Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Audiotrauma
Releasedatum: 3 april 2019
Genre: Dark electro, electro-industrial, experimental
Bandmedlemmar: Chris Shortt, Roland Zwaga
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

De sista skriken innan apokalypsen

Den 29 juli så hade vi förbrukat planetens resurser för det här året och beskedet kommer numera som en gammal vana. De allra flesta rycker bara på axlarna, suckar lite lätt för att snabbt likt förprogrammerade gråklädda robotar vandra vidare och inhandla ytterligare en bunt med engångsartiklar.

Men konsensusen av detta årliga besked är verkligen skräckinjagande. Det är skrämmande och fullkomligt vansinnigt och det gör mig både orolig, frustrerad och förbannad på samma gång. Arg på kapitalismen som styr allt och som utnyttjar vår planet. Allt för den meningslösa, hänsynslösa och egoistiska ekonomiska profitens skull.

De teman som utspelas på samarbetsprojektet KRATEs album Swarm Of Voices ligger naturligtvis vidöppna för alla att tolka fritt. Men, min egna tolkning är i alla fall när det gäller en stor del av spåren att det handlar just om en svärm av röster som envist och tappert, till sista blodsdroppen, kämpar för att göra sig hörda för i en samlad protest mot detta vansinne.

Tracklist

01. Liquid Light (Featuring Ecstasphere and Apocryphal Throne) (07:02)
02. Feed Me (Featuring Noire Antidote, Apocryphal Throne and Corlyx) (04:38)
03. Confidence Man (Featuring Cardinal Noire) (04:34)
04. The Core Of Me (Featuring Static Logic and Acidrodent) (05:00)
05. The Register (Featuring Corlyx) (04:10)
06. Nothing’s Gonna Change (Featuring W.O.R.M. and Apocryphal Throne) (06:12)
07. Deep Space Sonnet (Featuring Corlyx and Construct) (05:00)
08. A Deeper Pain (Featuring Moaan Exis and Construct) (06:24)
09. Dream About Me (Featuring Monolog and Corvax) (04:41)
10. Out Of The Corridor, Into The Fields (04:51)

(English version below)

The last screams before the apocalypse

On July 29 we humans had consumed the planet’s resources for this year. Nowadays, the message comes as an old habit. Most people just shrug their shoulders, sigh a little and then quickly move on like pre-programmed gray-clad robots off to purchase another bundle of disposable items.

But the consensus of this annual message is truly terrifying. It is scary and completely insane and it makes me both worried, frustrated and furious at the same time. Angry at the ruthless exploitation by the capitalism that controls our planet. All for the meaningless, reckless and selfish economic profit.

The themes that are set out on the collaboration project KRATE‘s album Swarm Of Voices are of course wide open for everyone to interpret freely. But my own interpretation is, at least in the case of a large part of the tracks, that it is exactly about that swarm of voices, the voices who stubbornly and bravely fight to the last drop of blood to make themselves heard, in a joint collective protest against all this madness.

When it comes to albums with a large number of guest-starring acts and artists, these have always given me a measure of dreaded delight. They risk is that they quickly becomes scattered when the individual songs lose their strength in the absence of context in the form of their nearby tracks.

Sound and production wise, Swarm of Voices is a real delicacy for anyone who, like myself, since a long time have learned to find the beautiful and harmonious in the noise and dissonance. The soundscape captures small influences from a wide range of styles where beautiful string arrangements interact with thick chords on top of broken distorted and crooked rhythms, along with discreet guitars and saw-toothed synths. The many guest-appearances works quite well despite the fact that the artists come from a relatively wide range. Because, stricly music wise it is actually quite far between the initial folk-music and ethereal-inspired “Liquid Light” (with Ecstasphere and the dark/doom-metal act Apocryphal Throne) and tracks such as the dark fate-saturated and electro-industrial rhythmic, heavily dragging “Confidence Man” performed by Kalle Lindberg from the Finnish electro/industrial duo Cardinal Noire that by tbhe way is one of the album’s strongest tracks. Swarm of Voices succeeds in weaving all the different styles together into a long and dark soundtrack, and the fact that one should enjoy this album in one go, is implied.

