Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Jesper Nilsson"

Uppdaterade Autodafeh-klassiker även på vinyl

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Svenska EBM-trion Autodafeh, med Anders OlssonJesper Nilsson och Mika Rossi, presenterar nu uppdaterade versioner av ett antal av bandets klassiker liksom den helt nya låten “Religion and Politics” på den samlingen “The Vintage Collection”.

CD-utgåvan levereras i digipak och inkluderar fyra bonusspår och utöver detta släpps även en begränsad vinylutgåva som kan förbokas här redan nu.

Autodafeh bildades 2007, albumdebuterade med “Hunt for Glory” året därpå och var senast albumaktuella med “Digital Citizens” (2015). Den skånska trion ligger även bakom det hårdslående sidoprojektet Agrezzior där Menticide– och Dupont-bekantingen Johan Damm bidrog med sånginsatsen på bandets första album “Dominator” (2010), ett album på vilket även den, numera avhoppade, fjärdemedlemmen Rob (från Guerrilla) också medverkade.

Spana in videon till klassikern “Hunt For Glory” nedan.

Anders Olsson och Mika Rossi har också släppt rockig synthpop som Endless Shame vars senaste inteckningen i diskografin gjordes med “Elevator” (2012) och varit inblandade i projekt som Bonanza BrotherEchoknocks och Injector.

“The Vintage Collection” släpps den 19 januari via EK Product.

Tracklist

01. Heaven Screams
02. Identity unknown
03. Ready to go
04. Divided we fall
05. Religion and Politics
06. No Names
07. Dark Sky
08. Hunt for Glory
09. Hall of Fame
10. Airborne
11. Secret Ground
12. Retro Electric
13. Bodycount
14. Exercise your Brain

 

Agrezzior – “Strike Back”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Infacted Recordings
Releasedatum: 29 september 2017
Genre: EBM
Bandmedlemmar: Jesper Nilsson, Mika Rossi
Land: Sverige
Recensent: Lars-Åke Andersson

(English version below)

Brölbody

Putsa kängorna. På med vitt linne och svarta armébyxor. Gurgla strupen med Jägermeister. Vråla åt grannens katt. Agrezzior är tillbaka! Det är dags för brölbody!

Vad är brölbody? I min värld är det smutsig, skitig och elak oldschool body direkt från smörjgropen. Råa, enkla taktfasta rytmer och en sångare som stundtals vrålar några simpla textrader i mikrofonen när han har lust. Det ska stänka svett och osa ilska. Det ska vara ren energi! Det ska vara världens undergång! Det behöver inte vara snyggt, det behöver inte vara synkat men det ska vara genuint. Arrrrghhhh! Man vill bara bröla med och ge utlopp för alla instängda aggressioner.

Den nya skivan ”Strike Back” inleds starkt med tre högoktaniga låtar, ”Never Wait To Hate”, ”Joker Joker” och titelspåret ”Strike Back”, i bästa oldschool stil. Stenhårt! Min tanke var genast – YES! – de har lyckats igen! En ny bra skiva. Eller?

Lyssnar man noga så hör man två stora skillnader gentemot tidigare. För det första så är musiken extremt välproducerad och tillrättalagd. Borta är det där underbara skitigt, brutala soundet som fanns på deras debutplatta ”Domination”. För det andra så känns det som det saknas lite tyngd i sången. Det är inte dåligt. Jesper Nilsson, som tog över mikrofonen redan på deras andra album ”Berserker”, gör sitt allra bästa för att sjunga och vråla men det känns som det saknas en dimension som Johan Damm hade.

Låtarna avlöser varandra i rask takt och variationen är kanske inte den allra största men jag tror nog att de allra flesta oldschoolfans lär hitta en del godis på den här skivan. Är man en fantast av bodyn på 80-talet så ska man vrida på volymen ordentligt när man lyssnar på de Nitzer Ebb-influerade spåren ”Master”, ”Youth” och ”Me And You”. Rejält drag! Och gillar man sångaren Lars Felker i Orange Sector får man sitt lystmäte stilla när han hoppar in och framför låten ”Kraft”.

Skivan avslutas med nyinspelade versioner av tre låtar från tidigare plattor, ”Shout” och ”Fingerprints” från ”Domination” samt ”Statue Of Liberty” från ”Berserker”. Trots en renare och tydligare ljudbild så blir inte låtarna bättre än originalen.

Det totala intrycket? En mycket välgjord platta. En stor eloge till grabbarna i Agrezzior. Tyvärr är det är nog det som är problemet också. Borta är charmen med det stökiga och grötiga soundet som kännetecknade första skivan. Det soundet jag kom att älska Agrezzior för. Brölbodyn!

