Format: (Album) CD, Digital, LP

Skivbolag: Metropolis Records

Releasedatum: 14 oktober 2014

Genre: Industrial Metal

Bandmedlemmar: S. Konietzko, L. Cifarelli, J. Hodgson, A. Selway, S. White

Land: Tyskland/USA

Recensent: Patrik Lark

(English version below)

Oklanderligt hantverk efter gammalt invant recept

Tyska industrimetallgruppen KMFDM startades 1984 av Sascha Konietzko och firar 30-årsjubileum med detta sitt nittonde studioalbum. Den förra skivan ”Kunst” kom så sent som förra året så det har sannerligen gått undan med ”Our Time Will Come”.

En liten varningslampa börjar genast blinka över detta faktum. Alla KMFDM:s plattor genom tiderna har inte varit lika bra så risken för en halvmesyr kändes överhängande. Men bandet är vid det här laget så rutinerade och har jobbat upp en så hög lägstanivå att den misstänkta floppen uteblir. Inte heller är det någon musikalisk milstolpe. Det hela är oklanderligt hantverk efter de gamla KMFDM-recepten som vi vant oss vid. Bandet håller på att utvecklas till industriscenens motsvarighet till McDonald’s; ”man vet vad man får”. Kanske är det på grund av 30-årsjubileumet som albumet doftar lite extra mycket nostalgiskt 90-tal; en kärleksfull återblick på deras storhetstid?

“Genau” inleder fartfyllt på ungefär samma sätt som “Kunst” gjorde på förra skivan och “Krank” på den innan. Det är samma tempo, gitarriff och “The Ultra-Heavy Beat” som Sascha Konietzko kallar det för. Texten på “Genau” är en lekfull uppräkning av alla klassiska tyska stereotyper. ”Shake the Cage” drar ner på tempot något och lyfter fram KMFDM:s funkigare attityd och blir en ekvivalent till förra albumets ”Animal Out”.

Efter tre klassiskt högoktaniga KMFDM-låtar måste tempot förstås tas ner lite och det lyckas det halvljumna titelspåret ”Our Time Will Come” med. Lucia Cifarelli får här tillfälle att använda sitt mer sensuella röstläge innan det är dags för nästa rock-riffade ångvältsspår “Salvation”.

Efter den första halvan tycker jag att kvaliteten sjunker något och låtarna känns inte lika angelägna längre, även om “Get the Tounge Wet” har sin tjusning och “Playing God” är helt okej.

I sin helhet är skivan utmärkt producerad, balanserad och orkestrerad. Låtarna är det inget fel på heller. KMFDM kan sin sak. Det är bara det där att skivan lika gärna kunde ha hetat “Kunst 2” för någon större skillnad på vare sig låtar eller sound gentemot förra albumet är det inte.

Bästa låtar: ”Shake the Cage”, “Genau”, “Salvation”.

Tracklist

01. Genau (05:41)
02. Shake the Cage (04:51)
03. Respekt (05:18)
04. Our Time Will Come (04:35)
05. Salvation (05:33)
06. Blood vs. Money (03:53)
07. Get The Tongue Wet (03:47)
08. Brainwashed (04:22)
09. Playing God (04:29)
10. Make Your Stand (06:21)

(English version below)

Impeccable craftsmanship with recycled formula

German industrial metal band KMFDM was founded in 1984 by Sascha Konietzko and celebrates its 30th anniversary with this nineteenth studio album. The last album “Kunst” was released last year, so they certainly have not been idle. A small warning light starts flashing immediately over this fact. Not all KMFDM‘s albums have been as good through the years so the risk of a half-measure album seemed imminent. But the band is so experienced by now and has worked up such a high lowest level that the suspected flop never materialize. Nor is it any musical milestone. The whole thing is impeccable craftsmanship behind the old KMFDM formula we have become accustomed to. The band is evolving into the industrial scene’s equivalent of McDonald’s; “you know what you get.” Maybe it’s because of the 30th anniversary, as the album smells a little extra nostalgic 90’s; a loving look back at their heydays?

