Stockholmsduon KAOS!, med sångerskan Eva Kaxe och Kristian Oscarsson, följer nu upp med ytterligare ett singelsläpp. Den splitternya “Never Ever Me” är skriven av duon själva och med texten har man ännu en gång fått assistans av Annkarin Josefsson.
Låten är i sin tur producerad av Lowe-bekante Tobias Ersson i hans studio SoundBitz och bakom mastern står Hans Olsson på Svenska Grammofonstudion.
“Never Ever Me” presenteras med en tillhörande musikvideon (se nedan) producerad av Anastasia Karlova och släpps som en trespårs EP inklusive två remixer signerade Tobias Ersson (SoundBitz).
Bakom foto och omslagsdesign finner vi Elektroskulls redaktör Jens Atterstrand som även bidrog med foto till den förra singeln “Still” och som också fotade och designade omslaget till EP:n “Moments of Perfection”(2016).
“Never Ever Me” släpps den 12 april via Shortlist Records.
Tracklist
01. Never Ever Me
02. Never Ever Me (SoundBitz Extended Rmx)
03. Zurück (SoundBitz Extended Rmx)
AktuelltComments Off on VÄRLDSPREMIÄR: KAOS! – “Never Ever Me”
Guilt Trip-bekantingen Karl Lindbergs sidoprojekt X!LE får gästspel av KAOS!-sångerskan Eva Kaxe och levererar årets sommarhit “Dansa med mig (sommaren är här)“.
VideoComments Off on X!LE & Kaxe – “Dansa med mig (sommaren är här)”
Format: (EP) Digital, CD-R (begränsad) Skivbolag: Shortlist Records Releasedatum: 28 november 2015 Genre:Synthpop, electropop Bandmedlemmar: Eva Kaxe, Kristian Oscarsson Land: Sverige Recensent:Stefan Last
(English version below)
Svensk synthpop med starka traditioner
I den nya vågen av svensk synthpop med band som Train To Spain och Obsession Of Time hittar vi också KAOS! från Stockholm. Deras nya EP ”Moments Of Perfection” för den svenska synthtraditionen vidare med starkt släktskap till många av de band som ploppade upp som svampar ur jorden i början och mitten av 90-talet. På den tiden led dock många band av en ”det får duga”-attityd till sången, något som ovan nämnda band lyckligtvis inte på något sätt anammat. I KAOS! fall tar sig Eva Kaxe an sånginsatserna på ett föredömligt och självsäkert sätt.
EPn inleds med ”What Have I Done” med sin smittsamma refräng och följs av ”Puppet Dance” som lätt kunnat platsa på ett Emmon-album. På ”Confinement” blir det lite tyngre tongångar och tempot sänks för en stund. Tyskspråkiga ”Zurück” håller lyssnaren i ett järngrepp från start med sin suggestiva inledning som sedan övergår till att bli en riktig poppärla med anden av Second Decay (om ni minns dem?) svävande över sig. Till avslutande ”Downfall” sänks tempot igen, men de starka melodierna görs det inte avkall på, och Kristian Oscarsson visar var skåpet ska stå i ljudbild och arrangemang.
Som betyget visar finns det detaljer de kan slipa på, men det är en stark sexa, och EPns höjdpunkter ”What Have I Done” och ”Zurück” gör att jag förväntansfullt ser fram mot framtida släpp. Det ska också erkännas att jag innan jag satte mig ner för att skriva denna recension inte kände till KAOS! och att de redan har ett album från 2013 (“Scream in Silence”red.anm) i bakfickan, men detta ska jag nu definitivt ta och kolla upp…
Tracklist
01. What Have I Done (04:49)
02. Puppet Dance (04:04) 03. Confinement (05:15)
04. Zurück (04:44)
05. Downfall (04:39)
(English version below)
Swedish synthpop with strong traditions
In the new wave of Swedish synthpop with bands like Train To Spain and Obsession Of Time we also find KAOS! from Stockholm. Their new EP ”Moments Of Perfection” continues the tradition of the Swedish synthpop scene with a strong kinship to many of the bands that started it all in the early to mid 90s. At that time many of the bands suffered from a ”that’s good enough” mentality towards the vocal performances, something that the bands mentioned above thankfully have not embraced. In the case of KAOS! Eva Kaxe takes on her vocal duties with admirable confidence.
