Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Jürgen Engler"

Liverapport: Bodyfest 2019, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


10-års jubilerande Bodyfest slog på stort och presenterade Front 242 och Die Krupps tillsammans med den inhemska kvartetten Nattskiftet, ELM, Severe Illusion och Presto Fervant på ett sedan länge utsålt Nalen i Stockholm lördagen den 5 oktober.

Jens Atterstrand (text, fotogallerier) och Jannice Faringer (artikelfoto) var på plats och levererar nu rapporten från kvällen.

 

Sveriges enda familjeträff med EBM-fokus var om möjligt än mer välbesökt än tidigare när Bodyfest slog upp portarna till den tionde upplagan i ordningen. Festivalens positiva trend nådde sin kulmen lagom till dess jubileum och arrangemanget av festivalen fortsätter att imponera stort. Både när det gäller planering och presentation, men även när kommer till dess slutliga inramning och framförande.’

Att varje år kunna boka in ännu en möjlighet till att få kliva in i den svartklädda folkmassan fylld av bekanta ansikten från både nu och då samt när och fjärran är något som gör att lyckoruset snabbt infinner sig. Kombinera detta sedan med musiken man älskar, lever och brinner för och det gör att helhetsupplevelsen förblir svårslagen. Detta trots en, för året ovanligt dålig, kvinnlig representation bland artisterna och den till synes ständigt åldrande publiken och det bestående problemet med föryngringen i musikscenen.

Eldsjälarna som sliter med det stora arbetet med festivalen förtjänar ännu en gång en stor eloge för sitt slit med att leverera Bodyfest och 10-års jubileumet hade en väldigt trivsam inramning.

Nattskiftet

Göteborgsakten fick anta den stora utmaningen att inleda kvällen och även om jag ärligt bör erkänna att jag inte alltid har varit överförtjust i deras arbetarromantiska med-glimten-i-ögat-body så noterar jag att varje gång jag får chansen att se dem live ändå slutar med att jag rycks med i deras väldigt karismatiska och medryckande framförande.

Nattskiftet har som liveakt utvecklats mycket sedan starten och med deras starka utstrålning och spelglädje lyckades de även den här gången med att både förmedla stor glädje och frambringa allsång inför ett, trots den tidiga starttiden, sedvanligt stort publikhav framför den lilla scenen.

Severe Illusion

Severe Illusion är en av våra mest rutinerade och beresta inhemska akter och är ett band som jag anser har givits alldeles på tok för lite utrymme på hemmaplan sista tiden. Att ännu en gång få avnjuta dem på en lite större scen var en av mina personliga höjdpunkter för året.

Fredrik Djurfeldts utrycksfulla sångstil går hand i hand med känslorna som förmedlas i bandets karga, hårdslående och dissonanta musik, där de snygga mattorna av iskalla synthar och effekter bildar den perfekta kulissen till deras ofta ångestfyllda och ljuvligt nattsvarta låtteman.

 

Severe Illusion är ett rutinerat liveband och även om det alltid finns småsaker att utveckla så träffade deras framförande som förväntat verkligen mitt i prick.

ELM

Exil-stockholmaren Peter Elm, som sedan en tid tillbaka är bosatt i Belgien, bjöd på sedan på sin tempostarkt dansanta och kompakta body inför ett fullpackat publikhav som i sin helhet inte ens rymdes i den mindre lokalen, utan som delvis tvingades ut hela vägen i korridoren. Många har väntat länge på att få chansen att se ELM, projektet som den forne Restricted Area-medlemmen introducerade redan 2016, live på hemmaplan och trots att Peter framförde sin musik relativt stillastående på den lilla scenen, endast ackompenjerad av en statisk backdrop, så imponeras jag stort av hans förmåga att hålla intresset uppe hos de allra flesta i det täta publikhavet. För publikens skull så borde han kanske ha spelat på den stora scenen men med facit i hand så passar hans musik allra bäst i närkontakt med publiken från en mindre scen.

ELM bjöd på flera smakprov från nya albumet som även smygsläpptes lite på förhand i samband med festivalen. ELMs spelning gav mersmak och jag ser med förväntan fram emot hur musiken och hans liveframföranden kan tänkas utvecklas framöver.

