Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Jonas Hedberg"

Liverapport: Tikkle Me (+Operation Blue Eyes, Roya) 20160923, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , ,


PlusOne Klubb bjöd in till partaj med tre band på Debaser Strands scen i Stockholm den 23 september.

Utöver huvudnumret Tikkle Me så stod även Operation Blue Eyes och Roya på scenen.

Jens Atterstrand

Jens Atterstrand (text & foto) var på plats i publikhavet för att bevittna händelserna.

 

 

 

Det råder relativt stor aktivitet på vår svartklädda alternativscen i Stockholm just nu. Inte nog med att vi, ibland flera gånger i veckan, erbjuds flera institutioner som levererar vår musik på diverse uteställen. Utan även när det kommer till den mest intressanta livescenen, den där varken publikhaven eller bandnamnen på affischerna kanske inte alltid är de största men där hjärtat och viljan att erbjuda någonting nytt och fräscht är desto större.

En av eldsjälarna bland dessa aktörer är PlusOne Klubb som, efter ett antal genomförda arrangemang på den numera nedlagda KGB Bar, trots den ständiga bristen på lämpliga och ekonomiskt gångbara lokaler i huvudstaden ändå på något vis alltid lyckas tämligen bra med att leverera fantastiska tillställningar.

Nykomlingen Roya, som redan har hunnit med att spela live på såväl Jon-FestSynth After Work och Kalabalik på Tyrolen inledde den här kvällen. Nytt låtmaterial är enligt rykten på väg vilket vi också fick avnjuta smakprov på under spelningen. För att kunna beskriva hennes musik så är det relativt lätt att ta till den senaste vågen av cold- och synthwave – men därtill en väldigt personlig touch och ett sound som hämtar influenser från såväl EBM som electropop. Liveframträdandet är mörkt och mystiskt med mycket känslor och det är väldigt lätt att ryckas med i de monotona rytmerna.

Operation Blue Eyes, med den forne The Pain Machinery-sångaren Jonas Hedberg i spetsen följde sedan tillsammans med de nyrekryterade livemedlemmarna Peter Josefsson och André TheleniusOperation Blue Eyes spelar en postpunk-osande mörk synthpop med en dov, rå och industriell touch som i vissa spår påminner mig en del om The Mobile Homes skitigare inslag. Den snålt ljussatta scenen med videoprojektion och enbart några få starka spotlights passade perfekt och gav en härligt suggestiv känsla.

Folktronica-kvintetten Tikkle Me från Eskilstuna, som ju knappast kan ha undgått nån vid det här laget, avslutade sedan kvällen med en fantastiskt bra spelning. Bandet gör en ofta väldigt dansant och melodiös mix av modernare electropop och folkmusik med inslag av såväl gitarr som violin och frontas av den vackra och väldigt sjönsjungande Frida Herchenröther.

Elektroskull passar på att tacka PlusOne Klubb för en riktigt bra kväll med en intressant mix av liveband.

På återseende.

Roya

Operation Blue Eyes

Tikkle Me

Operation Blue Eyes – “The Sound of Breaking Glass”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Mini album) 12″ LP, Digital
Skivbolag: Dödsdans Rekords
Releasedatum: 20 april 2015
Genre: Postpunk, new wave
Bandmedlemmar: Jonas Hedberg, Lars Blomstrand, Cajsa Zetterlund
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookLast.fmDiscogsBandcampSoundcloudkollapslogga

(English version below)

Intressanta inslag i mörk och dystopisk pop

Stockholmsbaserade Operation Blue Eyes, som består av The Pain Machinery-sångaren Jonas HedbergLars Blomstrand och Cajsa Zetterlund, har nu släppt sitt debutalbum “The Sound of Breaking Glass”.

Enligt uppgift är grundpelarna till det här albumet avdammade demos signerade Jonas Hedberg, som tillsammans med Lars Blomstrands input har blivit till de här sex spåren.

Soundet skulle kunna beskrivas som en mix av mörkare synthpoptoner med inslag av såväl industri som postpunk. Allra bäst är de två inledande spåren samt den avslutande mystiska balladen “Morphine” (som framförs på franska). “Factory” är ett melodiöst och dystopiskt nedsmutsat stycke refrängstark pop. Andraspåret “Golden Oblivion” är i sin tur en ganska vemodig och melankolisk historia med den starka ledande melodin i fokus.