The EP opens with ”What Have I Done” boasting a catchy chorus and is followed by ”Puppet Dance” which wouldn’t have been out of place on an Emmon album. On ”Confinement” the sound is somewhat heavier and the tempo slows down for a moment. The German language ”Zurück” keeps the listener in a firm grip from the start with its suggestive intro that soon transforms into a proper pop gem with the spirit of Second Decay (remember them?) hovering above. The EP closer ”Downfall” once again reduces the tempo, but the strong melodies are still there, and Kristian Oscarsson shows how it’s done as far as sound and arrangement goes.
As the rating suggests there are still details that can be polished, but it’s a strong six, and the EP highlights ”What Have I Done” and ”Zurück” makes me look forward to future releases with anticipation. I’ll admit that before I sat down to write this review I didn’t know about KAOS! and that they already have an album from 2013 (“Scream in Silence”) behind them, but this is something that I will definitely be looking into…
RecensionComments Off on KAOS! – “Moments of Perfection”
Efter att ha släppt sitt debutalbum “Scream in Silence” under juni månad och sedan ha genomfört livespelningar både i Stockholm och Berlin under sommaren, så träder nu Stockholmduon Kaos!, med sångerskan Eva Kaxe tillsammans med Kristian Oscarsson in i den virtuella världen Second Lifesdistrikt Yadkin Valley för en virtuell konsert med deras avatarer på scenen.
Konserten äger rum den 5 oktober klockan 21:30 och mer information finner ni nedan
Format:(Album) CD, Digital Skivbolag:Osignerat Releasedatum:28 maj 2013 Genre:Synthpop, Electropop Bandmedlemmar:Eva Kaxe, Kristian Oscarsson Produktion:Kaos! – Master:Magnus Kaxe Mix:Kristian Oscarsson (“Unreachable” mixad av Magnus Kaxe) Land:Sverige – Recensent:Jens Atterstrand
Melodiös debut som förmedlar starka känslor
Efter att ha följt upp “Undesired Isolation” (från 2010) med ytterligare ett singelsläpp (“Unreachable”) tidigare under våren så är nu StockholmsduonKaos!, med sångerskanEva Kaxeoch den forne Transpose-medlemmen Kristian Oscarsson, redo attpresentera debutalbumet “Scream in Silence”.
Mellan det mustiga svepande introt “2009” och det instrumentala glättiga outrot “Train”, så levererar Kaos! tio, vid första anblicken väldigt melodiösa, lättsmälta och relativt minimalt arrangerade electropopspår. Men skenet bedrar något när man skrapar lite på ytan.
Albumet är väldigt bra varierat, detta utan att för den sakens skull brista och tappa den röda tråden på vägen. Bortom de glada melodierna och rappa arrangemangen döljer sig dessutom en hel massa känslor i de väldigt välskrivna låttexterna. Detta i kombination med Eva Kaxes sånginsats, som är väldigt dynamisk med ett brett register, gör albumet till en väldigt trevlig lyssningsupplevelse i sin helhet. Evas egna körpålägg, som uppenbarar sig i många utav spåren (ibland upp till tre-fyra olika stämmor), är väldigt smakfullt pålagda och ger både bra stuns och bredd i sången, som i sin tur passar väldigt bra ihop med ljudbilden.
