Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Jean-Luc De Meyer"

Suicide Commando – “Forest of the Impaled”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, digital, vinyl/cd box, box***
Skivbolag: Out of Line
Releasedatum: 21 juli 2017
Genre: Harsh EBM, dark electro
Bandmedlemmar: Johan Van Roy
Land: Belgien
Recensent: Thomas Hulteberg

 

(English version below)

Med färre hits men högre intensitet

John Van Roys evighetsmaskin Suicide Commando släpper nu sitt nya album “Forest of the Impaled”Out of Line Music och skänker världen nio nya låtar att njuta av. Albumet innehåller elva spår, men “The Pain that you Like” (med gästspel av Jean-Luc från Front 242) och “Crack Up” släpptes på maxi-CD:n “The Pain that you Like” redan 2015.

Suicide Commando lever verkligen upp till bilden av sig själv och avviker inte en tum från sin formula på “Forest of the Impaled”. Johan Van Roy skriver melodislingor att dö för vilka ackompanjeras av blytunga basgångar och skönt distad sång. Tempot är överlag högre än på föregångaren “When Evil Speaks” och det gör albumet intensivare, men samtidigt något mer enformigt.

På öppningsspåret “The Gates of Oblivion” är det ingen mindre än Nero Bellum från Psyclone Nine som står för sången och det låter fräscht, rått och intensivt. Jag trodde inte att någon skulle kunna mäta sig med Johan som sångare på ett Suicide Commando-spår, men Nero Bellum kommer farligt nära. Sången är dessutom utomordentligt väl producerad och tydlig vilket är en stor bonus.

“Forest of the Impaled” är en fantastiskt bra skiva även om den har färre omedelbara hits jämfört med föregångaren “When Evil Speaks”, men varje låt har en fin förmåga att växa med tiden. “Forest of the Impaled” kommer utan tvekan att vara ett av mina personliga favoritalbum för året.

Bästa spår: “The Gates of Oblivion”
Sämsta spår: “Death Lies Waiting”

Tracklist

01. The Gates Of Oblivion (Featuring Nero Bellum of Psyclon Nine)
02. My new Christ
03. Too Far Gone
04. Death Lies Waiting
05. The Pain That You Like (Feat. Jean-Luc Demeyer of Front 242)
06. Poison Tree
07. The Devil
08. Chasm Of Emptiness
09. Crack Up
10. Schitz[o]topia
11. We Are Transitory

CD2 **

01. Death Lies Waiting (Nigen Remix)
02. The Pain That You Like (Pride & Fall remix)
03. Chasm Of Emptiness (The Psychic Force Remix)
04. My New Christ (Life Cried Remix)
05. The Pain That You Like (Orange Sector remix)
06. Too Far Gone (Plastic Noise Experience Remix)
07. Chasm Of Emptiness (Mildreda Remix)
08. My New Christ (Reaxion Guerrilla Remix)
09. Death Lies Waiting (SITD Remix)
10. My New Christ (2nd Face Remix)
11. God Is In The Rain (Katarina MissKey Cover)

CD 3 “Tribute CD” ***

01. Come To Me (by Acylum)
02. Love Breeds Suicide (by Reaktor 7x)
03. Desire (by C-Lekktor vs. Circuito Cerrado)
04. Monster (by Short and Crunch)
05. Cause Of Death: Suicide (by Alien Vampires)
06. Sheer Horror (by Empusa)
07. Conspiracy With The Devil (by ES23)
08. Fate (by Mildreda)
09. Hellraiser (by Nano Infect)
10. Time (by XSRY)
11. Actions Of The Mind (by Aim and Execute)
12. Godsend (by Body Harvest)
13. Sterbehilfe (by Stahlnebel & Black Selket)
14. See You In Hell (by Yu feat. Blackjack O’Hare)

CD4 “The Devil” ***

01. The Devil (Satanismus Remix)
02. The Devil (Cold Therapy Cover)
03. The Devil (Instrumental)
04. The Devil (Sektor O Cover)
05. The Devil (Original 1991 Version)

(English version below)

With fewer hits but higher intensity

Johan Van Roy’s everlasting machine Suicide Commando now releases the new album “Forest of the Impaled” on Out of Line Music and gives the world nine new songs to enjoy. The album contains eleven tracks, but “The Pain That You Like” (with a guest appearance by Jean-Luc from Front 242) and “Crack Up” was released alleady on the Maxi CD “The Pain That You Like” back in 2015.

