Format: (EP) Digital
Skivbolag: Fools Parade Production
Releasedatum: 30 januari 2016
Genre: Synthpop, electropop
Bandmedlemmar: Andreas Ohlsson, Jane Jarl, Fredrik Frostengren
Land: Sverige
Recensent: Stefan Last

(English version below)

Elegant synthpop som ger mersmak

Malmöbaserade trion Obsession Of Time bildades redan 1988 och har nu återförenats efter ett uppehåll på 26 år. Nysläppta EPn ”Time For Reflection” är en debut som låtit vänta på sig.

EPn inleds med låten ”The Seeker” och man inser snabbt att vi har att göra med klassisk, svensk synthpop som delar DNA med band som Mr Jones Machine, Daily Planet och EnCounter. Genren har ju ett välförtjänt gott rykte både här i Sverige och internationellt, och när EPn fortsätter i samma anda vill man bara fortsätta lyssna.

Det faktum att vi bjuds på både manlig och kvinnlig sång bidrar till dynamiken och ger ytterligare variation i ljudbilden. Som en med förkärlek till kvinnlig sång vill jag ge ett extra plus till Jane Jarl vars röst har en karaktär och pondus som ger extra krydda till den övergripande musikupplevelsen.

På det hela taget är ”Time For Reflection” en EP som ger mersmak, och den växer efter upprepade lyssningar. Bandmedlemmarna Andreas, Jane och Fredrik har här lagt en stabil grund för Obsession Of Time att bygga vidare på. Mina personliga favoriter ”The Seeker” och ”Inner Voice” bådar gott inför framtiden. Törs vi hoppas på ett album snart? Jag håller tummarna…

Tracklist

01. The Seeker (04:16)
02. Obsession (04:16)
03. Life In Lights (04:21)
04. Fusion (04:31)
05. Inner Voice (04:32)

(English version below)

Elegant synthpop that leaves you wanting more

The Malmö-based trio Obsession Of Time were formed already back in 1988 and has now reunited after a 26 year hiatus. The recently released ”Time For Reflection” EP is a debut that’s been a long time coming.

The EP opens with ”The Seeker” and you quickly realise that we’re dealing with classic, Swedish synthpop that shares DNA with bands like Mr Jones Machine, Daily Planet and EnCounter. This genre has a well-earned reputation both in Sweden and internationally, and as the EP continues in the same vein you just want to keep on listening.

The fact that we’re treated to both male and female vocals enhances the dynamics and adds variation to the sound. As someone with a soft spot for female vocals I’d like to give an extra mention to Jane Jarl who’s voice has a character and confidence that really adds to the overall experience.

As a whole ”Time For Reflection” is an EP that leaves you wanting more, and it grows after repeated listenings. Band members Andreas, Jane and Fredrik have laid a solid foundation for Obsession Of Time to build on. My personal favourites ”The Seeker” and ”Inner Voice” bode well for the future. Dare we hope for an album soon? Keeping my fingers crossed…

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Glory & Honour Records
Releasedatum: 2 juni 2014
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: John Brown, Derek McDonald, Ian Ferguson
Land: Skottland
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Mörk synthpop med attityd

Analog Angel, som bildades redan i början av nittiotalet för att sedan gå skilda vägar några år senare, återförenades 2008. Året därpå gjorde man comeback med “Dischord” som 2011 följdes upp med “The Thin Line (Between Love and Hate)”. Förra året släppte man “Pride” och nu är den här brittiska trion, som som vi återfinner i Skottska Glasgow, och vars musik kanske skulle kunna beskrivas som en mix av The Human League, Mechanical Cabaret och Mesh på ecstasy (på ett bra sätt) tillbaka igen.

Det nya albumet “Trinity” avhandlar tio spår där den dominerande ingrediensen stavas mörk, lite småskitig och på flera ställen väldigt medryckande, melodiös och refrängstark synthpop med en attityd som balanserar åt det electro-punkiga hållet.

Utöver de riviga upptempohitsen, med spår som exempelvis de inledande “Lose Control” och “Drive” samt den andra halvans “Anthems” och “The Chase” så har man också placerat in ett par väldigt smakfullt arrangerade midtempospår som “Inner Voice” och “No Goodbyes” och utöver detta även kryddat upp det hela med det skruvade instrumental-experimentet med den tokroliga titeln “Vince Clarke Stole Ralf Hutter’s Hamster”. Sångaren John Brown håller en relativt jämn nivå genom hela albumet och får på några ställen också trivsamt sällskap av den gästspelande sångerskan Tracy J. Cox.

Jag gillar Analog Angel och “Trinity” tilltalar mig. Framförallt för att det sticker ut ganska bra i det stora myller av synth- och electropop som levereras just nu. Albumet är ett väldigt bra exempel på att grytan inte behöver överkryddas och putsas in i minsta detalj om man bara har bra råvaror (i det här fallet låtar) i botten av kastrullen.

Jag avnjuter gärna Analog Angels ihopkok och en portion “Trinity” passar in såväl på dansgolvet som i hörlurarna.

Tracklist

01. Lose Control (04:54)
02. Drive (04:58)
03. Shout (04:50)
04. Inner Voice (03:43)
05. Anthems (04:21)
06. No Goodbyes (03:17)
07. Vince Clarke Stole Ralf Hutter’s Hamster (04:22)
08. The Chase (02:55)
09. Round Again (04:43)
10. The Last Time (04:30)

Dark synth pop with an attitude

Analog Angel, which was established back in the early nineties and then went their separate ways a few years later, reunited in 2008. The following year they made their comeback with “Dischord” which in 2011 was followed up with “The Thin Line (Between Love and Hate)”. Last year they released “Pride” and now this brittish trio, who are located in Scottish Glasgow, and whose music might be described as a mix of The Human League, Mechanical Cabaret and Mesh on ecstasy (in a good way!) are back again.

The new album “Trinity” deals with ten tracks where the major ingredients are dark, dirty and on many occations very catchy, melodic and chorus-strong synth pop with an attitude leaning towards a somewhat electro-punky direction.

In addition to the raw uptempo hits, with tracks like the opening “Lose Control” and “Drive” aswell as the second half’s “Anthems” and “The Chase” we also get a pair of very tastefully arranged midtempo-tracks like “Inner Voice” and “No Goodbyes”. And beyond that they even spice it all up with the twisted instrumental experiment with the hilarious title “Vince Clarke Stole Ralf Hutter’s Hamster”. The singer John Brown keeps a relatively good constant level throughout the album and on a few he gets congenial company of the female guest singer Tracy J. Cox.

I like Analog Angel and “Trinity” appeals to me. Especially because it stands out pretty well in the vast throng of synth and electropop delivered right now. The album is a very good example of that a pot does not need to be overspiced and polished on every detail if you only have good ingredients (in this case, songs) in the bottom of the saucepan.

I surely enjoy Analog Angel‘s cooking and a portion of “Trinity” could be served equally well on the dancefloor as in headphones.