Statsmannen och uppfinnaren Benjamin Franklin hävdade att endast skatter och döden går att ta för givet. I mitt fall borde nästan en nytt album från Noisuf-X att recensera varje vår ingå. Arbetsnarkomanen Jan L. fortsätter på väl resta vägar och släpper “Banzai”, det tionde albumet under Noisuf-X flaggan. Föregångaren “Kick Some Bass” (2016) var en positiv revansch efter sömnpillret “Invasion” (2014) och “Banzai” påminner mer om det senare.
“Banzai” innehåller tretton låtar och elva av dem låter i stil med tidigare Noisuf-X-låtar som “Clubhit” eller “Hit me Hard”, tempot är över medel, ingen sång står att finna och fokus ligger på basgångar. Det första av albumets spår som får mig att haja till ordentligt är “Primary Target” som med sitt mellantempo och melodi påminner mer om materialet man brukar hitta på en skiva med X-Fusion, Jans andra stora projekt. Om “Primary Targets” hade haft sång hade den utan tvekan platsat på det (enligt min uppfattning) fantastiska X-Fusion-albumet “Thorn in my Flesh” (2011). Den andra låten som verkligen står ut är “Panic” som i grund och botten är en mycket stereotyp Noisuf-X låt, men tack vare ett bra producerat gitarrljud lyfter den över resten.
“Banzai” har väldigt få minnesvärda låtar, inget av spåren direkt uselt, men alldeles för många av de tretton låtarna är mediokra och faller snabbt i glömska.
Bästa spår:“Panic” Sämsta Låt:“Nutcutter”
Tracklist
01. Ich Bin Soweit (03:09)
02. Banzai (Tenno Heika) (04:01)
03. Rageoholic (03:42)
04. Satisfaction (03:53)
05. Monster (04:17)
06. Primary Target (03:44)
07. Robots, Destroy Him! (04:28)
08. Passion For War (03:34)
09. Nutcutter (04:17)
10. This Is Genocide (03:45)
11. Psychological Attack (03:56)
12. Pan!c (03:24)
13. Jezebel (2017 Mix) (04:24)
(English version below)
Taxes, death and Noisuf-X
The governor and inventor Benjamin Franklin argued that only taxes and death can be taken for granted. In my case, a new album from Noisuf-X every spring to review should be added to that. The workoholic Jan L. continues on well-traveled roads and releases “Banzai”, the tenth album under his Noisuf-X flag. The predecessor “Kick Some Bass” (2016) was a positive revival after the some what sleepy “Invasion” (2014) and “Banzai” reminds me more of the latter.
“Banzai” contains thirteen songs and eleven of them sounds somewhat like Noisuf-X songs like “Clubhit” or “Hit me Hard”. The tempo is above average, no vocals are anywhere to be found and the main focus are out on the basslines. The first of the album’s tracks that properly takes my attention is “Primary Target”, which, with its mid-pace and melody, reminds me more of the material you usually find on an album from X-Fusion, Jan’s other major project. If “Primary Targets” had some vocals, with no doubt it would have fitted perfectly on the (in my opinion) amazing X-Fusion album “Thorn in my Flesh” (2011). The other song that really stands out is “Panic” which is basically a quite typical Noisuf-X song, but thanks to a well-produced guitar sound it lifts over the rest.
“Banzai” has very few really memorable songs, none of the tracks are bad, but too many of many of the thirteen tracks are quite mediocre and quickly falls into oblivion.
Jan Loamfield (alias Jan L.) är en anmärkningsvärt produktiv person. Inte nog med att han producerar och remixar massor av artister, han har också tid att släppa egna skivor. X-Fusion har sedan debuten släppt sju fullängdsskivor och fler varianter, remixer och EP:s än jag orkar hålla reda på. Förvånansvärt nog så har Jan lyckats släppa fler skivor med sidoprojektet Noisuf-X (8 stycken), så frågan är vilket som är huvudsysslan och vilket som är sidoprojektet? Noisuf-X:s förra album “Invasion” var ett hafsverk till sömnpiller som jag tyvärr glömde bort veckan efter att jag skrivit om den. Är “Kick Some Bass” ett bättre album? Svar ja!
