Format: (Album) CD, 2CD**, digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 26 maj 2017
Genre: Synthpop, electropop
Bandmedlemmar: Jarmo Ollila, Johan Baeckström
Land: Sverige
Recensent: Stefan Last

 

(English version below)

Svårslagen, klassisk synthpop

Mellan debutalbumet ”The Tide” (1996) och uppföljaren ”Two” (2014) tog Daily Planet en liten paus på 18 år, men nu behövde vi tack och lov inte vänta lika länge. ”Play Rewind Repeat” är här och duon Johan Baeckström och Jarmo Ollila har finputsat sin redan högklassiga synthpop. Jämförelser med Yazoo och Erasure är oundvikliga men känns samtidigt orättvisa, för trots likheterna med de uppenbara förebilderna har bandet genom Johans produktion i kombination med Jarmos sång hittat ett eget unikt uttryck i både melodier och arrangemang.

Man sätter tonen direkt och inleder albumet med den Yazoo-doftande ”Goodbye Late Nights”. Denna följs av ”Grains Of Sand” som släpptes som singel i februari. Släktskapet med Mr Jones Machines debutalbum ”New Wave” är påtagligt men inte på något sätt ovälkommet. Efter att tempot sänkts något under ”Fire In Me” så dras det på ordentligt i ”Set Me Free”, som förutom att vara albumets snabbaste spår också var det första smakprovet vi fick från albumet när den släpptes som singel i oktober förra året.

Hittills fyra närmast felfria exempel på klassisk synthpop på raken alltså. Och det håller i sig albumet igenom. Plattans överraskning får nog sägas vara ”Heaven Opened” där självaste Mac Austin från 80-talsbandet White Door gästar på sång. Andra höjdpunkter är den något mörkare ”Over Water” och stämningsfulla ”Silver Moon”, men det är svårt att sätta några låtar över andra när kvaliteten är så jämn och hög som den är här.

Johan Baeckströms soloalbum ”Like Before” (2015) gav en hint om vad som var på gång, men redan på comebacken ”Two” året innan gav bandet ledtrådar som pekade åt samma håll. Den lilla invändning jag hade då om att det övergripande tempot var en aning för lågt, det har de åtgärdat med den äran på ”Play Rewind Repeat”. Nya plattan innehåller ett dussin låtar som levereras i ett föredömligt varierande tempo och i en genomtänkt följd som ger albumet ett naturligt flyt. Den som sa att albumet som format var dött hade fel, vilket härmed är bevisat. Jag tror inte att jag sticker ut hakan speciellt långt när jag förutspår att Daily Planets nya kommer att finnas med på många årsbästalistor när det blir dags att sammanfatta 2017.

Tracklist

01. Goodbye Late Nights (03:43)
02. Grains Of Sand (04:18)
03. Fire In Me (04:39)
04. Set Me Free (04:44)
05. Drown (05:11)
06. Heaven Opened (featuring Mac Austin) (04:47)
07. Why (03:33)
08. Over Water (04:24)
09. Silver Moon (04:35)
10. Tranquility (04:23)
11. Vicious Circle (04:39)
12. Weeping (04:21)

Bonus CD**

01. Lifelines (04:34)
02. Here From My Room (05:33)
03. Set Me Free (Delaykliniken Remix) (03:43)
04. Grains Of Sand (Saft Remix) (04:20)
05. Over Water (Liquid Remix by Carl N.) (05:24)
06. Vicious Circle (Glamtronica Remix by Eddie B.) (03:30)
07. Over Water (Hans Olsson Brookes Remix) (04:45)
08. Silver Moon (Burg Live Remix) (10:12)

(English version below)

Hard to beat, classic synthpop

Between the debut album ”The Tide” (1996) and the follow-up ”Two” (2014), Daily Planet took a little break for 18 years, but thankfully this time around we didn’t have to wait quite as long. ”Play Rewind Repeat” is here and the duo of Johan Baeckström and Jarmo Ollila have fine-tuned their already highly graded synthpop. Comparisons with Yazoo and Erasure are unavoidable but at the same time unfair, because despite the similarities with their obvious role models, the band have found their own unique tone in melodies and arrangements through Johan‘s production skills and Jarmo‘s vocal talent.

