Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Kollaps Records"

Liverapport: Youth Code (+Trepaneringsritualen, Boar Alarm, Analfabetism) 20160930, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , ,


Kollaps Records och Kuggljud i samarbete med Konspirationen ställde Youth Code, Trepaneringsritualen och Boar Alarm på scenen i Fylkingens stora sal i Stockholm den 30 september efter det att Synth After Work inlett kvällen med Analfabetism på Temple Bar.

patrik_larkJens Atterstrand

Jens Atterstrand (text & foto) och Patrik Lark (foto) rapporterar.

 

 

Att den Amerikanska electro-industrial-duon Youth Code älskar att spela i Sverige är ingen hemlighet och detta faktum förtydligade de också flera gånger även under den här konserten. Trots att bandets första demokassett släpptes så sent som 2012 så har den Los Angeles-baserade duon nu redan hunnit med att besöka genomgföra tre spelningar i huvudstaden.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Severe Illusion– och Instans-bekantingen Fredrik Djurfelt inledde händelserna med ett spännande experimentellt set från hans noiseprojekt Analfabetism redan tidigare under kvällen, då på Synth After Work på Temple Bar.

Fredrik, som har många strängar på sin lyra, fortsatte sedan till Fylkingen, där han livedebuterade med det nya, mörka, aggressiva och tungt rytmiska industriprojektet Boar Alarm. Tack vare Fylkingens livescen i stora salen, där scenen saknar upphöjning, så blev intimiteten med publiken total. Nåväl, i alla fall för en liten del av publiken längst fram då de som valt att ställa sig två eller tre rader bak inte kunde beskåda speciellt mycket av spelningarna. Till Boar Alarms suggestiva rytmiska oljud, med en ensam Fredrik med mikrofon på den stora golvytan passade det perfekt. Men även till Trepaneringsritualens nattsvarta dödsindustri med den ende bandmedlemmen insmetad i fejkblod. Den ockulta upplevelsen förstärktes ytterligare via en videoprojektion och ett altare på sidan av scenen där en dödskalle omgavs av såväl levande ljus som rökelse.

När Youth Codemed den adrenalinladdade sångerskan Sara Taylor och bakgrundssångaren och maskinisten Ryan George, sedan gjorde entré så insåg jag snabbt att vi var på väg att få uppleva en av de mest unika konserterna på länge och det dröjde heller inte lång stund innan Sara mer eller mindre blev ett med sin publik och på egen hand startade röjiga moshpits på flera ställen längst fram i publikhavet. Efter några få låtar påpekade bandet även helt obekymrat att de troligtvis spelat sönder den ena högtalaren (!).

Med ett av årets starkaste album, “Commitment to Complications” färskt i bagaget och en fantastisk spelglädje, utstrålning och energi så är det omöjligt att misslyckas – en liveupplevelse med Youth Code liknar nämligen inte någonting annat. När de sedan till och med bjöd på en av årets bästa låtar, min personliga favorit “Doghead”, så var lyckoruset totalt och inramningen fullkomligt perfekt och komplett.

Stort tack till alla inblandade för en helt fantastisk inramning och kväll på Fylkingen.

Youth Code (Jens Atterstrand)

Youth Code (Patrik Lark)

Trepaneringsritualen (Jens Atterstrand)

Trepaneringsritualen (Patrik Lark)

Boar Alarm (Jens Atterstrand)

Boar Alarm (Patrik Lark)


Raba-HIFF – “Flödder på dojan”

Tags: , ,


 

Stockholmsbaserade Raba-HIFF presenterar den nya singeln “Flödder på dojan” som finns ute nu via Kollaps Records. En fullängdare släpps senare i höst.

Liverapport: Youth Code (+ Bunkersex, Stumm/Risberg) 20150605, Stockholm

Tags: , , , , , ,


Den Amerikanska duon Youth Code besökte för andra gången på relativt kort tid Stockholm den 5 juni.

Kollaps Records arrangerade och bjöd även på Stockholmsbanden Bunkersex och Stumm/Risberg.

Jens Atterstrand

Jens Atterstrand var på plats med sin kamera för att bevittna händelserna.

 

OBS! Missa inte fotogalleriet nedanför rapporten!