Albumet innehåller 20 tunga spår som är varierar i tempo från den ursinnigt snabba “Be a Doer” till mellantempo i “Go Fuck Yourself” till olidligt långsamt i “Kick My Ass”. Det som verkligen lyfter albumet är att ljudbilden inte är lika polerad och ren som på det förra albumet “Invasion” där det flörtades ordentligt med mainstreampubliken. Noisuf-X låtar är inte gjorda för intellektuell kontemplation i hemmets lugna vrå, de är gjorda för att gå rakt in i reptilhjärnan och få dig att dansa i extas på rökiga dansgolv tidigt på morgonen på klubb och det är låtarna helt suveräna på. Det här albumet är inte en mångfacetterad historia som växer med varje genomlyssning; “#Kicksome[b]ass” är helt rakt på sak och väldigt bra på det. Det Jan misslyckades med på “Invasion” tar han nu igen med råge och det är en riktigt bra revansch om du fråga mig.
En aspekt som jag gärna vill ta upp är att Noisuf-X inte gör sammanhängande album utan verkar släppa skivor när sisådär ett par dussin låtar är inspelade och mixade. Det gör mig dock ingenting när det håller så här pass hög kvalitet. “#Kicksome[b]ass” är inte ett banbrytande album som ritar om kartan för hur tung elektronisk musik ska låta och det gör mig ingenting – jag diggar den stenhårt ändå!
Bästa spår:“Be a Doer” Sämsta spår:“Kick My Ass”
Tracklist
01. Big Bang V2.0 (03:50)
02. Count To 7 (03:54)
03. Killer Dub (03:34)
04. I Kick Your Fucking Teeth In (03:30)
05. Son Of A Bitch (04:26)
06. Go Fuck Yourself (03:47)
07. PSD (Problem-Solution-Destroy) (03:50)
08. Let’s Rock (03:58)
09. Kick My Ass (04:14)
10. In Your Face (03:36)
11. Spieltanz (03:52)
12. Fuck It! (03:11)
13. This Means War (03:29)
Bonus disc
01. Play It Loud (Final) (03:41)
02. Silence (03:55)
03. Krachzischbumm (03:55)
04. Be A Doer (03:39)
05. Not Human (03:56)
06. Let’s Rock (Video-Edit) (02:43)
07. Blow This Pain Out Of Me (03:43)
(English version below)
Not made for intellectual contemplation!
Jan Loamfield (alias Jan L.) is a remarkably productive person. Not only did he produce and mix alot of artists down the line, he’s also got time left for releasing his own albums. X-Fusion has since the debut released seven longplayers and more compilations, editions, remixes and EP:s than I can keep track of. Surprisingly he has managed to release more records with the side project Noisuf-X (8), so the question is which one is the main activity and which is the side project? Noisuf-X‘s last album “Invasion” was a sleeping pill rush job that I unfortunately forgot the week after I wrote about it. So is “Kick Some Bass” a better album? The answer is yes!
The album contains 20 heavy tracks ranging in tempo from the furiously fast “Be a Doer” to the pace of “Go Fuck Yourself” to unbearably slow in “Kick My Ass”. What really raises the bar on this one is that the sound is not as polished and clean as the last album “Invasion” that heavily flirted with the mainstream audience. Noisuf-X’ songs are not made for intellectual contemplation in the comfort of your home, they are made to go straight into the reptilian brain and make you dance in ecstasy on the smoky dance floor until early in the morning at the club and it is what the songs completely sovereign on. This album is a not a multifaceted story that grows with each listen. “Kick Some Bass” is quite straight forward and very good at it. What Jan L. failed at doing on “Invasion”, he has once again achieved on this album by a big margin and it’s a really good comeback if you ask me.
One aspect that I’d like to to raise is that Noisuf-X doesn’t do cohesive albums. Jan L. seems to release a record once he’s got a couple of dozen songs recorded and mixed and It doesn’t dusturb me at all when they’re in this high quality. “Kick Some Bass” is not a groundbreaking album that redraws the map for how heavy electronic music should sound like but it doesn’t matter to me – I really dig it anyway!