Die Krupps

De tyska giganterna med Jürgen Engler i spetsen bjöd sedan på kvällens absolut största överraskning. Förhandsinformationen hade förvisso redan bekräftat att Die Krupps skulle framföra ett renodlat elektroniskt och gitarrfritt set. Men när det strax innan det var dags för bandet att inta scenen började viskas om att bandet skulle komma att framföra albumklassiker Volle Kraft Vorous i sin helhet följt av några väl utvalda bonusnummer så steg förväntningarna ordentligt. I alla fall när man snabbt kollade läget med de allra största Die Krupps-fantasterna i publiken.

Personligen har jag alltid uppskattat bandets musik både när den är iklädd den avskalade elektroniska EBM-kostymen och den gitarrtyngda industrimetall-diton. Men samtidigt som att det var en känslosamt nostalgisk och något surrealistisk upplevelse att se Die Krupps i den här ursprungliga formen, där gitarristen Marcel Zürcher hade förpassats till ett minimalistiskt trumsetet på ena sidan av scenen, så måste jag motvilligt erkänna att jag redan några låtar in i konserten saknade lite av den intensitet och energi som bandet förmedlar i sin andra tappning. Smaken är väl som baken och trots detta är jag ändå överlycklig av att ha fått uppleva detta, dessutom i ett såpass snyggt framförande. Att 2019 få se ett flera decennier gammalt band förmedla så mycket glädje och energi när de framför sin musik live är ju något fantastiskt i sig.

Front 242

Efter att under 2000-talet ha gjort diverse inte helt lyckade halvförvirrade utflykter och ha experimenterat en hel del ljudmässigt med sin rika låtskatt så har de belgiska pionjärerna, som enligt de allra flesta kanske är de allra mest betydelsefulla och största upphovsmännen till hela musikgenren, verkligen återvänt med besked under senare år. Den saken förblir lika glasklar efter att ha fått äran att ännu en gång fått avnjuta deras allra mest kända tidlösa hits men även ett unikt, smakfullt och spännande urval av de lite mer udda spåren som de sällan framför live.

Front 242 som fenomen börjar närma sig Kraftwerk när de, trots att bandmedlemmarna passerat pensionsåldern för flera år sedan, med full entusiasm fortfarande förmedlar känslan av att de fortfarande har nyfikenheten och viljan att vilja förädla, vidareutveckla och återvinna bandets tidlösa låtskatt.

Trots att jag nu har sett dem live ett stort antal gånger i olika tidsepoker sedan tidigt nittiotal, så är det omöjligt att inte imponeras stort av deras starka uttryckssätt, energi och publikkontakt. Inget som helst undantag gällde den här gången när de rutinerat och blixtsnabbt lyckas bilda en fascinerande helhet tillsammans med sin publik inför en hit-kalvalkad som inleddes med “First in/First Out” och “Take One” för att sedvanligt bjuda på klassiker som “Funkhadaft”, “Quite Unusual” och “Body to Body” för att sedan avslutas med ett extranummer med “Modern Angel” och “Welcome to Paradise”.

Front 242 levererade en genomgående träffsäker, snygg, välljudande och stark konsert fullt i klass med deras bästa framträdanden under senare år.

Presto Fervant

Container 90-bekantingen och Radio Virus-bekantingen Ronny Larsson plockade upp sitt gamla band Presto Fervant och bjöd in till det avslutande partajet invid den lilla scenen. Ackompanjerad av för tillfället digitaliserade gamla VHS-backdrops som bandet använde på tiden när det begav sig, levererade de sin småstökiga oldschool-EBM inför ett, på sina håll väl förfriskade men väldigt lyckliga, kvarvarande festprissar. Charmiga och tokroliga anekdoter och bakgrundshistorier kring de gamla låtarna fick sällskap av (bland annat) lagom mjuk-porriga videoklipp från 80-talet. Allt detta skall givetvis sättas i sitt perspektiv, men den här typen av livespelningar blir tyvärr väldigt “gubbiga” och även om ingen skugga bör falla över deras musik, där flera av deras låtar står sig bra även med dagens mått mätt.