Lars-Åkes favoritspår: ”Joker Joker”

Tracklist

01. Never Wait To Hate (04:40)
02. Joker Joker (03:31)
03. Strike Back (03:21)
04. BKKS (03:14)
05. Peace And War (03:42)
06. Master (03:43)
07. Youth (03:37)
08. Me And You (03:16)
09. Kraft (feat. Orange Sector) (03:16)
10. Fingerprint 2017 (03:15)
11. Shout 2017 (04:26)
12. Statue Of Liberty 2017 (04:00)

(English version below)

Bellowbody

Polish your boots. On with white linen and black army trousers. Gargle the throat with Jägermeister. Shout at the neighbor’s cat. Agrezzior is back! It’s time for bellowbody!

What is beollowbody? In my world, it’s filthy, dirty and wicked oldschool body music directly from the grease pit. Raw, simple rhythmic beats and a singer who sometimes roar a few simple lines of lyrics into the microphone when he wants. It shall sprinkle some sweat and ooze a lot of anger. It should be pure energy! It should be the end of the world! It doesn’t have to be neat, it need not be synced but it must be genuine. Arrrrghhhh! You would just bellow along loudly and give vent to all cooped up aggression.

The new album “Strike Back” starts strongly with three high-octane songs, “Never Wait To Hate”, “Joker Joker” and the title track “Strike Back”, in the best oldschool style. Hard as a rock! My idea was immediately – YES! –  they have managed to it again! A new great record. Or have they?

If you listen carefully you will hear two big differences from earlier records.  Firstly, the music is extremely well produced and arranged. Gone is that gorgeous dirty, brutal sound on their debut album “Domination”. Secondly, it feels like it is missing a little weight in the song. It is not bad. Jesper Nilsson, who took over the microphone already on their second album “Berserker”, does his very best to sing and roar but it feels like he is missing a dimension that Johan Damm had.

The songs relieve each other at a brisk pace and the variation is perhaps not the greatest but I do think that the vast majority of oldschool fans get to find some candy on this disc. Are you a fan of the body music from the 80’s, you should turn the volume properly when listening at the Nitzer Ebb-influenced tracks “Master”, “Youth” and “Me And You”. Sturdy stroke! And if you like the singer Lars Felker of Orange Sector you will be pleased when he jumps in on the track “Kraft”.

The record ends with newly recorded versions of three songs from earlier stuff, “Shout” and “Fingerprints” from “Domination” and “Statue Of Liberty” from “Berserker”. Despite a cleaner and clearer sound it doesn’t get the songs better than the originals.

The overall impression? An extremely well made record. A great tribute to the guys in Agrezzior. Unfortunately, that’s probably the problem too. Gone is the charm of the rambunctious and aggressive sound that characterized the first record. The sound I came to love the Agrezzior for. The bellowbody!

Lars-Åkes favourite track: ”Joker Joker”

Autodafeh – “Digital Citizens”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Scanner (Dark Dimensions Label Group)
Releasedatum: 27 mars 2015
Genre: Electro, EBM
Bandmedlemmar: Mika Rossi, Jesper Nilsson, Anders Olsson
Land: Sverige
Recensent: Carolina Lindahl

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudReverbnationYoutubekollapslogga

(English version below)

Lång väg till den rumsrena homagen

Året är 1906, och hösten har precis dragit in över Köpenick. Skomakaren Wilhelm Voigt har skaffat sig en preussisk kaptensuniform och lurat med sig några soldater som hjälper honom att arrestera stadens borgmästare och polischef. Därefter kan han stjäla stadskassan på 4000 mark och fly som en rik man. Voigt lyckades ikläda sig någon annans uniform, ja, bära någon annans attribut, och därigenom göra succé. En av världshistoriens mästerbedragare.

Några som däremot inte skulle ha lämnat rådhuset med stadskassan är Kristianstadbandet Autodafeh. De har försökt kränga på sig både Front 242s och Nitzer Ebbs praktfulla paraddräkter, men uniformerna sitter illa och går inte ens att knäppa över bringan. Här är inget maktövertagande aktuellt. En Autodafisk rådhuskupp skulle urarta till en Benny Hill-version av köpenickiaden. Jag ser framför mig hur Autodafeh närmar sig rådhusbyggnaden, men får syn på en bayersk äppelkaka som står och svalnar på ett fönsterbräde. Plötsligt är den mer intressant än de 4000 markerna. Någon bränner sig på den fortfarande kokande äppelfyllningen, någon annan druttar på ändan, och innan de vet ordet av har polisen dykt upp med en piketbuss som kör dem till häktet. En räd som knappast skulle kittla Carl Zuckmayers intresse. Det här scenariot är nog snarare lämpat för buskisscenen.