The tone is immediately set with the Yazoo-tinted album opener ”Goodbye Late Nights”. This is followed by ”Grains Of Sand” which was released as a single back in February. The kinship with Mr Jones Machine‘s debut album ”New Wave” is palpable but in no way unwelcome. After slowing the tempo down for a while during ”Fire In Me”, it’s pedal to the metal again on ”Set Me Free” which, besides being the fastest track on the album, was also the first taster we got from it when it was released as a single in October last year.

So, four close to flawless examples of classic synthpop in a row then. And it continues right through to the end. The biggest surpise on the album must be ”Heaven Opened”, where none other than Mac Austin from the 80’s band White Door provides the vocals. Other highlights are the slightly darker ”Over Water” and the atmospheric ”Silver Moon”, but it’s difficult to put some songs above the others when the quality is of such a high standard throughout.

Johan Baeckström‘s solo album ”Like Before” (2015) gave us a hint about what was coming, but already on the comeback ”Two” the year before the band provided clues that were pointing in the same direction. What bothered me slightly about that one was that the overall tempo was a bit too slow, but this has been more than adequately taken care of on ”Play Rewind Repeat”. The new album features a dozen songs delivered in varying tempos and in a carefully thought out running order that gives it a natural flow. Whoever said that the album as a format is dead was wrong. I don’t think I’m sticking my neck out very far when I predict that this new release from Daily Planet will be mentioned on many best-of-the-year lists when the time comes to sum up 2017.

Den svenska synthpopduon Daily Planet, med den Mr. Jones Machine-bekante sångaren Jarmo Ollila och Johan Bäckström, följer nu upp “Two” (2014) med bandets tredje fullängdare “Play Rewind Repeat”.

Albumet levereras enligt skivbolaget Progress Productions vana trogen i såväl en ordinarie- samt en begränsad dubbeldiscutgåva *** som, utöver de två exklusiva bonusspåren “Lifelines” och “Here From My Room” även inkluderar sex remixer signerade bland andra Delaykliniken, Saft och Eddie Bengtsson (Page, Sista Mannen På Jorden och This Fish Needs A Bike).

 

Den första singeln “Set Me Free” (se videon nedan) släpptes i oktober och bland de tolv nyskrivna låtarna finner vi även ett gästspel signerat den brittiske White Door-sångaren Mac Austin.

Daily Planet debuterade med den hyllade “The Tide” redan 1995.

“Play Rewind Repeat” släpps den 26 maj via Progress Productions.

  

Tracklist

01. Goodbye Late Nights
02. Grains Of Sand
03. Fire In Me
04. Set Me Free
05. Drown
06. Heaven Opened (feat. Mac Austin)
07. Why
08. Over Water
09. Silver Moon
10. Tranquility
11. Vicious Circle
12. Weeping

Bonusdisc ***

01. Lifelines
02. Here From My Room
03. Set Me Free (Delaykliniken remix)
04. Grains Of Sand (Saft remix)
05. Over Water (Liquid remix by Carl N)
06. Vicious Circle (Glamtronica remix by Eddie B./Page)
07. Over Water (Hans Olsson Brookes remix)
08. Silver Moon (Burg Live remix)

Progress Productions bjöd in till Sticky Fingers i Göteborg den 19 november med Haul, Nattskiftet, Hearts of Black Science, Johan Baeckström, Mr Jones Machine, Wulfband, Henric de la Cour, Titans, Cosmic Overdose och Pouppée Fabrikk på de två scenerna.

Jens Atterstrand (text & foto) var på plats med sin kamera i publikhavet för att rapportera från kvällen.

 

 

(English version below the photo galleries)

Ett för tredje året i rad utsålt Sticky Fingers väntade besökarna till vad som nu bör räknas som en av de viktigaste årliga händelserna på vår inhemska svartklädda elektroniska alternativscen: Progress Productions årliga fest

Precis som tidigare så radades det upp ett stort av de egna akterna med fokus på de för det här året aktuella och nytillkomna. Jönköpingsakten Haul inledde med dramatisk och nattsvarta mörk experimentell postpunk på den stora scenen inför en förvånande stor publik trots den tidiga starten. Hauls musik fungerade för mig mycket bättre live än på skiva med en vacker om än väldigt mörk tillhörande scendesign.

