Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Kiew"

Liverapport: KOMA Festivalen 2013, Oslo

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: 13th Monkey, Agonoize, Alien Vampires, Ambassador21, Andrew-King, Blood Axis, D-Tox, Dimensional Explosion, Essence of Mind, FabrikC, Faderhead, FGFC820, Gyron-V, Heimataerde, Heil:Sector, Izsloscope, Kant Kino, Kiew, Kopfer Kat, Leaether Strip, Lights of Euphoria, Modulate, Mono-Amine, Nachtmahr, Painbastard, Phosgore, Protostar, S.A.M, Soman, Statik Sky, Substaat, Suicide Inside, Tactical Sekt, The Peoples Republic of Europe, Unter Null, Wieloryb, Winterkaelte, X-RX, Xotox, XP8
Datum: 19-23 juni 2013
Scen: Betong/Chateau Neuf, Oslo
Rapport & Foto (mobilkamera): Joakim Holfve

När KOMA Festival presenterades var det både en och annan som rynkade pannan. En norsk industrial-festival i Oslo – på självaste midsommar – med en lineup som skulle göra WGT, Summer Darkness och Amphi gröna av avund..

Trots SGA-vibbarna (minns ni, synthfestivalen som skulle plocka upp trådarna efter Arvika men hann inte med mer än ett par förfester innan allt gick åt skogen) och en del avdroppade band längs vägen – Unter Null, Lights of Euphoria, Tactical Sekt bland annat – slog KOMA upp portarna på Betong/Chateau Neuf i Oslo. Det kanske inte är helt rättvist att kalla det en festival per se, mer tre dagar av klubbkonsert. Meet and greets, merch och festivalpris i baren (okej, vi behövde i alla fall inte betala hundra spänn ölen) satte KOMA i festivalhörnan men i princip allt hände i källaren av Chateau Neuf – på gott och ont.

Egentligen hade KOMA bara ett problem och det är antalet besökare. Det här var första gången festivalen anordnades och Oslo kanske inte är det mest logiska stället för galna tyskar att åka till men av de drygt 900 attending på Facebook sågs typ dryga hälften – något som drog ner stämningen. Arrangörer, band och de besökare som kom såg dock till att vända det till något positivt såg gått det gick – sällan har väl en festival varit så intim mellan besökare och band. Torsdagens halvt deprimerande dansgolv, sett till antalet deltagare, blev desto bättre under fredagen och lördagen när fler gäster strömmade till. Banden som inledde festivalen – redan vid 18.00 – hade kanske inte den mest tacksamma uppgiften och med tanke på att lokalen stängde drygt 02.30 hade en förskjutning av spelschemat, och främst öppettiderna, tagits emot väl av alla.

Torsdagens största namn var utan tvivel Nachtmahr som stände kvällen, men kvällens självklara vinnare var i stället Iszoloscope. Trots att bara en bandmedlem var på plats skapade han magi med sin Akai-låda som lät hårt, smutsigt och live. Tyvärr kan man inte riktigt säga samma sak om alla andra där till exempel Alien Vampires bjöd på en show men en sällsynt dålig uppvisning i playback – en tävling där FabrikC nog får kvällens silvermedalj. All heder åt KOMA som under kvällens slutföreställningar bokat in internationellt erkända DJ:s för att underhålla på det andra golvet. Så medan Nachtmahr gjorde sin sedvanliga föreställning kunde vi som kanske känner att det inte känns så nytt och fräscht längre ha vårt roliga på annat håll.

Svenska D-Tox och Ambassador21-projektet Suicide Inside var bland de första att ställa ut skorna under fredagen men det var först med X-RX som kvällen och publiktillströmningen tog riktig fart och fortsatte med främst S.A.M, KIEw, och Agonoize.

Om de tidigare dagarna hade känts för snäll gick söndagen i noise-tecken. 13th Monkey, Xotox och Winterkaelte rev väggarna på lilla golvet medan Soman, Modulate och Leaether Strip körde sitt race på det stora.