Nej, Autodafehs nya album, “Digital Citizens”, förleder ingen. Autodafeh, som består av Mika Rossi, Jesper Nilsson och Anders Olsson, är kända för att med sin musik hylla både Nitzer Ebb och Front 242s sound. Nitzer-influensen är särskilt påtaglig i låten “Love, Hate and Pain” från albumet “Identity Unknown” (2010). Men var går egentligen gränsen mellan tribut och ren imitation? Om det finns någon sådan gräns har nog Autodafeh klampat förbi den för länge sedan. I det här albumet är 242-pastischen genomgående. “Digital Citizens” innehåller till och med en cover på Front 242-låten “No Shuffle”. Den är i min mening albumets starkaste låt. Tyvärr är den endast en tafflig version av de belgiska bodymästarnas original. Front 242s vackra ljuddräkt går nämligen inte att återskapa med PC och mjukvarusynthar. En paraduniform ska knäppas med guldknappar, och inte med kardborrband.

Introt till låten “Feeding the Flames” inger ett visst mått av hopp. Kanske händer äntligen något oväntat? Eurodance-introt lurar en att Mika Rossi ska brista ut i 90-talsklassikern ”No no, no no no no, no no no no, no no there’s no limit!”. En förhoppning som snabbt blir till en besvikelse. Introt går över i samma ettriga, svengelska sång som återfinns i de övriga tolv låtarna. Vid den näst sista låten, “Carpe Diem”, har jag fått nog. Det här är en skymf. Både mot hörselsinnet, och mot Autodafehs främsta inspirationskälla – Front 242. Låtens namn, “Carpe Diem”, understryker albumets grad av ooriginalitet ytterligare. Det är både tafatt och fantasilöst.

Albumet ger en känsla av en ofärdig, hemmasnickrad demo. Lösryckta ljud som har bökats ihop i datorn. Material som är tänkt att produceras och snyggas till. Det är ofullgånget och saknar känsla och finess. Uniformen har trådar som hänger, slipsen är oknuten och axelklaffarna är ditlimmade. Autodafeh är inga kaptener, och det märks långt innan de ens nått fram till stadsporten.

Vi må vara digitala medborgare, men ännu har vi inte kommit så långt att man kan tillverka kvalitets-EBM med hjälp av färdiga mallar i ett datorprogram. Särskilt inte när man med sagda program bara försöker låta som någon annan. Det här är billig efterbildningsbody. “Digital Citizens” bekräftar det faktum att Autodafehs stilhärmande manér har lång väg till den rumsrena homagen.

betyg2-2

Tracklist

autodafeh

01. Game Of Life (03:54)
02. Feeding The Flames (04:07)
03. Conflict (04:13)
04. Digital Citizens (04:12)
05. Legacy (04:42)
06. Fatamorgana (03:28)
07. No Future (04:28)
08. Information Society (03:45)
09. No Shuffle (03:46)
10. Ready To Go (03:52)
11. High On Pain (03:43)
12. Carpe Diem (03:44)
13. Set Me Free (03:18)

 

(English version below)

Still far from the honest homage

The year is 1906, and fall has just swept in over Köpenick. The shoemaker Wilhelm Voigt is wearing a Prussian captain’s uniform and and has recruited some soldiers who helps him arrest the city’s mayor and police chief. Then he manages stealing the town treasure of 4000 mark, and flee like a rich man. Voigt managed to dress in someone else’s uniform, yes, wear someone else’s attributes, and thereby making success. One of history’s master deceivers.

A group of people who wouldn’t have left the town hall with the treasury is the Swedish band Autodafeh. They have tried to wear both Front 242’s and Nitzer Ebb’s exquisite parade uniforms, but the uniforms are ill fitted and don’t even close around the belly. They are not properly equipped for a takeover. An Autodafish town hall raid would turn into a Benny Hill version of the ”Köpenickiad”. I imagine how Autodafeh approaches the town hall building, but spots a freshly baked Bavarian apple cake standing on a window sill. Suddenly, the cake is more interesting than the 4000 coins. Someone burns their tongue on the still boiling apple filling, another one slips and falls to the ground, and before they know it the police turns up with a picket bus that drives them to jail. A scene that would hardly tickle Carl Zuckmayers fancy. This scenario is probably more suited for a slapstick scene.

