Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Iris"

Iris – “Six”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, vinyl, digital, deluxe edition**
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 23 augusti 2019
Genre: Synthpop, synthrock
Bandmedlemmar: Reagan Jones, Andrew Sega
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloud

(English version below)

Uppdaterat sound adderar dynamik till starka kompositioner

Iris tog stora delar av scenen med storm när de släppte Radiant 2014 och nu är den amerikanska duon med Reagan Jones och Andrew Sega tillbaka med det som, precis som titeln antyder, blir bandets sjätte fullängdare i ordningen.

Six adderar stilfulla och diskreta gitarrer till duons eleganta och moderna elektroniska pop-formula i ett ljudlandskap där den kristallklara, luftiga och bomulls-mjuka bubblan av detaljer och breda reverb omger de starka melodierna. Iris hämtar influenser från både new wave och shoegaze och albumet är en naturlig vidareutveckling av deras koncept där kompositionerna, trots sin fullmatade densitet, aldrig upplevs grötiga eller svårlyssnade.

Retrodoftande synthar mixas med moderna detaljer och låtarna har genomgående substantiella och genomarbetade teman och budskap, något som albumets kanske starkaste trio “Silent”, “Speak Out” och “One Kind” verkligen visar prov på. Den sistnämnda levererar det viktiga budskapet att vi alla behöver dra vårt strå till stacken och ta oss ur det ibland till synes evighetslånga mörkret fyllt av hat som vår värld just nu befinner sig i och komma ihåg att vi faktiskt är en och samma sort som lever under samma sol.

Gitarrinslag inom elektronisk popmusik är ibland ett hett debattämne, som snabbt kan få rynkorna i pannan på alla bakåtsträvande synth-purister att bli än djupare än vanligt. Men i Iris fall så blir den debatten tämligen kortlivad om du frågar mig, då det uppdaterade soundet på Six verkligen tillför ytterligare dynamik till deras kompositioner. Den duktige sångaren Reagan Jones fortsätter att visa prov på god bredd i sina vokala insatser i allt ifrån den electro-rockiga och Gary Numan-vibrerande “Joy Kill” till den avslutande balladen “Out Of My Mind”, där hans inlevelsefulla och känslostarka stämma sällskapar med ett par vackra gitarrslingor.

Att Iris skulle kunna toppa det senaste mästerverket Radiant hade kanske varit för mycket begärt men jag har inte det minsta tvivel när det kommer till att framhålla Six som en av årets absoluta höjdpunkter i genren.

Tracklist

Bildresultat för iris six band pic

01. Third Strike (03:38)
02. Joy Kill (04:22)
03. Feeder (03:22)
04. Silent (03:52)
05. Speak Out (04:07)
06. Pure White Snow (04:40)
07. Sundowner (04:38)
08. Take The Pain (04:10)
09. One Kind (04:42)
10. Final Fate (03:27)
11. Out of my Mind (04:29)
12. Right Before My Eyes (04:08)**
13. Back to Life (03:05)**
14. I Wanna Be Adored (03:55)**
15. Take the Pain (Mesh remix) (05:11)**
16. Third Strike (Neuroticfish remix) (03:59)**
17. Take the Pain (Solar Fake remix) (04:40)**
18. Price I Have to Pay (03:16)**

(English version below)

Updated sound ads dynamics to great compositions

Iris really took big parts of the scene by storm when they released Radiant back in 2014 and the American duo with Reagan Jones and Andrew Sega are now back with, like the title implies, the band’s sixth album in order.

Six adds stylish and discreet guitars to the duo’s elegant and modern electronic pop formula in a soundscape where the crystal clear, airy and cotton soft bubble of details and wide reverbs surrounds their strong melodies. Iris draws influences from both new wave and shoegaze and the album comes off as a quite logical development of their concept where the compositions, despite their full density, never feels mushy or hard to listen to.