De lite snabbare och väldigt dansanta “Unreachable”, “Fun” (med de väldigt originella körpåläggen) och titelspåret “Scream in Silence” (med sin lite mörkare och råare framtoning), får sällskap av melankoliska, stundtals hjärtskärande och väldigt originella grepp som “Innerspace”, “The Wall” och den väldigt bombastiska “Waiting”, som i sin tur är byggd som en ballad i verserna för att sedan bryta ut i en spikrak och rapp refräng som verkligen greppar tag.
I sin helhet så är “Scream in Silence” ett väldigt gott hantverk som innehåller väldigt få svagare spår och håller lyssnaren intresserad hela vägen.
Jag är övertygad om att de flesta fans av elektronisk pop – oavsett som man älskar 80- 90- eller 2000 talets diton, kommer finna ett antal spår att bli förälskade i på det här väldigt starka debutalbumet. Jag hoppas också på att duon nu fått upp ångan och att vi slipper vänta tre år till på mer. Förom det är något “Scream in Silence” ger så är det mersmak.
Efter över tre långa år av slit i studion så är nu Kaos! äntligen redo att presentera debutalbumet “Scream in Silence” som släpps den 28 maj. Första singeln “Undesired Isolation” kom redan 2010 och följdes tidigare under våren upp med “Unreachable”.
Jens Atterstrand tog tillfället i akt och fick en pratstund med sångerskan Eva Kaxe som utgör denna Stockholmduo tillsammans med den forne Transpose-medlemmen Kristian Oscarsson..
– Hej Eva! Hela tre år har passerat sedan ni släppte den första singeln “Undesired Isolation” (2010). Hur är känslan nu när albumet äntligen är färdigt?
“Hej! Ja, det är jättekul och skönt att det äntligen är klart! Det är svårt att beskriva känslan men jag känner mig väldigt stolt. Jag har väl aldrig tvivlat på att vi skulle få ihop det men det började bli jobbigt när vi hela tiden fick flytta fram releasdatumet.”
“Vi hade hoppats på att bli klara tidigare, men samtidigt vill man inte släppa något som man inte känner sig klar med. Det har ibland varit svårt att få ihop tiden, jag hade gärna lagt mer tid på Kaos!, men det är ibland svårt när man som jag både jobbar och pluggar. Krille (Kristian Oscarsson) har också jobbat mycket de senaste åren och inte heller haft så mycket tid som han velat till att göra musik.”
– Kan du berätta lite mer om er bakgrund och hur ni började med musik tillsammans?
“Jag och Kristian träffades redan 2003 genom min man, faktum är att Kristian faktiskt var med den kvällen vi träffades för första gången! Vi har alltid pratat massor om musik och gått på konserter tillsammans. När Transpose (Kristians tidigare bands) sångare flyttade till Göteborg så tog bandet paus och då föreslog min man att jag och Krille kanske skulle göra något tillsammans. Det tog ett tag innan vi tog steget men sen bokade vi in en dejt i Krilles studio och började skriva ihop. Den första låt vi skrev var (den första singeln) ‘Undesired isolation'”
– Hur ser arbetsfördelningen ut, vem gör vad och hur kommer låtarna till?
“Vi försöker göra det mesta tillsammans. Oftast gör vi en enkel bakgrund med ett trumbeat och kanske någon pad och sedan skriver vi en melodi på den. Sen brukar jag skriva ett första utkast till en text som vi sedan jobbar igenom tillsammans. Vi försöker sedan producera upp låten tillsammans även om Krille är den som sitter vid datorn mest. Jag står för sången medan han är den som har den tekniska kunskapen, medan jag i sin tur tar hand om det mesta kring PR-biten. Det är också Krille som gör den sista mixen och eventuell mastring om ingen annan gör den.”
– Du och (din man) Magnus har ju mer eller mindre pendlat mellan Stockholm och Berlin under en tid. Hur har det påverat arbetet med musiken?