The sad “Nothing’s Gonna Change”, along with the closing trio of tracks “A Deeper Pain” (with MOAAN EXIS), “Dream About Me” (with Monolog and Corvax) and the beautiful instrumental track “Out of the Corridor, Into the Fields” conveys strong emotions of pitch black hopelessness, loneliness and sadness, where fine melody loops sneaks out from somewhere beyond the dissonant backdrop.

Americans Chris Shortt (from VERIN) and Roland Zwaga (Acidrodent, Construct) may be the brains behind the project, but the fact is that all contributing acts should take credit for the dynamic and multifaceted exciting end result.

For me personally, Swarm of Voices symbolizes the voices of the slowly silent protesting screams in the very last minutes before the inevitable apocalypse. Your interpretation might be completely different and I highly recommend you buy this album, listen carefully and find your own.

You definitely won’t regret it.

Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Audiotrauma
Releasedatum: 23 februari 2018
Genre: Industrial, electro-industrial
Bandmedlemmar: Kalle Lindberg, Lasse Alander
Land: Finland
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Nervöst och kompakt oljud

De finska experimentmakarna Kalle Lindberg och Lasse Alander följer upp det självtitulerade debutalbumet Cardinal Noire (2015) med bandets andra fullängdsalbum Deluge via det franska skivbolaget Audiotrauma.

Albumet levererar nio spår av kompakt electro-industrial utan några utsvävningar till närliggande musikstilar. “Controlled Addiction” är ett av de bästa spåren på albumet och sätter tonen direkt med sin kaotiska ljudbild fylld av russin ur den industriella kakan. Vissa spår låter som en “best of” bestående av en uppsjö olika ljud i en löst sammansatt form. Apropå titelspåret, så får det anses vara albumets ballad, kanske i konkurrens med “Relance” med sitt nedvridna tempo och de melodiösa bakgrundssyntharna. De ständigt nervösa oljuden är dock lika framtonade på detta spår som på övriga albumet.

Deluge innehåller fantastiska melodiska partier men allt dränks i en kavalkad av förvrängda ljud från synthar och diverse märkliga maskiner. Albumet är ingen lättsmält promenad i parken utan kräver sin publik. Kalles röst är allt som oftast starkt förvrängd med en intensitet och ärlighet som ändå känns fräsch, om än inte lika aggressiv som Sara Taylors. Spåren är korta och kompakta men känns ändå inte lika väldisponerade som Youth Codes maximerade käftsmällar.

Sista spåret “Bury My Heart in a Landfill” avslutar med en rockigt malande historia om brustna hjärtan och isolation. Ljudbilden är ganska intressant, som en blandning av rock och industri fast med sin bas i det elektroniska spektrat och inte i motsatsen, som ex. Nine Inch Nails. Deluge är ett bra album som, likt sin föregångare, bättre finner sin plats i hemmastereon eller hörlurarna än på dansgolvet då kaoset överskuggar de dansanta partierna.

Tracklist

01. Narchon Kfrcphl
02. Controlled addiction
03. Useful Idiot
04. Deluge
05. Community Collapse
06. No Reformation
07. Relance
08. Plague Eviction
09. Bury My Heart in a Landfill

(English version below)

Nervous and compact noise

The finish duo of experimental noise Cardinal Noire – consisting of Kalle Lindberg and Lasse Alander – presents the follow up to the self titled debut from 2015 with the second release Deluge via the french label Audiotrauma.

The album delivers nine tracks of compact electro-industrial without ever reaching beyond the core sound toward associated styles of music. “Controlled Addiction” is one of the best tracks on the album and immediately sets the bar with its chaotic soundscape filled with the best pieces from the industrial cookie. Some tracks even have a “best of” kind of presentation comprising of a multitude of different sounds in a loosely coherent mould. The title track should be considered as the ballad of the album, perhaps in competition with “Relance” with its downtuned tempo and the melodic background synthezisers. The ever nervous noises are though just as cranked up on this track as on the rest of the album.

Deluge contains some great melodic parts, but everything is drowned in a cavalcade of distorted sounds from synths and various strange machines. The album is not in any way an easy walk in the park but it sure requires its listener. Kalles’s voice is mostly severely distorted with an intensity and honesty, which still feels fresh, albeit not as aggressive as for example Sara Taylor’s. The tracks are short and compact but still not as well-posited as the maximized facepunches of Youth Code.

