Nitzer Ebb fick support av de svenska nykomlingarna Priest när de stod på Krakens scen i Stockholm den 7 december.

Patrik Lark (Darklark) bjuder på lite bilder från kvällen.

Nitzer Ebb

Priest

Jens Atterstrand och Patrik Lark var på plats med sina kameror när de slovenska legendarerna Laibach ännu en gång gästade Stockholm den 11 november.

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

Foto: Patrik Lark (Darklark)

Electro-industrial pionjärerna Skinny Puppy tillsammans med amerikanska nykomlingen Inhalt gästade ett för kvällen utsålt Kraken i Stockholm den 14 juni.

Jens Atterstrand (text & foto), Niklas Hurtig (text),  och Patrik Lark (foto) var på plats för att dokumentera händelserna.

(English version below)

Skinny Puppy, som enligt de allra flesta räknas som en hel musikgenres gemensamma ursprungsband, gästade Stockholm för första gången sedan 2010 och konstnärerna från Kanada levererade en underhållande och bisarr show, idel fylld av handplockade pärlor hämtade framförallt från de äldre delarna av bandets långa diskografi.

Den ständigt energiske Kevin Ogilvie (alias Nivek Ogre) håller i ensam majestät uppe intresset under föreställningen, som musikaliskt levererar det man kan förvänta sig egentligen utan några större överraskningar. Det var varmt och svettigt, ölen flödade och humöret var på topp. Men kanske börjar det märkas att bandet inte släppt något nytt sedan 2013?

Skinny Puppy chockerade en hel värld med sina framföranden i mitten av 80-talet, fram till dess att originalmedlemmen och bandkamraten Dwayne Goettels tragiskt dog i en överdos 1995. Efter detta lades bandet på is för att under början av 2000-talet återvända med nya krafter och sedan dess har man genomfört flera starka turnéer världen över. Men överraskningsmomentet som alltid varit bandets starka sida lyser allt svagare med åren även om nivån är otroligt hög i sammanhanget. Kanske skulle ett nytt studioalbum kunna tända gnistan ordentligt igen? Oavsett detta gör Skinny Puppy dig aldrig besviken.

På grund av en, enligt rykten, pågående rättighetstvist, så domineras konserten av spår från bandets äldre album med låtar hämtade framförallt från “Vivi Sect VI” (1988), “Too Dark Park” (1990) och “The Process” (1996). “Village” från “HanDover” (2011) är faktiskt det nyaste inslaget i setlisten och även om publikfavoriten “Smothered Hope” fanns med på den fusklapp som ljudteknikern hade vid sin sida så utelämnades den. Snopet.

Precis som på Tyrol 2010 så inkluderade konserten Ogre iklädd ett antal nya masker och utklädnader med tillhörande rekvisita, som med hjälp av ett par extra medverkande på scenen kryddar upp showen. Skinny Puppys låtteman och texter som fokuserar på ämnen som miljöförstöring, djurförsök och kemiska stridsmedel är tyvärr lika högaktuella idag som för trettio år sedan och sätten på vilka Skinny Puppy tolkar vår omvärld och förmedlar den via sin musik är ibland nästan skrämmande träffsäker. Bandets liveframträdanden liknar ingenting annat och när de sista tonerna av det avslutande extranumret, med “VX Gas Attack” och “Candle” ekar ut i lokalen så lämnar Skinny Puppy sina fans rejält omruskade och chockerade i ett, i de flesta fall, totalt lyckorus.

Supportbandet Inhalt från San Fransisco, med den schweizfödde sångaren Philip Winiger, inledde för övrigt kvällen med en väldigt tysk-klingande och tempostark spelning. Deras musik, som skulle kunna beskrivas som en mix av DAF och Gesaffelstein, var väldigt medryckande, med en sällan stillastående energisk sångare och två i allra högsta grad aktivt medverkande keyboardister.

Setlist (Skinny Puppy)

01. Jahya
02. Dogshit
03. Fascist Jock Itch
04. Death
05. Tin Omen
06. T.F.W.O.
07. Curcible
08. Hardset Head
09. Village
10. The Choke
11. Worlock
12. Killing Game
13. Assimilate

Encore

14. VX Gas Attack
15. Candle

Skinny Puppy (Jens Atterstrand)

Skinny Puppy (Patrik Lark)

Inhalt

Skinny Puppy, who according to the vast majority would be described as the founding fathers of their own genre, visited Stockholm for the first time since 2010, and the artists from Canada delivered an entertaining and bizarre show filled with songs mainly picked out from the older parts of their massive discography.

The constantly energetic Kevin Ogilvie (alias Nivek Ogre) makes the main attraction on stage during a concert that musically delivers what is expected without any major surprises. It was hot and sweaty, the beer was flowing from the bars and the general mood at the venue was superb. But maybe we’re starting to get some signs that underlines the fact that they’ve not released anything new since back in 2013?

Skinny Puppy shocked the music world with their live performances in the middle 80’s until the original member and close friend Dwayne Goettel  tragically died from an overdose in 1995. After this, Skinny Puppy as a band was put hold too then return as a regained force in the early 2000’s. Since then they have completed several massive and highly appreciated worldwide tours. The real surprise moment, which has always been the strong side of the band, does shine somewhat weaker over the years, even though the peak level is incredibly high. Perhaps a new studio album could turn the spark back on properly? Nevertheless, Skinny Puppy never ever dissapoints you.