RecensionComments Off on Noisuf-X – “Kick Some Bass”
I år är det tio år sedan tysken Jan Lehmkämper introducerade sitt hårdslående och mycket dansanta sidoprojekt Noisuf-X vid sidan av huvudprojektet X-Fusion.
Noisuf-X var senast aktuell med “Invasion” som släpptes förra sommaren och sedan debuten med “Antipode” (2005) har sju album och en EP med sidoprojektet sett dagens ljus.
Det mer melodiska harsh-EBM/dark electro-projektet X-Fusion debuterade i sin tur med “Evillive” (2001) och gjorde den senaste inteckningen i diskografin med “What Remains is Black” (2013).
För att fira sitt tioårsjubileum så presenterar man nu den fullmatade dubbel-CD-samlingen “10 Years of Riot” som utöver ett urval av spår (och tidigare outgivna remixer) från projektets sju studioalbum även inkluderar en bonusdisc med demos och tidigare outgivna spår. (Lyssna på ett smakprov nedan).
Noisuf-X har genom åren blivit ett incitament på scenens hårdare dansgolv med hits som “Tinnitus”, “Hit Me Hard”, “My Time” och “Orgasm”.
Förra året presenterade Jan Lehmkämper även sitt nya EDM/TBM-projekt Stoppenberg med EP:n “Telekinesis” som släpptes via X-Beats.
01. Die Tam-Tams klopfen nicht mehr [Intro-Mix] (unreleased mix)
02. Happy Birthday
03. Jezebel [Exclusive Mix]
04. Tinnitus [Akustikusneurinom Version]
05. My Time [Hurry-Up-Mix]
06. Hit Me Hard [As Hard As You Can-Mix]
07. Orgasm
08. Toccata Del Terrore
09. Krach Bumm
10. Noise And Bouncing
11. Deutschland braucht Bewegung
12. Aggrophil
13. Wir Fuehlen Den Krach [Dangerous Mix] (unreleased mix)
14. Clubhit
15. Warning
16. Du Musst Tanzen [Wake Up Mix] (unreleased mix)
17. Scary Looking Thing
18. The Typical Fuck You Song [Wait-Mix] (unreleased mix)
19. Stille Ist Ein Privileg [Auf-Empfang-Mix] (unreleased mix)
CD 2
01. P-S-D [2015 Demo]
02. Play it Loud [2015 Demo]
03. Big Bang [2015 Demo]
04. Be A Doer [2015 Demo]
05. Warning [feat. Javi Ssagittar]
06. Hard Attack [2013 Unfinished Demo]
07. First Time Optimistic [Industry Mix]
08. Grufti Alarm [2012 Unfinished]
09. Flashback [2013 Unfinished]
10. Goahead [2010 Unreleased demo]
11. Go [2005 Unreleased]
12. Routineauftrag [2006 Unreleased]
13. Traumfänger [2005 Unreleased]
14. Vollmond [2005 Unreleased]
AktuelltComments Off on Noisuf-X firar tio år med fullmatad dubbel-CD
Demonproducenten Jan Loamfield (alias Jan.L), som även är känd från X-Fusion, släpper det sjätte albumet “Invasion” med sidoprojektet Noisuf-X.
Albumet levereras i en dubbel utgåva och innehåller 18 spår av dansant industrial, EBM och electro i varierande tempo. Jan L. har under de senare åren producerat bland andra C-lekktor och Hell:Sector och han genom åren remixat och producerat en lång rad artister, han kan verkligen sitt hantverk.
Låtarna innehåller betydligt mindre oväsen jämfört med tidigare släpp och trumljuden som används är en aning snällare. Jag får intrycket att Jan L. har velat göra en skiva för en bredare publik och inte bara för de fans som redan gillar X-Fusion och Noisuf-X. Tyvärr har det gjort att skivan är lite väl slätstruken, den saknar låtar som står ut ur mängden som t.ex. “Clubhit” på “Dead End District” (2011) eller “Hit Me Hard” på “Beauty of Destruction” (2007).
