Niklas Kärreskog från Blunda, Fox Hunting och Joy Serene återvänder med nytt material med sitt minimal wave-projekt Person:A. Spana in videon till den nya låten “Iron Curtain”.

Efter förra årets albumsläpp “Masquerade” med två tillhörande singlar/EP’s – “Hurting” och “Made of Gold (Technicolor)”, så är nu Fox Hunting redo att presentera den kommande singeln “East and West”.

Låten är den första aptitretaren från bandets (ännu titellösa) andra fullängdare som är planerad för släpp under senhösten.

Niklas Kärreskog hade följande att säga om singeln

“Albumet håller fortfarande på att hitta sin form kan man säga så inget mer klart kring det. Men vi siktar på 10-12 låtar på det.
Om East and West kan man säga att det är startskottet för albumarbetet..”

Den svenska electropopduon Fox Hunting, med sångaren Peter Påhlman och Emmon-livekeyboardisten Niklas Kärreskog (även tidigare i Joy Serene), albumdebuterade på egen hand med “Invitation” redan 2006. Fem år senare (2011) återvände man med EP’n “Location” och förra året presenterades duons andra fullängdar “Masquerade”.

“East and West” släpps den 20 maj via Spoke Digital Agency.

Tracklist

1. East and West (04:57)

Format: (Album), CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Spoke Digital Agency
Releasedatum: 9 maj 2012
Genre: Synthpop, Electropop
Recensent: Jens Atterstrand

Fox Hunting lämnar hotellobbyn bakom sig

Stockholmsduon Fox Hunting utgörs av sångaren Peter Påhlman och Niklas Kärreskog, som tidigare är känd från bland annat Joy Serene och som en av Emmons två livekeyboardister. De båda stötte samman under 1998 när de studerade grafisk design tillsammans och efter att ha konstaterat att de hade en hel del gemensamma musikaliska influenser som Pet Shop Boys, John Foxx, Giorgio Moroder, A-ha och Depeche Mode började de producera musik tillsammans under bandnamnet Fox Hunting.

Efter debutalbumet “Invitation” (2006) och förra årets EP “Location” så presenterade de i våras bandets andra fullängdare “Masquerade”.

Via fortsatt ganska ganska soft och tillbakalutat, men stundtals väldigt behagligt blipblopp från analogljudande och retrodoftande synthar, levererar man här åtta nyskrivna elektroniska poplåtar. Utöver dessa även de två (dryga minuten långa) instrumentala “Popcode I” och “Popcode II”, där den förstnämda är en rapp, glättig sak som agerar albumets intro.

Tempot är något högre än på “Location” och duon vågar på flera spår släppa lite mer på tyglarna. De snabbare spåren, som det tidigare singelsläppet “Hurting”, “Made of Gold (Technicolor)” och “Nineteen Eighty-Four” griper alla bra tag i lyssnaren, väldigt snyggt arrangerade och med en väldigt behaglig ljudbild. Peters sammetslena stämma, som i vissa partier kryddats upp med en vocoder, passar väldigt bra och ger duon ett ganska originellt och egensinnigt sound.

Fox Hunting har absolut lämnat den lågmälda hotellobbyn där förra årets EP “Location” till större delen utspelade sig bakom sig. Det är inte längre lika långtråkigt, anonymt och tillbakadraget – och albumet innehåller flera starka kort. Man har ännu inte bestigit dansgolvet fullt ut men på “Masquerade” är man i alla fall redo att beställa de första drinkarna i baren.

Tracklist

1. Popcode I  1:25
2. Fighting For Them  4:11
3. Made of Gold (Technicolor)  4:16
4. Nineteen Eighty-Four  3:41
5. Hurting  3:12
6. Popcode II  1:16
7. Meet the Fox  5:14
8. Start the Simulation  3:30
9. This is What You Have to Do  3:49
10. We Made Berlin Burn  6:06

Artist: Emmon, Marilyn & The Rouge
Datum: onsdag 1 juni 2011
Scen: Lilla Hotellbaren, Stockholm

Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet under rapporten!