Operation Blue Eyes implementerar ett antal tämligen intressanta inslag i sina mörka dystopiska poplåtar där samplingar, oljud och andra udda ljudexperiment på ett snyggt sätt smälter samman till en helhet. Det största problemet är att låtmaterialet inte är det bästa hela vägen vilket gör det svårt att hålla intresset uppe. Tempot skulle kanske kunna vara lite högre emellanåt och några av spåren blir snabbt till ointressanta ljudexperiment.

Största kredden till Operation Blue Eyes bör ges till deras vilja att göra något nytt och originellt med sitt sound och “The Sound of Breaking Glass” har långt ifrån fått mig att tappa hoppet fullständigt.

5/10 GODKÄNT!

Tracklist

Operation Blue Eyes 2014

01. Factory (04:43)
02. Golden Oblivion (04:46)
03. Taxi Driver (03:49)
04. Stone Cold Hearts (04:37)
05. Ten Years Of Dread (04:39)
06. Morphine (03:57)

 

(English version below)

 Dark and dystopic pop with interesting features

Stockholm-based Operation Blue Eyes, that consists of The Pain Machinery-singer Jonas Hedberg, Lars Blomstrand and Cajsa Zetterlund, has now released their debut album “The Sound of Breaking Glass”.

Reportedly, the foundation to this album are dusted up demos by Jonas Hedberg, that with Lars Blomstrand’s input has become these six tracks.

The sound could be described as a mix of darker synth pop tones with elements of both industrial and postpunk. Strongest are the two opening tracks, as well as the concluding mystical ballad “Morphine” (sung in French). “Factory” is a melodic and dystopian soiled piece of chorus strong synthpop. Second track “Golden Oblivion” is then a rather melancholic story with the strong leading melody in focus.

Operation Blue Eyes implements a number of rather interesting features on their dark dystopian pop songs where samples, noise and other odd sound experiments in a nice way merge into the whole. The biggest problem is that the song material is not the best all the way, making it difficult to keep up it’s interest. The tempo could have been higher at times and some of the tracks quickly become quite arid sound experiments.

The most credit to Operation Blue Eyes should be given to their willingness to do something new and original with their sound and “The Sound of Breaking Glass” has definetely not made me lose hope completely.

The Pain Machinery – “Grinder (Diamond Skull District Dance Mix Pt. I)”

Tags: , , , , ,


The Pain Machinery bjuder på en remix av “Grinder”. Fri ledladdning under en begränsad tid. Enjoy!

The Pain Machinery – “Pre-Programmed Automatic” (Live)

Tags: , , , , ,


The Pain Machinery levererar en livevideo på “Pre-Programmed Automatic”. Enjoy!

The Pain Machinery – “Kick”

Tags: , , , , , , ,


Stockholmsduon The Pain Machinery, som består av Anders Karlsson och Jonas Hedberg presenterar en musikvideo till “Kick” som är hämtad från bandets senaste album “Restart. Producerad av Nipcat Cinema. Regi: Sami Sinervä, foto: Filip Stankovic. Enjoy!

The Pain Machinery – “Hours + Hours” (The Klinik)

Tags: , , , , ,


The Pain Machinery bjuder på en cover av The Klinik-klassikern “Hours + Hours”. Fri nedladdning. Enjoy!

The Pain Machinery – “Inferno” (Live)

Tags: , , , , ,


Liveupptagning av The Pain Machinerys “Inferno” från spelningen på KGB i Stockholm. Enjoy!

The Pain Machinery startar om

Tags: , , , , , , , , ,


Efter förra årets “Auto Surveillance”, som (för ovanlighetens skull) föregicks av remixalbumet “Surveillance Culture”, så återvänder nu The Pain Machinery med bandets sjunde fullängdare “Restart”.

Det första smakprovet, singeln “Running Red” finns ute nu och levereras med b-sidan “Grinder” i en omarbetad version (Revisited).

På det nya albumet presenterar Stockholmsduon, som består av Anders Karlsson och Jonas Hedberg, åtta nya spår med influenser från brittisk electropunk, nordamerikansk acid house och belgisk hardcore-disco.

Till skillnad från den senaste fullängdaren, där temat gav en brutalt cyniskt synvinkel på dagens sociala frågor så ligger texterna den här gången mer på det personliga, vilket är resultatet av ett ansträngande tid för bandmedlemmarna.