Ingen av de 18 låtarna är dåliga, absolut inte. Vi bjuds på en härligt mörk, tung och välproducerad ljudbild som väldigt få artister lyckas komma i närheten av, men ingen av låtarna står ut ur mängden utan drunknar tillsammans i en oformlig massa. På nästa album hoppas jag att Jan L. fokuserar på färre spår och att istället föra varje låt mer minnesvärd.
Tracklist
01. Let’s Get Started
02. The Typical Fuck You Song
03. Shit on Cyborgs
04. Egomaniac
05. Stille Ist Ein Privileg
06. Anything Else to Say
07. Mad As Hell
08. Prison for Your Mind
09. I Am Like God
10. Brenn Mit Mir
11. Hall of the Mountain King [Cover]
12. Android
13. Menschen 2.0
Bonus CD
01. Bloodshed
02. Tod Der Erde
03. Invasion
04. Unreal
05. Es Rauscht (Stoppenberg Mix)
(English version below)
Nothing new under the sun
Monsterproducer Jan Loamfield (aka Jan.L), who is most known from X-Fusion releases his sixth album “Invasion” with the side project Noisuf-X.
The album comes in a double edition and contains 18 tracks of danceable industrial, EBM and electro in varying tempo. Jan L. has in recent years produced acts like C-Lekktor and Hell: Sector and down the years he has remixed and produced a wide range of artists, and he really knows what he’s doing.
The songs contain much less noise compared to the previous release and the drum sounds used are a little kinder. I get the impression that Jan L.‘ve wanted to do an album to a wider audience and not just for the fans who already like X-Fusion and Noisuf-X. Unfortunately, the album comes out a bit too flat. It lacks the songs that stand out from the crowd, like the “Clubhit” from “Dead End District” (2011) or “Hit Me Hard” from “Beauty of Destruction” (2007).
None of the 18 songs are bad, absolutely not. We are treated to a deliciously dark, heavy and well produced sound that very few artists manage to come close to, but none of the songs stand out from the bunch and everything melts together in a shapeless mass. On the next album, I hope that Jan L. focuses on fewer songs tried to make every song becomes more memorable.
Format: (EP) CD-R, Digital Skivbolag: Battlefront Audio Releasedatum: 25 april 2014 Genre:Industrial, Aggrotech, Harsh EBM Bandmedlemmar: Christian Paulsen Land: Norge Recensent:Thomas Hulteberg
Arvtagare till Suicide Commando
Norska Hell:Sector, som är ett soloprojekt av Essence of Mind– och Ninth Circle-bekantingen Christian Paulsen presenterar debut EP:n “The Rise of the Apocalypse” med sex riktigt tunga och välproducerade låtar. Materialet sträcker sig från gitarrtyngd aggrotech i låtar som “God Saves” och “Nether Void” till tung EBM i “Hanover Skyline” och “Blood Groto”.
Hell:Sector är inte bäst i världen på att skriva originella melodier som sätter sig på hjärnan utan förlitar sig på välbeprövade formler som påminner en hel del om Suicide Commandos senare material. Framförallt sista låten “Chrome Existence” låter som om den kunde ha varit med på “Implements of Hell” från 2010. Inte för att det nödvändigtvis skulle vara någonting dåligt, “Implements of Hell” är ett fantastiskt album.
Det här är ännu ett släpp som har producerats av demonproducenten Jan Lehmkämper (alias Jan L.)från X-Fusion (och Noisuf-X) och till skillnad från C-Lekktor , som jag recenserat tidigare och klagade på sången, har han här lyckats väldigt bra med hela produktionen.
Jag ser fram emot nästa släpp med Hell:Sector eftersom “The Rise of the Apocalypse” är bra, jag hoppas bara att de vågar träda ur Suicide Commandos skugga och satsa på sitt eget sound.
Bästa spår:“Hanover Skyline” Sämsta spår:“Chrome Existence”
Den produktive låtskrivaren och producenten Jan Lehmkämper, som är mest känd för sitt huvudprojekt X-Fusion, är nu redo att presentera ett nytt album med sitt alter ego – sidoprojektet Noisuf-X.
“Invasion” blir det sjunde i ordningen och följer upp “Warning” som släpptes förra året. Det ordinarie albumet innehåller 13 spår och levereras även med en bonusdisc med ytterligare sex spår. (Lyssna på smakprov nedan).