Lite mer kraft och omfång var det på Hearts of Black Science som släppte det starka albumet “Signal” förra vintern. Bandet stod för en av de proffsigare och mest träffsäkra live-insatserna under kvällen med trivsamma gitarrpålägg på deras shoegaziga synthpop och en snygg mörk scenshow.

Mr Jones Machine genomförde sedan albumet “Återvändsgränd” från början till slut. Jarmo Ollila levererade i vanlig ordning en väldigt träffsäker sånginsats från den stora scenen, uppbackad av sin, från Asien speciellt för kvällen hemflugen, bror Jouni. Låtarna står sig mycket bra även 2016 och bra synthpop på svenska är vi ju verkligen inte bortskämda med.

Henric de la Cour levererade en, om än relativt kort, precis lika känslosam konsert som vanligt med sin fantastiska scennärvaro och känsla. Nya singeln spelades och den får mig verkligen att sukta efter det nya albumet som är på gång.

Titans stod sedan för kvällens stora bedrift då den amerikanske sångaren Dan Von Hoyel för första gången stod på scen tillsammans med sina bandkamrater utan att ha repat en enda gång tillsammans. Sitt allra första liveframträdande gjorde även Daily Planet-bekantingen Johan Baeckström, som solodebuterade med “Like Before” förra sommaren. En väldigt tonsäker Johan, som från den lilla källarscenen, utöver utvalda spår från debutalbumet, även bjöd på en riktigt trevlig cover på Rational Youths klassiker “Saturdays in Silesia”.

Wulfband röjde som bara Wulfband kan på den mindre källarscenen där den, för mig personligen, största överraskningen Nattskiftet också sedan kom att leverera en intensiv och härligt energisk spelning. Jag skall erkänna att jag inte riktigt har fastnat för bandets tokroliga bodypop på skiva, men live fungerar konceptet alldeles ypperligt med tillhörande blåställ, oljefläckar och sot i pannan.

Cosmic Overdose, som nyligen har släppt en unik samlarbox med klassiskt material, agerade sedan överraskningsakt till åtminstone den äldre publikens stora jubel. Gentlemännen Dan Söderqvist och Karl Gasleben visar upp stor rutin och jag imponeras över hur pass bra deras nu över trettio år gamla låtmaterial fortfarande håller.

Pouppée Fabrikk, som för kvällen gjorde ett udda uppträdande i full originaluppsättning med en hemflugen Jouni Ollila på keyboard levererade sedan en riktig käftsmäll med nya fantastiskt snygga arrangemang av bandets klassiker.

Progress Productions årliga festival levererar en mysig familjär alla-känner-alla stämning och kärleken som Torny Gottberg och hans artister levererar i det här formatet är svårslaget. Boka in 18 november 2017 för då smäller det igen! Som livefotograf är man dock lätt sliten i benen efter en sådan här kväll då akterna avlöser varandra i tät följd på de olika våningarnas livescener, vilket leder till en hel del springande i trappor alternativt avkortade spelningar för att kunna förbereda sig inför det som komma skall.

Ett stort tack till Progress Productions och alla andra inblandade. Vi ses igen nästa år!

Haul

Nattskiftet

Hearts of Black Science

Johan Baeckström

Mr Jones Machine

Wulfband

Henric de la Cour

Titans

Cosmic Overdose

Pouppée Fabrikk (foto: Anja Böttcher)

For the third year in a row a sold out Sticky Fingers invited the visitors to what now should now be counted as one of the most important annual events in Sweden’s black-clad electronic alternative scene: Progress Productions annual celebration.

Just as usual, the line up consisted of the label’s own acts with the main focus on the new ones. Jönkoping act Haul opened the night with their dramatic, dark and experimental post-punk on the big stage in front of a surprisingly large crowd despite the early start. Haul’s music worked much better for me live than on record with a beautiful albeit very dark stage design and lightning effects.

A little more bite was delivered by Hearts of Black Science who released the strong album “Signal” last winter. The band presented one of the more professional and spot-on live shows of the evening with pleasant guitars add ons top of their shoegaze style synthpop together with a stylish dark stage show.