Suicide Commando really lives up to it’s image and doesn’t deviate an inch from its formula on the “Forest of the Impaled”. Johan Van Roy writes melodies to die for which are accompanied by dark and groova basslines and nicely distorted vocals. The tempo is overall higher than on the predecessor “When Evil Speaks” and makes the album more intense, but at the same time somewhat more uniform.

On the opening track “The Gates of Oblivion”, includes a guest appearance by none the less than Nero Bellum from Psyclone Nine, and it sounds fresh, raw and intense. I did not think anyone could measure up with Johan as a singer on a Suicide Commando track, but Nero Bellum comes frightenly close. The song is also exceptionally well-produced with clear-to-hear vocals which is a big bonus.

“Forest of the Impaled” is a great record, although it has fewer immediate hits compared to the predecessor “When Evil Speaks”, but each song has a good ability to grow over time. “Forest of the Impaled” will by no doubt become one of my favorite albums this year.

Best track: “The Gates of Oblivion”
Worst track: “Death Lies Waiting”

Jean-Luc De Meyer gästspelar på nytt från Suicide Commando

Tags: , , , , , ,


Belgiska Suicide Commando, som frontas av den karismatiske Johan Van Roy (som även gästspelade med Sleetgrout förra året), har inte presenterat nytt material sedan man släppte “When Evil Speaks” (2013).

Nu är dock det hårdslående mörka electroprojektet åter aktuellt via den kommande singeln “The Pain That You Like” släpps senare i år via Out of Line, vars titelspår inkluderar gästspel av ingen mindre än Front 242s sångare Jean-Luc De Meyer.

B-sidan heter “Crack Up” och bonusremixerna kommer från C-LekktorPride and FallFragileChild och Decoded Feedback.

 

“The Pain That You Like” släpps den 24 juli via Out of Line.

Tracklist

sucide_commando_the_pain_that_you_like

01. The Pain That You Like
02. Crack Up
03. The Pain That You Like (Pleasure & Pain Remix)
04. The Pain That You Like (There Will Be Blood Remix by Pride & Fall)
05. Crack Up (Comatosedit by FragileChild)
06. The Pain That You Like (C-Lekktor Remix)
07. The Pain That You Like (Decoded Feedback Remix)

 

Front 242-gästspel på ny singel från Haujobb

Tags: , , , , , , , , ,


Efter att ha gjort en framgångsrik comeback med det senaste albumet “New World March” under 2011 och ha följt upp med en trio av tillhörande EP:s under de senaste två åren så är nu Haujobb redo att presentera nytt material.

Till den första singeln “We Must Wait” så har den tyska duon, som består av Daniel Myer och Dejan Samardzic, även lånat in Front 242-sångaren Jean-Luc De Meyer som har bidragit med både med sånginsats och låttext.

(Se videon nedan)

Singeln finns ute digitalt redan nu men kommer även att släppas i en begränsad 7″ vinylutgåva där b-sidan “The Dancer” innehåller ytterligare ett gästspel av Oliver Chesler (alias The Horrorist).

Haujobb albumdebuterade med “Homes & Gardens” redan 1993 och har sedan dess släppt en dryg handfull fullängdare och ett tiotal EP:s och singlar. Bandet turnerade med Front Line Assembly förra året och förväntas presentera ett nytt album senare under året.

“We Must Wait” släpps den 20 juni via Basic Unit Productions.

haujobb_we_must_wait

Tracklist

01. We Must Wait (feat. Jean-Luc De Meyer)
02. The Dancer (feat. The Horrorist)

Front 242-sångare tar oss runt himlen på sidoprojekt

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Front 242 har, som vi rapporterat tidigare, tagit en paus från turnéschemat. Kanske för att  hinna med att fortsätta arbetet med det nyskrivna material som sägs vara på gång inom en inte alltför avlägsen framtid.