The final track “Bury My Heart in a Landfill” concludes with a rock-styled twisted story about broken hearts and isolation. The sound is quite interesting, like a mix of rock and industrial with its main foundation in the electronic style and not the opposite in the style of for example Nine Inch Nails. Deluge is a good album that, like its predecessor, is best fitted on your home stereo system or your headphones, rather than on the dance floor as its chaos oversshines the danceable parts.

Duon Kalle Lindberg (Protectorate) och Lasse Ålander (W424) från Villmanstrand i Finland är på inga sätt några duvungar inom den mörka musikscenen då de sedan 90-talet har varit inblandade i en lång rad olika projekt.

Efter att ha lämnat ett av sina industrimetallprojekt bakom sig så medverkade Lasse Ålander som livemedlem till sångaren Kalle Lindbergs projekt Protectorate redan 1992. Samarbetet ledde till att de båda medlemmarna började producera musik tillsammans, men det dröjde sedmera ända till 2015 innan Cardinal Noire släppte sitt självtitulerade debutalbum “Cardinal Noire”.

Efter att Kalle med stor hjälp av sin bundsförvant även gjorde självtutulerad debut med sitt ursprungliga projekt “Protectorate” under 2016, så är nu Cardinal Noire tillbaka för att presentera den kommande uppföljaren “Deluge” som innehåller nio nya Vancover-inspirerade spår mixade av Kalle Lindberg i hans Machinerie28 studio 2017.

Lyssna på de första smakproven “Useful Idiot” och titelspåret “Deluge” (nedan).

“Deluge” släpps den 15 februari via Audiotrauma.

Tracklist

01. Narchon Kfrcphl
02. Controlled addiction
03. Useful Idiot
04. Deluge
05. Community Collapse
06. No Reformation
07. Relance
08. Plague Eviction
09. Bury My Heart in a Landfill

Format: (Album) CD (digipak), Digital
Skivbolag: EK Product
Releasedatum: 11 november 2016
Genre: Electro-Industrial
Bandmedlemmar: Kalle Lindberg, Lasse Alander
Land: Finland
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Perfektionistisk electro i punkskrud

Protectorate är namnet på Kalle Lindbergs soloprojekt, där han sedan tidigare är känd som sångaren i Cardinal Noire. Cardinal Noire i sin tur formades från Protectorate men särskiljdes då även medlemmen Lasse Alander ingår i den ordinarie uppsättningen. Efter Cardinal Noires hyllade debut för snart två år sedan är det nu Kalles tur att albumdebutera med just Protectorate, även om en EP släpptes så tidigt som 2012. Lasse har dock ett finger med i spelet även denna gång varför beslutet att inte kalla detta album för en Cardinal Noire-produkt är något förvirrande.

Protectorate påminner initialt om Cardinal Noire, men efter tid framträder en mer intressant melodisk ljudmatta som inte fokuserar lika mycket på experimentella inslag, även om sången i stort är identisk. Det är vackert, det är aggressivt, det är bombastiskt och alldeles, alldeles underbart.

“Protectorate” rivstartar med den 90-talsosande “Exile” som direkt sätter både tempot och ramverket för hela albumet. Spåren är kompakta och håller sig för det mesta under fem minuter utan några djupa breaks eller långa intron. Albumet låter som Objects och Youth Codes kärleksbarn. Den punkiga, skitiga attityden från “Commitment to Complications” blandat med den perfektionistiska electron från “Mechanisms of Faith” och med några inslag av elgitarrer och EBM-bas, men allt insvept i en distad kappa.

Det märkliga är att en genomlyssning ena gången kan vara en helt fantastisk resa medan andra gånger följer spåren på varandra utan större intryck. Det har antagligen med lyssnarens koncentrationsnivå att göra. Kontentan är att albumet kräver sitt intresse för att kunna ge något tillbaka. Detta gör att albumet håller för ett nästan obegränsat antal genomlyssningar, men att det bitvis också glöms bort totalt.

Det bländande undantaget är sista spåret “Empty Faces” som är en lika omtumlande upplevelse som första gången man hör Youth Codes “The Dust of Fallen Rome” och naturligtvis är det bästa jag hört sedan dess.

