Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Klubb Död"

Liverapport: Bleed Out+Klubb Död (Anna Öberg, Sturm Café, Wulfband) 20181201, Stockholm

Tags: , , , , , , , ,


Niklas Hurtig (text & foto) spenderade årets första decemberlördag med att gå på både releaseparty och en Bodyfest i miniformat signerad Klubb Död med Wulfband, Sturm Café och Anna Öber & Härsk på Nalen Klubbs scen. Foto: Jonas Fransson (Klubb Död).

 

 

 

 

Bleed Out

Jimmy Svensson (från ALVAR, TitansYabibo Hazurfa) och Alexander Nilsson har slagit sina kloka ihop och skapat nya projektet Bleed Out och bjuder kvällen till ära in till releasepartaj för den stenhårda och kompakta debut-EP:n Rotting Heart med tillhörande livespelning. Händelserna ägde rum på det minimala konst-galleriet Momangen en våning under och ett stenkast från den hektiska Folkungagatan på Södermalm i Stockholm.

Bleed Out är en lika slagkraftig duo som amerikanska Youth Code med högt tempo, skrikiga texter och trasig, melodiös industrisynth som ramverk. Sverige har sedan början av 2000-talet varit en av de ledande nationerna när det kommer till EBM, både den gamla och nya skolans diton och kanske kan Bleed Out med sin hardcore-industrial bana väg för nästa stora våg vi ser inom den här typen av musik?

Foto: Niklas Hurtig

Klubb DÖD: Wulfband / Sturm Café / Anna Öberg & Härsk

Några timmar och någon kilometer norrut efter Bleed Outs käftsmäll trängs ca 300 inbjudna i Nalen Klubb på Östermalm i Stockholm. Kvällen till ära är slutsåld och man kan inte annat än tänka att det känns som ett Bodyfest i miniformat. Tre akter ska klaras av under kvällen och först ut är Anna Öberg & Härsk.

För de som inte vet är det artistisk synthpop av det lite hårdare slaget vi bjuds på. Musikerna på scen ser ut som något taget ur en Miyazaki-film och sångtexterna är märkligt uttryckta och tycks vara helt fristående från musiken. Som om man gjort musik baserat på ett urval av poetiska texter. Det är inte dåligt, men långt ifrån något som passar alla denna kväll. 

Foto: Jonas Fransson/Klubb Död)

Sturm Café har alltid varit publikfriare med sin studsiga och raka body utan krusiduller. Det är stolpiga texter på tyska men det är fantastiskt dansant och medryckande. “Europa” och “Koka Kola Freiheit” fungerar verkligen utmärkt live, vilket publiken tycks hålla med om.

Foto: Jonas Fransson/Klubb Död)

Kvällens huvudnummer Wulfband är ytterligare ett exempel på den svenska framgångsvågen inom EBM, här uppskruvat till 11! Med ljudkaos, stenhårda beats och sporadiska inslag av elgitarrer är det inte svårt att förstå varför Wulfband är bland den bästa inom genren som går att uppleva live just nu. Sångaren är en lika karismatisk, om ändock maskerad, frontman som Skinny Puppys Nivek Ogre vilket drar med sig publiken genom hela set:et. Spelningen avslutar med en moshpit framför scen och EBM kan inte upplevas på ett finare sätt än så här!

Foto: Jonas Fransson/Klubb Död)

Liverapport: Agent Side Grinder (+Isolated Youth, Hemgraven) 20180526, Stockholm

Tags: , , , , , , ,


Ett numera något decimerat Agent Side Grinder med nyrekryterade sångaren Emmanuel Åström i spetsen stod den 26 maj på Slaktkyrkans scen i Stockholm i Klubb Döds regi med supportakterna Isolated Youth och Hemgraven.

Jens Atterstrand och Jannice Faringer rapporterar från kvällen.