Detta är dock ingenting som hindrar bandmedlemmarnas aktiviteter i olika sidoprojekt. Daniel Bressanutti släppte nyligen “Not Bleeding Red” med dark ambient/noise-projektet Nothing But Noise, som han har tillsammans med den numera avhoppade Front 242-originalmedlemmen Dirk Bergen och Erwin Jadot (från Dream Invasion).

Sångaren och frontmannen Jean-Luc De Meyer är även han aktuell i olika konstellationer vid sidan av Front 242 och förutom det  senaste 32Crash-albumet “Y2112Y” som landade i höstas (och följdes upp med EP’n “Hyperreal”) så släpper han nu tredje albumet med sidoprojektet Modern Cubism (tillsammans med Jean-Marc Mélot).

“…tout le firmament autour” släpps på CD begränsad till 888 exemplar och i en boxutgåva begränsad till 111 exemplar som utöver albumet även innehåller en bonus-EP, t-shirt och ett tygmärke.

Albumet baseras på dikter av poeten Norge (aka Georges Mogin) som var en fransk poet/humanist som levde mellan 1898-1990. Musiken är ännu en gång komponerad av Jean-Marc Mélot och för sånginsatsen står Jean-Luc De Meyer.

“…tout le firmament autour” släpps den 22 juni via Emmo.biz records/kompuphonik.

D.A.F. vs Front 242 – vem vann?

Tags: , , , , , , ,


Efter en stunds eftertanke och kontemplation funderar jag på hur och om man överhuvudtaget kan jämföra olika band och deras framträdanden med varandra. Det är naturligtvis en jobspost att göra det och dömt på förhand att misslyckas. Hur man än gör så blir hälften av läsarna besvikna och kanske häver ur sig horder av spott och spe. Delar av mig känner likadant, ty jag lider av mina egna schizofrena inre stridigheter då jag ständigt går och jämför saker och ting i tid och otid. Just därför skall jag ge mig på det.

Så nu river jag bort plåstret och frågar rätt ut: Vem var bäst?

Efter att ha sett dem båda i Stockholm inom en vecka med konsertupplevelserna färskt i minnet, försöker jag mig på en någorlunda (Nåja) objektiv bedömning (Läs: tävling) av deras framförande i ett förutbestämt antal kategorier. Och nej, detta blir ingen sedvanlig konsertrecension, det finns det andra som är bättre på än undertecknad. Nej, här belyser jag några av det lite udda kategorierna man kan iaktta, jämföra och således betygsätta efter en konsert.

Låt striden börja!

Följande kategorier avhandlas och betygsätts:

1 – Merchandise

Uttrycket ”Less i more” går inte hem i musiktokiga EBM-kretsar. Förra årets T-Shirt och (Förvisso helt underbara) tajta D.A.F.-sportjacka följdes i år upp av – I stort sett ingenting. En hord av penningstinna skåningar (kryddad med en bakfull inköpare av fansprylar?) hade tagit på sig spenderbyxorna dagen innan och finkammat merchandisehörnan. Detta tvingar oss stockholmare med genitalier av manlig karaktär att antingen A) Byta kön kvickt och gå ned i vikt eller B) Se till att i efterhand beställa produkterna av en lätt stressad herre som insåg att han inte hade mycket att erbjuda majoriteten av publiken än ett hastigt skapat visitkort.
Smal-grupp-med-en-tight-kärna-av-hardcore-fans-och-en-klubbliknande-spelning-i-Hornstull i all ära, men lite mer kunde man väl väntat sig. Vi stod här glosögda, berusade och med välfyllda plånböcker som bara längtade efter att tömmas. Hade de haft D.A.F.-Pokemonkort, D.A.F.-Corn flakes i praktisk reseförpackning eller näshårsklippare i silver med D.A.F. ingraverat då hade inte jag varit den som var den. Förvisso fanns en hood-jacka att införskaffa. Men köphungern stillades på intet sätt denna afton.