“Genau” launches in heavy upbeat in much the same way as “Kunst” did on the last album, and “Krank” on it before. It’s the same tempo, guitar riffs and “The Ultra Heavy Beat”, that Sascha Konietzko call it. The text on “Genau” is a playful listing of all the classic German stereotypes. “Shake the Cage” slows down a bit and highlights KMFDM‘s funkier attitude and becomes an equivalent to the last album’s “Animal Out.”

After three classic high-octane KMFDM songs there simply must be a tempo drop and the lukewarm title track “Our Time Will Come” does the job. Lucia Cifarelli have occasion to use her more sensual voice before its time for the next bulldozer track “Salvation” with its heavy guitar riffs.

After the first half, I think the quality drops slightly and the songs do not feel as anxious anymore, even if “Get the Tongue Wet” has its charm and “Playing God” is perfectly okay.

In its entirety, the album “Our Time Will Come” is excellently produced, balanced and orchestrated. Neither are there anything wrong with the songs. KMFDM knows its business. It’s just that little thing that the album could just as well have been called “Kunst 2“, since there are no significant difference in either the songs or sound towards the last album.

Best tracks: “Shake the Cage“, “Genau ,” “Salvation“

Format: (Album) CD, LP, Digital
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 26 februari 2013
Genre: Industrial Metal
Mix: Sascha Konietzko
Master: Brian Gardner
Bandmedlemmar: Sascha Konietzko, Lucia Cifarelli, J. Hodgson, A. Selway, S. White
Land: Tyskland
Recensent: Patrik Lark

En välproducerad finslipning av välbeprövat koncept

Industrilegenderna KMFDM har hängt med länge, närmare trettio år och trots ett otal medlemskonstellationer har man just släppt sin artonde (!) fullängdare. Det är ett i sig imponerande facit. Men kvaliteten då? Inte kan de väl hålla nivån uppe med den produktionstakten? Nej, åtminstone tycker inte jag att alla skivor håller särskilt hög nivå. Kan i och för sig bero på subjektivt tyckande då jag inte är så pigg på deras hårdare skivor där både synthar och melodier får en väldigt undanskymd roll. Inte heller är de kända för att förändra sitt koncept särskilt mycket från skiva till skiva. Man har gjort det relativt enkelt för sig många gånger.

Det förra albumet ”WTF?!” (2011) var dock inte dumt alls och hade ett par riktiga höjdare i ”Krank” och ”Amnesia” som lätt skulle platsa på deras tidigare samlingsskiva ”Greatest Shit” (2010). Den enda kvarvarande ursprungliga medlemmen Sascha Konietzko verkar äntligen ha hittat en konstellation som håller med sångerskan Lucia Cifarelli, gitarristerna Jules Hogdson och Steve White samt trummisen Andy Selway. Kanske är det just det som gett bandet en fin svit de senare åren. Vissa förväntningar fanns med andra ord i luften inför det här skivsläppet.

Det kontroversiella omslaget, med en våldsam barbröstad kvinna som sågar av ett kors med en motorsåg, är som vanligt designat av Aidan Hughes, alias “Brute”. Motivet syftar förstås på ryska punkbandet Pussy Riot och ukrainska protestgruppen Femen (“An Army Of Tits”). KMFDM har alltid varit måna om att framhärda sitt rebelliska drag och det här albumet utgör inget undantag.

