Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Irina Rojas"

Rein – “Rein”

Tags: , , , , , ,


Format: (EP) Digital
Skivbolag: Playground Music
Releasedatum: 10 mars 2016
Genre: EBM
Bandmedlemmar: Joanna Reinikainen, (Irina Rojas)
Land: Sverige
Recensent: Nicko Smith

 

FacebookLast.fmSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudYoutubekollapslogga

(English version below)

Ännu en ros har slagit ut under vår himmel

2016 kunde knappast ha börjat bättre än när Joanna Reinikainen och hennes Rein går loss i den självbetitlade debuten. Det är hårt, kompromisslöst och pang på rödbetan med Nitzer Ebb-vibbar som ekar ut i det sterila maskinlandskapet och direkt ger mersmak.

Mitt synthjärta bultar i takt med den inledande “There is No Authority But Yourself” som öppnar upp den här femspårs-EP:n med sina smattrande basgångar i finaste EBM-manér. Det är precis det här synthscenen behöver mer av: Nya unga förmågor som för arvet vidare och Rein gör det med bravur. Här finns attityd och kraft som räcker till för att få gemene synthfantast att vrida upp sin stereoanläggning till max, så att synthluggen flyger upp i ett flax. De efterföljande “Concrete Jungle” och “Can’t Handle Me” är mer tyngd än hög BMP och funkar minst lika bra som öppningsspåret. Tunggung med varierande sång och perfekta dansgolvspärlor.

Jag tar mig en liten funderare och visst är det så att man lyfter på ögonbrynet när den minoritet som Rein tillhör inom synthgenren, som till stor del domineras av män från 40 och uppåt, kliver in på scenen med attityd som räcker upp till riksgränsen mixat med girl-power på rikigt. Med andra ord så kan man inte göra så mycket mer än att buga och bocka när en ny talang spänner sina musikaliska muskler och ger en snyting åt all halvhjärtad elektronisk musik som just nu klättrar på hitlistorna. Här är det inga halvmesyrer, utan hård EBM på rikigt för hela slanten.

“Born to Die” är nog avslutningsvis min favorit på skivan. Här går det undan och bjuds upp till hårdsynthdans. Det är brilliant i sin råa ljudbild och Rein visar att synthscenen kan vara minst lika vital och levande 2015 som 1985.

Ännu en ros har slagit ut under vår himmel och nytt friskt blod i genren välkomnas öppenhjärtligt å Elektroskulls vägnar.

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

rein

01. There is No Authority But Yourself (02:40)
02. Concrete Jungle (03:26)
03. Can’t Handle Me (02:46)
04. Rebel Girls (02:56)
05. Born to Die (02:40)

 

(English version below)

Another rose has been knocked out beneath our heaven

2016 could hardly have started better than Joanna Reinikainen and Rein getting off on the self-titled debut. It is hard, uncompromising and straight forward EBM with vibes of Nitzer Ebb echoing out into the sterile landscape of machines that immediately makes you want more.

My electrohead-heart is pounding in line with the initial “There Is No Authority But Yourself” which opens this five track EP with its rattling basslines in the finest style of EBM. It is exactly this that this scene needs more of: New young talents that takes on the legacy and Rein does it with panache. Here’s attitude and girlpower enough to get ordinary enthusiasts of the genre to turn up their stereosystems to the max, so that their hairbangs flies up in a flutter. The subsequent two tracks “Concrete Jungle” and “Can’t Handle Me” is more about weight than high BMP and works just as well as the opening track. Heavy rhythms with varied vocals makes them perfect gems for the dance floors.

After taking som time to think about it it surely hits you when the minority that Rein belong to in this scene, largely dominated by men from 40 and up, steps onto the stage with the attitude that lasts up to the border, mixed with real girl-powerrikigt. In other words, you can not do much more than to bow when a new talent flexes its musical muscles and provides something else than the half-hearted electronic music that is currently climbing the charts. This is no half-measure but hard EBM all the way.

To sum it all up “Born to Die” is my favorite on the disc. It really goes all-in and invites to hard dancing. Its rawness is brilliant and Rein shows that this scene can be just as vital and alive in 2015 as it was in 1985.

Another rose has been knocked out beneath our heaven and new fresh blood in the genre is welcomed with open heart on the bahalf of Elektroskull.