No, Autodafeh’s new album, “Digital Citizens”, fools noone. Autodafeh constitutes of Mika Rossi, Jesper Nilsson and Anders Olsson, and they’re known for copying both Nitzer Ebb and Front 242’s sound. The Nitzer-influence is particularly evident in the song “Love, Hate and Pain” from the album “Identity Unknown” (2010). But where do we draw the line between tribute and pure imitation? If there is such a line Autodafeh surely has stomped past it long ago. In this album, the 242-pastiche is obvious. “Digital Citizens” even includes a cover of Front 242’s “No Shuffle”. It is in my opinion the album’s strongest track. Unfortunately, it is only a clumsy version of the Belgian EBM-master’s original. Front 242’s beautiful soundpalette is impossible to recreate with PC and software synths. A parade uniform should be knotted with gold buttons, and not with velcro. The intro to the song “Feeding the Flames” lights a ray of hope. Perhaps will something unexpected happen? The eurodance-intro leads me to believe that Mika Rossi will burst out into the 90’s classic “No no, no no no no, no no no no, no no there’s no limit!”. A hope that quickly turns into disappointment.

The intro opens for the same aggravated, swenglish song found in the remaining twelve tracks. At the penultimate song, “Carpe Diem”, I’ve had enough. This is an outrage. Both to the sense of hearing, and to Autodafeh’s main source of inspiration – Front 242. The song’s name, “Carpe Diem” emphasizes the album’s degree of unoriginality further. It is both awkward and unimaginative.

stormingthebase-poster

The album gives a feeling of an unfinished, home made demo tape. Fragmented sounds that have been slushed together in the computer. Material that is supposed to be produced and cleaned up. It is incomplete and lacks feeling and finesse. The uniform has threads hanging, the tie is untied and the shoulder flaps are glued on. Autodafeh are no captains, and that is clear long before they’ve even reached the city gate. We may be digital citizens, but we have not yet come so far that you can produce quality EBM using pre-made templates in a computer program. Especially when you’re only using this program to sound like someone else. This is cheap imitation body. “Digital Citizens” confirms the fact that Autodafeh’s copycat manner is still far from the honest homage.

Autodafeh – “Act Of Faith”

Tags: , , , , , ,


Format: CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Scanner (Dark Dimensions)
Releasedatum: 16 september 2011

Genre: EBM

6/10

Genretrogen body utan överraskningar

Svenska Autodafeh släpper med “Act Of Faith” sitt tredje album sedan starten 2007. De som är bekanta med bandet lär veta ganska exakt vad de får här, eftersom bandet går längs rätt flitigt upptrampade stigar. De gör gammal hederlig EBM så som vi är vana vid att gammal hederlig EBM låter. Det är proffsigt och snyggt, men knappast nyskapande. Mycket av Autodafehs material har tydliga Front 242-vibbar (under senare perioden av deras glansdagar), men med rigidare rytmer som snarare för tankarna till tysk EBM från ungefär samma tidsepok.

Albumet bjuder på tio nyskrivna låtar och två nya versioner av äldre låtar. Tempot är genomgående rätt så makligt, som äldre body ofta är. Endast låtarna ”Killer” och ”Camp Intel” höjer tempot aningen. Som tidigare nämnts så är rytmerna genomgående ganska så stela och det är basgångar och synthslingor som stå för svänget. Dock når de aldrig upp till samma funkiga driv som Front 242, utan förblir lite mer tyskt stompiga. De ska ha cred för att inte falla för frestelsen att dista all sång för att låta elakare. De litar istället på låtarnas tyngd och sångarens naturliga röst (även om han gör sig lite till) för att frammana rätt stämning. Det lyckas de med ganska väl, tycker jag. Materialet håller genomgående jämn kvalitet och är väl producerat, utan att gå överstyr och låta tillgjort. De kör med ett enkelt, kristallklart sound som varken låter daterat eller uppenbart modernt (vilket säkerligen skulle låta daterat om 5-10 år). (fortsättning nedan)

Inledande ”Heaven Screams”, ”Reality Shock” och den långsamma ”Wheel Of Faith” sticker ut, i mitt tycke, som lite starkare och mer profilerade låtar, medan resten bildar en aningen anonym bakgrund av låtar som förvisso är bra, men inte riktigt grabbar tag om mig. Även avslutande nyinspelningen av bandets gamla låt ”Divided We Fall (2011)” är ett riktigt bra spår och ett bra val att avsluta albumet med.

Jag tror att detta album mycket väl kan få ett bra mottagande hos den mer fanatiska EBM-publiken, då det är ett stycke genretrogen och stillsäker musik. Men för folk med bredare smak, som gärna plockar russinen från kakan är den lite väl enahanda, kan jag tycka. Även om det är en bra skiva så lär det knappast bli någon milstolpe inom genren, och då finns det gott om andra skivor man hellre återvänder till än att lyssna på denna. Men jag hoppas ändå att de når framgång inom sin huvudsakliga målgrupp, för de tycker jag de förtjänar.

