Electro/industrial-duon Guilt Trip bjuder på en livevideo från deras spelning på Redrum Festival.

Format: (Double album) 2CD, digital
Skivbolag: EK Product
Releasedatum: 8 december 2017
Genre: Electro-industrial, industrial
Bandmedlemmar: Karl Lindberg, Magnus Nilsson
Land: Sverige
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Mastodontalbum når nästan ända fram

Guilt Trip är tillbaka inte bara med ett, utan faktiskt två hela fullängdsalbum i ett paket och på Body:Parts har de samlat ihop det de lyckats skruva ihop sedan föregångaren Brap:tism (2015).

“The Great Leap Forward” startar med en skruvad historia i lågt tempo med sköna synthar som direkt ger vibbar från de bästa stilbildande akterna från 80- och 90-talet. Sången på “A Pit of Shit” påminner starkt om Oghrs nyarga röst på Skinny Puppys Weapon från 2013 och visst är det nästan övertydligt vilket band som är den stora inspirationskällan. En rolig detalj är dessutom att albumomslaget är förvillande likt Front Line Assemblys Caustic Grip från 1990.

“Chains” tar vid introduktionsspårets sköna bakgrundssynthar, om än något vemodigare och införlivar dem i ytterligare en långsam och lite tillbakadragen produktion. Första spåret som sticker ut från den uppmålade mallen är “Bite the Bait”, där lekfulla elektroniska ljud samspelar med minimala tonarter och mullrande basljud. Sången är en lek med tempo, tonart och ord i en kombination som får en att dra på smilgroparna.

Det man kan sakna är den där riktiga golvvältaren som vrider upp tempot och aggressiviteten. Tyvärr fortsätter första halvan av albumet i samma lugna mak och därefter utan några större utropstecken. Vi får helt enkelt hållas till andra halvan tar vid som vrider upp ett högre tempo och andra spåret “Burn ’til Death”, vilket är dubbelalbumets längsta spår, ljuder in någonstans mellan aggrotech och psytrance. Refrängen kan mäta sig med VNV Nations mest dansanta och euforiska dansgolvsvältare.

Texterna avhandlar stort som smått, om världen, om samhället, om demokrati, om fascism. En sorts röd tråd jag tycker mig identifiera är hur de med makt alltid drar i alla trådar och styr agendan för de utan någon.

De breda syntharna och elektroniska ljuden på den melodiska “Nemesis” är den hittills mest DJ-vänliga låten med sina catchiga texter som direkt sätter sig på plats. “Blood Flood” är en peppande historia både textmässigt och i ljudbilden med rappa distade gitarrer och 4-4 uptempo. Industrins motsvarighet till The Offspring kanske? Avslutande “Fashcismus Ein Verbrechen Bleibt” är en ren EBM-dänga och känns naturlig i den nygamla våg av EBM som dragit igenom Sverige de senaste 10-15 åren och som fortfarande med värdighet håller fanan högt.

På det stora hela är det ett ganska spretigt album som inte har någon USP (Unique Selling Point) utan blandar friskt mellan tempo, instrument, framtoning och sång på ett sätt som inte håller ihop det hela på samma sätt som ttill exempel Fix8:Sed8:s fantastiskt tajta Foren6 från förra året.

Guilt Trip är på vissa spår snubblande nära illavarslande förglidningar av ljudbilden även om de i slutändan håller ihop det hela på ett konsistent sätt. Topparna är mycket höga och helhetsintrycket av detta mastodontalbum på totalt 24 spår blir med beröm godkänt, men det innehåller ändå kanske lite väl många spår för att hålla intresset uppe och få lyssnaren att fokusera till fullo.

Tracklist CD1

01. The Great Leap Forward (04:26)
02. A Pit Of Shit (05:17)
03. Church And State (04:19)
04. Chains (04:25)
05. Empires (04:23)
06. Bite The Bait (04:38)
07. Seething Not Breathing (03:49)
08. Future Passed (04:17)
09. Dead Abuse (04:07)
10. Time Enough (04:07)
11. Sick Trick Trickle (03:39)
12. What Is Your Pleasure Sir? (03:43)

CD 2

01. Conform Bad Form (04:27)
02. Burn ’til Death (06:04)
03. Don’t Drink Don’t Swollow (05:18)
04. Moontrap (05:17)
05. Nemesis (05:41)
06. Aim Straight Aim True (04:07)
07. Fed the Dead Head (04:08)
08. Bombs For Salvation (04:44)
09. A Class For Sacrifice (04:03)
10. Blood Flood (04:59)
11. Deep Down Drown (04:17)
12. Fashcismus Ein Verbrechen Bleibt (04:07)

(English)

Mastodontal album that reaches almost all the way

Guilt Trip returns not only with one, but actually two full length albums in one package and on Body:Parts they’ve assembled what they have put together since the release of Brap:tism in 2015.