Retro-scented synths are mixed with more modern details and the songs comes with consistently substantial and elaborated themes and messages, something that the album’s perhaps strongest trio of tracks “Silent”, “Speak Out” and “One Kind” really puts on display. The latter delivers the important message that we all need to pull our straw to the stack to get away from the current often dark and evil state that our world is in, filled with hatred and remember that we’re all the same species that lives under the same sun.

Guitars in electronic pop music is sometimes a hot topic of debate that can quickly make the wrinkles in the forehead of the electro purists appear even deeper than usual. But in Iris‘ case, that debate gets pretty short-lived if you’re asking me, as the updated sound on Six really adds further dynamics to their compositions. The talented Reagan Jones continues to put a great width of qualities in his vocal efforts on display, from the electro-rock driven and Gary Numan-vibrating “Joy Kill” to the emotionally melancholic closing ballad “Out Of My Mind” where his empathetic and emotional voice is accompanied by a couple of beautiful guitar loops.

That Iris would top their latest masterpiece Radiant might have been too much to ask, but I don’t have the slightest hesitation when it comes to regarding Six as one of this year’s definite highlights of the genre.

Världspremiär: Unitary – “Woke”

Tags: , , , , , , , , , , ,


 

Vi är stolta över att kunne ge er världspremiären av musikvideon till titelspåret på Unitarys kommande EP “Woke”. Bakom Unitary finner vi Stockholmaren Johan Hansson, som tidigare även har släppt musik under monikers som We the North och Cyanide.

EP:n, som utöver remixer på titelspåret även innehåller remixer av SpektralizedXenturion PrimeIIOIOIOIIAcretongue och Rob Dust samt b-sidan “In the Age to Come” (med gästspel av Reagan Jones från Iris), släpps både digitalt och som en begränsad CD-maxi som kan förbokas här redan nu!

Unitary albumdebuterade med Second to None (2003), släppte Safe From Harm (2011) och var senast albumaktuella med Misantrophy (2012).

Reagan Jones (Iris) gästspelar på ny EP från Unitary

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


(Foto: Magnus Eklund)

Stockholmsbaserade Johan Hansson, som under de senaste två åren har släppt de två fullängdarna Dayblind (2016) och Unhealing (2017) under sin mer synthpop-fokuserade moniker We the North, återvänder nu med nytt material med det tidigare musikprojektet Unitary.

“Woke” är titeln på den kommande EP:n, som utöver remixer på titelspåret signerade kända namn som svenskbekantingarna i VanguardXenturion Prime, sydafrikanska Acretongue och IIOIOIOII, även inkluderar ett gästspel av Reagan Jones från Iris på b-sidan “In The Age To Come” som kommer i två remixer av norska Spektralized och den ökände remixmakaren och producenten Rob Dust. (Lyssna på delar av EP:n nedan).

Unitary albumdebuterade med Second to None (2003) och har även släppt Safe From Harm (2011) Misanthropy (2012).

EP:n släpps både digitalt och i en begränsad utgåva på CD som kan förbokas här redan nu!

Håll utkik efter den kommande musikvideon som vi har fått äran att premiärvisa inom kort!

Woke släpps den 11 maj via Audioglobe.

Tracklist

01. Woke
02. In The Age To Come feat. Reagan Jones (Spektralized remix)
03. Woke (Xenturion Prime remix)
04. Woke (Acretongue remix)
05. Woke (Vanguard remix)
06. Woke (IIOIOIOII remix)
07. In The Age To Come feat. Reagan Jones (Rob Dust Endemix)

Iris – “Radiant”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital**, Box**, Box**
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 24 oktober 2014
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Reagan Jones, Andrew Sega
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloud

(English version below)

Storslagen, elegant och vacker

Efter en första aptitretande tvåspårssingel (som delades med tyska Seabound och släpptes under bandets gemensamma turné förra året) så är nu Amerikanska Iris tillbaka med bandets sjätte fullängdare “Radiant”.