Epilog

Av allt att döma så blir det här den sista ordinarie liverapporten här på Elektroskull och även om den här nästan tio år långa resan nu lider mot sitt slut, så vill jag både passa på att välkomna er med på den nya som komma skall – med den fysiska tidningen SVARTPUNKT som jag kommer vara delaktig i (första numret kommer i januari 2020).

Vi vill även passa på att framföra ett stort tack till Bodyfest för de här tio åren. Tack för att ni alltid har stöttat oss. Vi har alltid har känt oss varmt välkomna att fota och rapportera från festivalen och ser redan nu med spänning fram vad som komma skall nästa år.

Liverapport: Front Line Assembly+Die Krupps (+Tension Control) 20180825, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Två av scenens absoluta tungviktare, Front Line Assembly och Die Krupps tillsammans med nykomlingarna Tension Control gästade Klubben på Fryshuset när deras gemensamma turné The Machinists United landade i Stockholm lördagen den 25 augusti.

Jens Atterstrand (Elektrophoto) (text & foto) och Jannice Faringer (Svartpunkt) (foto) rapporterar från kvällen.

 

Kanadensiska electro-industrial outfiten Front Line Assembly, med originalduon Bill Leeb och Rhys Fulber och det tyska EBM- och industrimetallbandet Die Krupps med Jurgen Engler i spetsen, är två akter som har mer gemensamt än man kan tänka sig. Faktum är ju att deras respektive stora genombrott skedde under delvis samma tidsepok i början och mitten av nittiotalet. Att para ihop de två banden på samma turné är med andra ord inte speciellt lätt att misslyckas med.

Just den här i stort sett utsålda kvällen i Fryshusets mellanlokal Klubben blev en väldigt speciell tillställning av flera anledningar. Dels så verkade många av de äldre och allra trognaste fansen, som kanske inte kommer ut till spelningarna lika ofta som vissa andra av oss, ha hittat ut i för att avnjuta de här två legendariska banden under en och samma kväll.

Alltmedan Front Line Assembly under senare år har skalat ner sina liveframträdanden till en alltmer rent elektronisk originaltappning, numera utan Left Spine Down– och Stiff Valentine-gitarristen Jared Slingerland, som hakade på under tidpunkten för albumen Artificial Soldier (2006) Improvised Electronic Device (2010) och där en ny keyboardist numera ersatt Jeremy Inkel, som så tragiskt avled i januari, så har det andra huvudnumret för kvällen, Die Krupps i mångt och mycket gjort tvärtom. Till den här turnén har man inte bara skiftat trummisen till Europadelen av turnén till Hendrik Thiesbrummel (från Kingdom Come, Stormwarrior och Avelon) man har även adderat Nils Finkeisen som numera bildar en tajt gitarrduo tillsammans med den ordinarie bandmedlemmen Marc Zürcher.

Tension Control

Nya oldschool EBM-duon Tension Control inledde kvällen med ett välljudande kortare set, ett smakprov på en rytmisk och relativt minimalistisk body sedvanlig klassisk tappning som många av de besökare som valt att anlända senare under kvällen i efterhand nog ångrar att de missade. Den spelglada duon utstrålar redan gott självförtroende med fin scennärvaro och deras framförande är definitivt en anledning till att vi planerar att kunna uppmärksamma deras musik igen inom kort.

Foto: Elektrophoto (Jens Atterstrand)

Front Line Assembly

Front Line Assembly byggde sedan i tätt lager av rök upp stämningen via det intrumentala introt “Anthropod” hämtad från senaste albumet – spelsoundtracket AirMech. Man bjöd sedan också på den nya låten “Eye On You” och sångaren Bill Leeb och keyboardisten Rhys Fulber assisterar precis som många gånger under senare år trummisen Jason Bazinet på varsin extratrumma vilket ger en bombastisk, tung och slagkraftig inraming, speciellt i rytmiska hitlåtar som “Neologic Spasm”, “Shitfting Through the Lens” och min personliga livefavorit “Gun” alltmedan videoprojektionen i bakgrunden hyllar Jeremy Inkel med fina fotografier på den numera bortgångne kompisen och bandmedlemmen som via sin input bland annat på albumen Artificial Solider (2006), Improvised Electronic Device (2010), Echogenetic (2013) och senaste albumet “WarMech” men även originalduons sidoprojektet Deleriums album Music Box Opera (2012) och Mythologie (2016) för att nämna några.