“The Great Leap Forward” begins as a low paced twisted story with beautiful synth work that instantly provide vibes from the genre’s most original acts of the 80’s and 90’s. The vocals on “A Pit of Shit” is reminiscent of Ohgr’s latter angry styled voice on Skinny Puppy’s Weapon from 2013, and Guilt Trip’s main sources of inspiration are indeed quite obvious. A fun detail is also the striking resemblance of the cover compared to the one of Front Line Assembly’s Caustic Grip from 1990.

“Chains” continues the beautiful background synth work from the introductory track, albeit slightly more melancholic and inserted in a slower and slightly more laid back production. The first track that really stands out from the main template is “Bite the Bait”, where playful electronic sounds interact with minimal tones and a sort of muddy bass line. The song is a play with pace, tone and words in a combination that instantly puts a smile on my face.

What one could miss is that real dancefloor stomper that turns the pace and that adds some aggressiveness. Unfortunately, the first half of the album continues in the same calm spell and without any big exclamation marks. We simply have to hold on for the second that turns the pace on the second track “Burn to Death”, which is the longest track of the double album and it ends up somewhere in between aggrotech and psytrance. The chorus could be compared to some of VNV Nation’s most danceable and euphoric dance floor hits.

The lyrics deals with both major and minor topics of the world, society, democracy and fascism. The red thread I find is how the ones with all the power always seem to pull the strings for everyone else.

The wide synths and electronics of the melodic “Nemesis” makes it the most DJ-friendly song so far, with its catchy lyrics that immidiately falls into place. “Blood Flood” is a uplifting story both lyrically and soundwise with its pacey guitar riffs on top of the four to the floor beat. Industrial music equivalent to The Offspring perhaps? The final “Fashcismus Ein Verbrechen Bleibt” is a pure EBM track that falls naturally in line with the new oldschool wave of EBM that has been a popular take from Swedish acts of the past 10-15 years and that with dignity still keeps the flag flying high.

On the whole, it’s a pretty sprawling album that has no real USP (Unique Selling Point) and that mixes together a variety of styles with different pace, instrumentation, appearance and songs that doesn’t come together all the way like on for example Fix8: Sed8’s amazingly tight and held together Foren6 from last year.

Guilt Trip is on some tracks staggeringly close to ill-fated glitches of their sound stage, even if they ultimately cluster the whole thing together in a consistent way. The tops are very high and the overall impression of this 24-track mastodontal album should be praised, but it may still contain too many tracks to keep the audience on their toes and get the full focus of its listener.

Den svenska industrial-duon Guilt Trip, som består av sångaren Magnus Nilsson och Karl Lindberg, återvänder nu med besked!

Duon var senast albumaktuella med “Brap:tism” (2014) och släppte dessförinnan “Feed the Fire” (2013) via den svenska etiketten Complete Control Productions.

Det nya dubbelalbumet “Body Parts”, som kan förbokas här redan nu, innehåller hela 24 spår av en uppdaterad tappning av duons breda mix av influenser, med en touch av futurism och avante garde, klassisk electro-industrial, industrirock och melodiös atmosfärisk mörk electro (lyssna på smakprov nedan).

Guilt Trip föddes ur askorna av åttiotalsakten Chirurgie Estetique, albumdebuterade med “Reborn” redan 1999 och har även släppt “Stigmartyr” (2001) och “Branded” (2009).

“Body Parts” släpps den 1 december via EK Product.