Front 242 å sin sida körde med säkra kort. T-shirts i ett antal varianter och även de med en hood-jacka som kronan på verket. Inget som jag ramlade av stolen för, men helt okej. Jag eftersträvar inte sönderkommersialiserad merchandiseväggar utan mer underfundiga påhitt. Minnesvärda rariteter genom tiderna är Laibach-tekoppen och även slipsnålen, Kraftwerks cykeltröja (Naturligtvis den dyrare med extrafickor för cykelslangar på ryggen) för att inte tala om Jean-Michel Jarres åtråvärda ”Indiana Jones”-väska nu senast.

Summa summarum är att Front lätt tar hem denna rond. Hyfsat enkelt utan krusiduller. 1-0 till Bryssel mot Düsseldorf.

2 – Blidkande av fans

Här ter sig de båda grupperna lite olika. Front öser på och bjuder oss galningar i publiken på en rejäl show. D.A.F. kör även de på i 190 och verkar helt ärligt njuta över alla oss som kommit, ler trovärdigt och uppskattande samt har bra publikkontakt. Att Gabi även denna konsert ger mig (Och alla andra) oräkneliga ”Give me five” (Eller tog han bara min hand?), tyder på en uppriktig uppskattning av oss i publiken. Samtidigt, att komma hem med alla fem i Front och deras autografer på Geographytröjan känns naturligtvis även det stort. Jag skulle ändå ge pluspoäng till lystern och den (förhoppningsvis) genuint äkta glädjen hos duon när vi fans går bärsärkagång i publikhavet. Att Gabi dessutom sätter sig ned på scenkanten under extranumret kan inte annat än innebära att det står 2-0 till Belgien mot Tyskland. De franskspråkiga rycker ifrån.

3 – Dryckjom

Dieselverkstaden tog 50 kr för små ölflaskor samt hade stora rödvinstetror som tömdes snabbare än Imelda Marcos skoförråd efter hon flydde från Filippinerna. Hornstulls Strand däremot med sina barer försåg våra torra strupar med allehanda varianter av alkoholhaltiga drycker.

Orättvis och grym gren som inte har med bandets uppträdande att göra. Men att få i sig vätska när man idrottar, det har mor sagt är ytterst viktigt. Det torde även gälla när man hoppar på stället i 90 minuter. Variation, mångfald och lättillgänglighet bidrar till att vi hinkar i oss både en och annan ond saft och den totala upplevelsen av kvällens begivenhet kan höjas och förstärkas. Utformningen av scenen var superb; bra med utrymme att ställa sin öl på scenkanten framför högtalarna. D.A.F. plockar hem poängen.  2-1. Rudi Völler reducerar mot Jean-Marc Bosman.

4 – Vattenåtgång

Otroligt att Richard och Jean-Luc inte förångades i och med deras enorma intensitet och att de var påpälsade upp till halsen. Antingen så har de klonats som de belgare de är för att vara helt resistenta mot det vi vanliga nordbor är så känsliga för: Het, uppskruvad bodymusik med ett gäng hundral likasinnade tokar som anammar de underbara kultförklarade toner som ljuder i Dieselverkstan, allt medan öldimmorna lägger sig som  ett lent täcke över alla oss på golvet och värmen påminner om en riktigt het finsk bastu.

D.A.F. däremot har en vattenåtgångsratio på 100:1 gentemot 242. Mr. Delgado gör sin vana trogen av med 20 st. halvliter vattenflaskor under konserten, precis som förra året. Efter noga analyserande konstaterar undertecknad att karln dricker 5 cl av varje flaska och häller resterande 45 cl över sig (Alternativt häller ut vatten till oss vanliga dödliga i publiken, vilket i och för sig är välkommet). Min fråga till dig kära Gabi är: När du hällt två flaskor över din slanka spanska kropp och kläderna är så där genomdyngsura och smiter om kroppen likt Gunde Svans skidkondom, på vilket sätt hjälper nästföljande 19 flaskor dig att kyla kroppen? Dock åker hatten av för din barmhärtighet att dela med dig av flaskorna till några av oss i publiken.