 

 

Trots att den tidigare kvintetten Agent Side Grinder numera har decimerats till en trio, efter Thobias Eidevald, Henrik Sunbrings och Kristoffer Grips avhopp, så kändes det ändå hemtamt när Stockholmsbandet intog Slaktkyrkans scen denna lördagkväll i slutet av maj. Förväntningarna var säkert höga hos många, framförallt över hur den nyrekryterade sångaren Emanuel Åström skulle lyckas axla ex-sångaren Kristoffers mantel men också såklart rent soundmässigt med tanke på den reducerade banduppsättningen.

Att ersätta den tidigare sångarens Kristoffer Grips oerhört starka scenspråk, originella framtoning och karisma, är måhända ett uppdrag för en högst modig person. Men med facit i hand så ger vi betyget med beröm godkänt till Emanuel som bjöd oss på en välljudande och fin sånginsats. När det kommer till scenspråket så var publikkontakten väldigt bra och vi är fullt övertygade om att Emanuel kommer att muta in sitt scenutrymme mer och mer och utveckla sin personliga stil framöver. Dessutom var han ju omgiven, på båda sidorna av de två trygga grundpelarna Peter Fristedt och Johan Lange.

De öppnade spelningen med nya låten “In From the Cold”, kanske med en liten smula nervositet men med det varma mottagandet från publiken så lossnade det snabbt och när de radade upp låtar som “Mag 7”, “This is Us” och “Giants Fall” så ökade jublet från publiken ännu mer. Scenografin var typiskt ASG-ig med kallt vitt ljus och det klassiska neonrörs X:et. Plus också för de kraftiga stålfjärdrarna som Lange spelade på.

Kanske var detta lite av ett genrep inför en på hemmaplan trogen publik men ett riktigt bra sådant och det kommer bli väldigt spännande att följa Agent Side Grinders äventyr även i fortsättningen.

Setlist

In From the Cold
Life in Advance
Mag 7
Inner Noises
Giants Fall
Doppelgänger
This is Us
Wolf Hour

Extranummer

Allisin Sane (No. 2)

 

Agent Side Grinder (Jens Atterstrand/Elektrophoto)

Agent Side Grinder (Jannice Faringer/Svartpunkt)

Hemgraven (Jens Atterstrand/Elektrophoto)

Isolated Youth (Jens Atterstrand/Elektrophoto)

Intervju: Peter Fristedt (Agent Side Grinder)

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Vi är många som har längtat efter ny musik från den svenska postpunk/industri-akten Agent Side Grinder. Snart är väntan över då bandet nu är aktuella med nytt material. Dessutom har de en rad livespelningar inbokade under det kommande året, bland annat på Slaktkyrkan den 26 maj i Klubb Döds regi.

Jannice Faringer fick ett litet snack med Peter Fristedt om både det som varit och det som komma skall.

 

Om vi backar bandet till då allt började. Ni har ju varit med ett tag nu, vill du ge en kort recap?

– Jag och Johan Lange lärde känna varandra när jag drev ett litet skivbolag och skulle spela in en skiva med en grupp Johan var medlem i och vi pratade en hel del om synthar och sound. Vid den tidpunkten hade jag ett annat band och ville att Johan skulle komma med i det bandet men de andra medlemmarna ville inte det. Så småningom ringde jag Johan och berättade att jag vill starta ett nytt band och att jag hade hittat på namnet ”Agent Side Grinder”. Vi träffades regelbundet och experimenterade med trummaskiner, sequencers och synthar. Under 2006 spelade vi i Amsterdam och fick ett erbjudande efter spelningen om att släppa en vinyl sjua på skivbolaget Enfant Terrible. 2008 kom våran debutskiva och det blev lite av en hit både bland synthare, gother, punkare och hipsters etcetera. En skiva som var bred men ändå smal. Det har blivit lite av vårt sätt att jobba, att göra musik som är smal och svår men att hitta ett sound som gör den tillgänglig.

Namnet är ju intressant, vad betyder det egentligen? Var det bara du och Johan som spelade in debutplattan och var det först på Irish Recording Tape som de övriga medlemmarna kom in i bilden?