Mr Jones Machine performed the “Återvändsgränd” album from beginning to end. Jarmo Ollila as usual delivered a very good vocal performance from the big stage, backed by his, from Asia, especially for evening brought home, brother Jouni. The songs are still high quality even in 2016 and good synth pop sung in Swedish are something we’re definetely not spoiled with these days.

Henric de la Cour gave a, albeit relatively short, just as emotional concert as usual with his amazingly emotional and charismatic stage performance. He played the new single and it really makes me hankering for the new album that is on it’s way.

Titans then did the biggest achievements of the night when the band’s American singer Dan Von Hoyel stood on a stage with his band mates for the first time ever, without even rehearsing a single time together. Another live debut then came from the Daily Planet acquaintance Johan Baeckström, who released his solo debut “Like Before” last summer. A vocally secure Johan, who from the small basement stage, in addition to selected tracks from his debut album, also did a really nice cover of the Rational Youth classic “Saturdays in Silesia”.

Wulfband ranted on in the way that only Wulfband can on the small basement stage where, for me personally, the biggest surprise of the evening Nattskiftet then also delivered a intense and wonderfully energetic gig. I must admit that the band’s hilarous bodypop are not really my cup of tee on record, but live the concept worked excellent with associated overalls, oil stains and soot on the band members faces.

Cosmic Overdose, who has recently released a unique collectors box with their classic songs then acted as the secret suprise act of the evening and it was highly appriciated by the older parts of the audience. Gentlemen Dan Söderqvist and Karl Gasleben put great experience on display and I am impressed by how well their now over thirty years old songs still hold up very well.

Pouppée Fabrikk, who especially for the event made an odd appearance in the original full setup with Jouni Ollila on keyboards then delivered a real punch in the face with new fantastic sounding arrangements of the band’s classics.

Progress Productions annual festival is executed in a cozy family-all know-all mood and the love that Torny Gottberg and his label’s bands give is hard to beat. Book in November 18, 2017 because then it’s time again! As a live photographer you get slightly worn in the legs after a night like this when the different acts follow one and another in quick succession on the different floors two live stages, leading to a lot of running up and down the stairs and a need to skip a few songs at the end of the gigs to be able to prepare for what is to come on the other stage.

Massive thanks to Progress Productions and everyone else involved in this event. See you again next year!

Magnus Lindström, som för de allra flesta är mest känd som den ena tredjedelen av synthpoptrion Mr Jones Machine tillsammans med bröderna Jarmo och Jouni Ollila, men som även har släppt eget material under monikern Ecstatic Mood tidigare är nu redo att presentera sitt nya projekt The Department tillsammans med den Londonbaserade Rob Green.

Det första smakprovet “As if Transformed” finns ute nu med tillhörande musikvideo och vi lär få anledningen att återkomma till det här nya spännande projektet inom kort. (se videon nedan)

Synthsveriges nu väl inpräntade incitament Electronic Summer arrangerades som vanan sig bör på Brewhouse i Göteborg den 28-30 augusti. Redaktör Jens Atterstrand rapporterar från den första (ordinarie) kvällens händelser..

Rapport: Jens Atterstrand

Foto: Jens Atterstrand & Anders Nord

 

Electronic Summer har blivit en riktigt angenäm sommartradition vid det här laget och arrangörerna har gjort ett riktigt bra arbete med att år efter år locka den svenska synthpubliken att genomföra resan till Brewhouse i Göteborg för (numera) tre dagar med liveakter och olika happenings – som det i olika former ständigt återkommande Depeche Mode-temat, utställningar, quiz och mycket annat.

En blandad kompott av nykomlingar och mer etablerade namn i olika stilar har givit festivalen bredd och de olika sidoeventen är ett perfekt upplägg för de som händelsevis inte uppskattar den ena eller andra som för tillfället råkar stå på scenen. Till den första ordinarie kvällen (man har även infört en bonuskväll redan på torsdagen sedan ett tag tillbaka) hade man i år bokat in den pånyttfödda synthpopduon Daily Planet som var först ut på fredagen.

Bandet som släppte den svenska synthpopklassikern “The Tide” redan 1996 och duon med Mr.Jones Machine– och La Voux-bekantingen Jarmo Ollila vid mikrofonen spelar åttiotalsinspirerad synthpop med modern touch. Daily Planet presenterade uppföljaren “Two” i samma veva som festivalen gick av stapeln och trots att bandet måhända inte är världens roligaste band att beskåda på en scen så var deras framträdande väldigt välljudande och uppskattat även om jag personligen inte är störtförtjust i det nya albumet. Att få höra klassiker som “Radioactive Love” och “Milky Way” var värd entrébiljetten i sig självt.