”Kunst” inleds med titelspåret som är en upptempolåt med glimten i ögat. Saschas dist-gapande röst räknar upp titlarna på de tidigare albumen och leker med det gamla skämtet om att KMFDM skulle stå för ”Kill Mother Fucking Depeche Mode” (korrekt betydelse är: “Kein Mehrheit Für Die Mitleid” – ungefärlig översättning; “Inget medlidande för majoriteten.”). Det är på många sätt en typisk KMFDM-låt där gitarriffen och rytmen dominerar. Det är en kul partylåt med hög röjfaktor och utgör ett av plattans bästa spår. Nästa spår ”Ave Maria” är betydligt synthigare. Lucia inleder med vokala inslag i en aria-liknande refräng medan Saschas synkoperade och hårt processade röst gör väsande inbrytningar i verserna. Tempot är högt även i denna låt och det doftar klubbhit lång väg.

En lysande start så långt, men tyvärr känns inte ”Quake” särskilt inspirerande. Saschas gapiga sång och låtens forcerade tempo, alltför massivt sound och brist på variation lockar till tryck på skip-knappen. Lite bättre är då ”Hello” där Lucias sensuella röstläge sänker tempot avsevärt. Men skenet bedrar. ”Hello” är ingen lugn låt, den är närmast schizofren. I refrängerna brakar det nämligen lös ordentligt med stenhårda gitarrer och Lucias ljuva röst blir plötsligt till en bränd häxas vansinnesvrål uppifrån bålet. Inte så illa på det hela taget men inget toppspår. ”Next Big Thing” är ett samarbete med William Wilson, vars artikulerande pratröst dominerar låten, med kortare inbrott av Sascha. Syntharna är nästan helt undanträngda av de kompakta gitarriffen. Trumtakten är om möjligt ännu mer stum och repetitiv än den i ”Quake” och blir väldigt tröttsam efter ett tag.

”Pussy Riot” är precis som man förväntar sig av titeln en hyllningslåt till de fängslade ryska punkaktivisterna som satte sig upp mot Putins regim med en manifestation i en ortodox kyrka. Lucia sjunger med en spretig och punkinspirerad artikulering i verserna men lättar upp till ett melodiöst röstläge i refrängen, som för övrigt inte är så dum. “Pseudocide” är bäst i början med några sköna riff och tunga trummor, men så laddar man ur allt på en gång och Sascha blir sådär gapig igen. Låten är rivig och hård men lyfter inte, är dock bättre än ”Quake” och ”Next Big Thing”. Men sedan kommer en av plattans kanoner: ”Animal Out”. Tempot är lite lägre och syntharna är tillbaka med fräsande och smattrande industriljud. På detta läggs några riktigt feta gitarriff och Lucias bästa sånginsats på skivan. Produktionen är utmärkt och alla ljud separerar fint och får sitt eget utrymme. Får vi inte höra denna på dansgolvet är det dags att sparka DJ:n!

”The Mess You Made” är extra intressant eftersom den är ett samarbete med svenska industrimetallgruppen Morlocks. Efter att tidigare ha gjort en remix på låten ”Krank”, fick de efter en tids diskussioner ett embryo till en låt av Sascha med instruktionen: ”Go wild!”. Johann Strauss skrev texten och arrangerade om låten medan Andreas “Innocentius Rabiatus” Wandegren skrev alla gitarrarrangemang och solon. Det är Johann som sjunger lead på hela låten och gitarrerna är huvudsakligen Andreas. Sedan har förstås Sascha fyllt på sången med lite dubbar och bakgrundssång liksom Jules har dubbat en del gitarrpartier för att ge dem lite extra tryck, allt efter KMFDM:s patenterade koncept ”Ultra Heavy Beat”. Men leadsången är alltså inspelad i Göteborg och gitarrerna i Uppsala, och sådant värmer förstås ett svenskt industrihjärta. Andreas berättar en kul anekdot om skapandets gång: “När Jules skulle dubba mina gitarrlägg så fattade han inte hur jag hade stämt guran när jag spelade in, så han och Sascha mailade oss och frågade ordagrant “What kind of viking sorcery are you using?”