– Namnet var en gammal anteckning jag hade och har ingen egentlig betydelse annat än att det lät bra. När vi spelade in sjuan och första albumet hade Kristoffer Grip (sång) kommit med. Sedan var Johan i USA under drygt ett år och då kom Alexander Blomqvist (vår första basist) och Henrik Sunbring med som vikarier. När Johan kom tillbaka blev dom kvar och vi spelade in Irish Recording Tape.

På tal om medlemmar (och en fråga många undrar över) – Kristoffer hoppade (plötsligt) av, kan du berätta om vad som egentligen hände?

– Jag hade ingen aning att han gick i tankar på att lämna bandet, det kom som en chock. Till oss andra sa han att han ville fokusera på det han är utbildad till det vill säga konstnär. Henrik och Thobbe lämnade bandet då de inte såg någon framtid utan Kristoffer.

Vi är ju så nyfikna på den nya sångaren Emanuel Åström, som blev er nya sångare på ett lite annorlunda sätt, hur gick det till?

– Vi började i princip direkt efter Kristoffers avhopp att leta efter en ny frontperson. Dock var det väldigt svårt och det kändes nästan hopplöst. En kväll satt jag och Johan på Bierhaus innan vi skulle gå och se Lebanon Hannover på Nalen. När vi gick upp mot Nalen så sprang vi på Emanuel (vi kände Emanuel då han hade arrangerat en ASG spelning i Uppsala). Emanuel frågade hur det gick om vi hade hittat någon sångare och så vidare. Då frågade Johan honom om han kan sjunga och Emanuel svarade då, ”ja, klart att jag kan sjunga”, ”jag kommer till er replokal i veckan”. Det var som i en film, vi tänkte inte alls på honom eftersom att vi inte visste att han var en duktig sångare. Han är en fantastiskt person och frontman.

Med tanke på den nya konstellationen hur har det påverkat er och soundet på det kommande albumet? Kommer det gemene ASG-fanet att känna igen sig?

 

– Absolut! Låtarna och soundet finns där och jag skulle snarare säga att det låter mer ASG än tidigare. Sedan upplever vi att vi kan jobba snabbare och effektivare nu när vi bara är 3 personer. Det blev ett rätt så stort projekt när vi var sex personer som skulle säga sitt i princip om allt, från ett trummslag till huruvida vi skulle ta en spelning eller ej.

Sedan starten har ni släppt via en handfull olika etiketter men precis som med senaste släppet Alkimia (2015) släpper ni även nu via Progress Productions, hur kommer det sig?

– Vi har alltid haft bra relationer med tidigare labels och med många bolag har det varit bestämt från början att det ska släppas bara en vinyl, ep etcetera. När vi började jobba med Torny Gottberg var det för att vi ville ligga på ett bolag och jobba långsiktigt. Vi har ett väldigt bra samarbete och bollar mycket idéer.

Avslutningsvis, nytt album och turné på gång under 2018 och ni spelar tillsammans med Hemgraven och Isolated Youth på Slaktkyrkan den 26 maj. Hur resten av planerna ut? Hur kommer förändringarna i bandet påverka live-setupen?

– Vi har en hel del spelningar bokade i höst så det kommer att bli ett kul år. Live har vi gjort lite omflyttningar angående vem som gör vad på scenen. Vi repar för fullt nu och tror att många kommer att gilla det vi gör nu. Det blir både nytt och gammalt.

 

 

 

 

Liverapport: Tempers 20170726, Stockholm (foto)

Tags: , ,


Amerikanska duon Tempers gästade Stockholm i Klubb Döds regi på PSB den 26 juli. Jens Atterstrand var på plats och levererar nu ett (försenat) fotoalbum från spelningen.

 

 

 

 

Liverapport: Dark City Stockholm 20161204, Stockholm (foto)

Tags: , , , ,


Klubb Död i samarbete med Darkroom bjöd på Diskoteket, Then Comes Silence, The Exploding Boy, The Flatfield och The Foreign Resort på Debaser Strand den 4 december.

Jens Atterstrand (foto) var på plats delar av kvällen och bjuder här på ett fotogalleri.

