Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Karl Bartos"

Kraftwerk: Rörelser, maskiner och utbytbara människor

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Av Erik Uppenberg

Samtidigt som Kraftwerk gjorde ett efterlängtat Stockholmsbesök med fyra 3D-konserter på Cirkus, så öppnade Moderna Museet en utställning där Kraftwerk utgör en viktig del. ”Dansmaskiner – Från Léger till Kraftwerk” jämför kvartettens verk med den tidiga modernismens fascination för rörelsen, kroppen och maskiner.

 

Inför Kraftwerks besök har en del röster hävdat att det inte är det riktiga Kraftwerk vi ser, eftersom Ralf Hütter är den enda kvarvarande originalmedlemmen. Det har också påståtts att de numera är föredettingar och en ointressant nostalgiakt, för att de återvänder till Cirkus efter tio år utan att ha lyckats klämma ur sig en enda ny låt.

Jag har svårt att förstå dessa invändningar.

För det första: Kraftwerks musik- och bildvärld har gått från popavantgarde till en tidlös del av världens kulturarv. Att klaga på att Kraftwerk ”bara” kommer hit med gammalt material är ungefär lika relevant som att hävda att, säg, Marcel Duchamp är ointressant för att konstverken är gamla och han själv är död.

För det andra: När Kraftwerk uppträder är det knappast en vanlig popkonsert publiken får sig till livs, snarare en konstinstallation med rörliga bilder och fyra i stort sett orörliga människor. På vilket sätt denna i sig mäktiga upplevelse skulle bli bättre av att Florian Schneider, som hatar att turnera och som länge plågats av scenskräck, tvingas upp på scenen år efter år har jag svårt att förstå.

Men visst, på sätt och vis får Ralf Hütter skylla sig själv om publiken reagerar så. När 1970-talets Kraftwerk släppte sina klassiska skivor arbetade de in bilden av en kvartett av jämlikar, en antites gentemot det klassiska rockbandet med dess tydliga frontman. För fansen blev Ralf, Florian, Karl Bartos och Wolfgang Flür ett heligt fyrtal, ett elektroniskt Beatles. De nuvarande medlemmarna har aldrig uppnått denna ikonstatus, trots att Henning Schmitz faktiskt arbetat med Kraftwerk ända sedan 1978.

Men bakom kulisserna har Hütter alltid varit ledaren, konceptutvecklaren, med Schneider som den mer tekniskt inriktade parhästen. Att de övriga medlemmarna var utbytbara, och stundom kände sig rätt illa behandlade, är något som framkommit först i efterhand.

Är Kraftwerk en sekt? Tydligen får man inte lämna den själv hur som helst, att få sparken går däremot bra. Jag kan bara spekulera i vilka sekretessavtal Fritz Hilpert och de övriga medlemmar som kommit och gått har fått skriva på för att tillåtas arbeta i Kling Klang-studion.

Ralf Hütters empatilösa sätt att bemöta sina exkolleger, och i intervjuer låtsas som om de inte har existerat, är för mig som fan ett betydligt mer störande faktum än att de saknas i den nuvarande sättningen.

Hursomhelst, under tre kvällar ställde Kraftwerk ut sin konst i jätteformat på Cirkus i Stockholm, och fram till den 27 april finns en miniversion att beskåda på Moderna Museet.

Orkesterns bidrag till utställningen består nämligen i den timslånga videoinstallationen ”12345678”, baserad på 3D-animationerna från de senaste årens konserter. De åtta låtarna representerar var sitt album i orkesterns katalog. Från ”Autobahn” (1974) till ”Tour de France Soundtracks” (2003) – de Kraftwerk-album som Ralf Hütter anser utgör Kraftwerks kanon. De tre, fyra första skivorna hoppas i vanlig ordning över.

På ”Dansmaskiner” ställs denna installation vid sidan av tavlor, filmer, fotografier och mobiler från 1910- till 1930-talen av konstnärer som Fernand Léger, Duchamp och Francis Picabia.

– Modernisterna vurmade för idén att maskiner var den egentliga konsten, och ingenjörerna de riktiga konstnärerna, berättar utställningens curator Jo Widoff på pressvisningen.