Nej, denna rond vinner 242 för sitt icke-behov av svalkande vatten i kombination av många klädesplagg och hög intensitet. D.A.F. förlorar på en alldeles för hög vattenkonsumtion i förhållande till det verkliga behovet. Och det ligger ju i tiden att vara miljömedveten, således  P.K. att ingalunda konsumera vatten på flaska och om man nödvändigtvis måste göra det, gör det med måtta. Capisce Mr. Delgado?

2-2 och tyskarna kvitterar. Hur skall detta gå? Knivigt läge för Tintin – som alltid.

5 – Klädsel

Svår gren. Jag är hyfsat subjektiv här, för att inte tala om vilka referensramar jag har och nostalgiska minnesbilder av gruppernas klädsel och attribut i fråga. Men jag kan inte låta bli att förundras över Frontmedlemmarnas nästan über-rekorderliga klädsel som mest påminner om en framsida från Elloskatalogen medelst fotriktiga svarta promenadskor (Endast gåstaven saknas). 55 år javisst, men det behöver inte vara alltför hurtfriskt. Pluspoäng dock till intensiteten.

Jag vet att jag är lite hård här, men hujedamej vad jag saknar era combat outfits, kryddat med lite kamouflagenät. Eller är det bara jag som är en patetisk, traditionellt bakåtsträvande nostalgiker som helt enkelt lever i det förgångna och tror att jag vet bäst? Förmodligen.

D.A.F. å sin sida kör med stilrena, svarta formsydda kläder och blanka kängor. Kanske mer fest än konsert. Men bortsett från att Gabi borde reklamera arbetet som skräddaren gjort, ty få var de knappar i skjortan som höll plagget stängt, så går denna rond hem till Herr Kants landsfäder. Lufthansa körde till slut över lilla Brussels Airlines med 3-2.

Epilog

Summerar vi allting ser vi att det blev en jämn kamp, men att D.A.F. slutligen segrade och Front 242 slickar sina sår och tar en välbehövlig paus. Hårfint är ordet. Men skall sanningen fram så skulle resultatet förmodligen varit det omvända om följande kategorier ingått i kampen: Mikrofonproblem, solglasögon, Commando remix, buskiga ögonbryn etc.

Ja, ni märker att allt det jag bedömer våra kära kultförklarade band för allt annat än det musikaliska, texterna och budskapet. Jag får helt enkelt skrapa upp det som blir kvar och knåda ihop allt och sjukt subjektivt bedöma de stackars tappra herrarna när de gör allt för att blidka oss trogna fans som har studsat upp och ned genom åren. Men detta skall ses som en alternativ reflektion från mig av två av mina favoritbands uppträdanden när det masar sig upp till kyliga Sverige för att förgylla två av våra bistra helgaftnar i februari.
Vem skulle överleva en bedömning och hård analys av oss fans, när man i 25 år har följt dessa grupper och tror sig veta bäst och som genom en ynnest får gå och se sina idoler. Inte jag i alla fall. Det är sålunda tur att det är jag som sitter bakom tangentbordet.

Mit elektronische Grüssen,

Dr. KK

Liverapport: Front 242 (+Dupont, Necro Facility) 20120210, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Dupont, Necro Facility, Front 242
Datum: fredag 10 februari 2012
Scen: Dieselverkstaden, Stockholm

Foto & rapport: Jens Atterstand

OBS! Missa inte fotoalbumet nedan!

Efter att ha gästat Malmö dagen innan, så landade så de belgiska EBM-pionjärerna Front 242 i Stockholm, för att tillsammans med Dupont och Necro Facility ställa sig på Dieselverkstadens scen på fredagskvällen. Förväntningarna var i vanlig ordning skyhöga.

Dupont var först ut och gjorde en godkänd insats med sin trallvänliga bodypop och trots att man inte spelat speciellt mycket i Sverige under den senaste tiden så fick man ett varmt mottagande av hemmafansen, när man levererade ett urval av sina mer kända låtar. Duon arbetar enligt rykten lite smått på nytt material och det kan mycket väl vara den injektion som behövs för att man skall få tillbaka lite av gnistan igen, för lite av det gamla Dupont saknades och spelningen var ganska ljummen.