 

 

 

Liverapport: Zanias 20161027, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , ,


Keluar- och Linea Aspera-bekante Zoè Zanias gästade Stockholm med sitt nya soloprojekt Zanias i Klubb Döds regi på King’s Table i Stockholm den 27 oktober.

Patrik Lark (foto), Jens Atterstrand (foto) och Alexander Johansson (text) rapporterar.

 

Alexander JohanssonJens Atterstrandpatrik_lark

 

 

(English version below)

Vackert så det gör ont

Zanias blev första artist att spela på arrangören Klubb Döds senaste scen Kings Table på Sveavägen i Stockholm. Ensam på scen bjöd Zoè Zanias på ett intensivt åtta-låtarsset med material från nya EP:n “To the Core” och upphottade låtar från hennes första musikprojekt Linea Aspera.

Det var hårt, vackert och en konstupplevelse av berlinska undergroundmått trots en långt ifrån perfekt lokal där det var onödigt trångt mellan den lilla scenen och de närmaste restaurangborden. Men det var inget som Zanias lät sig beröras av. Professionellt fokuserade hon på sin inåtvändhet genom att ömsom blicka ned på synthtrumman och ömsom ut ovan publiken mot den iskalla oktoberkvällen.

Bäst var Linnea Aspera-låtarna “Malarone” och “Synapse” och Zanias-låten “Follow the Body”. Avslutande “To the Core” fungerade mycket bättre live än på skiva när Zanias gav sig ut i publiken med djuriska rop i den etno-industriellt distade atmosfären. Det var vackert så det gjorde ont eller som darkwavedrottningen Zanias sjöng i “Synapse”;

“Don’t look at me. Don’t look at me it hurts.”

Foto: Jens Atterstrand

Foto: Patrik Lark

(English version below)

A vision that hurt

Zanias became the first artist from the local promoter Klubb Död (Club Death) to play live at the new establishment Kings Table in Stockholm. Alone on stage Zoè Zanias offered an exquisite eight song set with music from the new EP “To the Core” and early works and re-arranged songs from her first band Linea Aspera.

The show was hard, beautiful and a fine art experience. Kings Table became a Berlin underground stage for an intense half hour, despite the narrow space between stage and restaurant tables. But that did not bother Zanias. She professionally focused on the music and her personal introvert song and dance, she looked down on the electronic drum and up, above the audience, and out into the dark October night.

The best songs were “Malarone” and “Synapse” from Linnea Aspera’s album with the same name and “Follow the Body” by Zanias. The final song, “To the Core”, was much stronger live than on the album with Zanias out in the audience singing and shouting into the massive ethno-industrial wall of sound that she constructed. It was very beautiful, and it hurt, or as the darkwave queen herself sung in “Synapse”;

“Don’t look at me. Don’t look at me it hurts.”

Liverapport: Psyche (+Augen X, Undertheskin) 20161022, Stockholm

Tags: , , , , , , , ,


Klubb Död bjöd in till ännu en kväll på Nalen Klubb i Stockholm den 22 oktober med Psyche (CA), Augen X (PL) och Undertheskin (PL) på scenen.

Jens Atterstrand (text & foto) rapporterar.

 

Jens Atterstrand

 

 

 

(English version below)

Klubb Död är tveklöst en av de intressantaste arrangörskonstellationen vi har i vår del av den svenska alternativscenen just nu. Månad efter månad fortsätter de sitt hängivna sökande efter spännande akter att erbjuda den svartklädda publiken. Mycket likt moderlandet Tysklands mörka musikscen, där de traditionella akterna inom synthpop, EBM och industrial under många år har placerats sida vid sida med närbesläktade genrer och stilar som postpunk och gothrock. Klubb Död fortsätter på ett ytterst charmant sätt att bryta de inrutade och ofta begränsande ramarna och mönstren som vi på hemmaplan under flera decennier har gjort misstaget att bygga upp. Ett besök på något av Klubb Döds arrangemang gör mig både lycklig av den välkomnande och trivsamma inramningen och sällskapet och både hänförd och överraskad av all den ny spännande musik som presenteras på scen.