Picabia och Duchamp gör om maskinen till något med nästan kroppsliga kvaliteter, säger hon vidare.

Och där ligger förstås en del av kopplingen till Kraftwerk. Modernisterna inspirerades av industrin, och organisation, struktur och rytm var viktiga beståndsdelar i deras konst. Precis som modernisterna sökte Kraftwerk efter ett nytt konstnärligt språk, i ett hemland som försökte bygga en modern tysk identitet i ruinerna efter nazismen och andra världskriget. Kraftwerk fann vad de sökte i kommunikation och infrastruktur, i Ruhrområdets industrier och i ett närmast bitterljuvt förhållande till teknisk utveckling.

En annan likhet är att Kraftwerk upprepar modernisternas strävan att skapa ”Gesamtkunstwerk”, helhetskonst där bild, ljud och rörelse kombineras. Även om Kraftwerk satt sitt tyngsta avtryck som musiker, så är det väldigt svårt att tänka sig deras låtar utan kopplingen till robotarna, filmsnuttarna, den enkla, starka färgskalan och pixeltypografin.

Medan Kraftwerk blickade framåt i sin musik, så såg de förvånansvärt ofta bakåt i sitt bildspråk. Visst byggde de ofta på datorgrafik som säkert uppfattades som modern på 1970-talet, men de kompletterade detta med journalfilmer, nostalgiskt tillbakablickande bilder och klassiskt uppställda studiofoton – framtiden som mänskligheten hoppades att den skulle te sig på 1950-talet. Ibland känns det nästan som Jan Stenmarks bilder i rörlig form. Färger och typografi är hämtade från sovjetrysk 1920-talskonstruktivism, och så vidare.

På utställningen finns det verk som har mer tydlig koppling till Kraftwerks värld än andra, exempelvis Alexander CaldersThe White Frame” (1934), en mobil skulptur i svart, vitt och rött. Gösta Adrian-Nilssons lilla tavla ”Flygteknikens triumf” (1923) skulle kunnat vara ett collage av Kraftwerk-texter på franska.

Den svenske filmaren Viking Eggerlings abstrakta filmanimation ”Diagonalsymfonin” (1924) hade kunnat vara backdrop till mången Kraftwerk-komposition, liksom hans förlorade verk ”Horisontal-vertikal orkester”. Även om filmen tyvärr inte finns bevarad, får vi i alla fall se konceptskisser över hur den var tänkt att se ut.

Anmärkning: Utställningen visas från 22 januari till 27 april, med guidade turer 28 januari, 4 och 11 februari. Det hålls också föredrag, Debussy-konsert och sportlovsworkshops i anslutning till utställningen. Mer information på www.modernamuseet.se.

Karl Bartos – “Without a Trace of Emotion”

Tags: , , , , ,


Karl Bartos presenterar en musikvideo till “Without a Trace of Emotion” hämtad från hans nya album “Off the Record”. Enjoy!

Karl Bartos – “Off the Record”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD (digipak), Digital, Vinyl (180g)
Skivbolag: Bureau B (Border Music)
Releasedatum: 15 mars 2013
Genre: Synthpop, electropop
Mix: Mathias Black
Master: Mathias Black
Land: Tyskland
Recensent: Erik Uppenberg
Köp: TBA

Karl Bartos bjuder på musikalisk pyttipanna

Karl Bartos lämnade Kraftwerk 1990 och har sedan dess släppt sammanlagt fyra album, som Elektric Musik eller under eget namn. Förutom på den gitarrpoppiga ”Electric Music” har han byggt vidare på det klassiska Kraftwerk-soundet, men med en egen lätt igenkännlig twist.

Det är redan tio år sedan Bartos förra skiva ”Communication”. Den släpptes ungefär samtidigt som ”Tour de France Soundtracks”, det första albumet med nytt Kraftwerk-material på 17 år. Jämförelser var oundvikliga, och de utföll till Karl Bartos fördel.