Tracklist

CD 1

01. The Great Leap Forward   4:26
02. A Pit of Shit   5:17
03. Church and State   4:19
04. Chains   4:25
05. Empires   4:23
06. Bite the Bait   4:38
07. Seething not Breathing   3:49
08. Future Passed   4:17
09. Dead Abuse   4:07
10. Time Enough   4:07
11. Sick Trick Trickle   3:39
12. What is your Pleasure sir?   3:43

CD 2

13. Conform Bad Form   4:27
14. Burn ’til Death   6:04
15. Don’t Drink Don’t Swollow   5:18
16. Moontrap   5:17
17. Nemesis   5:41
18. Aim Straight Aim True   4:07
19. Fed the Dead Head   4:08
20. Bombs For Salvation   4:44
21. A Class for Sacrifice   4:03
22. Blood Flood   4:59
23. Deep Down Drown   4:17
24. Fashcismus ein Verbrechen Bleibt   4:07

Dive

En svart backdrop, ett mikrofonstativ, stroboskop och en megafon låter kanske inte som kvällens mest intressanta upplägg men om man slänger in veteranen Dirk Ivens i mixen så uppstår magi. Dive är hypnotisk feedback, bas och oväsen i en ohelig allians där summan är oändligt mycket större än delarna. Belgaren är kanske mest känd från The Klinik och Absolute Body Control, men det är helt ensam på scen han visar sin storhet. Han dansar, svettas, skriker och charmar publiken med sin fantastiska utstrålning. Spelningen verkade vara över på ett ögonblick men varade i själva verket i strax över en timme och lämnade mig och många andra helt slutkörda och energilösa men lyckliga.

And One

Årets stora dragplåster äntrar stor scenen strax efter klockan elva och det råder ingen tvekan om vilket band de flesta besökare helst vill se, det är fullständigt fullsmockat framför scenen. And One är ett väldigt älskat band med många hardcore fans men det är dessutom ett band som de flesta har någon typ av relation till och vill se bara för att höra en eller ett par låtar. Senast jag såg And One var på Amphifestivalen i Köln i en mycket stor och mycket opersonlig ishockeyarena och bandet gör sig så oändligt mycket bättre på en liten scen med färre i publiken. Spelningen som är kvällens längsta, hela 90 minuter, har väldigt bra ljud och ljusshowen är sparsmakad men välplanerad och samtliga bandmedlemmar ser ut att njuta i fulla drag. Setlistan är välbalanserad mellan gammal och nytt och en kul detalj är att Steve Naghavi lånar en änglagloria från publiken och bär den under “Military Fashion Show”.

electriXmas är och förblir en årlig högtid och mötesplats för synthare och det innebär tyvärr att två av kvällens akter, Saft och Guilt Trip, inte kan recenseras helt enkelt för att jag var upptagen med att socialisera med folk jag träffar väldigt sällan. En omröstning har dragits igång på electriXmas facebooksida för att se vilka band som ska bokas till nästa år, gå in och rösta.

Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: EK Product
Releasedatum: 19 Dec 2014
Genre: Industrial, Electro
Bandmedlemmar: Karl Lindberg, Magnus Nilsson
Land: Sverige
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Neostalgisk industri värdig din skivsamling

Svenska duon Guilt Trip öser ur den oändliga brunnen av influenser på deras senaste kreation ”Brap:tism”. Albumet är ytterligare en i raden av moderna Industrial-album med tydliga referenser till åttiotalets klassiker. Albumet släpptes i juletid av italienska EK Product.

Begreppet ”Brap ” myntades av Skinny Puppy och betyder ungefär: ”Träffas, koppla in elektroniska instrument, bli hög och spela in musik” men det är dock oklart om det gick till så i det här fallet.

”Brap:tism”s tolv spår presenterar ett sound som är krispigt, innovativt och innehåller inslag från andra delar av den elektroniska musikscenen vilket är välkommet. Det är också spretande i sin form och det har allt från minimalistiska inslag till mer episka episoder. Ibland får jag vibbar av Godflesh fast med burkiga gitarrer. Ljudbilden har även tydliga influenser av nordamerikansk Industrial omsvept i en elektrofunkig kappa.

Det första jag slås av är hur jag reagerar på sången. Jag uppfattar den först som oengagerad och släpig med tråkiga texter fylld av motsatser, tänk ”Yes – No”, ”Right – Wrong” o.s.v. Jag skulle kunna vara så ärlig att tycka att man inte ska försöka sjunga som ohGr om man inte har något vettigt att sjunga om och saknar den energi och det driv som han har. Om tanken var att låta lite sådär härligt helylle-amerikansk som Al Jourgensen gör så misslyckas man med det också. Nu är detta inte något som är uppenbart på alla spår och man vänjer sig på något konstigt vis. Det är definitivt inte fallet på den knasiga ”Politalk” och de fantastiska ”Wormwood” samt ”Fist Resist” som tillhör albumets höjdpunkter. Det finns inte någon riktig dal i intressekurvan utan samtliga spår innehåller inslag som gör sitt för det samlade intrycket. Avslutningen ”The Itch” påminner mycket om Dead When I Found Hers mer experimentella inslag.