Kanadensiska Psyche, med den trevliga Darrin Huss i spetsen, skrattade och kramades redan för fullt bakom merch-bordet när jag anlände för att avnjuta det första bandet för kvällen – Undertheskin. Den polska trion frontas av sångaren och låtskrivaren Mariusz Łuniewski och spelar en fusion av The Cure-doftande mörk popstpunkig pop med inslag av både cold wave- och shoegazevibrerande gothrock. Det är stämningsfullt och melodiöst med överraskande mörkt rockiga nummer till glittrande inslag av mer elektronisk och retrodoftande mörk pop. Mycket bra!

Det andra bandet för kvällen Augen X (även de från Polen) bjöd sedan på kvällens stora överraskning. Även om det blir ytterst spretigt så imponeras jag över bandets förmåga att behärska allt ifrån Gary Numan-ångande mörk elektronisk åttiotals-pop till rå metal, allt framfört av den väldigt karismatiske sångaren Karl Nesser.

Psyche avslutade sedan kvällen med ett helt omarbetat live-set med många helt nya versioner av sina klassiker. Darrin Huss är en stor scenpersonlighet med en underbar karisma och publikkontakt, men förmedlar samtidigt ett  otrolig lugn med stor rutin. Han är ett fullblodsproffs som jag har imponerats av ända sedan jag såg bandet första sången i Malmö 1991. Darrin avslöjade också att nytt Psyche-material så sakteligen är på väg, något jag verkligen ser fram emot, liksom fler Klubb Död-kvällar såklart – för det här är ren och skär kärlek!

Ett stort tack till alla inblandade för ytterligare en fantastisk kväll på Nalen Klubb! På återseende.

(English version below the photo galleries)

Psyche

Augen X

Undertheskin

Klubb Död (Club Death) is undoubtedly one of the most interesting promoter-constallations around in our Swedish alternative scene right now. Month by month they continue their dedicated search for exciting acts to provide to our black-clad crowds. Very similar to the motherland Germany’s dark music scene, where the traditional genres like synthpop, EBM and industrial for many years have been placed side by side with related genres like post punk and goth rock. In a charming manner they continue to break the gridded and often limited framework and pattern that we for several decades has made the mistake of building up. A visit to any of Klubb Död’s nights always makes me both happy by the consistently welcoming and comfortable surroundings and people as mesmerized and surprised by all the exciting new music that gets presented on stage.

Canadian Psyche, fronted by the friendly and sweet Darrin Huss, was already laughing and giving out hugs behind the merch table when I arrived to enjoy the first band of the evening, Undertheskin. The Polish trio fronted by singer and songwriter Mariusz Łuniewski makes a fusion of The Cure-scented dark post punk and pop with elements of both cold wave and shoegaze-vibrating rock. It is atmospheric, and very melodic with everything from surprising dark rock numbers to glittering touches of more electronic and retro fragrant dark pop. Very good!

The second band of the evening Augen X (also they from Poland) became the evening’s big surprise and although it gets very sprawling at times I’m very impressed by the band’s ability to master everything from Gary Numan-scented dark electronic eighties-pop to raw metal, all performed and executed by the very charismatic singer Karl Nesser.

Psyche then ended the evening with a completely re-arranged live set with new versions of their classics. Darrin Huss is a great stage personality with a wonderful charisma and presence, but at the same time he possesses incredible calm and routine. He is a real pro that I have been impressed ever since I saw Psyche the first time in Malmö back in 1991. Darrin also revealed that new Psyche material are slowly coming our way and that is something I really am looking forward to. As well as more Klubb Död-evenings ofcourse, because this is pure love!

Many thanks to all involved for another great evening at Nalen Club! See you all again soon.

Liverapport: Agent Side Grinder (+Then Comes Silence, A Projection, Soviac) 20151119, Stockholm (foto)

Tags: , , , , , ,


Klubb Död presenterade en mörk kvartett av band på Göta Källare torsdagen den 19 november.

 

Jens Atterstrand var givetvis på plats och levererar härmed ett fotogalleri från kvällen.