För det första var det tydligt att det var Bartos som satt på melodierna och de riktiga poplåtarna. ”I’m the Message”, ”15 Minutes of Fame” och ”Electronic Apeman” för att nämna några. För det andra hade ”Communication” ett lyckat sammanhållande tema, som kändes fräschare än cykling: informationssamhället och hur vi speglar oss själva och andra i den moderna teknik som hjälper oss att dokumentera och kommunicera. Karl Bartos förde på ett snyggt sätt Kraftwerks konceptalbumtänk in i 2000-talet.

På nya skivan ”Off the Record” är det dock snarast nostalgi det handlar om. De elva spåren (”Silence”, sex sekunders tystnad, räknar jag inte) bygger nämligen på en mängd gamla inspelningar som Karl Bartos grävt fram ur sina gömmor. Ett slags ljuddagbok som han producerade i lönndom under Kraftwerks konstnärliga storhetstid, gissningsvis sent 1970-tal och tidigt 1980-tal. Får vi tro Wolfgang Flürs självbiografi ”I Was A Robot”, så var hemlighetsmakeriet nödvändigt. Ralf Hütter och Florian Schneider tillät helt enkelt inte de övriga medlemmarna att ha några sidoprojekt.

Resultatet är en musikalisk pyttipanna: lite av varje, det smakar gott och mättar, men det är märks att det som serveras bygger på rester. Ljudbilden är varm och analog, spår med sång (ibland engelska, ibland tyska) och en mer traditionell popstruktur  blandas med instrumentala stycken.

Inledande ”Atomium” hyllar den välkända futuristiska molekylbyggnaden i Bryssel. ”Atomium” är kraftfull och pampig, rytmen spikar fast lyssnaren på dansgolvet och boxar en i mellangärdet. Men jag tröttnar snabbt, det är inte mycket till pophit trots att det är albumets singelsläpp och det finns mer intressanta spår på ”Off the Record”.

Vox Humana” skulle kunna vara hämtad från ”Radio-Activity”, och namnet antyder att det är ett slags svar på ”The Voice of Energy” från den skivan. ”Rhythmus” kombinerar rytmen från ”Trans Europe Express” med melodin från ”Computer World” och vocodern från ett flertal spår på ”Communication”. Durstämda ”Hausmusik” har ett i det närmaste ironiskt namn; snarare än housemusik påminner den om Kraftwerk innan Karl Bartos ens kom med i gruppen: easy listening-soundet i ”Ananas Symphonie” från ”Ralf & Florian”.

Det är som synes inte lätt för Karl Bartos att frigöra sig från arvet som en fjärdedel av en av världens mest inflytelserika grupper. Det är svårt att som lyssnare inte dra paralleller. Tvångströjan det innebär är också något som Bartos verkar vilja bearbeta i sina texter. På det förra albumen hittade vi låten ”Life”, som kan handla om ett uppbrott från en kärleksrelation, men kanske också om Bartos brytning med kvartetten från Düsseldorf: ”So glad we made it / Time will never change it / But, finally, I have to get on with my life / (…) / Who you are and what you want to be, it doesn’t matter much to me”.

Without A Trace of Emotion” är den starkaste låten på ”Off the Record”. Texten refererar helt öppet till Karl Bartos relation till sin gamla grupp, och till den robotlika image som förföljer honom som ett spöke från det förgångna. En maskinröst mässar ”Every single day / I’m here to let you know / Whatever happens to you / I won’t let go”, och Karl Bartos egen röst svarar ”Without a trace of emotion / I see you right in front of me / Dresscode red shirt, black tie / You’re history / You’re history”.

Off the Record” är obligatorisk och efterlängtad lyssning för svältfödda Kraftwerk-fans. Men någon sammanhållen upplevelse är det inte. Det låter som den spretiga samling demotejper som det i grunden faktiskt är.

Tracklist

01. Atomium (03:16)
02. Nachtfahrt (03:30)
03. International Velvet (04:37)
04. Without A Trace Of Emotion (03:28)
05. The Binary Code (01:41)
06. Musica Ex Machina (05:15)
07. The Tuning of the World (03:33)
08. Instant Bayreuth (03:36)
09. Vox Humana (02:56)
10. Rhythmus (04:16)
11. Silence (00:06)
12. Hausmusik (03:29)

Karl Bartos – “Atomium”

Tags: , , , ,


Officiella musikvideon till Karl Bartos – “Atomium” den första singeln från det kommande nya albumet “Off the Record” som släpps den 15 mars via Bureau B.