Emmon hade stor releasefest för nya albumet “Nomme” på Lilla Hotellbaren i Stockholm. Lokalen var fullpackad och livesetupen gav en hint om vad vi kan förvänta oss i sommar, bland annat på den kommande Arvika-spelningen.

Settet dominerades av förklarliga skäl med låtar från nya albumet “Nomme” men man bjöd även på två äldre klassiker med extranumret “Lips On Fire” som blev en perfekt avslutning. Emma har en härlig energi på scenen och förmedlar en oerhörd glädje. Hon såg helt enkelt väldigt nöjd ut – något som hon har all anledning att vara efter att ha levererat ett såpass starkt tredje album. Det är snyggt & sexigt och med Tony Aholas (även känd från Joy Serene) livetrummor och uppbackning av keyboardisterna Niklas Kärreskog (även han känd från Joy Serene) och pojkvännen Jimmy Monell så levererar man verkligen en helhet. Hon presterade också en riktigt bra sånginsats genom hela spelningen och jag ser nu verkligen fram emot att avnjuta Emmon på Arvikafestivalen, på en större scen och allt vad det innebär!

Support för kvällen var nysignade skivbolagskollegan Marilyn & The Rouge som är mer av stillsam, känsofylld och tillbakadragen erfarenhet. Marilyn är bevisligen ny i dessa sammanhang och hon såg av naturliga skäl väldigt nervös ut, något som dock väldigt snabbt föll i skymundan med tanke på det starka låtmaterialet. Jag ser verkligen fram emot debut-EP’n senare i sommar!

Setlist Emmon

• Basexpressen
• Distance
• Ghost Dance
• Bodyjar
• Slottet
• Love Track
• White Trash Wedding

Extranummer

• Lips On Fire

Vår huvudskribent Jens Atterstrand fick en pratstund med Emma Nylén (aka Emmon) i samband med släppet av nya albumet  “Nomme”. Det blev ett intressant samtal kring det uppdaterade soundet, samarbetet med pojkvännen Jimmy Monell och sommarens planer.

OBS! Missa inte vår recension av “Nomme” här!

ElektroSkull: Hej Emma! Tack för att du tar dig tid att ge den här intervjun. För som jag förstår så är det givetvis mycket på gång just nu. Kan du ge oss en kort dagsuppdatering ifrån Emmon-lägret?

Emma: Hej Jens! Jag och killarna i mitt liveband repar en del inför den kommande turnéveckan med releasespelningar runtom i landet. Det är lite svårare att få ihop än tidigare då Tony (Tony Ahola känd från Joy Serene, precis som Niklas som även han spelar keyboard med Emmon) som spelar drumpads numera bor i Berlin. Det har varit en hektisk vår med att färdigställa plattan, spela in videos och ordna med allt praktiskt som ska till kring en skivrelease. Samtidigt var jag tvungen att genomföra en flytt av boende. Så nu känns det nästan som semester! Ser verkligen fram emot att åka ut och spela framöver.

ElektroSkull: Du släppte ditt förra album “Closet Wanderings” under våren 2009, för att vara mer exakt för drygt två år sedan. Hur har arbetet med musiken – och livet i övrigt sett ut sedan dess?

Emma: Efter releasen av “Closet wanderings” var jag ute och spelade en hel del.Det går i perioder av musikskapande och spelande att man har lyxen att få bryta av, dvs när man spelat in en platta och ugglat i studion ett par månader vill man bara ut och spela och efter att ha varit ute och spelat ett par månader så vill man bara krypa in i studion igen och så rullar det på. Egentligen var jag inte så sugen på att göra något nytt efter turnén med “Closet Wanderings”. Jag ville mest softa och göra andra grejor. Men sen kommer det där jäkla suget igen som inte går att stoppa och man bara måste börja producera igen. Då började jag om på nytt kan man säga, övergick från PC till Mac, Cubase till Logic och från att vara helt ensam producent till att börja samarbeta litegrann.