// Anders Eklund, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

  1. Heaven Screams  3:54
  2. Killer  5:08
  3. Land of Nothing  2:46
  4. Reality Shock  4:11
  5. Make Us Believe  3:51
  6. Watch Out  3:38
  7. Treasure Hunt  3:37
  8. Wheel of Faith  4:01
  9. Promises  3:39
  10. Camp Intel  4:09
  11. Fuel of Fire (2011)  3:50
  12. Divided We Fall (2011)  3:54

Autodafeh presenterar tredje fullängdaren

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Efter att ha släppt debutalbumet “Hunt For Glory” (2008) och uppföljaren “Identity Unknown” (2010) via Nordamerikanska skivbolaget Sigsaly Transmissions (där man även släppte EP’n “Re:lectro” under 2009) så är nu Autodafeh redo att presentera bandets tredje studioalbum “Act Of Faith”.

Bandet har nyligen signats (för Europa) av det tyska skivbolaget Scanner/Dark Dimensions.

Förutom de tio nya ordinarie albumspåren så inkluderar man även nyinspelningar av två gamla låtar – “Fuel of Fire” och “Divided We Fall”.

(OBS! Missa inte smakprovet nedan!)

Den svenska EBM-trion, som består av Anders Olsson, Jesper Nilsson och sångaren Mika Rossi, bildades på ett releaseparty (för deras andra gemensamma band Endless Shame) under senhösten 2007. Bandets debutalbumet “Hunt For Glory” toppade den tyska alternativtopplistan DAC och hamnade på tionde plats i dess årliga sammanställning för 2008. Trion har sedan dess varit förband till bland annat storheter som Front 242.

Alla tre bandmedlemmarna har även (till stor del gemensam) bakgrund i en handfull olika band och projekt:

  • AgrezziorMika och Jesper tillsammans med före detta Dupont-medlemmen Johan Damm. Signat till tyska Infacted Recordings och debuterade under 2010 med albumet “Domination”.
  • Endless ShameAnders och Mika tillsammans med Mattias Levin. Har släppt tre album sedan 2007. Under året aktuella med senaste albumet “Generation Blind” via Italienska EKProduct.
  • Bonanza Brothers (remixteamet) – Anders, Mika samt DJ Ricco.
  • EchoknocksAnders och Mika tillsammans med Endless Shame-medlemmen Mattias Levin.

“Act Of Faith” släpps den 16 september via Scanner/Dark Dimensions.

Tracklist

  1. Heaven Screams
  2. Killer
  3. Land of Nothing
  4. Reality Shock
  5. Make Us Believe
  6. Watch Out
  7. Treasure Hunt
  8. Wheel of Faith
  9. Promises
  10. Camp Intel
  11. Fuel of Fire (2011)
  12. Divided We Fall (2011)

Heaven Screams by autodafeh

Nytt material från Autodafeh redan tidigt nästa år

Tags: , , , , , , ,


Ett av de absoluta underbarnen på den svenska, nya EBM-scenen – Autodafeh, är i skrivande stund på väg in i studio för att producera sin tredje fullängdare som man planerar att släppa redan tidigt nästa år.

Trion, bestående av Jesper Nilsson, Anders Olsson och Mika Rossi, bildades 2007 i Kristianstad, och har redan skördat framgångar med debutalbumet Hunt For Glory” (2008), EP’n “Re:lectro” (2009), och senaste albumet, “Identity Unknown”, som man släppte tidigare i år.

Bandet fick redan dryga halvåret efter starten ögonen på sig från det amerikanska skivbolaget Sigsaly Transmissions, och nu tänker man “smida medan järnet är varmt”.

Konsert och festivalarrangörer runtom i europa har redan uppmärksammat bandet, och gett dem möjligheten att dela scenerna med de riktigt stora namnen i genren. Trion hoppas inom kort kunna besöka Kanada och Sydamerika där stora delar av fansen finns.

En hel del skall dock falla på plats innen detta blir möjlighet, och Kanada är först ut. Bandet avslöjar också att man i december kommer spela på ett av de största EBM-eventen i Italien någonsin; “Det kommer bli det största inom EBM i Italien någonsin”, säger Jesper till Kristianstads lokaltidning.

Man kommer också göra sitt yttersta för att ge sina fans en scenshow utöver det vanliga. “Det skall vara roligt att se oss spela.”, berättar frontmannen vidare för Kristianstads Lokaltidning.