Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Jasyn Bangert"

God Module – “The Unsound”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Metropolis Records, Infacted Recordings
Releasedatum: 12 juli 2019
Genre: Dark Electro
Bandmedlemmar: Jasyn Bangert, (Andrew Pearson), (Courtney Bangert), (Clint Carney)
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookTwitterLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnationBandcamp

(English version below)

Medryckande melodiöst från nominerade Nordamerikanska genremästaren

Produktiva akten God Module fortsätter att kombinera medryckande och melodisk darkwave och harsh electro på det nya albumet The Unsound, som blir aktens åttonde i ordningen. God Module fick sitt stora genombrott med Let’s Go Dark, som med tillhörande titelspår under 2007 satte de alternativa dansgolven i brand. För mig personligen så har akten, som debuterade med Artificial redan 1999, för längesedan cementerat sig som en av de absolut starkaste på den Nordamerikanska mörka electro-scenen.

God Modules musik är placerad i det gränslandet mellan aggressiv, distad harsh ebm och melodisk darkwave, men hämtar även en hel del ljudmässiga influenser från både mörk techno och trance. Men trots dess kantigt tilltufsade och dissonanta framtoning så utgår God Module genomgående från en relativt melodiös och refrängstark mörk pop-mall. “Cross My Heart” som inleder det nya albumet är ett alldeles lysande exempel på detta. Med en medryckande refräng framförd i Jasyn Bangerts growlande, mörka och dissonant personliga stil.

Nåväl.. Nu är det ju inte direkt så att den rutinerade Amerikanen har gått över till att komponera schlager-pop, om någon i sin vildaste fantasi skulle kunna inbilla sig det. Mittenspåren “Display” och titelspåret “Unsound” är hotfullt och frenetiskt fulladdade av aggressiv mörk electro, som visar upp God Modules styrka jämfört med många av plagiaten i genren.

The Unsound kommer jämnt lastat med mörka pärlor och låtarna är fulla av alla de i sammanhanget viktiga beståndsdelarna, med passande teman som kretsar kring nattsvart ångest, ockultism och diffusa berättelser inspirerade från både mardrömmar och verklighet. God Modules konceptram på The Unsound kan förvisso verka lite trång och snäv, och hade på sina ställen mått bra av att ha fått vidgas något, kanske framförallt med ett par temposänkningar längs vägen. Men trots detta så är det ett fint produktionstekniskt hantverk rakt igenom, utan några utfyllnadsspår eller halvmesyrer.

Mina två personliga favoriter får vänta på sig till albumets andra halva. “Hindsight” och “Phenomenon” har inte bara albumets två snyggaste intron. På den förstnämnda ramar en snygg filmsampling in det repetetiva synthriffet till en snygg tjock helhet, medan vocoderpåläggen i den medryckande refrängen i den sistnämnda snabbt sätter sig som en smäck.

The Unsound har God Module både hämtat inspiration från sina egna musikaliska rötter och blickat försiktigt framåt. Albumet kommer inte göra några fans besvikna.

Tracklist

Relaterad bild

01. Cross My Heart (05:07)
02. Grey Forces (04:55)
03. Unconscious (05:00)
04. Display (04:32)
05. Unsound (04:35)
06. Behind The Curtain (04:30)
07. Hindsight (04:54)
08. Deja Vu (04:33)
09. Phenomenon (04:43)
10. One Last Wish (04:20)

(English version below)

Catchy and melodious from the North-American genre champion nominee

Productive act God Module continues to combine catchy and melodic darkwave and harsh electro on the new album The Unsound, the eighth longplayer in order. God Module got the big breakthrough with Let’s Go Dark, which, with its title track back in 2007 really set the alternative dance floors on fire. My personal opinion is that God Module, who debuted with Artificial allready in 1999, has long since cemented itself as one of the top bands on the North-American dark electro scene.

God Module‘s music is located on the borders inbetween aggressive, distorted harsh ebm and melodic darkwave, but also fetches a lot of sounds and influences from both dark techno and trance. But despite its angularly sophisticated and harsh dissonant appearance, God Module‘s song structures emanate from a relatively melodious and refractory dark pop template. “Cross My Heart”, which launches the new album, is a brilliant example of this. With a catchy chorus performed in Jasyn Bangert‘s growling, dark and dissonant personal style.

Well, now it is not at all the case that the experienced American has gone over to composing schlager-pop, if anyone in his wildest imagination would imagine that. The middle tracks “Display” and the title track “Unsound” are both threatening and frenzy aggressive dark electro, which shows the strength of God Module compared to many of the genre’s copycats.

The Unsound comes evenly loaded with dark hits and the songs are packed with all the important elements needed, with appropriate themes that revolve around depressive anxiety, occultism and diffuse tales inspired by both nightmares and reality. God Module‘s conceptual framework on the album can indeed seem a little tight and narrow, and would have gained from a good measure of having been widened somewhat, perhaps above all with a few tempo reductions along the way. But in spite of this, it is a finely produced album all the way through, without any fillers.

My two personal favorites comes on the second half. “Hindsight” and “Phenomenon” don’t only incorporate the album’s two best intros. On the first-mentioned a movie sample nicely frames the repetitive riff to a sweet and thick whole, while the vocoder-addons in the catchy chorus of the latter quickly gets stuck in my head.

On The Unsound, God Module has taken inspiration both from his own musical roots while gently leaning on forward. This album will not disappoint any fans.