Den uppåtgående trenden för klassisk Industrial håller i sig och “Protectorate” är ytterliggare ett i raden av fantastiska albumsläpp de senaste åren, som förstärker mig i min tro att just denna speciella stil av elektronisk musik är odödlig.

Tracklist

01. Exile (04:21)
02. Infocon (03:58)
03. Clean Break (03:33)
04. Neoreaktion (05:22)
05. Proconsul (04:32)
06. Overproduction (04:29)
07. Severed Heads (04:53)
08. Empty Faces (04:28)

(English version below)

Punky perfectionistic electro

Protectorate is the solo project of Kalle Lindberg, since earlier known as the singer in Cardinal Noire, which in its turn was formed from Protectorate but was differentiated since the member Lasse Alander was part of the crew. Now it is time for Kalles first studio album after Cardinal Noires debut almost two years ago, although an EP was released as early as 2012. However Lasse is in fact participating also in this release why it is yet more confusing why this isn’t classified as a Cardinal Noire release.

Initially Protectorate is very similar to Cardinal Noire but as the tracks progress a more interesting sound less focused on experimental elements emerges, even though the vocals are pretty much identical. Is is beautiful, it is aggressive, it is grandious and just simply wonderful.

The album “Protectorate” kicks off with the nineties-esque track “Exile” that instantly sets both the tempo and the framework for the album. The tracks are compact and mostly under five minutes, without any breaks or long introductions. The album sounds like the love child of Object and Youth Code. The punky, dirty attitude of “Commitment to Complications” blended with the perfectionistic electro of “Mechanisms of Faith”, along with some electric guitars and EBM basslines make up the sound. All this is wrapped in a distorted coating.

The strange thing is that one listen can be a completely fantastic journey while other times the tracks just pass by without notice. This has probably something to do with the listener’s level of concentration and in summary it takes a genuine interest to be able to receive something in return. This allows for an almost infinite number of playbacks of this album, but that it from time to time also is completely left forgotten.

The rising trend of classic Industrial is continued with “Protectorate” which is yet another fantastic release in later years that strengthens me in my belief that just this particular kind of electronic music is indeed immortal.

Kalle Lindberg (från Cardinal Noire) är nu redo att presentera det första självtitulerade fullängdsalbumet med soloprojektet Protectorate.

Protectorate släppte på egen hand den första EP:n “Come Fall” redan 2012 och har nu plockats upp av den italienska etiketten EKProduct som även släppte Cardinal Noires självtitulerade debutalbum förra året.

Soloprojektet Protectorate påminner en hel del om Cardinal Noire och på den självtitulerade debute presenterar finländaren, tillsammans med Cardinal Noire-programmeraren Lasse Alander, åtta spår av komplex electro-industrial med en brutal mix av aggressiv sång, geometriska rytm- och sequencer-programmeringar och mörka neurotiska syntharrangemang med en stor dos av atmosfär och spänning med många överraskningsmoment.

(Lyssna på smakprov nedan)

“Protectorate” släpps den 11 november via EKProduct.

Tracklist

01. Exile
02. Infocon
03. Clean Break
04. Neoreaktion
05. Proconsul
06. Overproduction
07. Severed Heads
08. Empty Faces

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: EK Product
Releasedatum: 23 januari 2015
Genre: Industrial, electro-industrial
Bandmedlemmar: Kalle Lindberg, Lasse Alander
Land: Finland
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Organiserat men spretigt kaos

Finska nykomlingsduon Cardinal Noire smäller till lyssnarna på kinden med sitt självbetitlade debutalbum som osar av den gamla skolans industri.

Cardinal Noire är ännu ett i mängden av de moderna band som tycker att det sound som definierades som Electro-Industrial för trettio år sedan fortfarande kan leverera och jag är den förste att hålla med i deras slutsats. Musiken på den tiden arbetade delvis efter devisen att ”less is more” jämfört med dagens musikmall, vilket uppenbarligen fungerat väl då den fortsätter att inspirera en hel generation senare.

Om man ska dra någon ljudmässig parallell så är den mest uppenbara att soundet har drag av de mer experimentella delarna från Skinny Puppys ”Last Rights” från 1992. Man kanske kan säga att denna typ av nygammal Industrial har kommit ikapp och börjar närma sig slutet på den glansperiod den hittills speglat. Den glansperiod som vissa anser tog slut någonstans i mitten av 90-talet.