Drygt fyra år har passerat sedan man gjorde den senaste inteckningen i diskografin med den något lågmälda “Blacklight” som släpptes under Infacted Recordings-flagg 2010 och den Texas/New York-baserade duon, med Andrew Sega och Reagan Jones, har genomgått mycket sedan man debuterade med “Disconnect” för femton år sedan.

Även om soundet har förändrats en hel del sedan man slog igenom med hiten “Annie, Would I Lie to You” (under bandnamnet Forgiving Iris 1995) och skapade kaos på de alternativa dansgolven med clubversioner av “Sorrow Expert” och “You’re the Answer” i början av millenniet så är det lika mycket som består: Reagan Jones kraftfulla, klagande och välljudande stämma är lika unik nu som då och melodierna och arrangemangen liksom låttexterna är fortfarande lika originella.

Intensiteten och drivet som jag saknade mycket av på “Blacklight” infinner sig nästan omgående på “Radiant”. Den lyckas vara kraftfull och storslagen men på samma gång elegant, spröd och på sina ställen blödande vacker. Ljudbilden, alltsom oftast tjock och välmatad, där harmonier och melodier tillsammans med kraftfulla reverb och filter bygger upp storslagen elektronisk pop. Synthpop för de stora arenorna som Iris borde förtjäna vid det här laget.

Vackra midtempoballader som “Wayseer”“Sound Becomes Waves” och den avslutande “Life in a Forest” får mig att rysa av välbehag. Och när dessa sedan möter sina motpoler i slagkraftiga hits som “Phenom”“Clear” och “Cries of Insanity” och något mörkare nummer i stil med “Don’t Cry” så är det perfekta ett faktum.

Iris har inte låtit så här bra på mycket länge.

Obs! Utöver den ordinarie 11-spårs utgåvan och två begränsade boxutgåvor (där den ena utöver en extra CD-EP även inkluderar albumet på vinyl) så levereras “Radiant” även i en 16-spårs (digital) deluxeutgåva som utöver ett tre remixer även inkluderar de två exklusiva låtarna “Sing, Dark Choir” och “Inside We All are One”.

10/10 KLASSIKER!

 Tracklist

iris

01. Another Way (03:09)
02. Phenom (04:05)
03. Wayseer (04:13)
04. In The Clear (03:46)
05. Sound Becomes Waves (07:09)
06. Don’t Cry (04:29)
07. Infinite Yonder (04:13)
08. Cries Of Insanity (03:44)
09. Rewired (03:21)
10. Sight Unseen (03:18)
11. Life In A Forest (03:37)
12. Phenom (Club Mix) (06:08) **
13. Phenom (Celestial Mix) (06:14) **
14. Wayseer (Extended) (05:45) **
15. Sing, Dark Choir (03:44) **
16. Inside We All Are One (05:09) **

 

(English version below)

Magnificent, elegant and beautiful

After a first appetizing two track-single (which was shared with German Seabound and released during the bands joint tour last year) Americans Iris are now back with the band’s sixth full-length album “Radiant”.

More than four years have passed since the last discography check-in was made with the somewhat low-key “Blacklight” which was released under Infacted Recordings-flag in 2010 and the now Texas/New York-based duo with Andrew Sega and Reagan Jones, has gone through a lot since they debuted with “Disconnect” fifteen years ago.

Although the sound has changed a lot since the breakthrough with the hit “Annie, Would I Lie to You” (as Forgiving Iris 1995) and when they created chaos on the alternative dance floors with alternative club-versions of “Sorrow Expert” and “You’re the Answer” in the beginning of the millenium it still comprises the same: Reagan Jones powerful, plaintive and melodious voice is as unique now as then, and the melodies and arrangements as well as the lyrics are still as original.