Ett reformerat Client, där den nya sångerskan Nicole sedan en tid tillbaka har ersatt Sarah Blackwood vid mikrofonen följde näst och deras spelning gav ett liknande intryck som Daily Planets. Välljudande och väl framfört men tyvärr med en till synes relativt oinspirerad Katie Holmes på keyboard.

De svenska bodylegenderna Pouppée Fabrikk lyfte däremot stämninen till högre höjder. Bandet har hållt igång sedan början av nittiotalet och varje gång jag sett dem under senare år så imponeras jag av det faktum att de fortfarande ser ut att ha så oerhört roligt tillsammans efter alla dessa år när de visar upp fantastisk energi och spelglädje.

Covenant avslutar kvällen inför ett vid det här laget utsålt Brewhouse. Bandet representerar den estetiska perfektionen i de här sammanhangen med mycket nytänkande när det kommer till sina liveframträdanden. En kraftfull ljusshow och en scen fullkomligt täckt av rök med den originelle sångaren Eskil Simonson och hans unika scenspråk gör det till en fröjd att få avnjuta bandet.

Lineupen för årets upplaga är långt ifrån festivalens starkaste hittills, men den suveräna inramningen och proffsiga insatsen från arrangörerna, vars nytänkande onekligen bör inspirera andra arrangörer inom scenen gör att det alltid är en trevlig upplevelse.

Elektroskull tackar arrangörerna och alla inblandade för ännu en fantastisk festival som givetvis kommer att ha vår fulla uppmärksamhet även fortsättningsvis.

(OBS! Håll utkik efter Anders Nords rapport från den andra kvällen som kommer inom kort!)

[zooeffect AULAT9bPUV0c]

[zooeffect AAPAt8bOD2AK]

 

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 3 september 2014
Genre: Synthpop, electropop
Bandmedlemmar: Jarmo Ollila, Johan Baeckström
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

En silkeslen kärleksförklaring till åttiotalet

För 18 år sedan så etsade Daily Planet för evigt in sitt namn i den svenska synthpophistorien med “The Tide”. Debutalbumet, som släpptes via Energy Rekords 1996, förblir för evigt en milstolpe i genren med den refrängstarka, snygga och sprudlande hitkavalkaden av låtar som “Radioactive Love” och “Milky Way”.

Efter en lång tid inblandade i en rad andra projekt på varsitt håll så återvänder nu duon med sångaren Jarmo Ollila och Johan Bäckström med “Two” efter att ha introducerat det nya materialet med tvåspårssingeln “Trust/Fragile” under våren.

De nyss nämnda smakproven från det här nya albumet gjorde mig en smula besviken. Tempot var lite för lågt och trots en mycket snygg, välpolerad och ytterst analog ljudbild i sann Vince Clarke-anda så saknar jag energin, drivet och de starka refrängerna som var bandets signum när det begav sig.

De två spåren lyfter dock en hel del när de nu placeras i sin rätta omgivning och “Two” innehåller en lång rad produktionstekniskt och ljudmässigt örongodis. Arrangemangen är genomgående välbalanserade och genomtänkta och ljudbilden är en silkeslen kärleksförklaring till åttiotalet i trevlig modern tappning som för tankarna till det tidiga åttiotalets Yazoo och Erasures första studioalbum från mitten av samma decennium.

Den inledande “Forgiven”, tredjespåret “Afraid”, liksom “World in Me”, den härligt blippande “Precious Time” och den vackra avslutande balladen “Orbit” är mina personliga favoriter som definitivt ger ett lyft för helheten. De hade dock sannolikt fungerat ännu bättre omgivna av några lite tuffare och tempostarkare nummer och avsaknaden av just dessa är stor.

“Two” är ett fantastiskt snyggt producerat album men trots den trevliga ljudupplevelsen, starka sånginsatsen och de på flera ställen väldigt avancerade låttekniska finesserna så tappar den tyvärr mitt intresse lite för snabbt och får mig ständigt att längta tillbaka till “The Tide”.