Pinsamt nog var stämningen bara en vanlig drop-d (världens näst vanligaste stämning), men Andreas var ändå nöjd med att ha ”outsmartat en av världens duktigaste industrigitarrister.” Men hur låter det då? Tja, jag är inte helt förtjust i Johanns, i mitt tycke, lite överstyrda röst. Däremot är synthpartierna bra. Gitarrerna får ganska stort utrymme och är mer experimentella med fler solon än på skivans andra låtar. Helheten blir lite i mastigaste laget och låten hör inte till de bästa, men inte heller till de sämre.

På avslutande spåret “I (Heart) Not” debuterar Konietzkos och Cifarellis dotter Asia med vokala insatser i låtens intro. Med en gråtande kvinnoröst i bakgrunden och Saschas psychopatiskt viskande röst, målas ett riktigt mörkt drama upp. Det är albumets mest synthiga spår, nästan lite EBM över det med sina tunga beat och mörkt hotfulla basgång. Trots att tempot inte är så högt bör den ändå fungera på dansgolven i de allra mörkaste klubbarna.

”Kunst” är, trots alla kritiska påpekanden, sammantaget en riktigt bra skiva och påminner i mycket om föregångaren ”WTF?!”. Den hör inte till de hårdaste skivorna som KMFDM har gjort, men den har ett betydligt jämnare material än de allra flesta och vinner mycket på det. Att albumet begränsats till tio låtar känns bara bra. Det inbjuder till att man gärna lyssnar en gång till. Det är nästan befriande att slippa en massa remixversioner eller utfyllnadsspår på slutet. Bättre att spara dessa till singlar och EP. KMFDM visar inte upp någon ny riktning och inför heller inget nytt. ”Kunst” är en mycket välproducerad finslipning av ett koncept som utvecklats under 29 år, ett givet köp för varje fan och en utmärkt introduktionsskiva för den som inte upptäckt bandet tidigare.

Bästa spår: ”Animal Out”, ”Kunst”, ”Ave Maria” och “I (Heart) Not”

Tracklist

01. Kunst (05:01)
02. Ave Maria (05:07)
03. Quake (04:07)
04. Hello (04:25)
05. Next Big Thing (04:42)
06. Pussy Riot (04:11)
07. Pseudocide (03:37)
08. Animal Out (05:06)
09. The Mess You Made (06:06)
10. I (Heart) Not (04:33)

Format: CD, Download
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 26 april 2011

Genre: Industrial, Metal, Electronic

6/10

En vanlig dag på jobbet

“WTF?!” är KMFDM‘s sjuttonde studioalbum sedan starten med “Opium” (1984). Till skillnad från de flesta band inom samma genre är det inte för de första plattorna som detta band är kända. Det tog ett tag för dem att hitta sitt egna sound och det var enligt undertecknad inte förrän på albumen “Angst” (1993) och “Nihil” (1995) som detta sound fulländades.

Runt denna tid var plattorna med KMFDM en skön smältdegel av en massa coola artister som till exempel OhGr, Chris Connelly, FM. Einheit och Bill Rieflin. Givetvis under stram tygel av Sascha Konietzko som är den enda gemensamma nämnaren från bandets start. Sedan 2003 går KMFDM under en fast sättning musiker och antalet gästartister har minskat avsevärt. Lite synd tycker jag då mångfalden på plattorna fått lite stryk och receptet för hur KMFDM sätter ihop ett album är ganska konstant. Med det sagt är det absolut intressant fortfarande och det är inte många band inom synth/industri scenen som kan stolta med att de konstant producerat album sedan mitten på åttiotalet som hållt en jämn och bra nivå hela vägen.

“WTF?!” kan tolkas som en sammanfattning på arbetet under de arton månader det tog att göra denna platta. Texter bytte plats mellan låtar, sångpålägg gjordes på låtar som sedan helt gjordes om, snabba spår blev långsamma och allmänt kaos rådde. Titeln växte helt enkelt fram.