“Vi har både gått igenom några tuffa fläckar under de senaste åren och ett låt som “Damage” återspeglar just detta medan “Running Red” å andra sidan handlar om trångsynta välgörare som påstås vara förnuftets röst, när man i själva verket ofta är de mest intoleranta människorna därute. Vi är för denna sakens skull nödvändigtvis inte överens om politiken inom bandet hela tiden, men vi delar en motvilja mot hycklare och uppenbarligen finns det ingen brist på dem, oavsett deras politiska sympatier. ”

The Pain Machinery använder en klassisk maskinmark i sitt musikskapande, som till exempel sequencern Pro One, Simmons elektroniska trummor, Roland TR-606 samt diverse trasiga prylar, redskap och metallskrot för att producera sin rytmiska maskinfunk. Den här gången har man också fått gästspel på sång av Robert Lane (från //TENSE//) på “There Will Be Blood”, där Robert ylar psykotiskt på en bädd av dunkande industristark houseacid!

“Vi delar en liknande vision med //TENSE// och vi kände att han (Robert) skulle vara en bra match för det spåret. Vi har arbetat med människor som Jared Louche från Chemlab i det förflutna och det är alltid intressant att ha med en del av oförutsägbarhet för att hålla dig på tårna! “

“Restart” släpps digitalt, på kassett och på vinyl den 29 juni via Complete Control Productions.

(OBS! Alla förbeställningar av albumet levereras med en bonusdisc med den digitala utgåvan!)

Tracklist (Vinyl)

Sida A

  1. Liquid Silver
  2. Kick
  3. Outside
  4. Wired

Sida B

  1. Running Red
  2. There Will Be Blood
  3. Damage
  4. Like Ice (LP Version)

Tracklist (Digitala utgåvan)

  1. Liquid Silver
  2. Kick
  3. Outside
  4. Wired
  5. Running Red
  6. There Will Be Blood
  7. Damage
  8. Like Ice (Digital version)
  9. Running Red (Bonus Beats)

The Pain Machinery – “Surveillance Culture”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, Digital, Spotify (“Digital Surveillance”)
Skivbolag: Complete Control Productions
Releasedatum: 12 juni 2011

Genre: EBM, Electro

7/10

Mollstämd acid house från helvetet

Året närmar sig sitt slut, och det är dags att ta tag i några skivsläpp som hamnat mellan stolarna. Det vore synd att lämna 2011 utan att recensera det andra av The Pain Machinerys bägge släpp från ett år som varit både produktivt och turbulent för duon.

Bandet har hunnit med en remixskiva, ett fullängdsalbum, att splittras – och att återförenas. I stället för att först släppa fullängdaren ”Surveillance Culture” och sedan följa upp den med en remixskiva, valde The Pain Machinery att göra tvärtom. Redan i våras kom ”Auto Surveillance”, ett dansant 14-spårs remixalbum – eller om man möjligen kan se det som ett förlängt singelsläpp.

Det var ett modigt grepp, men kanske dumdristigt. Många av spåren var starkt influerade av dansmusik från det sena 1980-talet: acid house, Detroittechno och belgisk new beat. Det avvek från bandets tidigare, stökigare sound, och det var många fans som inte uppskattade utvecklingen. Att släppa fullängdsalbumet först hade varit en mjukare övergång från den tidigare ljudbilden, och det hade troligen varit mer begripligt för publiken.

Hursomhelst: själv var jag en av dem som verkligen uppskattade The Pain Machinerys 90-graderssväng på ”Auto Surveillance”. Recensionen finns här. Även huvudskivan ”Surveillance Culture” präglas av ett renare sound jämfört med tidigare. Men den går inte lika långt som remixskivan; tidigare influenser som Portion Control, The Klinik och Cabaret Voltaire slår igenom tydligare här.

Däremot är dagens The Pain Machinery inte, som vissa tycks tro, någon slags Nitzer Ebb-kopia. Tror ni det, är det för att ni inte hört så mycket annat, och då bör ni läsa på lite. Det är roligt för er – ni kommer att upptäcka en massa bra musik på kuppen! (fortsättning nedan)

Foto: Magnus Eklund

Den musikaliska utvecklingen kan i och för sig spåras redan på förra remixskivan ”Total Recall EP” (där fanns spår som ”Acid Breakfast” och ”Total Ibiza”). En kanske större omvälvning jämfört tidigare släpp är att Jonas Hedbergs sång numera är tydlig, texterna lättolkade. Och de passar verkligen som hand i handske till Anders Karlssons hotfulla rytmlandskap.

Lyssna bara på ett av albumets bästa spår, suveräna ”Shine”, som börjar som mollstämd acid house från helvetet och slutar i ett percussionpiskande purgatorium. Det är ingen munter bild som tecknas av albumtitelns övervakningssamhälle. Möjligen bittert ironisk.