ElektroSkull: Nya albumet har snurrat hos mig personligen någon vecka nu och en klar bild har framträtt. För mig har den raka, in-your-face electropopen har tagit ytterligare ett steg tillbaka och 2000-talets moderna Hi-NRG-tyngda dansmusik givits ytterligare utrymme. Introna är längre, instrumentalspåren fler och det låter överlag mörkare och skitigare. Hur ser du själv på den beskrivningen?

Emma: Jag vet inte om jag känner igen mig så jättemycket i det faktiskt. Men jag har nog lite svårt att själv kunna ge en objektiv syn på det hela då jag fortfarande är mitt uppe i det. Jag kan väl kanske tycka att låtar som “Distance”,  “Basexpressen” och “Slottet” verkligen är “in your face -låtar” eftersom de har en ganska stark attityd i sig.

ElektroSkull: Jag menar inte att in-your-face-popen är borta, bara att den fått ta ett steg tillbaka..

Emma: Inget att be om ursäkt för du är objektiv och har säkert en hel del rätt om det. Jag har utgått ganska så drastiskt från dansmusiken, som en gång triggade igång mig till att börja skapa musik som Emmon. Jag är en sucker för introvert, stökig och suggestiv techno till exempel.  Jag skapar musik efter bilder som jag får upp i huvudet och vill klä  in musiken i rätt stämning. Tycker kanske att jag jobbar mer som en filmregissör än som musiker emellanåt. Jag vill inte gärna skriva folk på näsa utan vill att folk ska få göra sina egna tolkningar av mina låtar utifrån stämningar och bilder som de själva tolkar in. På så sätt upptäcker jag även mycket mer om mina egna kreaktioner. Läste till exempel om att någon skrev om “Distance” att det handlar om en slitsam separation, men för mig handlar den om något helt annat. Men det är det som är det fina med musiken, att den kan betyda så många olika saker.

ElektroSkull: Sjätte låten på albumet “Slottet” är ju skriven tillsammans med din pojkvän Jimmy Monell (musikproducent som tidigare jobbat med bla The Sounds, Roxette, Paris och April Tears) och som jag förstår har han även hjälp till med produktion och mix på “Nomme”. På vilket sätt har han bidragit i övrigt till nya albumet?

Emma: Det har varit skitkul att jobba med Jimmy.Vi började testa lite saker tillsammans för ca ett år sedan och insåg att det funkade hur bra som helst.Vi har samma referenser och inspiration när det gäller musik vilket gör det otroligt smidigt.

ElektroSkull: De två gamla demona “Body Jar” och “Love Track” återfinns i färdiga versioner på nya albumet. Hur kommer det sig att det var dags för dessa just nu?

Emma: Jag tyckte det var dags att de fick komma till sin rätt! Jag har alltid gillat de låtarna väldigt mycket, samt fått en hel del förfråganingar om att göra ny inspelningar på gamla demos och kände att det vore schysst att låta dem komma till sin fulla rätt. Det finns i och för sig en hel del demo-låtar som kanske kräver detta. Vi får se vad som kanske blir av dem framöver.

ElektroSkull: För tekniknördarna – Kan du berätta lite om utrustningen ni arbetar med?

Emma: Logic. Mac, Juno-106, Micro Korg, Yamaha CS-5, tusen pluggar, filter och trummaskiner. Jag lägger inte så mycket vikt på vad för något det är man använder så länge det låter bra. Vill jag ha med en leksakssynt så har jag med det. På så sätt är jag verkligen ingen tekniknörd. Den biten får stå för Jimpan, tekniknörd alltså!

ElektroSkull: Hur ser närmaste tiden ut?

Emma: Vi ska ut och spela. Håller på att repa in en grym liveshow och satsar lite extra på Arvikafestivalsgiget. Sen kommer det att släppas ytterligare en musikvideo av de nya videoregissörerna Frida Sjöqvist och Lena Trapp som har jobbat på en video till nästa singel. Sen ska jag och Jimpan jobba vidare på en grej vi håller på med. Vi ska sätta ihop ett DJ-live-set där vi mixar våra egna låtar med loopar och andras låtar i en fet mashup och så lite livesång på detta.