The intensity and drive I was somewhat missing a lot on “Blacklight” arises almost immediately on “Radiant”. It manages to be powerful and magnificent, but at the same time elegant, crisp and in places bleeding beautiful. The soundstage, most of the times thick and well fed, where the harmonies and melodies with powerful reverbs and filters builds grandiose electronic pop. Synthpop for the large arenas were Iris belongs by now.

Beautiful mid-tempo ballads like “Wayseer”, “Sound Becomes Waves” and the concluding “Life in a Forest” makes me shiver with pleasure. And then when they meet their opposites in impactful hits like “Phenom”, “Clear” and “Cries of Insanity” and the slightly darker numbers like “Don’t Cry”, the perfect is a fact.

Iris has not sounded this good in a very long time.

 

Seabound och Iris delar singel

Tags: , , , , , , , , ,


Seabound, den tyska synth/futurepopduon med Frank M. Spinath och Martin Vorbrodt, som efter åtta års tystnad återvände med det nya albumet “Speak in Storms” tidigt i våras slår nu sina påsar ihop med Amerikanska synthpopparna i Iris på det gemensamma singelsläppet “Radiant Turbulence”.

EP:n – som levererades exklusivt på bandets gemensamma turné tidigare – inkluderar två omarbetade Seabound-demos från 1996, en Architect-remix på “A Grown Man”, en remix av Iris-spåret “Phenom” samt det splitternya smakprovet “Cries of Insanity”.

Den sistnämnda är hämtad från det kommande Iris-albumet “Radiant” som vi rapporterat tidigare är planerat för släpp senare i år. Den Texas-baserade synthpopakten med Andrew Sega i spetsen var senast albumaktuella med “Blacklight” som släpptes 2010.

“Radiant Turbulence” släpps den 9 september via Dependent Records.

Tracklist

01. Seabound – “Molly” (re-recording from 1996 demo)
02. Seabound – “Science” (re-recording from 1996 demo)
03. Seabound – “A Grown Man (Architect remix)”
04. Iris – “Phenom (Elevated Mix)”
05. Iris – “Cries of Insanity”

Recension: Seabound - "Speak in Storms"iris

Click Click, Chrysalide och Iris näst från Dependent

Tags: , , , , , , , , , ,


Efter några månaders tystnad så är nu tyska Dependent Records redo att påannonsera tre efterlängtade större albumsläpp.

Först ut är de brittiska EBM-pionjärerna Click Click som återvänder med nya albumet “Those Nervous Surgeons”, vars titel också är arbetsnamnet som de två bröderna hade på musikprojektet innan man valde monikern Click Click.

Den begränsade specialutgåvan inkluderar även frontmannen Adrian Smiths nu färdigskrivna novell “The Eradication of Hate”.

Denna kretsar kring de olika dystopiska teman som det nya albumet har baserats kring och tar upp skenande censur i en framväxande engelsk övervakningsstat.

click_click

“We have come full circle” säger Derek Smith om det nya albumet vars ljudbild enligt pressreleasen utlovas vara ordentligt retrodoftande med bandets stilbildande mörka atmosfär.

“Those Nervous Surgons” släpps den 6 juni.

Näst på tur är den franska cyber/metal/industrial-trion Chrysalide som senast var aktuella med “Don’t Be Scared, It’s About Life” för snart fyra år sedan (2010) och som när detta begav sig förmedlande att “Om världen är elak, så måste vi vara elaka också!”.

chrysalide

Den kommande “Personal Revolution” arbetar vidare på temat kring det faktum att att mänskligheten i fortsatt vansinne verkar ge allt för att vilja förvärra sin livssituation.

Bandet är kända för att hämta influenser och inslag från en lång rad olika stilar och det nya albumet är inget undantag! IDM, noise, industrial och rock i mörk klubbanpassad blandning. Mer detaljer kring releasedatum kommer inom kort.

iris

Sist ut är Iris, den amerikanska synthpopduon med sångaren Reagan Jones och låtskrivargeniet Andrew Sega och följer upp “Blacklight” från 2010.

