Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Joyland"

TR/ST – “The Destroyer – Part One”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital, Vinyl
Skivbolag: Grouch / Royal Mountain Records
Releasedatum: 19 april 2019
Genre: Coldwave, minimal wave
Bandmedlemmar: Robert Alfons
Land: Kanada
Recensent: Niklas Hurtig

FacebookMyspaceLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudYoutube

(English version below)

Starka melodier med ikonisk sångröst

TR/ST (Trust) består av Robert Alfons med tillfälliga inhopp av Maya Postepski, som tidigare är känd från bland annat witch house-akten Austra.

The Destroyer – Part One är tredje fullängdaren i ordningen, som med sina åtta spår klockar in på strax över en halvtimme och hade varit i kortaste laget om det inte vore för att det är första delen i ett dubbelalbum. The Destroyer – Part Two planeras att släppas senare i år.

Musikaliskt känner man igen sig från tidigare albumsläpp, TR/ST rör sig i gränslandet mellan darkwave och electropop. Singeln “Bicep”, som släpptes redan 2017, är en av de få rena uptempo-låtarna. Många av spåren är sådär drömska och euforiska som den fantastiska “Heaven” från debutalbumet. Generellt sett blandas snabbare takter med lugna partier med Roberts omfångsrika och kraftfulla sångröst som fogar samman alla beståndsdelar.

Roberts bejublade inhopp på Ionnalees “Harvest” (från Everyone Afraid to Be Forgotten som släpptes förra året) visar hur starkt hans material framstår i lite snabbare tempo. De snabbare spåren, utöver det nyss nämnda, som “Bicep” och exempelvis “Peer Pressure” från Joyland (2015) är det format där Roberts hela register får spela ut sin rätt. Där hans dynamiska röst och innovativa musikaliska förmågor spelar i perfekt harmoni.

Om The Destroyer – Part Two rör sig i den här riktningen, kommer detta bli ett svårslaget dubbelsläpp för året. Som enskild entitet står sig dock The Destroyer – Part One starkt på egna ben som ett minialbum med fantastiska melodier och Roberts ikoniska sångröst.

Tracklist

Bildresultat för tr/st

01. Colossal (05:10)
02. Gone (03:35)
03. Unbleached (03:38)
04. Bicep (04:37)
05. Grouch (03:33)
06. Poorly Coward (03:56)
07. Control Me (03:54)
08. Wake With (03:26)

(English version below)

Strong melodies meet iconic vocals

TR/ST (Trust) is the brainchild of Robert Alfons, with additional assistance by Maya Postepski most known from the witch house act Austra.

The Destroyer – Part One is the act’s third full length album, and with it’s eight tracks it clocks in on just over half an hour and had been in the shortest if it weren’t for the fact that it is the first part of a double album. The Destroyer – Part Two is scheduled to be released later this year.

Musically, it is very much like the previous album releases somewhere in the borderland between darkwave and electropop. The single “Bicep” was released allready back in 2017 and is one of the few pure uptempo songs. Many of the tracks are of the dreamy and euphoric kind, just like the amazing “Heaven” from the debut album. Generally, faster tempo is mixed with calmer episodes along with Robert’s elaborate and powerful vocals to merge together all of the elements.

Robert’s acclaimed contribution on Swedish audiovisual electronica artist Ionalees “Harvest” (from Everyone Afraid to Be Forgotten that was released last year) shows how strongly his music represents itself at a slightly faster pace. The aforementioned track, aswell as “Bicep” along with, for example, “Peer Pressure” from Joyland (2015) is the format in which Robert’s entire register play out its right. Where his dynamic voice and innovative musical abilities play in perfect harmony.

If The Destroyer – Part Two moves towards the same direction, this will be a difficult double album release for anyone to match in 2019. As an individual entity, however, The Destroyer – Part One stands firmly on its own, as a mini-album with fantastic melodies and Robert’s iconic voice.

TR/ST – “Joyland”

Tags: , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital, Vinyl
Skivbolag: Arts & Crafts International
Releasedatum: 4 mars 2014
Genre: Electro, Electropop
Bandmedlemmar: Robert Alfons, Maya Postepski, (Anne Gauthier), (Esther Munits)
Land: Kanada
Recensent: Alexander Johansson

FacebookMyspaceLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudYoutubekollapslogga

(English version below)

Konstnärlig electro från Kanada

En av förra årets bästa nykomlingar på electrohimlen var kanadensiska Tr/St (Trust). Tr/St är en duo från Toronto bestående av Robert Alfons och Maya Postepski. Maya Postepski är också medlem i Austra och Tr/sts debutalbum “Joyland” är full av den fina pop som gjorde Austras “Feel It Break”-album (2011) till en stor framgång men som dessvärre gick förlorad på uppföljaren “Olympia” (2013). På många sätt en likartad resa som svenska The Knife från “Deep Cuts” (2003) till “Shaking the Habitual” (2013).

