Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Johann Strauss"

Kari Berg projektledare i anti-diskrimineringsprojekt

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Musikern och soloartisten Kari Berg (känd från Chaos All Stars) har nu utöver sin kreativa artistiska sida även blivit projektledare för “Rätten till sin Identitet” (RTSI), det första projektet någonsin i Sverige som kommer att arbeta för att motverka diskriminering av subkulturer.

– Vi är oerhört tacksamma att Kulturens Bildningsverksamhet och Allmänna Arvsfonden trodde på idén, utan dem hade vi inte fått den stabila grund vi nu kan börja arbeta på för att förändra samhällets syn på de som har ett kulturuttryck som hittills inte skyddats i grundlagen. Berättar Kari Berg.

I samhället så finns det starka fördomar om hur alternativa (t.ex. synthare och gothare) personer är, fördomar som resulterar i utfrysning, särbehandling, mobbning och diskriminering, i värsta fall ännu värre. Internationellt har vi tyvärr sett fallen med Sophie Lancaster och West Memphis Three, i Sverige har vi sett bland annat det omtalade så kallade ”bankomatmordet”. Runtom på nätet finns grupper med initiativ och diskussion på området.

Projektet har under åratal funderats på och Kari är själv en av idégivarna till projektet. I början av 2014 skickades ansökan in och efter över ett halvårs väntan kom det efterlängtade beskedet. Bakom projektet står Sveriges nyaste studieförbund, Kulturens Bildningsverksamhet, Kulturföreningen Kretsen i Umeå och ett riksomfattande nätverk föreningar i genren samt Ung Media.

Grunden i projektet kommer från en grupp ungdomar, vilka också är huvudaktörerna i projektet. Deltagarna kommer under projekttiden att få berätta om sina erfarenheter om hur de upplevt och ser på diskrimineringen gentemot subkulturer, den diskriminering som strukturellt i samhället drabbar personer som valt en alternativ stil.

Under projektets andra år kommer artister inom dessa genrer få jobba med ungdomarnas berättelser för att få ge uttryck till dem. Resultatet av detta kommer sedan ges ut, bland annat som musikvideos och under tredje året bli en riksomfattande turné. Projektet kommer också resultera i material som kommer spridas i samhället för att påverka attityder och förändra.

– Jag har varit utsatt för många tråkiga saker i min uppväxt på grund av min klädstil, men jag har också haft turen att ha en fantastisk mamma som stöttat mig oavsett hur jag sett ut, något jag vet att inte alla haft turen att ha, säger Kari Berg.

Den 19-21 september kommer RTSI att ha en kick-off i Umeå för de ca 50-65 unga deltagare som blivit utvalda att delta, och det finns i skrivande stund fortfarande platser kvar om man vill ansöka. Det kommer bli workshops, föreläsningar och diskussioner men deltagarna får även chansen att gå på alternativfestivalen Uma Obscura på kvällarna.

– Just nu letar vi ungdomar under 26 år som känner att de är alternativa i sin stil. Främst har vi fokuserat på goth och synth som genrer då vi måste dra en linje någonstans så det inte blir för brett, men vi välkomnar även personer med andra subkulturella stilar att söka. Berättar Kari.

Programmet under Kick-offen är fullt av intressanta namn. Mest anmärkningsvärt är kanske att projektet gästas av ingen mindre än Sylvia Lancaster från Storbritannien, som kommer och berättar om sin dotter som blev mördad i vad som klassades som ett mord med “hatbrottskaraktär” och sin därpå följande kamp med att bygga The Sophie Lancaster Foundation som arbetar för att ändra vad som klassas som hatbrott och kämpa mot fördomarna.

Andra namnkunniga är t.ex. Morlocks frontfigur Johann Strauss som kommer hålla en föreläsning om den kreativa processen och Lina Reichwaldt som varit med och drivit festivalen Sunset Park i Umeå. En annan spännande aktör är Mirre Sennehed, klubbarrangör och författare, som var god vän med Pelle Nordkvist som blev mördad här i Sverige på grund av sin alternativa stil. Hon kommer berätta om sin bok hon skriver om Pelle och om synen på alternativa.

Projektet arbetar som sagt med unga i fokus men det har kommit frågor som belyst att det är ju inte bara ett ungdomsproblem med diskriminering för intresset för subkulturer har ingen ålder. – Vi vet att frågan i sig rör alla, ung som gammal, men projektet har medel för att arbeta med unga och därför kommer projektet att ha sitt fokus där, men det hindrar ingen äldre från att engagera sig och vara delaktig.