Albumet växer när man väl accepterat de mer udda inslagen och man kommer till insikt med att Guilt Trip släppt ett riktigt bra album som oavkortat bör läggas till i din nostalgiosande industrisamling.

Tracklist

01. Biopticon (06:19)
02. Waiting In Pain (04:19)
03. Tick… Tock… Boom (05:10)
04. Wormwood (04:40)
05. Creep And Crawl (05:02)
06. No Way Out (03:41)
07. Wakey Wakey (04:11)
08. Claptrap (04:53)
09. Politalk (02:55)
10. Tail of a Whail (06:10)
11. Fist Resist (04:59)
12. The Itch (02:34)

(English version below)

Neostalgic Industrial worthy of a place in your collection

The Swedish Industrial duo Guilt Trip pours from the well of influences on their latest release “Brap:tism”, which is yet another modern Industrial album with clear references to the classics of the eighties. The album was released around Christmas by Italian label EK Product.

The term “Brap” was introduced by Skinny Puppy and roughly means “Get together, connect electronic instruments, get high and record music”. It is however unclear if that was the process in this case.

The twelve tracks on the album present a sound that is crisp, innovative and has elements from other sub genres in electronic music which is highly appreciated. It is also sprawling in its shape and sometimes contain minimalistic parts and sometimes episodes of a more epic style. From time to time I hear Godflesh but with more dormant guitars. The sound also has obvious influences from the North American Industrial scene but wrapped in a funky coating.

The first thing I notice is that the vocals seem drowsy and dull with lyrics full of contradictions like “Yes – No” and “Right – Wrong”. I could be so honest to say that if you can’t sing as high energetic as ohGr and have nothing of importance to say you shouldn’t try. If they meant to mimic Al Jourgensens typically self-confident American vocals they fail at that too. This is however nothing that is that specific on all of the tracks and somehow you get used of it. It is definitely not the case on the weird “Politalk” and the amazing “Wormwood” and “Fist Resist” which are among the highlights of the album. There is no obvious low among the tracks and they all contain something that elevates the overall experience. The finishing track “The Itch” reminds you of the more experimental sides of “Dead When I Found Her”.

“Brap:tism” grows on you as you accept the somewhat odd elements and realize that Guilt Trip has released a really good album that immediately should be placed in your nostalgic collection of Industrial gems.

Guilt Trip, som senast var albumaktuella med “Feed the Fire” som släpptes på den svenska etiketten Complete Control Productions för drygt två år sedan (2012) återvänder med “Braptism” tidigt i vinter.

Den Stockholmsbaserade electro/industrial-duon med Karl Lindberg och Magnus Nilsson, som numera är signade till det italienska skivbolaget EKProduct, albumdebuterade med “Reborn” redan 1999 och det kommande albumet – som innehåller 12 nyskrivna låtar blir bandets femte i ordningen.

“Braptism” är planerat för släpp under november via EKProduct.

Tracklist

01. Biopticon
02. Waiting in Pain
03. Tick… Tock… Boom
04. Wormwood
05. Creep and Crawl
06. No Way Out
07. Wakey Wakey
08. Claptrap
09. Politalk
10. Tail of a Whail
11. Fist Resist
12. The Itch

Cardinal Noire presenterar en video till “Narkomat”. Enjoy!

Artister: Guilt Trip, Autodafeh, Robert Enforsen, Psyche
Datum: lördag 2 mars 2013
Scen: Nalen Klubb
Arrangör: Electronic Sound Sweden
Rapport: Stefan Haking
Foto: Diana Malm och Patrik Lark

OBS! Missa inte fotoalbumet nedan!

Kanadensiska Psyche, som sedan många år består av grundaren Darrin Huss,  som när han spelar lite i sin tur samarbetar med olika musiker firar nu 30 årsjubileum. I samband med detta genomfördes en miniturné i Sverige då man gästade Malmö, Stockholm och Göteborg.

Med sig till Stockholm hade man de svenska akterna Guilt Trip, Autodafeh och Robert Enforsen.