Duon har nyligen gjort Seabound sällskap på deras turné och är nu redo att presentera det nya albumet “Radiant” efter att ha skrivit på för Dependent Records.

Vi ämnar givetvis återkomma i dessa tre ärenden när ytterligare detaljer är klara!

Liverapport: Electronic Winter 2013, Göteborg

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: The Mobile Homes, Dead Eyes Open, Lustans Lakejer, Sista Mannen På Jorden, Iris, Emmon, Robert Enforsen
Datum: lördag 12 januari 2013
Scen: Brewhouse, Göteborg
Rapport & Foto: Jens Atterstrand

OBS! Ett litet urval av de totalt 52 (!) bilderna från kvällen ligger under liverapporten. Resterande 45 (!) bilder finns här!

Depeche Mode Party Göteborg i samarbete med PK Musik gjorde tillsammans slag i saken och introducerade tvådagarsfestivalen Electronic Summer under det förra året. Med ett genomgående Depeche Mode-tema så presenterade man under två kvällar både svenska och internationella inslag på scenen. Efter succén med Electronic Summer så var det givet att festivalen även skulle ges i en vinterversion. Temat den här gången hade fokus på svensk synth och synthhistoria – med inslag från både klassisk media på området (bl.a. Release Music Magazine), skivbolag samt mycket annat.

The Mobile Homes var först ut på scenen inför en, trots den tidiga starttiden, imponerande stor publik. Hurvida det var gratisbuffén festivalen bjöd sina gäster på eller de svenska synthpoplegenderna som lockat så mycket folk såpass tidigt på kvällen låter jag vara osagt, men herrarna i The Mobile Homes såg verkligen ut att trivas på scenen bättre än på mycket länge! Och detta trots en inte helt perfekt insats med en del småmissar.

Bandet har aldrig varit några duracellkaniner på scenen, det mesta lunkar på i sitt sedvanliga tempo, men sångaren Hans Erkendal såg i alla fall ut att trivas. Hela bandet hade dessutom, till synthpublikens stora förtjusning, bytt ut sina färgglada och neutrala kläder mot sina klassiska bombarjackor och kängor kvällen till ära. Liksom tidigare medverkade producenten och den nyrekryterade bandmedlemmen Sami Sirviö, som till vardags är gitarrist i Kent, på scenen.

Efter detta följde Dead Eyes Open på den lilla scenen. Jag har inte sett bandet live sedan mitten av nittiotalet vilket gjorde det svårt att sätta några egentliga förväntningar på spelningen. Tyvärr är ljudet (liksom i somras) inte det bästa på den lilla scenen men Dead Eyes Open gjorde trots detta en godkänt insats. Om möjligt tyckte jag mig ana en hel del effekter på sången vilket kanske inte gör bandets starka låtmaterial till sin bästa rätt, men förhoppningen är väl att det blir bättre när bandet blivit varmare i kläderna igen. Nytt material är ju dessutom enligt uppgift på gång senare i år.

Lustans Lakejer klev sedan upp på den stora scenen. Johan Kinde med band låter fortsatt väldigt bra och även om jag sett dem ett antal gånger de sista åren så tröttnar jag aldrig på att se dem live! Det senaste albumet är väldigt starkt och uppblandat med bandets klassiker och en och annat kort ordvits av herr Kinde så levererar de en snudd på helt perfekt spelning igen!

Sista Mannen på Jorden följde sedan. Ingen favorit för mig personligen, då jag tycker bättre om Eddie Bengtssons huvudprojekt Page, men Eddies glädje på scenen smittar verkligen av sig och bandet har ju faktiskt skrivit en hel del bra låtar genom åren. Alla framfördes med bravur den här kvällen inför en väldigt positiv och tät publikmassa framför den lilla scenen.