ElektroSkull: Arvikafestivalen, ja. Jag vet att du fått frågan tidigare, men kan du berätta mer om din, som jag förstått, väldigt speciella relation till festivalen?

Emma: Vem gillar inte Arvikafestivalen? Hårdrockare då kanske, nej fan de skulle nog också trivas bra där. Den är gemytlig, lagomt stor, bra scener, bra artister, bra musik och bra folk. Så enkelt är det bara. Sedan är det nästan alltid årets firmafest med Wonderland- familjen (skivbolaget Wonderland Records). Vi hyr ett hus tillsammans och har det jäkligt nice ihop! För är det något som Mr Hess (Sebastian Hess, Wonderland Records) är en klippa på så är det att slita som ett djur för musik han verkligen brinner för samt sammanföra ett gäng riktigt bra och trevliga människor. Flera av de andra artisterna har jag blivit mycket nära vän med pga av detta.

ElektroSkull: Vilka band ser du själv mest fram emot att se på festivalen?

Emma: Austra, Digitalism, First Aid Kit, Kite, Lissi Dancefloor disaster, Nikki And The Dove och Aphex Twin.

ElektroSkull: Du nämde lite om liveshowen. Kan fansen förvänta sig några nyheter? Grabbarna från Joy Serene (Nicklas Kärreskog och Tony Ahola) har medverkat som backup tidigare. Kommer de vara med på scen i fortsättningen eller finns det några andra planer?

Emma: De kommer fortsätta vara med, utöver detta kommer Jimmy Monell spela keyboard. Målet är att ha med Tony Ahola på så många spelningar som möjligt, men det är som sagt lite roddigt pga att han numera är bosatt i Berlin och försörjer sig själv som videoregissör. Jag har faktiskt ett fantastiskt team av folk runtomkring mig, de är både musiker, videofilmsregissörer, fotografer och producenter och i tillägg till det jobbar vi oerhört bra ihop. Jag kommer alltid med en massa galna idéer och de hjälper mig göra verklighet av dem.

ElektroSkull: Okej, fem snabba: Pizza eller thai?

Emma: Thai.

ElektroSkull: Skräckfilm eller drama?

Emma: Skräckfilm såklart! Allt jag gör är på något sätt inspirerat av skräckfilm.

ElektroSkull: Barhäng eller klubb?

Emma: Både och! Jag gillar att snacka och att dansa.

ElektroSkull: Jägermeister eller fernet?

Emma: Inget, blä!! om det ska vara sprit så ska det vara fin-wiskey! Fast jag dricker inte så mycket sprit nuförtiden.

ElektroSkull: Öl eller vin?

Emma: Vin! Fast öl är också gott.

ElektroSkull: Några sista ord till fansen?

Emma: Hej! Nej, jag vet inte..

ElektroSkull – Synthportalen passar på att önska Emmon med band lycka till framöver och vill även påminna om releasepartyt den 1 juni (med support av Marilyn & The Rouge) på Scandic Malmen/Lilla Hotellbaren från kl. 20.00. Mer info här.

Format: Digital Download
Skivbolag: Eget
Releasedatum: Ute nu!

Genre: Electropop, Synthpop

4/10

Puttrar på utan melodier

Går det att göra eftertänksam electronica med snabba Hi-NRG-rytmer à la Giorgio Moroder, Bobby O och Dead or Alive i bakgrunden? Duon Fox Hunting gör ett försök på sin EP “Location”. På albumdebuten “Invitation” (2006) fanns det en del ansatser till upptempo, medan “Location” är en jämförelsevis lågmäld historia. Förutom inledande spåret “Flee and Fall” puttrar låtarna på i midtempo.

Kanske vill Niklas Kärreskog skilja Fox Huntings musik från till sitt andra band Joy Serene, vad vet jag. “Location” skulle kanske funka som bakgrund i en lagom hipp hotellbar.