Om man ska detaljanalysera ”Cardinal Noire” så har jag ibland svårt att greppa alla ljud och allt som händer i spåren och man får ungefär samma känsla av att betrakta en konstruerad plockepinn-hög. Man känner sig lite konfunderad och ser inte hur allt hänger ihop, men rycker du i en pinne så rasar strukturen samman. Det i sig är ett bevis på att det ligger en del tanke bakom, som ett organiserat kaos.

Spåren är kompakta och är sällan över fyra minuter långa med undantaget avslutande ”Mirror Shards” som kan ses som den mer eller mindre obligatoriska och episka avslutningsballaden på albumet. Även detta spår är dock uppbrutet i flera episoder vilket ger ett ryckigt intryck.

Jag hade helst sett fler dansgolvsvältare i stil med ”MKIV: Eternal” och ”Narkomat”. Det finns många dansanta partier i spåren men de omhuldas av en övergripande experimentell ram. Resultatet blir otroligt spretigt. Fantastiska ljud och partier får aldrig chansen att blomma ut till sin fulla rätt, vilket är synd. Gillar man dock att luta huvudet tillbaka i en skön fåtölj med ett par hörlurar på, sluta ögonen och försvinna bort i en kaosartad värld är detta album rätt hjälpmedel.

Tracklist

01. Venom – The kognitiiv Dissidenz (2:24)
02. Narkomat (3:50)
03. MKIV – Eternal (3:50)
04. A New Form Of Machinery (4:06)
05. White Dust (2:15)
06. Flagellant (3:20)
07. Black Sustenance (3:48)
08. Purgation (3:18)
09. Mirror Shards (6:53)

(English version below)

A diverse but organized chaos

The Finnish newcomers Cardinal Noire hits hard with their self-entitled debut album sounding of classic Industrial.

Cardinal Noire is yet another assembly of modern music acts that consider the sound defined as Electro-Industrial over thirty years ago well up for todays electronic scene. And I am the first to agree since the music of that time was more of the type ”less is more” than what is the common motto today. Apparently it has worked since the sound continues to inspire over a generation later.

Upon hearing the sound of the album, the first thing to come to mind is of the more experimental parts of Skinny Puppys ”Last Rights” from 1992. One could say that this type of neo old-school Industrial has caught up and is nearing the end of the peak that some consider occurred in the middle of the nineties. When analyzing the album ”Cardinal Noire” I sometimes have a hard time to grasp all the sounds and everything that is happening at the same time. It is like looking at a constructed haystack of metal sticks. At first you look a bit perplexed and can’t see how it all ties together, but if you pull one stick out the entire construction falls apart proving that it didn’t get there by chance. This is the true definition of an organized chaos.

The tracks are relatively short at around four minutes except the defacto mandatory epic ballad, the finishing track ”Mirror Shards”. But even this track is presented in multiple episodes that differs from the usual style of these types of tracks.

Personally I would have wanted more hits for the dance floor like ”MKIV: Eternal” and ”Narkomat”. These upbeat parts are present in most tracks, but considering the overall experimental framework around which the tracks are built, they never fully blossom. However if you enjoy to lean back in a comfy armchair, put on you headphones and close your eyes to disappear into a chaotic world this album is the recommended aid.

Order this album here!

Den Italienska etiketten EKProduct, som sedan tidigare huserar en lång rad skandinaviska akter som Guilt Trip, Impakt!, T.W.A.T, Batch ID och Oldschool Union för att nämna några, välkomnar nu Cardinal Noire.

Det finska electro/industrial-projektet startade 2012 och frontas av Kalle Lindberg och det självbetitlade debutalbumet innehåller nio spår.

Det första smakprovet “Narkomat” levereras även med tillhörande video.

(Se denna och lyssna på fler smakprov nedan).

“Cardinal Noire” släpps den 23 januari via EKProduct.

Tracklist

01. Venom – The kognitiv Disidenz
02. Narkomat
03. MKIV – Eternal
04. A New Form Of Machinery
05. White Dust
06. Flagelant
07. Black Sustenance
08. Purgation
09. Miror Shards