Amerikanska Iris med en hörlursbeklädd Andrew Sega gjorde sedan entré på den stora scenen. Iris har genom åren gett oss ett antal fantastiska låtar, men tyvärr dominerades kvällens set av nyare material, som genomgående har ett mer akustiskt och gitarrkryddat sound än det gamla som jag gillar allra bäst. Personliga favoriter, som “Wait Move On” och “Sorrow Expert” levererades tämligen sent och soundet gjorde mig en smula besviken.

Emmon på den lilla scenen strax därpå var en av kvällens stora behållningar. Utvecklingskurvan för Emmon på scenen är minst sagt imponerande. Det låter bättre och bättre live, scenspråket och Emmas härliga energi ger mersmak varje gång nuförtiden och jag ser verkligen fram emot nytt material som enligt rykten nu är på väg.

Sedan var det dags för avslutningen – och vilken avslutning sedan! Den forne Elegant Machinery- och Hype-sångren Robert Enforsen har nog aldrig låtit bättre. I alla fall inte vad jag kan minnas. Träffsäkert, tonsäkert, energiskt och med en fantastisk spelglädje river han av en samling av Elegant Machinery och Hype-hits, i många fall dessutom i nyarrangerade versioner gentemot originalen. Tack Robert, jag blev tårögd! Ge oss en soloplatta nu!

Elektroskull vill givetvis också leverera ett stort tack till arrangörerna för en helt fantastisk kväll på Brewhouse. Hoppas vi ses snart igen!

Stromkern visar livstecken via dödsbrev

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Det har väldigt tyst den amerikanska experimentella electro/industrial-kvintetten Stromkern de senaste åren. Ett par av medlemmarna har varit upptagna med skivsläpp med egna projekt samt remix- och produktionsarbete med andra artister.

Men nu återvänder bandet med nytt material igen. Låten “Ruin(ed)”, som ett bra tag varit en del av bandets liveshower, inkluderades på Dependent Records senaste upplaga av samlingsserien “Dependence”, som släpptes förra året.

Denna, samt ytterligare fyra nyskrivna låtar inkluderas nu på den nya femspårs-EP’n “Dead Letters” som landar tidigt i vår.

Numera Chicagobaserade Stromkern bildades i Madison, Wisconsin redan 1994 och består av frontmannen James “Ned” KirbyMatt Berger, Kelly Shaffer, Dan Clark och Andrew Sega, där den sistnämda även är känd från synthpoptrion Iris (tillsammans med Reagan Jones och Brian Pearson). Musiken innehåller influenser från en rad elektroniska genrer, där grunden vilar fast på industriella element.

Bandet har släppt en fyra album sedan debuten med “Dämmerung Im Traum” från 1999, senast “Live It Up” som släpptes för snart åtta år sedan (2004) och följdes upp med EP’n “Reminders” och singelsläppet “Hindsight” under 2006.

“Dead Letters” släpps den 13 mars via Bella Mafia Quackafella Records respektive WTII Records.

Tracklist

  1. Intuit
  2. Ruin(ed)
  3. Sub-Librarian
  4. Symbols
  5. Catastrophe

Intuition – “Berlin Sky”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, Digital
Skivbolag: A Different Drum
Releasedatum: 26 maj 2011

Genre: Synthpop

7/10

En melodiös kraftturné med både träffar och missar

Det amerikanska synthpopprojektet Intuition kommer förmodligen erhålla veteranstatus om man fortsätter så här. “Berlin Sky” är deras tredje album och min första bekantskap med duon, som består av Garrett Miles och Ken Porter.

Den här plattan är såpass bra att jag planerar att inhandla de två första albumen i julklapp till mig själv (eller nåt sånt). Redan från första spåret är det tydligt att de två gentlemännen har en oblyg framtoning och är innehar konsten att skriva synthpoplåtar som sätter sig – och jag menar verkligen sätter sig! Både titelspåret och näst sista spåret – “See Right Through Me”, har redan gått på repeat i huvudet under några månaders tid vid det här laget. Albumet fortsätter bara att växa och det verkar som om herrarna Miles och Porter inte kan göra någonting fel, mer om detta längre fram.

