hem av Syntjuntan för deras självtitulerade album. Electropopduon Icona Pop vann i sun tur årets pris i popkategorin med albumet “Instinct”.

Agent Side Grinder levererar hårdvara i vinter

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Agent Side Grinder återvänder senare i vinter med nya albumet “Hardware”.

Den stockholmsbaserade electro/industrialtrion består av sångaren Kristoffer Grip, uppbackad av Johan Lange, Henrik Sunbring, Peter Fristedt och bassisten Thobias Eidevald.

Det senaste albumet – “Irish Recording Tape” (från 2009) har tagit kvintetten ut på totalt tre europaturnéer – bland annat som förband till legendariska Suicide!

Nu återvänder bandet med nytt material och det första smakprovet är singeln “Wolf Hour”, där man fått gästspel av den forne Yvonne- och Strip Music-frontmannen Henric de la Cour.

Henric de la Cour är för övrigt också högaktuell med självtitulerade och mycket rosade debutalbum.

Singeln innehåller även en remix signerad Red Idiot (I’m From Barcelona). “Wolf Hour” finns fr.o.m. idag på spotify och bandet har även spelat in en video som finns att avnjuta nedan.

“Hardware” släpps den 22 februari 2012 via Klangarkivet/Headstomp Productions.

Tracklist “Wolf Hour”

  1. Wolf Hour (feat. Henric de la Cour)
  2. Wolf Hour (feat. Henric de la Cour) (Red Idiot Mix)