Albumet “Joyland” är full av upptåg beträffande ljud, melodier, röster och rytmer. Det är orginellt och smart. Mycket är helt lysande. “Capital” är en av 2014 års verkliga hittar och här sjunger Alfons verkligen ut och Postepskis överstämma ovanpå som housesynthslinga är Australjuvlig. Och hennes insats i “Sligthly Floating” är mer uttrycksfull än allt Enya någonsin framfört. I sina bästa stunder är de mycket bättre än The Knife. Men, det håller inte ett helt album. Robert Alfons röst blir emellanåt manierat enerverande som i “Four Gut” och “Rescue, Mister” – de två svagaste spåren på skivan. Han gneksjunger som en tomte från det där riket i nordvast JRR Tolkien glömde uppfinna ett hemland åt. Postepskis gör samma misstag i “Lost Souls/Eelings” och “Rescue, Mister”. När melodierna blir för kufiga så går popkänsla och enhetlig verkshöjd förlorad, ungefär som när Vince Clarke slängde in “Happy People” näst sist på “You and Me Both” (1983) eller The Knife “Na Na Na”Silent Shout (2006).

Det som skulle kunnat vara lysande artisteri framstår istället som bristande konstnärlig vision eller oförmåga att färdigställa en poplåt. Ojämnheterna till trots – “Joyland” är ett av de bästa albumen från 2014.

Bäst låtar: “Capital”, “Geryon” och “Slightly Floating”

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

TRUST

01. Slightly Floating (03:34)
02. Geryon (04:23)
03. Capitol (04:53)
04. Joyland (03:18)
05. Are We Arc? (04:29)
06. Icabod (04:28)
07. Four Gut (05:11)
08. Rescue, Mister (04:31)
09. Lost Souls/Eelings (04:33)
10. Peer Pressure (05:20)
11. Barely (05:25)

 

(English version below)

Arty Canadian electro

The best electro newcomer of 2014 has to be Tr/St (Trust). The Canadian electro-duo from Toronto consists of Robert Alfons and Maya Postepski. I know of Maya Postepski from Austra but had not heard of Robert Alfons before. Their debut album “Joyland” contains much of the same original and sophisticated pop that made Austra’s “Feel It Break” (2011) such a success, but unfortunatelly never turned up on Austra’s sequel “Olympia” (2013). Swedish electro-duo The Knife has made the same anti-pop artistic journey. Apparently, if you compare “Deep Cuts” (2003) to “Shaking the Habitual” (2013).

“Joyland” is full of artistic antics; sounds, melodies, voices and rhythms. Most of it is very clever and original. Some parts are even brilliant, e.g. “Capital”, one of best hits from 2014 with strong voice from both Alfons and Postepski. Her light voice makes the chorus a great house tune and her performance in “Sligthly Floating” beats any expression Enya has ever made. In many ways Tr/St is probably a better duo than The Knife. But unfortunatelly, “Joyland” suffer from inconsistency. Robert Alfons mannered voice in “Four Gut” and “Rescue, Mister” makes you wonder why this gnome JRR Tolkien clearly forgot to invent a heroic kingdom for sings on the album at all. And Postepski makes the same mistake on “Lost Souls/Eelings” and “Rescue, Mister” too. When the songs gets to odd a lot of pop sentiment and consistency gets lost, we all remember Vince Clarke’s attempt on “Happy People” from Yazoo‘s “You and Me Both” (1983) and The Knife with “Na Na Na” on “Silent Shout” (2006).

What could have been the perfect pop album of the year turns out to be an inability to complete an œuvre. Despite these irregularities, “Joyland” is one of the best albums of 2014.

Best songs: “Capital”, “Geryon” and “Slightly Floating”

 

Trust – “Capitol”

Tags: , , , ,


Kanadensiska Trust med Robert Alfons presenterar en video till “Capitol” som är hämtad från det nya albumet “Joyland” som finns ute nu via Arts & Crafts International. Enjoy!