 

Inramningen av den Los Angeles-baserade electro-industrial-duon Youth Codes andra Sverigebesök innehöll alla ingredienserna som möjligen kunde ha önskats. Den värmetyngda luften, röken och ljussättningen skapade snabbt en känsla av att befinna sig på en skum synthinriktad svartklubb i någon skum källarlokal i förorten på nittiotalet, eller ja, stundtals till och med en känsla av att befinna sig på en av tysklands undergroundklubbar under samma tidsepok.

Den spartanska men oerhört charmigt inredda industrilokalen i Hammarby sjöstad fylldes snabbt till bredden av 200 svartklädda suktande fans vars lyckorus knappt hade lagt sig sedan duons förra Stockholmsspelning.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg; Stockholmsduon Stumm/Risberg inledde kvällen med en trevlig mix av bandets charmigt spretiga mix över en kort men intensiv spelning som visade upp bandets alla sidor, från det mörka ambienta till det mer minimalt taktfasta elektroniska. Jag har varit dålig på att följa duon tidigare men den här spelningen gav definitivt mersmak.

Den experimentella electroakten Bunkersex följde upp, liksom tidigare uppbackad av The Pain Machinery– och Celldöd-bekantingen Anders Karlsson bakom spakarna. Ett svängigt, djupt uttrycksfullt och energiskt set. Tajt, dansant och härligt nattsvart med ett framträdande som slår aktens senaste spelning på Göta Källare med hästlängder.

Strax före midnatt var det så till slut dags för Youth Code när Sara Taylor och Ryan dök upp på den rökfyllda scenen. Youth Code är som hundra slag i magen, en atombomb rakt in i själen av stenhård electro-industrial i den sanna Nordamerikanska do-it-yourself-andan med fantastisk punkattityd. Adrenalinet flödar när Sara öser ur sig allvarliga budskap och skickar gänga efter gänga mot djurförsök, miljöförstöring och all annan skit som vi människor representerar. Ljudkvaliteten var långt ifrån perfekt, och bandet påpekade flera gånger att det inte var nöjda. Detta var dock en petitess i sammanhanget.

Att få se Youth Code i en liten, svettig, rökfylld och trång industrilokal med plats för 200 personer var helt fantastisk och jag vill skicka ett stort tack till Kollaps Records. Ni gjorde det igen!

Magiskt.

Massiv lineup när Kollaps Records firar två år

Tags: , , , , , , , , , , ,


Nu i helgen den 30-31 januari är det stor fest på Slakthuset i Stockholm när skivbutiken Kollaps Records firar två år sedan starten.

Förfesten äger rum på Göta Källare redan på torsdagkvällen när No Sleep by the MachineColouroidRaba Hiff och The Operating Tracks står på scenen medan DJ-båset i sin tur gästas av Eskil & Daniel (från Covenant) samt Tilde Gray & Linn Hutchinson.

På fredag och lördag är det sedan dags för en massiv lineup på Slakthuset, vars scener bland annat kommer gästas av storheter som Dive (med Dirk Ivens från The Klinik), Clock DVAHenric de la Cour, MetrolandYouth CodeThe Mobile Homes,  och många fler (se hela lineupen nedan).

På scen

Clock DVA
Youth Code
In Aeternam Vale
The Mobile Homes
Ancient Methods
The Devil & The Universe
Headless Horseman
Metroland
Dive
Minuit Machine
Henric De La Cour
Nine Circles
Ulwhednar
Echo West
Discodeath
Trepaneringsritualen
Tanz Ohne Musik
Negru Voda
Cynthia Stern
Monster Apparat
The Foundation

 

DJ’s

Klubb Död, Stockholm
Philipp Strobel (Death#Disco, aufnahme+wiedergabe), Berlin
Jen Blix (Modern Movement), Berlin
Bat Cave (Young & Cold Festival), Augsburg
Klubb Spasm, Malmö

Mer information samt biljetter finns på www.kollaps.net

Se även de båda eventen på facebook:

https://www.facebook.com/events/359912584180150/

https://www.facebook.com/events/700284163384658/

kollaps_2

Liverapport: Fixmer/McCarthy (+ Celldöd) 20140912, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Fredagen den 12 september så gästade Fixmer/McCarthy Stockholm och Nalen med support av Celldöd. Våra utsända Patrik Lark och Jens Atterstrand greppade sina kameror, snörade kängorna och levererar här följande rapport från kvällen som arrangerades av Electronic Sound Sweden.Jens Atterstrandpatrik_lark

Rapport: Jens Atterstrand

Foto: Patrik Lark & Jens Atterstrand

 

Intrycken är många och flera saker kan snabbt konstateras efter det att The Pain Machinery-bekantingen Anders Karlsson för första gången på allvar fick äran att presenterar sitt nya projekt Celldöd inför ett tämligen förväntansfullt- om än relativt glest publikhav – där många tyvärr gjorde det stora misstaget att planera sin ankomst först till huvudakten.