Men har åldern tagit ut sin rätt nu? Front Line Assemblys set den här kvällen är relativt kort, men klassiker som “Plasticity” och “Millennium” samt extranumret “Mindphaser” utförst med sedvanlig profession och den förlängda versionen av det förstnämnda spåret hörde definitivt till en av höjdpunkterna den här gången.

Front Line Assembly har sedan en tid tillbaka inlett arbetet med ett nytt ordinarie studioalbum som vi verkligen nu ser fram emot.

Setlist

Anthropod
Eye On You
Neologic Spasm
Killing Grounds
Vanished
Shifting Through The Lens
Gun
Plasticity
Deadened
Millennium

Extranummer

Mindphaser

Foto: Elektrophoto (Jens Atterstrand)

Die Krupps

Efter en snabb överslagsräkning, så konstaterar jag (Jens) att jag nu sett Die Krupps live ett femtontal gånger i olika tappning, och faktum är att jag sällan har sett en så energifylld och samspelt kvintett som just den här gången! Var Jurgen Engler hämtar all glädje till musiken och energi vet jag inte, men frontmannen påminner backstage efter konserten om att han fortfarande undviker alkohol och onyttigheter och försöker hålla sig i god fysisk form, vilket är snabbt att konstatera när man ser honom på scenen!

Die Krupps har en gedigen låtskatt att hämta låtar ur vid det här laget, från den här kvällens inledande “The Dawning of Doom” och Visage-covern “Der Amboss” via en av deras starkaste låtar under senare år “Schmutzfabrik vidare till EBM-klassiker och livefavoriter som “Germaniac” och industrirockiga hits som To the Hilt” och “Fatherland”.

Nitzer Ebb-sångaren Douglas McCarthy (som ju gästspelar på en av de inspelade versionerna) saknas föga i extranumret “Machineries of Joy”, varpå frontmannen sedan hoppar upp på den egentillverkade slagverkskonstruktionen i metall byggt av fyra olika stora runda- och en rektangulär metallpipor och med sin trumpinne i metall till publikens stora förtjusning hamrar loss till den avslutande “Bloodsuckers”.

Setlist

The Dawning of Doom
Der Amboss
Schmutzfabrik
Germaniac
Fly Martyrs Fly
Black Beauty White Heat
Fuck You
To the Hilt
Metal Machine Music
Robo Sapien
Nazis Auf Speed
Fatherland

Extranummer

Machineries of Joy
Bloodsuckers

Foto: Elektrophoto (Jens Atterstrand)

Foto: Svartpunkt (Jannice Faringer)

Elektroskull tackar arrangören och alla inblandade för en svettig, välljudande och snyggt ljussatt kväll med tre bra liveband. På återseende!

 

Die Krupps presenterar nygammal trummis på åttonde

Tags: , , , , , , ,


Die Krupps, som efter minialbumet “Als Wären Wir Für Immer” (2010) gjorde något av en comeback med den kritikerrosade “The Machinists of Joy” för snart två år sedan, presenterar nu bandets åttonde studioalbum i ordningen – “V: Metal Machine Music”.

I samband med detta har man även återrekryterat den tidigare trummisen Volker Borchert som spelade med bandet i samband med “I” som släpptes 1992. Man välkomnar även den nya livegitarristen Steve Roemhild.

CD-utgåvan av albumet inkluderar även en bonusdisc som utöver två remixer av Darkhaus och Faderhead även inkluderar en handfull demospår och “Road Rage Warrior” från 1982.

Die Krupps har redan bokat in en 24 datum lång Europaturné som inleds i Holländska Herleen den 2 september för att sedan avslutas i Hamburg den 30. Man kommer även ännu en gång gästa Sverige och ge konserter på Babel i Malmö den 22 och Debaser Medis i Stockholm den 23 innan man sedan göra två två spelningar i Finland (Helsingfors den 25 och Tampere den 26) och därpå gästar norska Sarpsborg den 29.