Till skillnad från den mörka stämningsfyllda electron som ges via huvudprojektet (X-Fusion) så lägger istället Noisuf-X välriktad fokus mot de mörka dansgolven med sin fartfyllda och industriella mix av rhythmic noise, techno och harsh electro. Inget undantag gäller den här gången.
Den produktive Jan Lehmkämper släppte även “What Remains is Black” med huvudprojektet X-Fusion förra året och visar inga som helst tecken på att bromsa produktionstakten. Sedan debuten med “Evillive” 2001 så har tysken nu släppt totalt 16 album med de båda projekten och har utöver detta producerat, mixat och mastrat en lång rad andra artister.
01. Let’s Get Started 02. The Typical Fuck You Song 03. Shit on Cyborgs 04. Egomaniac 05. Stille Ist Ein Privileg 06. Anything Else to Say 07. Mad As Hell 08. Prison for Your Mind 09. I Am Like God 10. Brenn Mit Mir 11. Hall of the Mountain King [Cover] 12. Android 13. Menschen 2.0
Bonus CD
01. Bloodshed 02. Tod Der Erde 03. Invasion 04. Unreal 05. Es Rauscht (Stoppenberg Mix)
AktuelltComments Off on Noisuf-X invaderar dansgolven på nytt
Jan Lehmkämper (alias Jan L) är en tysk musikproducent och DJ som mest är känd för sina två electro-industrial-projekt X-Fusion och Noisuf-X. X-Fusion är det ursprungliga projektet och har gett ut ungefär dubbelt så många titlar som det senare. Med dryga dussinet album får X-Fusion ses som ett väl inarbetat varumärke inom harsh EBM och aggrotech.
Det nya albumet ”What Remains is Black” börjar med ett kortare instrumentalt intro-spår, ”Existence”. Det är mest stämningsfullt, inte mycket mer att orda om det. Då är titelspåret som följer betydligt mer intressant. Det har lite hitkänsla och en karaktäristisk ”gungig” bas, som verkar ha fått någon slags baklänges-reverb-effekt. Lite udda och oväntat, men gör samtidigt låten något odistinkt i taktfastheten.
Tempot dras upp betydligt i ”The Beast Inside” som känns som en typisk X-Fusion-låt ämnad för dansgolvet; smattrande bas, lite distade ljud, några technoida blipp-ljud och så den självklart hårddistade rösten som väser fram texten. Det fungerar utmärkt. Tveklöst kommer vi att få höra denna på mörkerklubbarna, men låten saknar något som gör att man minns den. Det finns ingen riktigt hook som fastnar. Detsamma kan gälla för ”I Am Your God” som möjligen känns lite snällare och går något långsammare.
”Waiting for Apocalypse” kan vara albumets bästa spår, i alla fall det som jag i första hand skulle spela på ett mörkt dansgolv, en klubbhit, helt enkelt. Det är högt tempo och Jan Lehmkämper eldar ur sig ordentligt med hetsande domedagsprofetior. Efter denna urladdning är det på sin plats med ett tvärt avbrytande mellanspel i form av icke-vokala ”Hexed”. Det är riktigt mäktigt med orkesterpukor och manskörer och här riktigt ekar det av Laibach och Parzival i något som närmast får gå under genrebetäckningen martial.
”Wicked but Blessed” får räknas som första singelspåret, åtminstone finns en officiell video till låten. Jan Lehmkämper verkar inte gilla religion. I videon låter han en präst överfalla en ensam kvinnlig joggare som denne släpar hem till sin rituella tortyrkammare för att våldta och korsfästa. Videon kan bara rekommenderas för verkliga entusiaster av skräck och blodiga splattereffekter (se nedan). Vad feminister ska tycka om detta törs jag inte spekulera i. Nåväl, tillbaka till låten. Naturligtvis är det ett av albumets bästa spår och en given klubbhit, men jag sätter ändå ”Waiting for Apocalypse” före denna. Kanske är det för att Jan Lehmkämpers bakgrund inom hard trance och acid house skiner igenom mer här. Jag retar mig till exempel på ett distat sync-ljud som han driver lite för långt. Det blir som en digital visselpipa som skär i öronen när aliasing-effekten blir alltför uppenbar. Troligen är jag överkänslig på det här området.