– Jag hoppas verkligen att detta projekt blir en grund för hela scenen att samarbeta för en förändring, säger Kari. Det är ett tydligt tecken i Sverige att våra genrers arrangörer runtom sällan får samma stöd som andra, att samhällsstrukturer begränsar friheten att ha sin identitet med en alternativ stil. Politiker och beslutsfattare saknar kunskap vilket leder till ett kanske omedvetet men systematiskt begränsande av subkulturer som ”fulkultur” som inte förtjänar att inkluderas. Vi är alla del av samhället och ska behandlas rättvist och med respekt för varandras kulturella identiteter. Vi vill förändra detta och RTSI är en spännande möjlighet för oss att göra skillnad.

Projektet RTSI har just startat men redan har massor av unga, föreningar, artister, klubbar och aktörer i scenen hört av sig.

– Jag hoppas att så många som möjligt hör av sig och visar sitt engagemang, för nu har vi chansen, säger Kari.

Läs mer på www.rtsi.se

Kari Berg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Joakim Jonsson

KMFDM – “Kunst”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, LP, Digital
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 26 februari 2013
Genre: Industrial Metal
Mix: Sascha Konietzko
Master: Brian Gardner
Bandmedlemmar: Sascha Konietzko, Lucia Cifarelli, J. Hodgson, A. Selway, S. White
Land: Tyskland
Recensent: Patrik Lark

En välproducerad finslipning av välbeprövat koncept

Industrilegenderna KMFDM har hängt med länge, närmare trettio år och trots ett otal medlemskonstellationer har man just släppt sin artonde (!) fullängdare. Det är ett i sig imponerande facit. Men kvaliteten då? Inte kan de väl hålla nivån uppe med den produktionstakten? Nej, åtminstone tycker inte jag att alla skivor håller särskilt hög nivå. Kan i och för sig bero på subjektivt tyckande då jag inte är så pigg på deras hårdare skivor där både synthar och melodier får en väldigt undanskymd roll. Inte heller är de kända för att förändra sitt koncept särskilt mycket från skiva till skiva. Man har gjort det relativt enkelt för sig många gånger.

Det förra albumet ”WTF?!” (2011) var dock inte dumt alls och hade ett par riktiga höjdare i ”Krank” och ”Amnesia” som lätt skulle platsa på deras tidigare samlingsskiva ”Greatest Shit” (2010). Den enda kvarvarande ursprungliga medlemmen Sascha Konietzko verkar äntligen ha hittat en konstellation som håller med sångerskan Lucia Cifarelli, gitarristerna Jules Hogdson och Steve White samt trummisen Andy Selway. Kanske är det just det som gett bandet en fin svit de senare åren. Vissa förväntningar fanns med andra ord i luften inför det här skivsläppet.

Det kontroversiella omslaget, med en våldsam barbröstad kvinna som sågar av ett kors med en motorsåg, är som vanligt designat av Aidan Hughes, alias “Brute”. Motivet syftar förstås på ryska punkbandet Pussy Riot och ukrainska protestgruppen Femen (“An Army Of Tits”). KMFDM har alltid varit måna om att framhärda sitt rebelliska drag och det här albumet utgör inget undantag.

”Kunst” inleds med titelspåret som är en upptempolåt med glimten i ögat. Saschas dist-gapande röst räknar upp titlarna på de tidigare albumen och leker med det gamla skämtet om att KMFDM skulle stå för ”Kill Mother Fucking Depeche Mode” (korrekt betydelse är: “Kein Mehrheit Für Die Mitleid” – ungefärlig översättning; “Inget medlidande för majoriteten.”). Det är på många sätt en typisk KMFDM-låt där gitarriffen och rytmen dominerar. Det är en kul partylåt med hög röjfaktor och utgör ett av plattans bästa spår. Nästa spår ”Ave Maria” är betydligt synthigare. Lucia inleder med vokala inslag i en aria-liknande refräng medan Saschas synkoperade och hårt processade röst gör väsande inbrytningar i verserna. Tempot är högt även i denna låt och det doftar klubbhit lång väg.

En lysande start så långt, men tyvärr känns inte ”Quake” särskilt inspirerande. Saschas gapiga sång och låtens forcerade tempo, alltför massivt sound och brist på variation lockar till tryck på skip-knappen. Lite bättre är då ”Hello” där Lucias sensuella röstläge sänker tempot avsevärt. Men skenet bedrar. ”Hello” är ingen lugn låt, den är närmast schizofren. I refrängerna brakar det nämligen lös ordentligt med stenhårda gitarrer och Lucias ljuva röst blir plötsligt till en bränd häxas vansinnesvrål uppifrån bålet. Inte så illa på det hela taget men inget toppspår. ”Next Big Thing” är ett samarbete med William Wilson, vars artikulerande pratröst dominerar låten, med kortare inbrott av Sascha. Syntharna är nästan helt undanträngda av de kompakta gitarriffen. Trumtakten är om möjligt ännu mer stum och repetitiv än den i ”Quake” och blir väldigt tröttsam efter ett tag.