Det musikaliska känns igen och precis som föregångaren “Blitz” är detta en platta där många spår växer efter hand. Inledningen är riktigt bra med “Krank”, “Come on – Go off” och supportsången till Wikileaks “Rebels in Control”. Vill nämna “Spectre” mot slutet av plattan som växer med antalet lyssningar och nu är en given favorit. Vi hittar även en omarbetning av “Liebeslied” från 1990 i låten “Panzerfaust”. Denna gång med italiensk lyrik.

I övrigt delas sång mellan Sascha och Lucia Cifarelli och allt är egentligen som vanligt. Inga överraskningar – varken negativa eller positiva. Tror inte KMFDM kommer öka sin fanskara enormt efter denna platta men heller inte tappa några.

En vanlig dag på jobbet är en bra sammanfattning.

// Thobias Wollhed, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

1. Krank  5:12
2. Come On – Go Off  4:19
3. Rebels In Kontrol  4:46
4. Lynchmob  4:57
5. Take It Like A Man  3:50
6. Vive La Mort!  4:07
7. Dystopia  4:57
8. Panzerfaust  4:11
9. Spectre  4:10
10. Amnesia  5:05
11. Death & Burial Of C.R.  5:21

Lyssna på Spotify

Officiella musikvideon till KMFDM‘s nya singel “Krank”. Enjoy!

KMFDM är redo att skeppa ut sitt tjugoförsta studioalbum under våren. Den populära industrimetallakten, med Sascha K i spetsen, aptitretar med singeln “Krank” den 10 mars, bandets första nya material på nio år.

Bandets sångerska Lucia kommer också ges mer utrymme. Utöver detta bryter KMFDM sin tre album långa vana med att inkludera en coverlåt då det nya albumet innehåller 11 spår, alla bandets egna alster.

Man överraskar också med att sjunga på sju olika språk på den nya fullängdaren; engelska, tyska, latin, hebreiska, spanska, ryska och det afrikanska språket lingala!

Sebastian Komor bidrar med produktion för flertalet spår, tillsammans med KMFDM-veteranen Bill Rieflin. Utöver detta är kan noteras flertalet gästspel på albumet; Static-X gitarristen Koichi Fukuda gästspelare på “Come On – Go Off”, William Wilson (känd från Legion Within) bidrar med en sånginsats på “Spectre” och “Take It Like A Man” är en duett med Lucia och Free Dominquez (känd från Kidney Thieves).

Omslaget designas traditionsenligt av KMFDM‘s ständige bundsförvant Brute.

“WTF?!” släpps den 26 april via Dependent Records (europa) och Metropolis Records (USA etc.)

Tracklist:

1. Krank
2. Come On – Go Off
3. Rebels In Kontrol
4. Lynchmob
5. Take It Like A Man
6. Vive La Mort!
7. Dystopia
8. Panzerfaust
9. Spectre
10. Amnesia
11. Death & Burial Of C.R.

KMFDM är till våren aktuella med sin tjugonde fullängdare sedan debuten “Opium” som släpptes redan 1984. Men innan det är dags för nytt album så passar bandet på att släppa en singel med titelspåret “Krank” och b-sidan “Day Of Light”.

Singeln med dess remixer är fristående, då ingen av versionerna av spåren kommer vara inkluderade på det kommande albumet. Omslaget är i vanlig ordning designat av bandets legendariske designer Brutel.

Singelsläppet är KMFDM‘s första sedan “Boots” från 2002 och innehåller remixer, förutom av av frontmannen Sascha K, även bidrag från Skold, Sebastian Komor och Bill Rieflin.

Släpps i Mars 2011 via Dependent Records.

Tracklist:

1. Krank (Käptn’ K Mix) av Sascha K.
2. Krank (Komor Kommando Mix) av Sebastian Komor
3. Krank (Knark Mix) by Skold
4. Day Of Light (Revenge Mix) av Bill Rieflin
5. Day Of Light (24/7 Mix)