All in all – trots den lite mediokra publiktillströmningen var KOMA extremt lyckat för de som var där. Alla inblandade lämnade Oslo med trötta ben och bankkonton i upprorstillstånd. Det är synd att en scen som är duktiga på att klaga på att det “aldrig händer något” inte dyker upp när det väl är något. Visst – Oslo på midsommar kanske inte är superlämpligt för oss grannar i öst – men KOMA förtjänade en större publik. Om bara diverse band kunde en gång för alla släppa grejen med att ha de urlöjliga dansarna på scen så hade jag varit helnöjd.

Hocico – “El Último Minuto (Antes de que tu Mundo caiga)”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD (Jewelcase), 2CD** (Digipak), BOX***, Digital (16 spår)
Skivbolag: Out Of Line
Releasedatum: 7 december 2012
Genre: Dark electro, Harsh EBM
Mix: Rasco Agroam (Liquido Labs)
Master: Hocico
Bandmedlemmar: Erk Aicrag, Raso Agroyam
Land: Mexico (Tyskland)
Recensent: Jens Atterstrand
Köp: TBA

I ett rasande tempo mot undergången

De två kusinerna Rasco Agroyam (aka Oscar Mayorga) och Erk Aicrag (aka Erik Garcia) har båda experimenterat med elektronisk musik sedan femtonårsåldern. 1993 bildade de Hocico och presenterade den första demokassetten “Misuse, Abuse and Accident”. Efter ytterligare två demos – “Autoagresión Persistente” (1994) och “Triste Deprecio” (1996) så presenterade man således det officiella debutalbumet “Odio Bajo El Alma”, som släpptes via det mexikanska skivbolaget Opción Sónica. Under 1998 skrev man på för den tyska jätten Out Of Line och resten är historia.

Efter ytterligare en handfull album, med “Memorias Atrás” (2008) och “Tiempos De Furia” (2010) som de senaste bidragen till bandets långa meritlista, så presenterar man nu det nya albumet “El Último Minuto (Antes de que tu Mundo caiga)”.

Det hela är glasklart. Redan i pressreleasen ville man understryka vad det kommande albumet skulle komma att handla om. Och med den rådande trenden med frågeställningar och antika profetior kring jordens eventuellt undergång, som enligt vissa kulturer skulle komma att äga rum under slutet av 2012, så grundar sig El Último Minuto (Antes de que tu Mundo caiga)” givetvis kring frågeställningar och kopplingar i sin tur kring “den sista minuten”. Den ultimata minuten då människans öde ligger i vår moder naturs händer. Kommersiellt gångbart tillsammans med rådande domedagstrender? Förvisso. Ett passande tema för en fullängdare från ett av scenens mörkaste band? Tveklöst.

Som pionjärer inom den mörka skolan av electro och harsh-EBM så har Hocico stått i frontlinjen och ständigt utvecklat sitt sound utan att för den sakens skull släppa taget om den genomgående röda tråden i deras musik. Tekniken har utvecklats, men istället för att som många band låta tekniken utveckla skaparen så har Hocico gjort tvärtom.

El Último Minuto (Antes de que tu Mundo caiga)” går loss i ett rasande tempo redan från början. Ingen återvändo. Första halvan av albumet är en mörk, våldsam och nattsvart resa mot undergången i sådär 140-150 BPM. Fullmatade arrangemang av dundrande basgångar i baktakt, taktfasta trumslag och skruvade synthar med vackra stråkarrangemang i botten toppas med en om möjligt mörkare och argare Erk än vanligt i mikrofonen. Fast jorden går ju under vilken minut som helst, så konstigt vore det väl annars?

Andraspåret “Intruder – Twin Version” och (den nog mest “typiska” Hocico-låten på albumet) “Dead Trust” med sina härliga avbrott och snygga mellanspel är Hocico när de gör det som allra bäst och ända in till femte spåret “Polarity” så fortsätter man i samma stil. Det är först halvvägs in på albumet som lyssnaren egentligen ges någon form av chans att hämta andan på den maffiga och instrumentala “Mundo Impossible”.

Resten av den andra halvan ger en ganska tacksam temposänkning. Det tidigare singelsläppet “Vile Whispers” och den härligt släpiga och skräckinjagande “Toxic” – med sina trasiga rytmer och tjocka matta av ljud samt det avslutande instrumentala (titel)spåret “El Último Minuto” binder sedan ihop helheten på ett bra sätt.

Allt är över. Det fanns ingenting att göra. Jorden har gått under.