God Module-profetior både på CD och röd vinyl

Tags: , , , , , , ,


God Module, med låtskrivaren och sångaren Jasyn Bangert i spetsen, gör sig nu redo att följa upp förra årets “False Face” med den nya fullängdaren “Prophecy”.

Den amerikanska akten debuterade med minialbumet “Difficult Reflections” (1999) och “Prophecy” blir det sjunde studioalbumet i ordningen. Albumet innehåller tio nya spår och levereras utöver digitalt och på CD även i en begränsad röd vinylutgåva.

God Module inleder en elva datum lång USA-turné på Highline i Seattle den sista september och är även inbokade till Orus Festival i Mexico City den 28 november.

 

“Prophecy” släpps den 16 oktober via Metropolis Records.

Tracklist

god_module_prophecy

01. Wasteland
02. Second Coming
03. Secrets
04. Endless
05. Claws
06. Abduction
07. We Are Legend
08. Deceit
09. Red Ribbons
10. Transform

 

God Module – “False Face”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Metropolis Records
Releasedatum: 11 mars 2014 (CD), 18 februari 2014 (Digital)
Genre: Dark Electro
Bandmedlemmar: Jasyn Bangert, Courtney Bangert, (Clint Carney)
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand

 

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnationBandcamp

(English version below)

Mörkt örongodis som bör intas i mindre portioner

Nästan tre år har passerat sedan God Module var albumaktuella senast med “Séance” (2011). Men nu är den karismatiske låtskrivaren, frontmannen och sångaren Jasyn Bangert i sällskap med Courtney Bangert och bonusmedlemmen Clint Carney, tillbaka med sin nya skapelse “False Face”.

På det nya albumet levererar amerikanen tio kompositioner på sina sedan tidigare väl inrotade teman. Men även om “False Face” vid första anblicken låter och känns som en väldigt rak och direkt uppföljare så är det en hel del som har hänt sedan det begav sig senast.

Där “Séance” i mångt och mycket arbetade med att bygga upp stämningar med lite längre intron och atmosfärer så är “False Face” istället dess raka motsats i det avseendet: Den påminner en hel del om det förra albumet när det kommer till ljud och arrangemang, men den innehåller varken blombud, romantisk middag eller förspel: Den här gången är pang på rödbetan som gäller, på gott och ont.

Den är dansant, otroligt refrängstark, mörk och melodiöst. Örongodis för alla älskare av mörk electro – och från den inledande “A Good Night to Die” via det härligt stenhårda och nattsvarta titelspåret “False Face” till den avslutande “The Mark” är det full fart mer eller mindre hela vägen via taktfasta, svängiga, skruvade och snygga arrangemang.

Bortsett från Jasyn Bangerts egna, på sedvanligt manér nattsvarta, stämma så innehåller albumet även en sånginsats av livemedlemmen och Imperative Reaction-sångaren Clint Carney (som sedan tidigare även är inblandad i System Syn) på “Through the Noise” som med sin gälla stämma gör låten till en, med God Module-mått mätt, väldigt poppig historia.

I mindre portioner så utger “False Face” en riktig delikatessmåltid för alla fans av genren. Men trots att God Module håller fanan väldigt högt på det här albumet så är jag rädd att Mr Bangert riskerar att tråka ut sin lyssnare redan efter förrätten och kanske ångrar att han inte plockade upp den där buketten med röda rosor på vägen till den romantiska resturangen trots allt?

6/10 BRA!

Tracklist

01. A Good Night to Die
02. Black and Blue
03. Nothing but Mine
04. False Face
05. Hating How We Love
06. Through the Noise
07. Destroy the day
08. Faith Is Fragile
09. Sky Shut Down
10. The Mark

(English version below)

Dark earcandy that should be eaten in smaller portions

Almost three years have passed since God Module’s last output “Seancé” (2011). But now the charismatic songwriter, frontman and lead singer Jasyn Bangert in company with Courtney Bangert and the bonusmember Clint Carney are back with their latest creation “False Face”.

On this new album the American gives us ten new compositions on their already well-drenched themes. But even though “False Face” at first glance sounds and feels like a rather straight-forward follow-up alot has actually happened since the last time around.

Were as “Seancé” worked alot on buildning up the feel and tension through longer intros and more atmosphere, “False Face” is instead it’s opposite in that respect: It reminds a lot of the last album when it comes to sounds and arrangement, but it contains neither a delivery of flowers, romantic dinner or foreplay: This time it hits straight on the spot for better or worse.

It’s danceable, chorus-contagious, dark and melodic. Earcandy for all lovers of dark electro and from the opening “A Good Night to Die” via the lovely harsh and gloom title track “False Face” to the ending “The Mark” it’s full speed more or less all the way through rhythmic, catchy, twisted and beautiful arrangements.

Aside from Jasyn Bangert’s, in his usual manner totally dark voice,  the album also contains vocal-contribution from the live-member and Imperative Reaction-vocalist Clint Carney (who since before also is involved in System Syn) on “Through the Noise” who with his shrill voice makes the song into a, with God Module-standards, very poppy track.

In smaller doses “False Face” serves a real delicacy meal for all fans of the genre. But even though God Module holds their banner high on this album I’m afraid that Mr. Bangert is taking the risk of boring his listener already after the appetizer and maybe he will regret that he didn’t pick up that boquet of flowers after all?