När det kommer till att lämna bestående intryck, så verkar Intuition vara kraftigt underskattade och mycket mindre kända än de borde vara. Bandet har drygt 500 fans på sin Facebooksida och verkar inte vara speciellt kända utanför USAs gränser. Det bör ändras på och“Berlin Sky” kan mycket väl bli albumet som ger förändringen i det avseendet.

“Berlin Sky” landar nästan sex år efter bandets senaste album – som med en smula ironi fick titeln “Overworked and Underplayed” (2006) och i sin tur åtta år efter bandet gjorde sin debut med Further” under 2003.

Intuition påminner mig på flera sätt om landsmännen Iris – ett av mina favoritband när det kommer till synthpop. Precis som Iris-duon Reagan Jones och Matt Morris så kan Intuition konsten att producera synthpop som täcker en bred kanvas, både vad när det kommer till låttexter och musik. Jones (Iris) och Miles (Intuition) har liknande sångröster, vilka är så övertygande att man förmodligen skulle kunna läsa delar av en telefonkatalog till musiken och ändå få det att låta riktigt fantastiskt. Som lyssnare erhåller man smart och utsökt producerad synthpop kryddade med mindre gitarrinslag. Tänk “Wrath” (av Iris) och ni får ett hum om det hela. (fortsättning nedan)

“Alone” – albumets inledande spår tar lite tid på sig att sparka igång, men när man når fram till refrängen så är det en solklar vinnare. Titelspåret “Berlin Sky” är också en av mina favoriter. Dess sequencer-drivna 4/4-produktion, en berättelse om förlorad kärlek utsmyckad med ett melodiskt arrangemang i samma anda som Psyche gör låten till trevlig lyssning, oavsett om man befinner sig på en synthklubb i Florida eller avnjuter den hemma vid stereoanläggningen.

Från denna punkt och framåt så verkar albumet dock tappa gnistan stundtals. “Last Night” känns för sötsliskig och lämnar en känslomässigt opåverkad och “Time of Your Life” bygger upp lager på lager av ljud för att till slut falla platt. “My Darkest Hour” i sin tur är lite för melodramatisk för sitt eget bästa. “Enemy of Fear” och “All That We’ve Made” är dock två vinnare, där den förstnämda använder sig av synthbasar i förgrunden medan den senare verkligen är ett stämningsfyllt anthem. Efter detta följer min personliga favorit – “See Right Through Me” med sin underbara reverb-behandlade leadsynthslinga, obevekliga rytmer och några riktigt välskriva textrader. Det är också det spår på skivan med det mest klassiska soundet, vilket nog är anledningen till att jag gillar det så mycket som jag gör. Fans av äldre synthpop som Devo eller Psyche kanske inte känner sig hemma de tekniska trick som Intuition använder sig utav, jag hade själv lite problem att vänja mig vid sättet som autotune används i den första versen av “See Right Through Me” och det existerar några få partier där gitarrerna tar överhanden. Det bör också nämnas att albumet är ganska ogenerad pop, vilket en stor del av den nutida synthpopen inte är. Ta exempelvis “Don’t Cry”, som ju inte är synthpop av de episka proportionerna och på något sätt gör den till tidernas avslutningslåt. Låt inte detta avskräcka, dock.

Är “Berlin Sky” det nästa stora genombrottet i genren? Experimenterar bandet med en nyskapande och spännande ljudbild? Nej och varje nytt album behöver inte heller göra det, speciellt inte när det har fungerat bra tidigare. Intuition kan sin sak och gör det onekligen väldigt bra.