Pussy Riot” är precis som man förväntar sig av titeln en hyllningslåt till de fängslade ryska punkaktivisterna som satte sig upp mot Putins regim med en manifestation i en ortodox kyrka. Lucia sjunger med en spretig och punkinspirerad artikulering i verserna men lättar upp till ett melodiöst röstläge i refrängen, som för övrigt inte är så dum. “Pseudocide” är bäst i början med några sköna riff och tunga trummor, men så laddar man ur allt på en gång och Sascha blir sådär gapig igen. Låten är rivig och hård men lyfter inte, är dock bättre än ”Quake” och ”Next Big Thing”. Men sedan kommer en av plattans kanoner: ”Animal Out”. Tempot är lite lägre och syntharna är tillbaka med fräsande och smattrande industriljud. På detta läggs några riktigt feta gitarriff och Lucias bästa sånginsats på skivan. Produktionen är utmärkt och alla ljud separerar fint och får sitt eget utrymme. Får vi inte höra denna på dansgolvet är det dags att sparka DJ:n!

The Mess You Made” är extra intressant eftersom den är ett samarbete med svenska industrimetallgruppen Morlocks. Efter att tidigare ha gjort en remix på låten ”Krank”, fick de efter en tids diskussioner ett embryo till en låt av Sascha med instruktionen: ”Go wild!”. Johann Strauss skrev texten och arrangerade om låten medan Andreas “Innocentius Rabiatus” Wandegren skrev alla gitarrarrangemang och solon. Det är Johann som sjunger lead på hela låten och gitarrerna är huvudsakligen Andreas. Sedan har förstås Sascha fyllt på sången med lite dubbar och bakgrundssång liksom Jules har dubbat en del gitarrpartier för att ge dem lite extra tryck, allt efter KMFDM:s patenterade koncept ”Ultra Heavy Beat”. Men leadsången är alltså inspelad i Göteborg och gitarrerna i Uppsala, och sådant värmer förstås ett svenskt industrihjärta. Andreas berättar en kul anekdot om skapandets gång: “När Jules skulle dubba mina gitarrlägg så fattade han inte hur jag hade stämt guran när jag spelade in, så han och Sascha mailade oss och frågade ordagrant “What kind of viking sorcery are you using?”

Pinsamt nog var stämningen bara en vanlig drop-d (världens näst vanligaste stämning), men Andreas var ändå nöjd med att ha ”outsmartat en av världens duktigaste industrigitarrister.” Men hur låter det då? Tja, jag är inte helt förtjust i Johanns, i mitt tycke, lite överstyrda röst. Däremot är synthpartierna bra. Gitarrerna får ganska stort utrymme och är mer experimentella med fler solon än på skivans andra låtar. Helheten blir lite i mastigaste laget och låten hör inte till de bästa, men inte heller till de sämre.

På avslutande spåret “I (Heart) Not” debuterar Konietzkos och Cifarellis dotter Asia med vokala insatser i låtens intro. Med en gråtande kvinnoröst i bakgrunden och Saschas psychopatiskt viskande röst, målas ett riktigt mörkt drama upp. Det är albumets mest synthiga spår, nästan lite EBM över det med sina tunga beat och mörkt hotfulla basgång. Trots att tempot inte är så högt bör den ändå fungera på dansgolven i de allra mörkaste klubbarna.

Kunst” är, trots alla kritiska påpekanden, sammantaget en riktigt bra skiva och påminner i mycket om föregångaren ”WTF?!”. Den hör inte till de hårdaste skivorna som KMFDM har gjort, men den har ett betydligt jämnare material än de allra flesta och vinner mycket på det. Att albumet begränsats till tio låtar känns bara bra. Det inbjuder till att man gärna lyssnar en gång till. Det är nästan befriande att slippa en massa remixversioner eller utfyllnadsspår på slutet. Bättre att spara dessa till singlar och EP. KMFDM visar inte upp någon ny riktning och inför heller inget nytt. ”Kunst” är en mycket välproducerad finslipning av ett koncept som utvecklats under 29 år, ett givet köp för varje fan och en utmärkt introduktionsskiva för den som inte upptäckt bandet tidigare.

Bästa spår: ”Animal Out”, ”Kunst”, ”Ave Maria” och “I (Heart) Not”

Tracklist

01. Kunst (05:01)
02. Ave Maria (05:07)
03. Quake (04:07)
04. Hello (04:25)
05. Next Big Thing (04:42)
06. Pussy Riot (04:11)
07. Pseudocide (03:37)
08. Animal Out (05:06)
09. The Mess You Made (06:06)
10. I (Heart) Not (04:33)