Celldöd levererar ett synnerligen dansant ihopkok av EBM-ljudande analoga basgångar, skruvade loopar, effekter och en energisk Anders Karlsson vid sparkarna och mikrofonen. Frontmannen assisterades på trummor av Marsupium Massacre-frontmannen Jan Spanedal, som även har ryckt in som The Pain Machinerys livetrummis tidigare, bland annat vid deras framträdande på Wave Gotik Treffen.

Detta tillsammans med den abstrakta och väldigt acid-doftande videoprojektionen i bakgrunden gör att Celldöds experimentella kompositioner fungerar skrämmande bra även i livesammanhang! Publiken tar bara efter några få minuter sina första danssteg för kvällen och och jag finner det omöjligt att inte ryckas med. Ljudbilden är statiskt taktfast men samtidigt spännande och överraskningsmomenten är många. Hela setet sitter ihop i en lång dansant mix och det svänger så det står härliga till! Kanske skulle akten passa ännu bättre framåt småtimmarna i ett mörkare klubbsammanhang – men en sak är klar: Ni som valde att förfesta er igenom Celldöds set på annat håll gjorde ett fatalt misstag och missade verkligen något riktigt bra!

Efter ännu en stunds smakfullt blandad pausmusik signerad DJ “The Hawk” Hawking så var det sedan dags för huvudakten Fixmer/McCarthy. Sidoprojektet, som ser Nitzer Ebb-sångaren Douglas J. McCarthy tillsammans med den franske technoproducenten Terence Fixmer, har släppt två album under 2000-talet. Debuten “Between the Devil” kom 2004 och uppföljaren “Into the Night” släpptes fyra år senare (2008).

Materialet spinner från svängig melodiös kraftfull electro i midtempo till mer EBM-doftande taktfasta nummer och inledningsvis dröjer det till dess att duon plockar upp ett par tilltufsade remixer av Nitzer Ebb-klassiker som “Join in the Chant” och “Control I’m Here” innan det blir ordentligt drag i lokalen även om publiken är snabbt med på noterna.

Den totala stämningen infinner sig till slut även när duon framför sitt egna material, men det är de gamla klassikerna som verka gå hem allra bäst. Douglas J. McCarthy förblir en legend och han står den här kvällen för en stark välljudande insats med suverän publikkontakt och frontmannens sedvanliga utstrålning och karisma går det inte att ta miste på.

Det enda ofrånkomliga är nog just det faktum att duons egna material kanske inte riktigt verkar kunna bära upp ett liveframträdande på egen hand? Ovsett vilket så har Celldöd och Fixmer/McCarthy levererat en riktigt trevlig show och hade det inte varit för den usla planeringen där man inbillade sig att en enda bartender skulle hinna med att serva hela den törstiga synthpubliken så hade inramningen varit fullt godkänd.

[zooeffect AMBAE-b2MRyw]

[zooeffect AUGAy-bBN9Pn]

Intervju: Kaos!

Tags: , , , , , , , , , , ,


Efter över tre långa år av slit i studion så är nu Kaos! äntligen redo att presentera debutalbumet “Scream in Silence” som släpps den 28 maj. Första singeln “Undesired Isolation” kom redan 2010 och följdes tidigare under våren upp med “Unreachable”.

Jens Atterstrand tog tillfället i akt och fick en pratstund med sångerskan Eva Kaxe som utgör denna Stockholmduo tillsammans med den forne Transpose-medlemmen Kristian Oscarsson..

– Hej Eva! Hela tre år har passerat sedan ni släppte den första singeln “Undesired Isolation” (2010). Hur är känslan nu när albumet äntligen är färdigt?