Jens Atterstrand

 

Liverapport: Agent Side Grinder (+ Raba Hiff) 20150424, Stockholm

Tags: , , , , , ,


Jens Atterstrand

Stockholmskvintetten Agent Side Grinder, med det purfärska albumet “Alkimia” i bagaget, stod på Debaser Medis scen fredagen den 24 april i Klubb Död och Tänk På Dödens regi.

Jens Atterstrand med kamera var givetvis på plats för att bevittna händelserna på nära håll.

Rapport & Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotogalleriet nedanför rapporten!

Att Agent Side Grinder skulle ta klivet från de små undergroundscenerna och klara av att locka allt större publikmassor även på hemmaplan är det egentligen aldrig någon som har tvivlat på. Frågan var egentligen bara när detta skulle ske.

Men med bandets förra Manifestbelönade album “Hardware” och den senaste mer lättlyssnade “Alkimia” i ryggen så är det nu helt och fullt logiskt att man står på scenen inför ett relativt fullpackat publikhav på Debaser Medis i Stockholm den här fredagkvällen.

När setlisten sedan, av förklarkliga skäl, domineras av låtar från det sistnämnda albumet – så är succén lika fullt logisk. Det lite svårlyssnade oljudsfyllda och experimentella Agent Side Grinder finns givetvis där fortfarande i stor utsträckning. Men det mer greppvänliga materialet lyfter bandets prestation, framförallt live.

När Kristoffer Grips starka karisma och en livemässigt mycket goda sånginsats sedan toppas med ett gästspel av Kite-duon Nicklas Stenemo och Christian Berg (samt Nicole Sabouné) så är framgångssagan färdigskriven.

Stockholmskvintetten bevisar den här kvällen att man behärskar allt större arenor. Erfarenhet skapar trygghet och ger utmärkta möjligheter att utvecklas även som liveband.

Agent Side Grinder tar flera gigantiska steg framåt i min bok efter vad man presterar den här kvällen och precis som när det gäller den senaste fullängdaren “Alkimia” så är det få den här genren som lyckas med bedriften att presentera elektronisk musik så full av känslor och liv.

När det gäller förbandet Raba Hiff så fortsätter de att överraska i positiv bemärkelse och faktum är att bandet nog låter bättre live än på skiva. Energin i deras musik är bedövande bra, så även den här gången.

Liverapport: Kollaps #2 2015, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


patrik_larkJens Atterstrand

Kollaps Records firade 2 år under dagarna tre (29 jan – 2 feb) och presenterade en av de mest fullmatade lineuperna som vi någonsin har skådat på svensk mark.

 

Jens Atterstrand och Patrik Lark var på plats med sina kameror för att bevittna händelserna som bland annat inkluderade Youth Codes allra första Europaspelning..

 

Förfesten arrangerades redan på Göta Källare under torsdagskvällen med nykomlingarna The Operating TracksRaba HiffColouroïdBunkersex och No Sleep by the Machine inför en något gles men förväntansfull publik.

Den mest positiva överraskningen den här kvällen var otvivelaktigt Raba Hiff som bjöd på en suggestivt tung experimentell och mycket dansant electro och som avslutning en ordentlig urladdning av ett spelsuget No Sleep By the Machine.

Fredagen bjöd i sin tur bland annat på en sprakande känslosam och vacker föreställning av Henric de la Cour, stilrent framförande av Metroland och en redan nu legendarisk Europapremiär av de Amerikanska ynglingarna i Youth Code.

Lördagkvällens höjdpunkter inkluderade bland annat ett skräckinjagande mörkt och blytungt framträdande av The Devil & The Universe, sjönsjungande Minuit Machine, ett ut i fingerspetsarna proffsigt Clock DVA och en glad och energisk avslutning av The Mobile Homes.

Arrangörerna och alla inblandade kan vara oerhört stolta och maken till lineup och den breda blandningen av stilar har vi mig veterligen aldrig sett tidigare i de här sammanhangen.

Kollaps Records har med Kollaps #2 skrivit svensk synth och alternativhistoria i de här sammanhangen och vi hoppas verkligen få chansen att återkomma när man firar nästa gång.