Vi styrs av mediernas mer eller mindre tydliga manipulation (”Shine”). Alltmedan välfärdsstaten kollapsar (”Critical State”) och ekosystemet offras för kortsiktiga vinster (”Acid Breakdown”) så lånar vi pengar till tillfälliga kickar medan vi gasar mot personlig katastrof (”Hard Cash”), eller så slavar vi i öppna kontorlandskap som ändå känns klaustrofobiska när skärmväggarna kryper allt närmare (”Moving Walls”). ”End Game” skulle lika gärna kunna handla om en muslimsk självmordsbombare som en kristen högextremist.

Ja, vad ska vi hitta och klaga på då? Jag är i grund och botten en dansmusikkille, och jag tycker att flera av ”Hard Cash”– och ”Grinder”-remixarna är starkare än albumversionerna. ”Auto Surveillance” kändes också, trots att samma låtar återkom gång på gång, som en något mer varierad sträcklyssningsupplevelse. Men det är randanmärkningar – flera av er mer renläriga bodylyssnare lär tycka precis tvärtom.

// Erik Uppenberg, Elektroskull – Synthportalen

Fotnot: På Spotify finns ett digitalt album som heter ”Digital Surveillance”. Det innehåller fem spår vardera från ”Surveillance Culture” och ”Auto Surveillance”.

Tracklist

  1. Shine
  2. Critical State
  3. Never
  4. Hard Cash
  5. Acid Breakdown
  6. The Grudge
  7. The End Game
  8. Grinder
  9. Hell
  10. Armed!
  11. Surrender
  12. Hate Me Now
  13. Playground
  14. Moving Walls

Festivalrapport: Kalabalik på Tyrolen

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Position Parallèle, Escalator, Centhron, Jemek Jemowit, Schramm, The Pain Machinery, 64Revolt, Tarmvred, Ekobrottsmyndigheten
Datum: 26-27 augusti 2011
Scen: Tyrolen, Alvesta

Foto & artikel: Erik Uppenberg

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten rapporten!

Surrealistiskt, magiskt och alldeles underbart

I hjärtat av Värend, ett av de smålandskap som tillsammans bildar Småland, ligger en bedagad folkpark som heter Tyrolen. Ett rostigt bilvrak markerar infarten en mil söder om Alvesta. Planken som avgränsar området pryds av flagnande målningar av Lennart Hyland, Snoddas, Marilyn Monroe, Ingo och Floyd. Kulörta glödlampor i mängd lyser upp stängda attraktioner, där man en gång kunde spela på chokladhjul eller skjuta ner norska flaggor. (Det senare kanske inte känns helt rätt sommaren 2011.) Avställda gamla radiobilar visar vägen till toaletter som är tapetserade med Fantomen-serier, affischer för dansband som Bert Bennys och Mum-reklam från tiden då roll-on-deodorant var så nytt att det kallades ”rollette”. (fortsättning nedan)

Här har tiden stått still och det är off-season tolv månader om året. Det känns som om jag befinner mig i en Kaurismäki-film.Eldsjälarna som driver själva stället och serverar maten matchar omgivningarna genom att se ut som cirkusartister. En ung herre har hög hatt, en annan föredrar långhårig barbarfrisyr med pottklippt lugg à la Iron Maidens Bruce Dickinson. Besökarna kan kela med några andra av inventarierna: en levande hund, en levande katt samt en uppstoppad räv. Tyrolen-sommaren har inneburit dansband, country, nostalgikvällar, tatueringsmässa, The Ark-konsert och muskelrocksfestival – vad nu det kan vara för något. Men den här helgen, 26–27 augusti, så är det Växjösynthklubben Kalabalik som bjuder in till sin första festival. Att besöka en liten, glest befolkad synthfestival med obskyra orkestrar på denna plats känns surrealistiskt, magiskt … och alldeles, alldeles underbart. (fortsättning nedan)

Kalabalik har bokat band som de själva vill se, inte för att de är kända eller drar folk. Festivalen sparkar igång med The Pain Machinery. Duon har tyvärr splittrats, då sångaren Jonas Hedberg nyligen lämnat bandet. Denna kväll hoppar därför Fredrik Djurfeldt från Severe Illusion med kort varsel in som sångare, och han gör en efter omständigheterna god insats. Fredrik Djurfeldt har stark scennärvaro och framför texterna med en ljusare pipa än Jonas Hedbergs Douglas McCarthy-artade stämma. Tyvärr går texterna inte fram lika tydligt – synd, då The Pain Machinerys bittert ironiska samtidsbetraktelser är mer än bara utfyllnad till Anders G Karlssons svängiga och ondsinta rytmer. Numera är dessa mera acid-body och new beat än industrislammer, och – om ni missat det – bland det bästa landet har att erbjuda.