// Sebastian Kivi, Elektroskull – Synthportalen (fritt översatt av: Jens Atterstrand)

Tracklist

  1. Alone
  2. Berlin Sky
  3. All That We’ve Made
  4. My Darkest Hour
  5. Truth
  6. Last Night
  7. Time of Your Life
  8. Enemy of Fear
  9. See Right Through Me
  10. Don’t Cry

De/Vision presenterar “Popgefahr – The Mix”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Precis som vi rapporterat tidigare så släpper De/Vision ett remixalbum baserat på den tyska synthpopduons senaste studioalbum “Popgefahr” under hösten. Låtordningen på remixalbumet blir identisk med originalalbumet och “Popgefahr – The Mix” kommer levereras i en dubbel-CD som i sin tur släpps i två olika utgåvor – en för USA och en tysk (för Europa).

Bland de kändare namnen finner man remxier signerade bland andra Iris, Solitary Experiments, Mesh, Kant KinoTenek, Slave Republic och Intuition.

De/Vision bildades i Berlin redan 1988 av en kvartett bestående av frontmannen och sångaren Steffen Keth uppbackad av Thomas Adam, Stefan Blender och Markus Ganssert.

De två sistnämda har dock lämnat bandet (Stefan Blender redan 1991 och Markus Ganssert under år 2000). Bandet har sedan den officiella debuten med “World Without End”, som släpptes via Hamburg-baserade Strange Ways Records under 1994 släppt dryga dussinet album samt flertalet remix och livealbum.

“Popgefahr – The Mix” släpps den 30 september via bandets egna skivbolag Popgefahr Records.

Tracklist (USA-utgåvan)

CD1

  1. mAndroids (Intuition’s Automatischer Mix)
  2. Rage (Mesh – Tantrum Mix)
  3. What’s Love All About (Raytracer Mix)
  4. Time To Be Alive (Iris Mix)
  5. Plastic Heart (SideChain Moog Mix)
  6. Be A Light To Yourself (Abysmal Mix)
  7. Ready To Die (Hearhere Mix)
  8. Flash Of Life (Blackscatter Remix by Solitary Experiments)
  9. Twisted Story (Rob Dust Remix)
  10. Until The End Of Time (Renegade Of Noise Stomp RMX)

CD2

  1. mAndroids (Nydhog Remix)
  2. Rage (Naweed Mix)
  3. What’s Love All About (Kant Kino Remix)
  4. Time To Be Alive (BLITZMASCHINE pre-build mix)
  5. Plastic Heart (Neuroplastic Mix by Cold In May)
  6. Be A Light To Yourself (Subsonique-Flashlight Remix)
  7. Ready To Die (Remix by ROTOSKOP)
  8. Flash Of Life (Intuition’s Perfect Life Remix)
  9. Twisted Story (Tkach Rogue Mix)
  10. Until The End Of Time (Rmx by Technomancer)

Tracklist (Tyska utgåvan)

CD1

  1. mAndroids (Logic Virgin Remix)
  2. Rage (Mesh – Tantrum Mix)
  3. What’s Love All About (Unpleasantsurprise Mix)
  4. Time To Be Alive (Decay Inc. Remix)
  5. Plastic Heart (Renegade Of Noise Floor RMX)
  6. Be A Light To Yourself (Iris Mix)
  7. Ready To Die (Strong Force Remix)
  8. Flash Of Life (Intuition’s Perfect Life Remix)
  9. Twisted Story (Rob Dust Remix)
  10. Until The End Of Time (Remix by Rotoskop)

CD2

  1. mAndroids (David Nemec Remix)
  2. Rage (elEktrOartEfakt Mix by Telekommander)
  3. What’s Love All About (Tenek Remix)
  4. Time To Be Alive (e-gens Remix)
  5. Plastic Heart (Slave Republic Remix)
  6. Be A Light To Yourself (360° Precious Mix)
  7. Ready To Die (Hearhere Mix)
  8. Flash Of Life (Melanchoholic Mix)
  9. Twisted Story (Tkach Rogue Mix)
  10. Until The End Of Time (Until the end of mAndroids Com.pulsion Remix)