Necro Facility, med senaste succéalbumet “Wintermute” i bakfickan bjöd sedan på kvällens absoluta överraskning rent prestationsmässigt. Jag har sett bandet en handfull gånger nu och jag tror bestämt att den här spelningen toppade dem alla. Duon gav verkligen allt och levererade en proffsig och energisk show. Den absolut godkända insatsen på ElectriXmas i vintras blir en rätt medelmåttig spelning i jämförelse. Den större scenen gjorde naturligtvis sitt för att underlätta. Sångaren Henrik röjde loss, klättrade på podier och dök även vid ett tillfälle ner i fotodiket. Killarna verkar ha fått tillbaka spelglädjen, som verkar ha saknats lite den sista tiden och man lyckades få ordentlig fart på publiken.

Efter en stunds pausunderhållning i form av suveräna DJ-duon Ratz (Johnny Nattsjö och Niclas Isgren) och iordningställande av scenen så var det då äntligen dags för huvudakten. Via ett svepande intro akompanjerat av en något upphottad ljus och videoshow så äntrade Patrick Codenys ensam scenen, tätt föld av livetrummisen och frontmännen Richard 23 och Jean-Luc De Meyer.

Front 242 verkar, efter att man under några år på 2000-talet gick ordentligt vilse i technoträsket med sina klassiker, ha hittat tillbaka till den perfekta mixen av originalarrangemang och nya grepp. Jag saknade förvisso det samplade talet på “Welcome To Paradise” och en del av låtarna skulle om möjligt kunna levereras än mer i sina original, men i övrigt låter det mesta väldigt bra.

Bandet var snäppet vassare vid senaste sverigebsöket (Bodyfest 2010), men är verkligen mästare på det man gör. Allt utförs med en oerhörd perfektion och professionalism. Låtmaterialet är verkligen tidlöst och att ett band fortfarande visar en sådan spelglädje efter att ha existerat i drygt tre decennier är beundrandsvärt.

Ett stort tack till alla inblandade för en fantastisk februarikväll på Dieselverkstaden:

Swedish Showcase (Claes Nordling), Megahype (Leo Josefsson och Rickard Gunnarsson), Ratz (Johnny Nattsjö och Niclas Isgren), Bodynerv Music (Katti Cernak), Dupont (Daniel Jonasson och Rickard Svensson), Necro Facility (Oscar Holter och Henrik Bäckström) och slutligen tack Front 242!

Dupont

Necro Facility

Necro Facility

Necro Facility

Necro Facility

Front 242

Front 242

Front 242

Front 242

Begränsad vinylutgåva från 32Crash

Tags: , , , , , , , , , ,


Efter senaste albumet “Y2112Y” som släpptes i höstas, så följer nu belgiska 32Crash upp med minialbumet “Hyperreal”.

Det sex spår långa minialbumet släpps enbart på vinyl i en begränsad upplaga på 300 exemplar och innehåller sex exklusiva remixer på spår från senaste albumet utförda av bandet själva.

32Crash består av Front 242-sångaren och frontmannen Jean-Luc De Meyer tillsammans med Implant-duon Len Lemeire och Jan D’Hooghe. Projektet introducerades under 2007 via EP’n “Humanity”, som senare samma år följdes upp med debutalbumet “Weird News From An Uncertain Future”, vilket alltså fick sin uppföljare i höstas med “Y2112Y”.

“Hyperreal” släpps den 21 januari via Black Rain.

Tracklist – Sida A

  1. Hyperreal (Überwirklich Mix)
  2. Dawning Sun (Crepuscular Mix)
  3. Perpetuum Mobile (Velikovsky Mix)

Tracklist – Sida B

  1. Hyperreal happily (Peel the Pear Mix)
  2. The Man Who Came from Later (Future Zukunft Mix)
  3. Elegy for Himself (SDB Activated Mix)

32Crash – “Dawning Sun”

Tags: , , ,


Första smakprovet från Jean-Luc De Meyer (Front 242) och hans sidoprojekt 32Crash kommande album “Y2112Y”. Enjoy!