Först ut på kvällen var Guilt Trip med sin lite tyngre industrisynth som för kvällen saknade livegitarristen Berget Bergman. Karl Lindberg och Magnus Nilsson har kommit långt sedan de transformerade sitt gamla band Chirurgie Esthetique till Guilt Trip för ett femtontal år sedan. De genomför ett ganska piggt set med en väl avvägd blandning av gammalt och nytt material.

Sedan följde Autodafeh, som rönt stora framgångar inte bara på den svenska EBM-scenen utan även nere på kontinenten med sin av Front 242 inspirerade body. De körde ett piggt och rappt set som även innehöll ett par nya låtar.

Robert Enforsen tidigare sångare i ett nu avslumrat Elegant Machinery och Hype kör ett solo-set med alla gamla slagdänger som han sjungit på genom åren och får ett riktigt starkt gensvar från publiken.

Sist kommer Darrin och hans keyboardist upp på scen och kör ett långt och härligt set med låtar från hela Psyches 30-åriga repertoar. Darrin och Robert framför även en cover av The Human League-klassikern “These are the Things Dreams are Made of” som de spelat in tillsammans.

OBS! Missa inte Stefan Hakings intevju med Darrin Huss som genomfördes i samband med spelningen. Denna kommer inom kort (med fler bilder från spelningen signerade Patrik Lark). Håll utkik..

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Complete Control Productions
Releasedatum: 23 mars 2012
Genre: Electro, Industrial
Bandmedlemmar: Karl Lindberg, Magnus Nilsson
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

Spännande, rappt och mycket välljudande

Guilt Trip har tidigare verkat under diverse annan flagg, bland annat det egna produktionsbolaget Brap.org med till viss del egen utgivning. Nu presenterar man efter aptitretaren med singelsläppet “Inanimate” det nya albumet “Feed the Fire”. Detta efter att Stockholmsduon, som består av Karl Lindberg och Magnus Nilsson, plockats av det nya svenska skivbolaget Complete Control Productions.

Några av låtarna på albumet är släppta på tidigare album men levereras här i nya versioner. De Nordamerikanska influenserna, från band som Vancouvertrion Skinny Puppy, Front Line Assembly och Numb är tydliga. Att duon också hämtat mycket inspiration från den amerikanska industrialscenen, med Nine Inch Nails och Ministry i spetsen låter man sig inte heller skämmas för.

Faktum är att dessa influenser i vissa lägen är så uppenbara att det till och med går att knyta respektive låt till respektive influens och inspirationskälla; Det Nine Inch Nails-doftande drivet i den inledande “Headplate”, den vocoderkryddade refrängen som ackompanjeras av de iskalla stråkarna i “Eternal Return” påminner väldigt mycket om Skinny Puppys klassiker “Smothered Hope” och de rappa trummorna och smattrande programmeringen tillsammans med den kraftfulla refrängen i “Crack Up” fullkomligt osar något från Numb eller Front Line Assembly.

Men nog om det! Man behöver inte uppfinna hjulet på nytt varje gång för att leverera någonting bra.

Den millimeterperfekta produktionen och den över större delen av plattan starka sånginsatsen, tillsammans med starka refränger och den snygga ljudbilden, där ingenting lämnats åt slumpen, ger en helhet som verkligen levererar. Ljudbilden är tät och tjock men känslan är att inget inkluderats för sakens skull. Nya ljud, samplingar och njutningsbara moment dyker upp hela tiden, något som bidrar till en spännande lyssningsupplevelse och gör albumet oerhört långlivat.

Guilt Trip har verkligen överträffat sig själva och överraskar verkligen med det här albumet. Man återvänt med fräschör och har, trots de uppenbara klyschorna, levererat något spännande, rappt och mycket välljudande. Några av spåren är lite svagare, vilket drar ner snittet något, men överlag är “Feed the Fire” ett mycket starkt bidrag i genren. Plus i kanten för ett vrålsnyggt omslag signerat Anders Karlsson från The Pain Machinery (som även designat vår ikon Synth-Eddie!)

Tracklist

1. Headplate  3:37
2. Breathe  3:38
3. Inanimate  4:34
4. Eternal Return  4:07
5. Unite  4:25
6. Once a Week Twice a Day  4:15
7. Reset  3:44
8. Life Spit Love  4:00
9. Fragments  3:46
10. Crack Up  4:20
11. Braptism  4:01
12. The Bright Side Of Lies  3:53

Lyssna/köp nya singeln “Inanimate” från Stockholmsduon Guilt Trip. Enjoy!