“Pendlandet till Berlin har påverkat både negativt och positivt. Jag och Magnus bodde ju tillsammans i Berlin april 2011-jan 2012 och då hade självklart Kaos! mindre tid att arbeta med musiken. Vi pratade på Skype varje vecka och jag sjöng in lite slasksång för att testa texter som jag skickade till Krille. Han skickade också filer till mig med nya mixar eller nya idéer. Sen var Krille nere och hälsade på flera gånger under den tiden då vi arbetade intensivt med Kaos!” “Däremot så blev det ju lite svårt för kontinuiteten och det gjorde att vi fick skjuta upp releasen för debutalbumet det positiva med tiden i Berlin är att det är en mycket inspirerande stad och mycket av det material som vi skrivit där är vi mycket nöjda med. Vi har ju dessutom fått en ny marknad för vår musik på ett bra sätt. Jag känner många som håller på med musik i Berlin och den 7 juni spelar vi på KingKongKlub. Då kommer jag också sjunga en duett med Timo C. Engel som är DJ och tidigare var en del av Noah Grain. Det ska bli jättekul!”
– Ni har stort releaseparty på KGB i Stockholm på lördag (den 1 juni) och spelar som sagt i Berlin veckan efter. Hur ser de närmaste planerna ut i övrigt? Krille pratade om en EP till hösten…?
“Vi har massor av lösa planer men inget bestämt. Vi hoppas att få till lite fler spelningar både i Berlin och vi skulle gärna spela i andra städer i Sverige också; Göteborg, Helsingborg, Malmö, Linköping, Sundsvall… vi är öppna för allt! Det kommer absolut att komma en ny singel i höst. Detaljerna är ännu inte klara, vi ser just nu över flera olika planer, men något slags släpp blir det till hösten, garanterat!”
Albumet släpps imorgon den 28 maj och kommer finnas tillgängligt både digital och på CD via utvalda butiker, bland annat på Kollaps Records i Stockholm där bandet också kommer göra ett kortare framträdande klockan 13.00 på lördag den 1 juni.
Det elektroniska året bjöd på en rad starka popalbum, från “Credo” av Sheffield-veteranerna i The Human League till nutida svenska duor som The Sound of Arrows samt Rebecca & Fiona. Här tänker jag dock hylla ett möte mellan en annan legendar och några yngre förmågor. Eftersom den inte recenserats, tar jag tillfället i akt att puffa för John Foxx and The Maths album “Interplay” – en sprakande skiva som det slår analoga gnistor om.
Futurepop vet jag inget om (läs: vill inte veta något om), så den genren väljer jag bort.
Bästa EBM/body/oldschool
Stockholmsduon The Pain Machinery hade ett produktivt år och släppte två skivor med kompromisslöst bodysväng, inspirerat av bland annat acid house och new beat. Så här kunde EBM låta under det sena 1980-talet, innan dagens stelbenta retroregler var satta. Remixskivan “Auto Surveillance” var mer i min smak än den egentliga fullängdaren ”Surveillance Culture”.
Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech
Pass.
Årets bästa singelsläpp
…är inte lätt att utse. Vissa av de singelspår jag lyssnat mest på kom ut redan 2010, som “Hello” av Martin Solveig feat. Dragonette, “Undesired Isolation” med Kaos! och Austras häxhousedänga “Beat and the Pulse”. Smakproven från Maison Vagues och Henric de la Cours bägge debutalbum, “Synthpop’s Alive” respektive “Dogs”, släpptes aldrig formellt som singlar. Jag väljer också helst något fräschare än The Human League (“Never Let Me Go”), Lustans Lakejer eller för den delen Ladytron (“Ace of Hz” eller “White Elephant”) och Yelle (“Que veux-tu”), trots att de alla släppte bra singlar. Tar jag något med Rebecca & Fiona blir jag väl lynchad av våra läsare. Säkert har jag glömt några låtar också. “Skeleton” av The Good Natured, kanske? Nej, i en jämn kamp så drar jag till med “Sets & Lights” av Xeno & Oaklander.