De tyska EBM- och industrimetall-pionjärerna, med sångaren Jürgen Engler i spetsen, debuterade med “Stahlverksynfonie” redan 1981.

“V – Metal Machine Music” släpps den 18 september via SPV (Synthetic Symphony).

Tracklist

die_krupps_v_metal_machine_music

CD1

01. Die Verdammten (Prelude)
02. Kaltes Herz
03. Battle Extreme
04. Fly Martyrs fly
05. The Truth
06. Road Rage Warrior
07. The Vampire strikes back
08. Alive in a Glass Cage
09. Branded
10. Kaos Reigns
11. The Red Line
12. Bonded by Blood
13. Volle Kraft Voraus

 

CD2

01. Kaltes Herz (reworked by Darkhaus)
02. Alive in a Glass Cage (remixed by Faderhead)
03. Road Rage Warrior ’82
04. Battle Extreme (Demo)
05. Kaos Reigns (Demo)
06. The Vampire strikes back (Demo)
07. Kaltes Herz (Demo)
08. Alive in a Glass Cage (Demo)

 

PREORDER / FÖRBESTÄLL HÄR

Die Krupps – “Robo Sapien”

Tags: , , , , , ,


Die Krupps presenterar musikvideon till “Robo Sapien”. Låten blir nästa singel från bandets senaste album “The Machinists of Joy”.

Liverapport: Die Krupps (+Spetsnaz) 20140807, Stockholm (foto)

Tags: , , , , , , ,


Artister: Die Krupps, Spetsnaz
Datum: torsdag 7 augusti 2014
Scen: Göta Källare, Stockholm
Arrangör: Vicious Circle & Swedish Showcase

Liverapport: Die Krupps (+Spetsnaz) 20140806, Göteborg (foto)

Tags: , , , , , , ,


Artister: Die Krupps, Spetsnaz
Datum: onsdag 6 augusti 2014
Scen: Sticky Fingers, Göteborg
Arrangör: Vicious Circle & Swedish Showcase

Die Krupps – “The Machinists of Joy”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, Digital
Releasedatum: 25 oktober 2013
Skivbolag: Synthetic Symphony (SPV)
Genre: EBM, Industrial Metal
Bandmedlemmar: Jürgen Engler, Ralf Dörper (Marcel Zuercher, Chris Lietz, Ruediger Esch, Achim Faerber)
Recensent: Lasse Johanson

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsYoutube

I en smutsig fabrik där vi göra musik!

Jürgen Engler och Ralf Dörper har snickrat ihop en ny platta som är riktigt bra. Dom flesta pusselbitarna har för länge sedan ramlat på plats och på denna utgåva samsas dessa bitar riktigt bra! Ljud, sång och arrangemang är i toppklass, men för mig så är det något som ändå saknas.

Jag har lyssnat genom skivan ett antal gånger nu. Riktigt tunga låtar som maler ner motståndet, men tyvärr så lyfter dom inte riktigt. Den där aggresivitetet som jag har lärt mig att älska i Jürgens sång saknas tyvärr. Inte för att han sjunger dåligt, men det hade inte skadat med mera nyanser på denna skiva.

Trots detta så hittar man ett flertal riktigt kompetenta dängor: “Shmutzfabrik”, “Risikofaktor”, “The Machinist Of Joy”, “Industri-Mädchen” är mer eller mindre helt synthetiska alster. Öppningspåret är precis så som vi vant oss att höra Die Krupps dom senaste decennierna, Råa gitarrer som samsas med sköna rytmer och underbara smattrande synthar.

I låten “Nazis Auf Speed” så får Rammstein sig en läxa hur det egentligen ska låta. På denna platta så har man även dragit ner på tempot i några av låtarna, som verkligen växer till sig efter några lyssningar. “Eiskalter Engel” och “Part of The Machine” är i mina ögon skivans två bästa låtar.

Som en kort avslutning: Ett av mina favoritband gör äntligen en ny studioplatta med egna låtar och man blandar och ger ifrån sig en gedigen och kompetent skiva som kommer förgylla mina resor till och från jobbet i många månader framöver.