En smart ljudbild kan dock inte dölja svagheterna i materialet. Även efter upprepade lyssningar vägrar låtarna att riktigt sätta sig, och jag märker att det är Hi-NRG-beatet i bakgrunden jag nynnar med i, snarare än de obefintliga melodierna.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synhportalen

Tracklist

1. Flee And Fall  3:33
2. Regular People  3:48
3. Live With It  3:33
4. Television  5:31
5. What If  4:00

Fox Hunting erbjuder debutalbumet “Invitation” (2006) för fri nedladdning via bandets hemsida. EP’n “Location” finns nu tillgänglig via Spotify.

Officiella videon till Joy Serene‘s kommande singelsläpp “Celebrate The Silence”.

Bandet har även uppdaterat sin officiella hemsida med en ny, snyggare och smidigare layout – Spana in på www.joyserene.com

Niklas Kärreskog, den musikaliska hjärnan bakom Stockholmstrion Joy Serene, återupptar sitt projekt Fox Hunting tillsammans med sångaren Peter Påhlman.

Duon har ett mångårigt musikaliskt samarbete bakom sig, debutalbumet “Invitation” släpptes redan 2006 och nu inleder man 2011 med att släppa nya EP’n “Location”.

(Red.anm: Debutalbumet finns för fri nedladdning på bandets hemsida.)

Man arbetar även med en ny fullängdare – “Rococo” som kommer senare under året.

Fox Huntings sound kan beskrivas som en syntetisk hyllning till europeisk vintagekultur; “Vi har båda ett passionerat intresse för allt från Hitchcocks filmer till trettiotalsmode” säger Peter som ofta låter filmcitat och en tydlig konceptlänk vara en inspiration; “Däremot vågar jag påstå att vi ändå lyckas röra oss i en modern kontext.”

Långt från spontant

“Vi föredrar att låta kliniskt precis elektronik dominera ljudbilden” säger Niklas; “Idag skall allt vara så förbannat spontant och käckt. Jag hatar vår tids besatthet av det ‘äkta’. Folk får väl gärna dansa och vara glada, men någon gräns måste finnas. Vi gör inte musik för Håkan Hellström fans.”

Just nu programmerar Fox Hunting sina maskiner för scen och material till videoprojektor formges – allt efter bandets estetiska preferenser. Så klart lovar de att hålla spontaniteten till ett absolut minimum.

Mer info om nya EP’n med mera finns på bandets hemsida.

Artist: Joy Serene
Datum och tid: tisdag 7 december 2010, 21.45
Scen: Big Ben, Stockholm (Digital Tuesday)

Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!

Förena nytta med nöje kan ju aldrig vara fel? Mitt eget alias – DJ ElektroSkull via Solar Driftwood – hade denna kväll fått i uppdrag att stå för musiken före och efter Joy Serene‘s spelning på Big Ben i Stockholm, på nya klubben Digital Tuesday. Jag blev personligen lite förvånad över att så pass mycket folk dök upp, med tanke på att det ändå var mitt i veckan.

Det märks att Joy Serene har spenderat en och annan timme i replokalen den sista tiden. Jag nämde det redan efter spelningen på Obaren i oktober och det tål att nämnas igen; Joy Serene presterar allt bättre liveframträdanden för varje gång jag ser dom. Utvecklingen från det lite nervösa, småvirriga och orutinerade bandet som stod på scen på Bonden Bar en gång i tiden fram till idag är verkligen enorm!

Kvällen till ära hade bandet också sin trogne vän tillbaka med i leken efter frånvaron senast på Obaren: Projektorn! Videomaterialet är snyggt producerat och ger verkligen låtarna ytterligare en dimension när de framförs live. Insatsen sist på Obaren var det absolut inget fel på, men projektorn saknades verkligen och det är först nu när den var med igen som jag inser hur mycket den i själva verket tillför showen!

Bandet gjorde en åtta låtar lång spelning, sju av låtarna var hämtade från det självtitulerade debutalbumet, utöver detta “Try To Stop Us Now” från Summer-EP’n som släpptes under 2007. Det låter bra, det ser bra ut, låtmaterialet är bra.. Bra jobbat Joy Serene! Lycka till framöver!

Setlist:

1. ‎Isolation
2. Try To Stop Us Now
3. Touched
4. Celebrate The Silence
5. Joy
6. For You
7. Red Light
8. The Attraction