“Hej! Ja, det är jättekul och skönt att det äntligen är klart! Det är svårt att beskriva känslan men jag känner mig väldigt stolt. Jag har väl aldrig tvivlat på att vi skulle få ihop det men det började bli jobbigt när vi hela tiden fick flytta fram releasdatumet.”

“Vi hade hoppats på att bli klara tidigare, men samtidigt vill man inte släppa något som man inte känner sig klar med. Det har ibland varit svårt att få ihop tiden, jag hade gärna lagt mer tid på Kaos!, men det är ibland svårt när man som jag både jobbar och pluggar. Krille (Kristian Oscarsson) har också jobbat mycket de senaste åren och inte heller haft så mycket tid som han velat till att göra musik.”

– Kan du berätta lite mer om er bakgrund och hur ni började med musik tillsammans?

Jag och Kristian träffades redan 2003 genom min man, faktum är att Kristian faktiskt var med den kvällen vi träffades för första gången! Vi har alltid pratat massor om musik och gått på konserter tillsammans. När Transpose (Kristians tidigare bands) sångare flyttade till Göteborg så tog bandet paus och då föreslog min man att jag och Krille kanske skulle göra något tillsammans. Det tog ett tag innan vi tog steget men sen bokade vi in en dejt i Krilles studio och började skriva ihop. Den första låt vi skrev var (den första singeln) ‘Undesired isolation'”

– Hur ser arbetsfördelningen ut, vem gör vad och hur kommer låtarna till?

“Vi försöker göra det mesta tillsammans. Oftast gör vi en enkel bakgrund med ett trumbeat och kanske någon pad och sedan skriver vi en melodi på den. Sen brukar jag skriva ett första utkast till en text som vi sedan jobbar igenom tillsammans. Vi försöker sedan producera upp låten tillsammans även om Krille är den som sitter vid datorn mest. Jag står för sången medan han är den som har den tekniska kunskapen, medan jag i sin tur tar hand om det mesta kring PR-biten. Det är också Krille som gör den sista mixen och eventuell mastring om ingen annan gör den.”

– Du och (din man) Magnus har ju mer eller mindre pendlat mellan Stockholm och Berlin under en tid. Hur har det påverat arbetet med musiken?

“Pendlandet till Berlin har påverkat både negativt och positivt. Jag och Magnus bodde ju tillsammans i Berlin april 2011-jan 2012 och då hade självklart Kaos! mindre tid att arbeta med musiken. Vi pratade på Skype varje vecka och jag sjöng in lite slasksång för att testa texter som jag skickade till Krille. Han skickade också filer till mig med nya mixar eller nya idéer. Sen var Krille nere och hälsade på flera gånger under den tiden då vi arbetade intensivt med Kaos!”

“Däremot så blev det ju lite svårt för kontinuiteten och det gjorde att vi fick skjuta upp releasen för debutalbumet det positiva med tiden i Berlin är att det är en mycket inspirerande stad och mycket av det material som vi skrivit där är vi mycket nöjda med. Vi har ju dessutom fått en ny marknad för vår musik på ett bra sätt. Jag känner många som håller på med musik i Berlin och den 7 juni spelar vi på KingKongKlub. Då kommer jag också sjunga en duett med Timo C. Engel som är DJ och tidigare var en del av Noah Grain. Det ska bli jättekul!”

– Ni har stort releaseparty på KGB i Stockholm på lördag (den 1 juni) och spelar som sagt i Berlin veckan efter. Hur ser de närmaste planerna ut i övrigt? Krille pratade om en EP till hösten…?

“Vi har massor av lösa planer men inget bestämt. Vi hoppas att få till lite fler spelningar både i Berlin och vi skulle gärna spela i andra städer i Sverige också; Göteborg, Helsingborg, Malmö, Linköping, Sundsvall… vi är öppna för allt! Det kommer absolut att komma en ny singel i höst. Detaljerna är ännu inte klara, vi ser just nu över flera olika planer, men något slags släpp blir det till hösten, garanterat!”

Albumet släpps imorgon den 28 maj och kommer finnas tillgängligt både digital och på CD via utvalda butiker, bland annat på Kollaps Records i Stockholm där bandet också kommer göra ett kortare framträdande klockan 13.00 på lördag den 1 juni.

(Samtliga foton nedan: Enzo Simone)