Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Jocke Söderqvist"

Twice a Man – “Presence”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, CD+Vinyl, Digital
Skivbolag: Indigo, Ad Inexplorata / Xenophone International
Releasedatum: 6 november 2015
Genre: Synthpop, electro
Bandmedlemmar: Dan Söderqvist, Karl Ingemar Gasleben, Jocke Söderqvist
Land: Sverige
Recensent: Nicko Smith

HemsidaFacebookMyspaceLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogskollapslogga

(English version below)

Paranoida landskap av melankoliskt skimmer

Från att ha sysslat med allt från traditionell synthpop till mer musikaliska experiment under många långa år så har nu göteborgstrion Twice a Man kavlat upp ärmarna och börjat tänka mer mainstream med nya “Presence”, som charmar undertecknad med sina paranoida landskap av melankoliskt skimmer.

Den inledande industrihausade “A Time of Terror” visar att bandet är tillbaka och inte att leka med. Twice a Man år 2015 doftar dystopi och känns till och från som ett soundtrack till jordens sista andetag. Andraspåret “Here Comes the Rain” för i sin tur tankarna till ett tillbakalutat Nine Inch Nails medan den lite stillsammare “A World is Gone” levererar musikalisk perfektionism omsluten av bakåtlutad elektronisk tyngd.

Här har vi alltså farbröder som varit med längre än de flesta inom den nordiska synthscenen. Twice a Man albumdebuterade med “Music For Girls” redan 1982 och nog verkar trion ha full koll på vad de sysslar med
i sitt hopkop av elektroskimrande musikskapelser. Egentligen finns det inte mycket att klaga på här. Sångaren Dan Söderqvist lyfter upp produktionen ett snäpp med sin totala närvaro och sin skrapiga, avskalade och kalla stämma. En sångröst som förmodligen de flesta sångare i genren gärna önskar sig i julklapp.

Halvvägs in når “Presence” sin absoluta höjdpunkt med den melankoliska ebm-flirten “Black” där 80-talets synthmagi återuppstår i några storslagna minuter av tidlöshet.  Därefter följder skivans andra hälft som inte riktigt når upp till samma toppskick som de inledande spåren och skivan tappar lite av sin nerv. Men när den vackra “High in the Clouds” avslutar skivan är allt förlåtet och de melankoliska stjärnfallen i Twice a Mans elektroniska universum lyser klarare än någonsin.

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

twice_a_man

01. A Time Of Terror (01:56)
02. Here Comes The Rain (05:08)
03. A World Is Gone (06:25)
04. Black (05:37)
05. Lines (05:15)
06. Presence (05:24)
07. Kick The Earthdrum (04:01)
08. Universal Stream (04:57)
09. High In The Clouds (06:12)

 

(English version below)

A paranoid landscape of melancholy glow

From having made everything from traditional synth pop to more experimental music over many long years, the Gothenburg based trio Twice a Man rolled up their sleeves and started to think more mainstream with the new album “Presence”, that charms me with its paranoid landscape of melancholy glow.

With the industrial touches on the initial “A Time of Terror” the band shows that they’re back and not to be trifled with. The Twice a Man of 2015 smells of dystopia and feels like a soundtrack to acompany the earth’s last breath. Second track “Here Comes the Rain” then brings a laid back Nine Inch Nails to mind while the slower  “A World is Gone” delivers musical perfectionism surrounded by a laid back electronic weight.

Here we have old men who have been around longer than most in the scandinavian scene. Twice a Man debutete with “Music For Girls” allready back in 1982 and it seems the trio have full control of what they are doing in this mix and mash of electromagnetic shimmering music creations. Actually there is not much to complain about here. The singer Dan Söderqvist lifts up the production a notch with his overall presence and his gritty, stripped and cold voice. A voice that probably most of the singers in the genre wishes they would get for christmas.

Halfway into “Presence” it reaches its absolute peak with melancholy ebm-flirtation “Black” where 80’s synth magic is resurrected in some great minutes of timelessness. The album’s second half doesn’t quite reach the same quality as the opening tracks and it loses some of its nerve. But when the beautiful “High in the Clouds” finishes it all off all is forgiven and the melancholy stars in Twice a Man’s electronic universe are shining brighter than ever.