Jemek  Jemowit är festivalens stora glada överraskning. Själv kallar artisten sin musik för electrobilly. Jag vet inte om jag kan skriva under på den etiketten, men bra är det. Jemek Jemowit är en långsmal, dansant och höggradigt queer karl, som i cykeldräkt och pumps leverar stilsäker minimalsynt i Fad Gadgets anda. En hel del syntsolon levereras live, glädjande i en genre fylld av fejkande Andy Fletchrar som låtsas spela på avstängda klaviaturer. Gänglige Jemek får böja sig som en ostbåge för att nå ned att spela, vilket inte minskar underhållningsvärdet. Han avrundar med en cover på Louie Louie.

Den här gossen – polack, bosatt i Berlin – drar sig nämligen inte för att omfamna även slitna och okreddiga delar av musikhistorien, något som hörs dagen efter då Jemek  Jemowit jockar på den dansbana som bär det bizarra namnet Joddelero. Återigen i pumps, men nu uppsminkad med ögonbryn som skulle göra både Gabi Delgado och Frida Kahlo avundsjuka, rör han sig från synthpop till Afrika Bambaataa och annan svart electrofunk, via hiphop, futurepop och hårdare synth till belgisk new beat. Med smarta övergångar får han även detta att fungera. Den fåtaliga publiken finns inte främst på själva dansgolvet, utan avnjuter det hela några meter därifrån. Vi sitter uppflugna på ännu en färgglad scen, den tredje på det lilla området, samtidigt som vi smuttar på Jägermeister som något av banden generöst ställt fram på bordet.

Från Frankrike kommer huvudskälet att jag själv åkte ned till festivalen, duon Position Parallèle. Sångaren Geoffroy D sysslar annars med neofolkprojektet Dernière Volonté, men av detta hörs inte ett spår i Position Parallèles minimala synthpop. Inte syns det heller: han låter och ser klyschigt fransk ut i sin randiga tröja, det är bara baguetten under armen som saknas, medan keyboardisten xxx från xxx i sin lädercatsuit för tankarna till en butter Modesty Blaise, eller kanske Emma Peel från tv-serien Avengers.

Och detta var de tre spelningar jag såg på festivalen, av totalt nio på programmet. Vackert så; jag åkte med ambitionen att ha roligt, inte att skriva om festivalen. Vi ska alla vara glada att jag inte såg Centhron, till exempel. Jag gläds åt att jag slapp plågas, och ni som uppskattar tysk aggrotech är glada över att ni slipper mina åsikter. Jag grämer mig dock något över att jag missade Escalator, ungrare som är Front Line Assembly-influerade men med ett något mer minimalt och avskalat sound.

Övriga artister som uppträdde var Schramm – habilt tyskt body-ös om än inte min stil, av det lilla jag såg, Ekobrottsmyndigheten, samt bitpoppiga akterna 64Revolt och Tarmvred.

Klubb Kalabalik har haft ett uttalat mål att skapa en liten, intim festival, som växer sakta och åtminstone till en början mest besöks av vänner och kompisars kompisar. De har kallt räknat med förlust. Frågan är om de inte lyckats lite väl bra. Campingens tält kan räknas på mina fingrar och tår (ledtråd: jag har sammanlagt tjugo) och gissningsvis är vi ett hundratal besökare på en plats med kapacitet för åtminstone det tiodubbla. Några veckor före festivalen såg jag att bara en bråkdel av mina synthintresserade Facebookkontakter ens var inbjudna till evenemanget. Pressutskick och liknande har nog också lyst med sin frånvaro.

Exklusivitet i all ära, men det finns troligen ett antal människor som skulle ha uppskattat denna festival mer än någon annan i sommar, men som inte ens kände till att den fanns. Synd på så rara ärtor, roligt för oss som var där. Arrangörerna indikerar att de tänker sig Kalabalik på Tyrolen även nästa sommar, och jag är övertygad om att vi som var där kommer att göra vårt till för att sprida ryktet om vår säregna upplevelse i Smålandsskogarna.

Jemek Jemowit

Position Parellèle