Front 242-sångare släpper nytt med 32Crash

Tags: , , , , , , , , , ,


Front 242-sångaren och frontmannen Jean-Luc De Meyer tillsammans med duon Len Lemeire och före detta Vive La Fête-trummisen Jan D’Hooghe (som tillsammans även är kända från Implant) är snart tillbaka med ett nytt album under monikern 32Crash.

“Y2112Y” släpps i höst och innehåller inte mindre än tjugo spår med vad trion själva vill beskriva som “new school retro”“Y2112Y” levereras även i en begränsad 2 disc-utgåva med bonusdiscen “AD MMCXII” som innehåller ett antal bonusspår samt alternativa versioner av bandet själva.

32Crash debuterade under 2007 med EP’n “Humanity” och albumet “Wierd News From An Uncertain Future”.

“Y2112Y” släpps under september månad via Alfa Matrix.

Tracklist CD1 “Y2112Y”

  1. 100Y 3.10
  2. Aliens On Earth 3.26
  3. Dawning Sun 3.07
  4. What Happened Here 4.27
  5. The Man Who Came From Later 2.51
  6. Into The Hole 4.07
  7. Impressionist Piece For A Free Planet 2.54
  8. Hyperreal 3.24
  9. Kryptonically Yours 4.01
  10. Elegy For Himself 3.19
  11. Human Decomposition 2.34
  12. Not Quite Human 3.17
  13. Perpetuum Mobile 3.38
  14. xn+1=a*xn*(1-xn) 3.16
  15. Lasercutter 1.02
  16. The Attack On ZA4 4.02
  17. Neighbours 3.24
  18. Melang Ohlm’s Hit And Run 4.22
  19. A Tiny Foil Of Oil 4.13
  20. The Ol-Lesar Mass 6.24

CD2 “AD MMCXII”

  1. Impressionist Piece For A Free Planet (The Rubber Incident) 2.28
  2. The Ol-Lesar Mass (War Song) 3.19
  3. 100Y (Ganrif) 3.09
  4. Elegy For Himself (Please Dance On My Grave) 4.19
  5. Dawning Sun (The Sound Of 32C) 3.20
  6. The Man Who Came From Later (Autostrade) 2.58
  7. Human Decomposition (Solved In Acid) 2.48
  8. Into The Hole (At The End Of The Light) 3.32
  9. What Happened Here (3rd Evangelic) 3.36
  10. Aliens On Earth (The Core Isn’t Liquid Anymore) 2.56
  11. A New Order 1.44
  12. Melang Ohlm’s Hit And Run (Classic Killer Theme) 3.41
  13. Not Quite Human (Altered DNA) 5.03
  14. Perpetuum Mobile (Will It Blend) 3.19
  15. Kryptonically Yours (Particles In Orbit) 4.07
  16. xn+1=a*xn*(1-xn) (Tapis Vollante) 2.06
  17. Hyperreal (Really Hyper) 3.23
  18. Neighbours (The Bitch Next Door Has A Gun) 3.20

PSY’AVIAH släpper nytt med gästspel av bl.a Front 242

Tags: , , , , , ,


Det belgiska bandet PSY’AVIAH släpper nu sin nya skiva “Eclectric” via skivbolaget Alfa Matrix. Den här gången gästspelar inga mindre än Jean-Luc De Meyer (FRONT 242) i låten “Ophelie” och Jennifer Parkin (Ayria) i kommande dansgolvshiten “Into The Game”.

Albumet släpps i två versioner – en vanlig CD och en 2CD Deluxe version i begränsad upplaga med bonusskivan “Eclectricism”, där man får höra omtolkningar av Kristell Lowagie, Sowphie, IC 434, Acylum, Encoder, Sebastian Komor, EX.ES, Dead Errant Soul, Essence Of Mind, Studio-X, Implant med flera.

Komplett låtlista och smakprov på flera av låtarna finns på Alfa Matrix hemsida.