Karl Bartos (Kraftwerk) presenterar nygammalt material

Tags: , , , , , , ,


Nu är detaljerna helt klara. “Off the Record” är det kommande soloalbumet från den forne Kraftwerk-medlemmen Karl Bartos. Den nya fullängdaren är en audiovisuell upplevelse, där sedan många år förlorade arbeten har återvunnits, omarbetats och blivit till det nya materialet.

Under Kraftwerks glansdagar skrev Karl Bartos “Off the Record” – som enklast kan beskrivas som en hemlig, akustisk dagbok.

Baserat på hans musikaliska anteckningar, rytmer, riff, hooks, ljud, ackord och melodier så är det här vad han kommer upp med idag via tolv nya, spännande och tidlösa spår.

Karl Bartos – melodiskaparen

Som en viktig bidragsgivare till albumklassiker som “The Man-Machine” (1978) och “Computer World” (1981) så har Karl Bartos haft ett avgörande inflytande på Kraftwerks musikaliska utveckling. Rolling Stone-skribenten Mike Rubin uttalades sig enligt följande om perioden när det begav sig: “Det är något tidlöst och universellt med deras låtskrivande under denna period”.

Kraftwerk gick vidare och nådde snabbt globala framgångar och kultstatus. “The Model” från 1981 som året därpå klättrade till förstaplatsen i Storbritannien. Låten har blivit en klassiker i musikhistorien och tillsammans med låtar som “The Robots”, “Metropolis”, “Neon Lights”, “Numbers”, “Pocket Calculator”, “Home Computer”, “Tour de France”, “Musique Non-Stop” och “Telephone Call” så har Kraftwerk blivit det mest samplade bandet genom musikhistorien. Ett stort antal covers har gjorts av deras låtar och 2005 så inkluderade ett av de mest inflytelserika rockbanden Coldplay ledmotivet ur “Computer Love” i sin låt “Talk”.

Samtliga av Kraftwerks mest klassiska hits har sitt ursprung i den klassiska lineupen. Karl Bartos lämnade i sin tur bandet 1990 för att satsa på sitt författarskap och det egna projektet Electric Music, tillsammans med andra musiker- och vänner som New Order-frontmannen Bernard Sumner, Johnny Marr från The Smiths och OMD‘s Andy McCluskey.

Under 2004 var han med och grundade The Master of Arts med kursen  “Sound Studies – Acoustic Communication” vid Berlins konstuniversitet (UDK), där han var gästprofessor för undervisning av Auditiv mediadesign fram till 2009.

Karl Bartos – känd som en fjärdedel av den klassiska Kraftwerk line-upen och faktum är att många av deras mest inflytelserika rytmer och minnesvärda melodier faktiskt kom till i hans egen hemstudio när det begav sig. Dessa skulle sedan komma att användas på en lång rad av hits när kvartetten från Düsseldorf tog musikvärlden med storm och på egen hand skrev om populärmusikhistorien.

“Off the Record” släpps, förutom på CD med 24-sidig booklet, även i två olika vinylutgåvor. En ordinarie 2xLP-utgåva och en begränsad (1000 exemplar) som inkluderar en 24 sidors booklet. Albumet kommer föregås av singeln “Atomium” som släpps digitalt och på 7″ vinyl den 1 februari. (Lyssna på smakprov nedan).

“Off the Record” släpps den 15 mars via Bureau B (Indigo).

Tracklist “Off the Record”

  1. Atomium
  2. Nachtfahrt
  3. International Velvet
  4. Without A Trace Of Emotion
  5. The Binary Code
  6. Musica Ex Machina
  7. The Tuning Of The World
  8. Instant Bayreuth
  9. Vox Humana
  10. Rhythmus
  11. Silence
  12. Hausmusik

Tracklist “Atomium”

  1. Atomium (English version)
  2. Atomium (German version)