 Tracklist

01. Forgiven (04:41)
02. Fragile (04:02)
03. Afraid (04:28)
04. Stay with Me (04:35)
05. World in Grey (04:54)
06. Belong (05:27)
07. Precious Time (03:50)
08. Alone (04:39)
09. Trust (04:49)
10. Nobody´s Friend (03:50)
11. Orbit (05:02)

 

A silky declaration of love to the eighties

18 years ago Daily Planet forever etched their name in the Swedish synth pop history with “The Tide”. And the debut album  released on Energy Rekords in 1996 will for eternity remain a milestone in the genre with the chorus strong, stylish and exuberant collection of hits with songs like “Radioactive Love” and “Milky Way”.

After a long period of time involved in a number of other projects in different places the duo with singer Jarmo Ollila and Johan Backstrom now return with “Two” after introducing the new material with the double single “Trust/Fragile” earlier this spring.

The aforementioned taste samples from this new album made ​​me a bit disappointed. The pace was a little too low and despite a very good-looking, well polished and extremely analog sound in true Vince Clarke-spirit I lack the energy, drive and strong choruses that was the band’s hallmark back in the days.

The two tracks, however, gains a lot in quality when placed in their proper environment and “Two” contains a long list of production and sonic ear candy. The arrangements are consistently well-balanced and thoughtful and sound is a silky declaration of love for the eighties in a pleasant modern style reminiscent of the early eighties Yazoo and Erasure‘s first studio album from the middle of the same decade.

The initial “Forgiven”, the third track “Afraid”, “World in Me”, the wonderfully blipping “Precious Time” and the gorgeous closing ballad “Orbit” are my personal favorites that definitely gives a boost to the whole. However, they had probably worked even better surrounded by a few tougher uptempo tracks and the lack of these is great.

“Two” is a fantastic nicely produced album, but despite the pleasant sound experience, strong vocal effort and in many places very advanced songtechnical subtleties my interest unfortunately drops a little too quickly and makes me constantly yearn for “The Tide”.

 

Daily Planet, som efter nästan två decenniers frånvaro återvände med dubbelsingeln “Trust/Fragile” tidigare i våras, är nu redo att presentera detaljerna kring bandets andra fullängdare “Two”.

Den svenska electropopduon, som består av Mr. Jones Machine-sångaren Jarmo Ollila (som tidigare också har varit inblandad i La Vogue, One Hit Wonder och Red Light Distrikt) samt Johan Bäckström, albumdebuterade med “The Tide” som släpptes via Energy Rekords redan 1996.

I samband med att “Two” annonserades ut presenterar man även det tredje smakprovet – “Nobody’s Friend” med tillhörande musikvideo signerad Daniel Bäckman (B.I.M. Media) (se nedan).

Daily Planet är inbokade till årets upplaga av Electronic Summer som arrangeras den 29-31 augusti på Brewhouse i Göteborg där man står på scenen tillsammans med bland annat Covenant, Assemblage 23, Client, Beborn Beton, Legend och Pouppée Fabrikk.

“Two” släpps den 3 september via Progress Productions.

Tracklist

01. Forgiven
02. Fragile
03. Afraid
04. Stay with Me
05. World in Grey
06. Belong
07. Precious Time
08. Alone
09. Trust
10. Nobody´s Friend
11. Orbit

 

Format: (Singel) CD, Digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 12 mars 2014
Genre: Synthpop, electropop
Bandmedlemmar: Jarmo Ollila, Johan Bäckström
Land: Sverige
Recensent: Alexander Johansson

En bortglömd hårddisk med Erasure-utkast?

“Trust” är synthpop i den Harpo-producerade gruppen +1:s stil. +1 hade, för de av er som fötts efter att jura övergick i krita, en hit med låten “Nevermore” 1985 och låg etta på Tracks i två veckor. “Nevermore” är alltjämt lite bättre och mer originell låt än Daily Planets “Trust”. Därmed inte sagt att låten inte är en kompetent produktion, den första på tolv år från svenska synthpopgruppen Daily planet.

“Trust” har ett mycket proffsigare och ett mer internationellt snitt än sångaren Jarmo Ollilas andra projekt Mr Jones Machine och det handlar inte bara om språket utan en fylligare ljudbild och mindre punkig attityd (sen måste man ju bara älska ett band som i begynnelsen bar namnet U-Men!).