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

01. Ein Blick zurück im Zorn (04:11)
02. Schmutzfabrik (04:20)
03. Risikofaktor (03:37)
04. Robo Sapien (05:15)
05. The Machinist of Joy (04:43)
06. Essenbeck (04:09)
07. Im falschen Land (03:39)
08. Part of the Machine (04:35)
09. Eiskalter Engel (04:37)
10. Nocebo (04:13)
11. Im Schatten der Ringe (06:35)

 

Bonus Disc**

01. Nazis auf Speed (05:31)
02. Panik (02:20)
03. Sans Fin (04:24)
04. Heue Helden (04:41)
05. Industrie-Mädchen (04:04)

 

Glädjemaskinisterna i Die Krupps återvänder

Tags: , , , , , , , , , , ,


Efter nästan tretton års tystnad så återvände Die Krupps med EP:n “Als Wären Wir Für Immer” under 2010 och året därpå kom den klassiska Nitzer Ebb-kollaborationen “Join in the Rhythm of Machines” i en nyutgåva på CD.

Förra året bjöd sedan på singelsläppen “Industrie-Mädchen” och “Risikofaktor” som båda finns inkluderade på det kommande albumet “Machinists of Joy”.

(Se videon till “Riskofaktor” nedan)

Den nya fullängdaren, som blir bandets sjunde sedan debuten med “Volle Kraft Voraus!” (1981), innehåller elva nya spår (tolv på den amerikanska utgåvan från Metropolis Records) och följer upp det senaste studioalbumet “Paradise Now” som släpptes 1997.

Utöver den ordinarie utgåvan så levereras albumet även i en begränsad boxutgåva som inkluderar bonus-CD ** samt diverse badgar och magneter m.m.

“Machinists of Joy” släpps den 25 oktober via SPV/Synthetic Symphony.

Tracklist CD1

die_krupps_machinists_of_joy

  1. Ein Blick zurück im Zorn
  2. Schmutzfabrik
  3. Risikofaktor
  4. Robo Sapien
  5. The Machinist of Joy
  6. Essenbeck
  7. Im falschen Land
  8. Part of the Machine
  9. Eiskalter Engel
  10. Nocebo
  11. Im Schatten der Ringe

Tracklist CD2 **

  1. Nazis auf Speed
  2. Industrie-Mädchen
  3. Panik

Cat Rapes Dog återvänder efter fjorton år

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Cat Rapes Dog återvänder med ett nytt (ännu titellöst) album under 2013. Detta enligt bandets officiella hemsida. Den nya fullängdaren är nästan helt färdiginspelad och blir den första sedan “People As Prey” som släpptes för nästan fjorton år sedan (1999).

Cat Rapes Dog bildades under mitten av åttiotalet av Joel Rydström, Magnus Fransson och tredjemedlemmen Stefano. 1987 släppte man demokassetten “Properly Produces Bodily Injury” varpå man två år senare gjorde sin officiella debut med EP’n “Columna Vertebralis” (1989) via Håkan Ehrnsts skivbolag Front Music Production, skivbolaget somsedan slöts samman med Energy (A Division of Hot Stuff) och Electronic Beat Association och bildade Energy Rekords under 1990.

Annelie Bertilsson anslöt till bandet 1990 inför 12″ “Fundamental” och blev efter detta permanent medlem. Cat Rapes Dog albumdebuterade med “Maximum Overdrive” 1989 som året därpå fick sin uppföljare med “God, Guns & Gasoline”.

Bandet gjorde sitt stora genombrott under 1993 med “Moosehair Underwear”, som producerades av Die Krupps-duon Jürgen Engler och Chris Lietz i deras kända Atom H studio. Under inspelningarna av uppföljaren “Biodegradable” (1995) lämnade originalsångaren Joel Rydstöm oväntat bandet vilket ledde till en nästan tre år lång paus innan man 1998 återvände med “The Secrets of God” med den nye sångaren John Wreibo Lindqwister och den nye medlemmen Jonas Avertoft efter att man också gort ett skivbolagsbyte från Energy Rekords till SubSpace Communications.

Die Krupps – “Risikofaktor”

Tags: , , , ,


Officiella musikvideon till Die Krupps nya singel “Risikofaktor” som finns ute sedan den 18 januari via SPV (Synthetic Symphony). Enjoy!