Årets största besvikelse
Årets bägge stora festivaler med synthinriktning, Arvikafestivalen och Stockholm Goes Alternative, ställde bägge in. Särskilt i SGA-fallet var en amatörmässig festivalledning och inkompetenta ekonomiska glädjekalkyler bidragande orsaker. Även Hultsfredsfestivalens konkurs året fore spelar in. Festivalsverige har fått dåligt rykte – kommer långväga artister våga låta sig bokas i framtiden? Samtidigt har pålitliga arrangörer som Tinitus tröttnat på den ekonomiska osäkerhet och den enorma arbetsbörda som en festival innebär. Bodyfest kämpar på, men under den överblickbara framtiden tycks det som om svenska synthare får åka till Tyskland för att besöka en större festival inom den egna nischen. Hårdrockare, ibland avundas jag er!
Bästa konsertupplevelse
Ett av årets märkligaste och bästa musikminne står en av landets minsta festivaler för. Halvhemliga Kalabalik på Tyrolen lockade något hundratal besökare till den småländska obygden. I en bedagad men magisk och helt oemotståndlig folkparksmiljö (dansbanan på Tyrolen heter “Joddelero”!) kunde vi se Ekobrottsmyndigheten härja, 64Revolt blippa, Position Parallèle ploppa och Jemek Jemowit stylta omkring i bjärt träningsoverall och pumps, medan han tvångsmatade en uppstoppad räv med Jägermeister. Missa inte 2012 års upplaga, då bland andra Henric de la Cour, Agent Side Grinder, Tobias Bernstrup och Petra Flurr kommer att uppträda.
Bästa klubbupplevelse
Club Ultrafoxx hittade ett tillfälligt hem på queera Högkvarteret på Södermalm i Stockholm. Det blev en minnesvärd kväll inte minst för att André Thelénius från Marina Siertis och jag själv – med bar överkropp – försökte hetsa massorna till synthallsång. Hur mycket jag än skulle vilja hävda att detta var kvällens höjdpunkt, så nödgas jag erkänna att Trans-X utgjorde huvudakt. Tyvärr har Högkvarteret nu lämnat sin stämningsfulla lokal med dess Twin Peaks-röda sammetsdraperier, och Ultrafoxx är åter en husvill klubb.
Bästa nykomling
Mirrors, Maison Vague och Marilyn and the Rogue är några av de debutanter som gjorde bra ifrån sig under året. Men vem ska man välja? Och vad är en nykomling? Rent formellt debuterade Henric de la Cour under året, trots sin gedigna karriär i Yvonne och Strip Music. Även filmauteur-räven David Lynch släppte sitt första egna album. När mp3-filer cirkulerar, och gränsen mellan demo och officiella släpp suddas ut, blir det också allt svårare att peka ut ett startdatum för artister. Svenska duon The Sound of Arrows EP-debuterade redan 2008, men först i år kom albumet, “Voyage” med de storslagna singlarna/videorna “Into the Clouds”, “M.A.G.I.C” och “Nova”. Jag bestämmer att de är nykomlingar. De är värda det!
Bästa skivbolag
En hedervärd kulturgärning utförs av tyska Anna Logue Records. Etiketten kämpar oförtrutet vidare för att sprida bortglömd minimalsynth och analog synthpop från det tidiga 1980-talet. Man letar även upp musik som aldrig gavs ut officiellt när det begav sig, och ger ut den som snyggt och tidstypiskt formgivna cd-skivor och vinylutgåvor. Då gäller det att passa på, för skivorna säljer ofta slut. Även aktiva artister i samma anda kan hitta ett hem på Anna Logue Records – exempelvis är Marsheaux och Twins Natalia just nu aktuella med en split-singel. Några andra skivbolag i samma anda är Minimal Wave Records och Wierd Records, som bland annat ger ut ovan nämnda Xeno & Oaklander.