El Último Minuto (Antes de que tu Mundo caiga)” är mindre nyanserad och kontrastrik än vad Hocico gett oss tidigare och det är färre spår än vanligt som verkligen sticker ut från mängden. Albumet är som en lång mardrömslik resa, med en galen duo vid spakarna som i ljusets hastighet tar oss mot undergången. Men trots detta är förblir Hocico en av de absolut starkaste regenterna i sitt rike.

Utöver den ordinarie 11-spårs utgåvan så levereras albumet även i en deluxe-utgåva ** med fem bonusspår. Utöver remixer på tre låtar från albumet signerade SA42, Kiew och TDTD, där de förstnämdas remix av “Intruder” garanterat kommer bli en riktig dansgolvsdräpare, så innehåller den även de två exklusiva spåren “Surfing in the Plastic Age” och “Firewalking”. Den förstnämda är en rätt typisk Hocico “b-sida” medan “Firewalking” i sin tur är en akustiskt klingande sak som friskt lånar från soundet av sångaren Erks sidoprojekt Rabia Sorda. En boxutgåva *** som även inkluderar bonus-CD’n “Prophecy Of Hate” med två demos från 1996, en flaska chilisås (!!), ett numrerat ägarcertifikat och ett band t-shirt finns också att tillgå.

Tracklist

CD 1

01. T.O.S. of Reality (05:14)
02. Intruder – Twin Version (04:40)
03. The Watched (05:31)
04. Dead Trust (05:37)
05. Polarity (03:36)
06. Mundo Imposible (03:28)
07. Vile Whispers (05:08)
08. 3…2…1… (05:06)
09. Toxic (05:12)
10. Over the Limit (05:39)
11. El Último Minuto (06:55)

CD 2 **

01. Surfing the Plastic Age (06:05)
02. Firewalking (04:43)
03. Intruder (SA42 Remix) (05:19)
04. Polarity (Mixed Bipolar Disorder by Kiew) (04:15)
05. Intruder (TDTD Remix) (03:25)

CD 3 – “Prophecy of Hate” ***

01. Prophecy of Hate (Tape track 1996) (05:08)
02. Deranged (Tape track 1996) (06:02)

Centhron levererar femte studioalbumet

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Tyska Centhron skapades vintern 2001 när sångaren Elmar Schmidt och Jörg Hermanns vänskap ledde till första demoalbumet “Malek Taus” som släpptes 2002. Bandet ville inte stå utan släppt material när man skulle ställas på scen som support till Feindflug senare samma år. Efter att demon fått en del uppmärksamhet fortsatte duon arbetet som resulterade i det första “riktiga” albumet “Lichtsucher”, som släpptes via Starfish Music året efter. Ett album som vid tidpunkten hyllades runtom i europa genom DUC Charts, DAC‘s speciella DJ Bullet kategori och via den tyska musiktidningen Zillo‘s populära sampler.

Ett antal spelningar runtom i europa följde. Tyskland, Österrike, Holland, Belgien och Italien gästades och bandet gavs möjligheten att spela tillsammans med storheter som Suicide Commando, SITD, Kiew, Xotox, Agonoize, Reaper, Psyclon Nine, Grendel, Soman och många fler. Liveshowen förbättrades, kvinnliga livesångerskan Melly Thies rekryterades tillsammans med Stefan Thies (bas) och livekeyboardisten Anette Schmidt.

Bandet följde sedan upp med tredje studioalbumet “Gottwerk” under 2006 via Final Dusk Records. Under 2009 landade bandets senaste alster “Roter Stern” via Scanner, ett album som också mixades av Jan L (känd från bland annat X-Fusion och Noisuf-X) och även släpptes i USA och Kanada.

Nu är Centhron tillbaka med ett sprillans nytt album efter att ha rekryterat ännu en livebassist i Markus Vogler och väl förberedda inför sommaren och höstens festivalspelningar runtom i europa.

“Dominator” släpps den 8 april via Scanner.

Tracklist

  1. Leitwolf
  2. Kopfschuss
  3. 666
  4. Gang Bang Dolly
  5. Atomschlag
  6. Cnt
  7. Die Stalinorgeln
  8. So sterbe ich
  9. Kind des Wehrmuts
  10. Dominator
  11. Höllenhunde
  12. Faust
  13. Slave