Due to a supposed ongoing conflict of copyrights, the setlist is dominated by tracks from the band’s older albums with songs primarily picked from “Vivi Sect VI” (1988), “Too Dark Park” (1990) and “The Process” (1996) . “Village” from “HanDover” (2011) is actually the newest feature in the set list, and although the massive fanfavourite “Smothered Hope” was enlisted on the soundtechnicians note, it was omitted in the end. Bummer.

Just like in Tyrol back in 2010, Ogre is wearing a number of different masks and outfits with accompanying tools wich with some assistance from a couple of extra participants on the stage spices up the show. The lyrical topics and themes, with songs about pollution, animal testing and chemical warfare are (unfortunately) just as relevant today as they were thirty years ago, and the ways that Skinny Puppy interprets our world and then communicates it back through their music is sometimes almost frigtenly spot-on. The band’s live performances are unlike anything else out there and when the final tones of the encore with “VX Gas Attack” and “Candle” fades out, Skinny Puppy leave their fans shaken, shocked and, in most cases, in complete euphoria.

The support band Inhalt, from San Francisco, with the Swiss-born singer Philip Winiger, opened up the evening in a enjoyable catchy mood in a German-scented style that could be described as a mix of DAF and Gesaffelstein. Compelling, with a charismatic and active singer and two just as energic and actively involved keyboardists.

Sundsvallsduon Red Mecca besökte ännu en gång huvudstaden när de spelade på Kraken den 12 maj.

Jens Atterstrand var givetvis på plats med kameran.

Tänk på Döden ställde Jonathan Hultén, Drab Majesty och Youth Code på Krakens scen i Stockholm den 4 maj.

Niklas Hurtig (text) och Jens Atterstrand (foto) levererar en liverapport från kvällen.

Jonathan Hultén

Singer-songwriter med medeltida influenser. En man på scen med en röst och en gitarr har svårt att locka någon uppmärksamhet från någon annan än de redan insatta. Småtrevlig uppvärmning dock.

Drab Majesty

Vad får man om man blandar The Knife, Clan of Xymox och Trust? Jo, ungefär Drab Majesty. Den amerikanska darkwave/post-punk-gruppen maskerar sig med smink och långa peruker och framför en mystisk spelning med fokus på mörk sång, svepande synthar och plinkande gitarrer. En mycket bra spelning med tanke på att de låter mycket mer mystiska och intressantare live än på skiva. Goth-tematiken är ständigt närvarande.

Youth Code

Energisk electro-industrial utan omsvep. Melodiskt, skrikigt, kaosartat, vackert och aggressivt. Youth Code levererar allt i form av kompakta fyra-minuters käftsmällar. Med en duracellkanin i form av sångerskan Sara Taylor, så blir det sällan en enda lugn stund. Los Angeles-duon lyckas även med bedriften att frammana en ordentligt livad moshpit framför scenen, något som inte är alltför vanligt med tanke på avsaknaden av gitarrer. Låtmaterialet är mycket starkt, trots att de bara har släppt två studioalbum. Jag att tror att hela det senaste albumet  “Commitment to Complications” (2016) avverkas av under kvällen, vilket är helt i sin ordning då det var ett av det förra årets bästa album.

Drab Majesty

Youth Code

Niklas Hurtig (text), Patrik Lark (foto) och Jens Atterstrand (foto) var på plats på ett utsålt Kraken i Stockholm på Valborgsmässoafton den 30 april. På scen: Kite!

Kite bjuder på det perfekta ljuset

Andreas Tilliander värmde upp (nåja) tillställningen på sitt alldeles egna sätt. Genom ett stycke hårdvara programmerade med en random-funktion så slumpades ljud fram, allt medan artisten själv avnjöt kalla drycker i Krakens barer. Det dög ungefär som bakgrundsmusik i en bar också. Kraken vid Globens fot ser för övrigt ut att bli den perfekta ersättaren för Debaser Medis som, om inget osannolikt inträffar, tyvärr snart går i graven och dessutom även ser ut att ta Göta Källare med sig i fallet.

Som en bombastisk avslutning på vårmånaden april och som ett firande på eget vis bjuder Kite upp till en slutsåld, sprakande ljusshow på självaste Valborgsmässoafton. Majoriteten av låtarna för kvällen var hämtade från EP:n “IV” och framåt, till den senaste singeln “Demons & Shame” vilken lät mycket bra live.

Kite låter de största låtarna genom karriären byta av varandra på löpande band under den timmeslånga konserten. Något som alla relativt unisont var överens om efteråt var att spelningen var alldeles för kort och kvällen alldeles för ljuv för att nöja sig, speciellt med tanke på vad de två synthmusketörerna skulle ha kunnat bjuda upp till på scen med ett extranummer eller två.

Det lilla ljuset i den alldeles för korta tunneln är väl det faktum att Kite ju återvänder med ytterligare en EP (de släpper ju aldrig några album) inom en snar framtid, om vi får hoppas på det bästa kanske redan senare i år.

Foto: Jens Atterstrand

Foto: Patrik Lark