”Be Warned” går inledningsvis i halvtempo för att sedan stressa upp tempot i refrängerna. Ingen klubbhit således men skön att lyssna till. Sedan kommer ”Sneaky Lies” och ”Raise Your Voice”, två upptempolåtar som inte lyckas engagera. Det är lite av utfyllnad över dem. Men skivan är inte slut med dessa. Elfte spåret är en glad överraskning. ”Trockenblume” är lite för långsam för dansgolvet men likafullt ett av de bästa spåren på skivan. Det lägre tempot ger en viss tyngd och refrängen är kanske den starkaste på skivan. Avslutningsvis rundas albumet av med ”Quietus”, ett fyra minuter långt outro. Förutom några körljud är det helt instrumentalt. Inget att hänga i granen direkt, men det kan ändå sägas fylla en funktion.
På hela taget är ”What Remains is Black” ett tämligen bra album. X-Fusions fanskara lär inte bli besvikna, men de ska heller inte förvänta sig några större innovationer, konceptutvecklingen är begränsad. X-Fusion levererar och det här albumet bör hamna i det övre skiktet av de som givits ut hittills.
Bästa låtar: ”Waiting for Apocalypse”, ”Trockenblume”, ”Wicked but Blessed”, ”The Beast Inside” och ”Be Warned”.
Tracklist
01. Existence (01:33)
02. What Remains is Black (05:05)
03. The Beast Inside (03:59)
04. I Am Your God (04:39)
05. Waiting for Apocalypse (04:18)
06. Hexed (04:29)
07. Wicked But Blessed (04:36)
08. Be Warned (04:02)
09. Sneaky Lies (04:45)
10. Raise Your Voice (04:40)
11. Trockenblume (04:26)
12. Quietus (04:05)
RecensionComments Off on X-Fusion – “What Remains is Black”
X-Fusion presenterar den officiella musikvideon till “Wicked But Blessed”, det första smakprovet från det kommande albumet “What Remains is Black” som släpps den 24 maj via Scanner (Dark Dimensions Label Group). Enjoy!
VideoComments Off on X-Fusion – “Wicked But Blessed”
Efter det senaste albumet “Thorn in My Flesh” så var det länge osäkert om X-Fusion skulle släppa nytt material på ett tag, men efter mycket om och men så är det nya albumet nu äntligen på väg.
“What Remains is Black”, som den här gången avhandlar mörk magi och häxkonst, innehåller tolv spår av den mörka electro som ljudmästaren Jan Lehmkämper sedan tidigare har levererat över åtta fullängdare sedan 2001. (Se videon till “Wicked But Blessed” och lyssna på fler smakprov nedan!)
Utöver den ordinarie CD-utgåvan så levereras det nya albumet även i en deluxeutgåva (begränsad till 300 exemplar) som levereras med ett mer påkostat omslag.
Efter att ha släppt två promoalbum på egen hand – “Evillive” (2001) och “Blackout” (2002), så gjorde X-Fusion officiell albumdebut med “Dial D For Demons” under 2003.
Detta efter att Jan L (som även är känd för bland annat Noisuf-X) sker på för det tyska skivbolaget Dark Dimensions dotterlabel Scanner.
“Warning” är titeln påNoisuf-X’ nya album. Den nya fullängdaren blir den sjätte i ordningen från projektet signerat den mångfacetterade producenten Jan Lehmkämper, vars huvudprojekt X-Fusion kanske är det mest kända.
Det nya albumet följer upp “Dead End District” från 2011 och levererar tretton nya verk riktade mot de alternativa och mörka elektroniska dansgolven. Utöver de tolv nya dräparna, så innehåller det nya albumet även en ny version av hiten “Tinitus”.
Jan Lehmkämper debuterade med sidoprojektet Noisuf-X med “Antipode” som släpptes 2005 och har genom åren glatt alla electro-DJ’s med hits som bland annat just “Tinitus”, “Orgasm” och “Hit Me Hard”.
“Warning!” släpps den 1 februari via Dark Dimensions (ProNoize)