Tyvärr fattas det något i “Trust” och “Fragile” på singelsläppet som nyligen lanserats. Det är lite svårt att säga vad. Hade det varit ett bidrag i Melodifestivalen så hade det funnits en låt man inte hade skämts ögonen ur sig för att som svensk få uppspelad för resten av Europa. Men det är inte heller så mycket mer än pop i en subgenre med trettio år på nacken. Även om Ollila sjunger ömt och uttrycksfullt så är det så… svenskt? På ett lite dåligt sätt.

Får man något i handen som det står “Trust/Fragile” på av redaktören så reagerar ju alla Mesh-synapser i hjärnan och hela kroppen blir på helspänn och utifrån dessa förväntningar så måste de här två spåren betraktas som överblivet material på en bortglömd hårddisk med Erasure-låtar. Men uppblandat med några synthpopcovers från 80-talet på en after ski så kanske det här finner sin publik? Det hoppas vi väl? Jo, det gör vi.

Tracklist

01. Trust (04:49)
02. Fragile (04:04)

 

Den svenska electropopduon Daily Planet, som består av Johan Bäckström och Mr. Jones Machine-sångaren Jarmo Ollila (tidigare inblandad i One Hit Wonder, La Vogue och Red Light Distrikt) är nu tillbaka!

Bandet presenterar det första smakprovet från det kommande comebackalbumet via tvåspårssingeln “Trust/Fragile” den 12 mars. Albumsläppet är satt till någon gång under sen sommar/tidig höst och Daily Planet är redan inbokade till årets Electronic Summer i Göteborg i slutet av augusti.

Daily Planet bildades redan 1994 och albumdebuterade med “The Tide” under 1996 som följdes upp med singeln “Radioactive Love” senare samma år och introducerades året dessförvinnan (1995) med den första singeln “Milky Way”. Utöver detta har bandet medverkat på ett dussin samlingsskivor världen över mellan 1995 och 2007.

“Trust/Fragile” släpps den 12 mars via Progress Productions.

Lyssna på ett smakprov på hur det kunde låta när det begav sig (nedan)

Artist: Mr Jones Machine
Datum: lördag 2 april 2011
Scen: Fabriken (SGA Club Night), Stockholm

Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet under rapporten!

Mr Jones Machine på scen i Stockholm i SGA‘s välorganiserade och proffsiga regi. Kvällen till ära hade man bjudit in Oscar Holter, som i synthkretsar är mest känd som ena halvan i albumaktuella duon Necro Facility, som gäst-DJ. Oscar levererade ett tungt och innovativt set.

Trion introducerades precis som senast i Göteborg till tonerna av “Gardin av järn” i dess speciella liveversion. Halvvägs in i spelningen fick man också bejublat sällskap av Susie Päivirinta för framförandet av duetten “De månbleka tingen”. En liten släng av rundgång anades här och där under låten som trots detta framfördes med beröm godkänt. Susie är en duktig sångerska och låten lyfter helt klart med hennes insats. Den var något avskalad utan denna när bandet spelade tidigare i Göteborg.

Jouni, Jarmo och Magnus framförde ett balanserat set med ungefär hälften nya och hälften gamla låtar. Bland kvällens höjdpunkter: “Psalm till döden” samt “Augustiljus”, båda hämtade från bandets förra album “Återvändsgränd”. Båda dessa framfördes kraftfullt och tonsäkert med ordentligt publikfrieri med allsång och allt! Även första extranumret “Vår man i Stockholm” var något alldeles extra och Mr Jones Machine stryker under att man inte bara levererat ett oerhört starkt album i “Monokrom”, utan att man även presterar bra från scenen och ger sina fans en mycket angenäm upplevelse. Igen.

Missa inte recensionen av Mr Jones Machine’s nya album “Monokrom” – här!

Setlist

• Gardin av järn (Intro)
• Mannen i svart
• Psalm till döden
• Vår lilla planet
• De månbleka tingen
• Augustiljus
• Vilda drömmar
• Optimister & Pessimister
• Skärvor

Extranummer

• Vår man i Stockholm
• Vit Citroën
• Jaguar